Carl Fredrik Piper, till Krageholm

Adelsvapen

Carl Fredrik Piper, till Krageholm i Sövestads socken, Malmöhus län, friherre till Högestad och Baldringe, båda i likanämnd socknar, Malmöhus län, herre till Kristinehov och Andrarum i Andrarums socken, Kristianstads län, Torup i Bara socken, Toppeladugård i Genarps socken, och Assartorp i Lyngby socken, alla i Malmöhus län samt Ängsö i likanämnd socken och Springsta i Kärrbo socken, båda i Västmanlands län.

Född 1700-02-20 i Stockholm. Student i Uppsala 1709.

Kammarherre hos drottning Ulrika Eleonora, 1719. Kavaljer hos svenska ambassadören, friherre Jos. Cederhielm vid dennes beskickning till ryska hovet. Extra ordinarie kammarråd 1727. Ord. kammarråd 1733. Hovkansler 1742. President i kammarkollegium 1747. LVA 1748. KNO s.å. RoKavKMO s.å. Avsked 1756.

Död 1770-08-27 på Krageholm, begraven s.å. 26/9 i Sövestads kyrka samt därefter förd till familjens grav i Ängsö kyrka, där å en stentavla över dörren hans och hans frus namn äro antecknade med berättelse, att de låtit bygga kyrktornet.

"Han åstundades av konung Carl XII till militären, men det lyckades hans moder att utverka tillstånd till studiernas fortsättande. Tillbragte i yngre åren åtta år på resor genom nästan hela Europa. Var vetenskapligt bildad samt vitter. Förskaffade sig efterhand ett ansenligt bibliotek samt framdrog i ljuset den sedermera blivande hovkanslern Olof von Dalin, vilken i tidigare år nästan ständigt vistades i hans hus. Bevistade flera riksdagar från 1726 till 1756 och var merendels ledamot av sekreta utskottet samt blev trenne gånger uppförd på riksrådsförslag, men undanbad sig alltid detta höga ämbete. Lät 1744 ånyo upprätta stenhuset och tornet på Ängsö samt bosatte sig efter avskedstagandet på sina gods i Skåne."

Gift 1731-12-17 med sin svågers systerdotter, grevinnan Ulrika Christina Mörner af Morlanda, född 1709-02-16 Gäddeholm Södermanlands län, död 1778-06-14 på Krageholm och begraven s.å. 11/8, dotter av k. rådet och fältmarskalken, friherre Carl Gustaf Mörner af Morlanda, greve Mörner af Morlanda, och hans 2:a fru, grevinnan Christina Anna Bielke.

Wikipedia

Carl Fredrik Piper, född 20 februari 1700 i Stockholm, död 27 augusti 1770 på Krageholm, var en svensk greve och ämbetsman.

Biografi

Carl Fredrik Piper var son till Carl Piper (1647-1716) och Christina Törne (1673-1752). Han blev vid tio års ålder student vid Uppsala universitet och nio år senare kammarherre hos drottning Ulrika Eleonora. År 1727 blev han anställd vid Josias Cederhielms ambassad vid ryska hovet, blev 1733 kammarråd, 1742 hovkanslär, samt 1747 president av Kammarkollegium.

Vid faderns död 1716 ärvde han alla de Piperska godsen i Skåne, men var på 1720-1740-talen främst bosatt på sina gårdar i Stockholm, Piperska muren och Petersenska huset, därefter på Ängsö slott i Västmanland. Hans hem i Stockholm blev tillhåll för tidens intellektuella elit, och Piper var stormästare i Awazu- eller Wallassis-orden, där han till sekreterare hade Olof von Dalin, som vid sitt inträde var ordens enda ofrälse ledamot. Bland andra framstående ledamöter märktes Carl Gustaf Tessin, Adolf Mörner, Gustaf Bonde, Johan Christoffer von Düring, Georg Fredrik von Rosen, Claes Ekeblad, Charles Emil Lewenhaupt, med flera.

Piper invaldes 1748 som ledamot nummer 112 av Kungliga Vetenskapsakademien och var president i Kammarkollegium 1747-1756.

Familj

Piper gifte sig 17 december 1731 med grevinnan Ulrika Christina Mörner af Morlanda (1709-1778), dotter till fältmarsklken Carl Gustaf Mörner af Morlanda och grevinnan Christina Anna Bielke. De fick tillsammans barnen Ulrika Fredrika Piper (1732-1791) som var gift med översten Otto Wilhelm Mörner af Morlanda, Christina Charlotta Piper (1734-1800) som var gift med översten Erik Brahe (1722-1756), lantmarskalk och kanslipresidenten Ulric Scheffer, överkammarherren Carl Gustaf Piper (1737-1803) som var gift med grevinnan Hedvig Catharina Ekeblad (1746-1812), fänriken Fredrik Thure Piper (1741-1765) vid Kronprinsens regemente och kammarherren Adolf Ludvig Piper (1750-1795) som var gift med grevinnan Eva Sophia von Fersen.