Birger Bengtsson Brosa, Jarl (1135 - 1202) MP

public profile

Is your surname Brosa, Jarl?

Research the Brosa, Jarl family

Birger Bengtsson Brosa, Jarl's Geni Profile

Records for Birger Brosa, Jarl

663 Records

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Share

Death: Died
Occupation: Jarl
Managed by: Torsten Cargnelli
Last Updated:

About Birger Bengtsson Brosa, Jarl

Birger's seal shows on a running horse, seated warrior with sword in hand. He was svears och götars jarl from 1174 to 1202 and wore a lily as a weapon. He was of its time the most powerful man in Östergötland, and had, in addition to the manor (sätesgården) Bjälbo, several farms in Östergötland, Närke and Värmland. It is also probable that he had estates in Södermanland, when he had right of proprietorship (patronatsrätt) to Saint Eskil's Church in Sörmland. Birger was a major donor to Riseberga monastery. He apparently was a person with access to significant resources of power, who managed to keep the peace for a long time in Sweden. After his death the power feuds broke out almost immediately. ------------------------

Birger Brosa, jarl av Sverige 1174-1202. Birger till Bjälbo Född 1161, Död 1202 på Visingsö.

Son till Bengt Snivil. Gift med Brigida (Birgitta Haraldsdotter Gille av Norge.) Vapen: en lilja

Brosa betyder den leende, men detta tillnamn är bara känt från isländska källor från 1300-talet. Birger till Bjälbo är Sveriges till namnet förste kände jarl. Han var sin tids mäktigaste man i Östergötland, och ägde förutom Bjälboättens stamgård Bjälbo gårdar i Östergötland, Närke, Värmland och eftersom han haft patronatsrätt? till [Sankt Eskils kyrka]? i Sörmland, tros han även haft jord där. Birger Brosa var en stor donator till Riseberga kloster. Birger Brosa synes ha varit en stark och envis ledargestalt som lyckades hålla fred under en lång period i Sverige. Efter hans död bröt maktfejd?er nästan omdelbart ut. När Birger Brosa dog år 1202, ärvdes titeln jarl till hans dotterson Johan Sverkersson.

-----------------------------------------------------------------------------------

Birger Brosa

Död:1202

Jarl

Band 04 (1924), sida 415

Biografi

Birger (I), i isländska källor kallad Brosa (leende), var enligt Saxo sonson till den Folke, vilken som brud hemförde en av Knut den heliges döttrar. Faderns namn var efter en anteckning från Värnhems kloster Bengt Snivils; han är tydligen uppkallad efter sin mors farbror, den prins Bengt, som föll vid konung Knuts sida år 1086. Släkten är ju från senare tid för oss känd såsom en östgötsk släkt, och det var i Östergötland, som Sverre besökte B. Vi veta emellertid föga om dennes egna besittningar; en enstaka notis om hans donationer avser tillfälligtvis till större delen gårdar i Närke och gäller en gåva till Riseberga kloster, som omfattar följande: åtta åttingar i Riseberga (Edsbergs socken, Närke), fyra åttingär i Snarve (samma socken), två åttingar i Gillberga socken, Närke, gården Lottetorp vid Örebro järnte kvarntomten och halva fisket, sex åttingar i Mossby, Kumla socken, två åttingar i »Ruuinge», en åtting i fisket i Värmland, dvs. Klarälven, och allra sist jord i Östergötland, nämligen nio åttingar i Fivelstad. Senare erfara vi, att B. haft patronatsrätt till den helige Eskils kyrka i Tuna (Eskilstuna), Mer har icke blivit bevarat. Detta representerar naturligtvis en ringa del av B:s domäner. I ordalagen följer hans donation ungefär konungens formulär, då han med sin och sönernas hämnd hotar dem, som icke respektera hans dispositioner.

Den första händelse i B:s liv, som vi känna och som kastar ljus över hans ställning, är hans giftermål. Då Magnus Henriksson överrumplade och dödade Erik den helige år 1160 och för en kort tid blev konung i Sverige, medförde han som drottning Brigida, oäkta dotter till hans styvfader konung Harald Gille i Norge. Efter Magnus' fall äktade B. denna Brigida. Det var en hårt prövad men förnäm familj, som han på detta sätt förband sig med. Dess faktiska ledare var änkedrottning Ingrid, vilken år 1160 sett en son ensam på Norges tron och en annan på Sveriges blott för att 1161 se dem båda falla och själv som flykting nödgas begiva sig till Danmark. Men alla olyckor till trots var bruden en konungs dotter och en konungs änka, och sannolikt hade hon med Magnus fått någon del av det stora arv, konung Inge d. ä. efterlämnat åt sina ättlingar. Emellertid hade Magnus kommit till Sverige som en inkräktare, lika fientlig mot båda de tävlande inhemska ätterna. Det vore av intresse att känna, vilken politik B. under den närmaste tiden följde, men källorna meddela därom ingenting. Dä vi erfara något om honom, har redan konung Knut »fått Sverige med ro», och B. står nu nästan ständigt vid hans sida. Han är vittne på nästan alla de av Knut utfärdade donationsbrev, vi ha kvar, och han tituleras där svears och götars jarl eller till och med svears och götars frejdade jarl. Tyvärr är det blott urkunder av rätt ringa betydelse, som blivit bevarade, knappast någon enda regeringshandling. I andra hand erfara vi dock genom den yngre Birger jarls brev från cirka 1250, att B. d. ä. jämte konung Knut träffat avtal med Lybeck om handeln mellan Sverige och denna stad.

Jarlens släktskapsförbindelser förde honom i beröring med de många stridigheter, som rådde i våra båda grannländer. Sedan konung Inge Haraldsson fallit, 1161, hade Erling jarl på tronen upphöjt sin son Magnus, en dotterson till konung Sigurd Jorsalafare. Flera motkonungar uppträdde emellertid. Den förste, Östen, son av Östen, Inges broder och tidigare samregent, sökte sommaren 1174 upp sin faster Brigida och hennes man. »De mottogo honom båda väl och lovade honom hjälp. Han stannade där någon tid. Jarlen gav Östen något manskap och mycket penningar till underhåll.» Östen for då till Norge, men hans saga blev kort, ty han föll vid Re 1177. Redan dessförinnan hade en annan tronkrävare sökt stöd hos B. Med anspråk på att vara son av den tredje av de en gång samregerande Haraldssönerna, Sigurd Mun, hade Sverre kommit från Färöarna till Kunghäll, där han en tid vistats okänd vid Magnus Erlingssons hov. Den 22 dec. 1176 kom han till Östergötland och sökte upp Brigida och dennas gemål. Men nu var man hos jarlen mer reserverad. »Därtill hade de två skäl. Det ena var, att Östen därifrån fått sin flock, och de ville icke understödja en annan, så länge Östen levde. Det andra var, att man sade Birger, att Erling jarl hade skickat mannen för att driva gyckel.» Emellertid fick Sverre stanna över julen. Jarlen sökte med list få honom drucken, på det han måtte förråda sig, om han hade något brottsligt att dölja. Däremot avvisade han ett förslag, att man utan vidare skulle dräpa främlingen, vilken var klok och bestod provet. Sedan underrättelse ingått, att Östen fallit, vid Re, blev frågan, vem som skulle bliva ledare för hans parti, birkebeinarna. Sverre sökte först hänvisa till Birger Brosas söner, vilka ägde lika god rätt till kronan som Magnus. Men detta avböjdes av B., som lät säga de utskickade, att han beklagade deras förlust, varpå han fortsatte: »Mina söner äro barn (den äldste kunde vid denna tid icke vara äldre än femton år) och kunna varken hjälpa sig själva eller andra; de äro icke skickade till sådant värv, detta dock mest för sin ungdoms skull... Jag vill icke sända någon härifrån, ty icke tåla norrmännen, att en götisk här rider härifrån och in i deras land.» B. hänvisade i stället birkebeinarna till att taga Sverre till sin ledare, vilket ju också skedde. Därmed hade han knutit en ganska nära förbindelse med denne, något som fick rätt viktiga följder både för hans familj och för landet. B: s äldste son, Filip, gick i tjänst hos Sverre och dog som hans jarl år 1200, och konung Knut lät kort efter Sverres avgörande seger år 1184 bortgifta sin syster Margareta med denne, vilket bl. a. hade till följd, att hans son Erik Knutsson i nödens tid hade en tillflyktsort i Norge.

Även B: s danska släktingar togo hans gästfrihet i anspråk, ungefär samtidigt med Sverres uppträdande gjorde två halländska stormän, Karl och Knut, liksom B. ättlingar av Knut den helige, ett uppror. Vid första nederlag sökte de skydd hos sin mäktige syssling; senare gjorde en ny tronkrävare, Harald Skreng, B. ett besök i samma ärende. Att avgöra, i vad mån B. i sitt förhållande till dessa flyktingar leddes av rikspolitiska motiv eller blott av deltagande med nödlidande medmänniskor och fränder, torde knappt vara möjligt. Lättare är att på en annan väg komma till en värdesättning av hans verksamhet. Han bar jarlstitel från 1174 till sin död, 1202. Vi veta, att fred rådde mellan de kämpande Erikska och Sverkerska ätterna från 1172, då Knut definitivt segrat, ända till 1205, då dråpet (eller slaget) vid Älgarås hastigt förändrade ställningen. B. var besvågrad med både Sverkers och Eriks ättlingar. Det är då knappast för djärvt att av dessa fakta sluta, att det var B: s stärka hand, som hägnade freden. Vid B: s död erfara vi, att konung Sverker gjorde sin ettårige son Johan till jarl (enligt andra troligen sämre handskrifter till konung). Uppenbarligen var detta ett försök att koncentrera makten inom Sverkers egen ätt, en inledning till den politik, som ledde till Älgarås 1205, Lena 1208 och Gestilren 1210. Försöket misslyckades. Det blev icke den försvagade konungamakten utan det av B. konsoliderade jarlväldet, som mäktade representera riksenheten, låt vara, att detta jarldöme skulle erövras av B:s brorson och namne, icke ärvas av hans egna efterkommande.

B. hade vid tiden för Sverres besök tre söner. Senare nämnas av Snorre fyra söner och tre döttrar. Sönerna voro: Filip (Sverres jarl), Magnus Brok, g. m. Knut Erikssons dotter Sigrid, Folke, troligen fader till Sune Folkeson (se denne) samt slutligen Knut, om vilken vi intet känna. Av döttrarna var Ingegärd förmäld med Sverker II i dennes andra gifte och moder till konung Johan. De övriga hette Kristina och Margareta. B: s gemål Brigidas dödsdag, 22 okt., är antecknad i Lunds domkyrkas gåvobok. Dödsorten uppges vara »Risibarge» (Riseberga).

Författare

Nat. Beckman.

Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: J. Bureus, Sumlen utg. af G. E. Klemming, s. 230 (Sv. landsmålen, Bih. 1: 2, 1886); Diplomatarium Suecanum, 1 (1829); Hakonar saga hins gamla (Flateyarbok, 3, 1868, s. 101); Saxo Grammaticus, Gesta Danorum, hrsg. von A. Holder (1886), lib. XI, XIV, XVI; Snorre Sturluson, Inga saga ok Siguröar (Heimskringla, 3, 1898); dens., Magnus saga Erlingssonar (Heimskringla, 3, 1898); Sverris saga Sigurdarsonar (Flateyarbok, 2, 1802). — N. Beckman, Tre konungaätter och deras jordegendomar i Sverige (Per- sonhist. tidskr., 1912).

Birger Brosa, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/artikel/18235, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nat. Beckman.), hämtad 2013-07-07.

------------------------------------------------------------------------------------

Birger Brosa (Old Norse: Birgir Brósa where Brósa means "smiling"), jarl of Sweden 1174-1202, d. 9 January 1202 on Visingsö, was a son of Bengt Snivil and a member of the powerful House of Bjälbo. In the medieval texts he is either called the jarl of the Swedes or the jarl of the Swedes and the Geats. Birger was appointed to the position of jarl during the reign of Knut Eriksson. He maintained the position during Knut's successor Sverker II until his death in 1202. Before 1170, Birger was married to Brigida Haraldsdotter, the daughter of the Norwegian king Harald Gille. She had formerly been married to the Danish pretender Magnus Henriksson, who had briefly ruled in Uppsala 1160-1161.[1] Birger appears to have maintained peace in Sweden during the civil wars that ravaged Denmark and Norway. Many of the pretenders in these kingdoms sought refuge with Birger. Among them were the Birkebeiner chieftains Eystein Meyla and Sverre Sigurdsson who were kinsmen of Brigida Haraldsdotter. Birger's son Philippus was in the service of King Sverre and died as his Earl in 1200. Birger owned estates in Östergötland, Närke, Värmland and Södermanland. He was a great donor to the convent of Riseberga in Närke, where Birgitta spent her last years after Birger's death. As soon as he was dead, a civil war broke out.[2] [edit]Children

Philippus Birgersson (d. 1200), Jarl of Norway in the service of King Sverre of Norway and one of his most staunch supporters. Knut Birgersson, Riksjarl of Sweden, jarl of Sweden. According to one source, Knut was married to king Knut Eriksson's daughter, named Sigrid in that source. He was killed in 1208 at the battle of Lena (??Battle of Gestilren 1210???). Folke Birgersson, aka Folke jarl, jarl of Sweden, killed 1210 at battle of Gestilren Ingegerd Birgersdotter, married to king Sverker II and became the mother of king John I of Sweden. Kristina Birgersdotter Margareta Birgersdotter [edit]Portrayal in popular culture

Birger Brosa was portrayed by Stellan Skarsgård in the Swedish 2007 film Arn – The Knight Templar and 2008 sequel Arn – The Kingdom at Road's End. [edit]References

^ Brigida Haraldsdatter (Store norske leksikon) ^ Sverre Sigurdsson (Store norske leksikon)

view all 15

Birger Bengtsson Brosa, Jarl's Timeline

1135
1135

sv.wikipedia.org/wiki/Bjälbo
--------------------------------

Birger Brosa,
död 9 januari 1202 på Visingsö,
var svensk jarl 1174-1202
och bar en lilja som vapen.

Brosa betyder den leende,
men detta tillnamn är bara känt från västnordiska källor
från 1200- och 1300-talet.

Han omtalas på 1180-talet som dux Sweorum[1].

Han var sin tids mäktigaste man i Östergötland
och ägde, förutom sätesgården Bjälbo,
flera gårdar i Östergötland, Närke och Värmland.

Det är också troligt att han hade gårdar i Södermanland,
då han hade patronatsrätt till Sankt Eskils kyrka i Sörmland.

Birger Brosa var en stor donator till Riseberga kloster.

Han synes ha varit en person med tillgång till betydande maktresurser, som lyckades hålla fred under en lång period i Sverige. Efter hans död bröt maktfejder nästan omedelbart ut.

Birger Brosa var son till Bengt Snivil
och gifte sig före 1170 med Birgitta Haraldsdotter Gille.

En av hans bröder var Magnus Minnisköld,
far till Birger Jarl.

Barn:
1.Filip, jarl till den norske kungen Sverre, stupad i januari 1200.
2.Knut, jarl av Sverige, stupad 31 januari 1208 i slaget vid Lena.
3.Folke, jarl av Sverige, stupad 17 juli 1210 i slaget vid Gestilren.
4.Magnus
5.Ingegärd, svensk drottning, gift med Sverker den yngre Karlsson.
6.Kristina
7.Margareta

Fiktion
I Jan Guillous roman-trilogi om Arn Magnusson är Birger Brosa halvbror till Arns far Magnus. Han spelas i filmen Arn - Tempelriddaren och Arn - Riket vid vägens slut av Stellan Skarsgård.

Källor
Svenskt biografiskt lexikon, band 4
1.^ Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven nr 245

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Birger_Brosa"
Kategorier: Svenska jarlar | Avlidna 1202 | Män | Födda 1100-talet

1166
1166
Age 31
Uppsala, Uppsala, Sweden
1170
1170
Age 35
Sweden
1172
1172
Age 37
Sweden
1178
1178
Age 43
Sverige
1185
1185
Age 50
Skaraborgs Län, Sverige
1202
January 9, 1202
Age 67
????
????
????