Levnadsbeskrivning

Född 1832-12-24 i Asmundtorp (M). Död 1901-01-05 i Helsingborgs stadsförsamling (M). Dödsorsak: pneumonia ....

Dopnotis: Döpt den 28 December. Faddrar: Häradshöfding Rydeberg, Häradshöfding Ödmansson, .....(?) Smitt och Befallningsm. Kinberg.

Eva bodde i Helsingborg och var gift med Claes August. De fick två barn.

Hon växte upp på gård på Råga Hörstad no 8 i Asmundtorps f. -Eva gifte sig 1855 och flytta till Köpinge no 4 (Ramlösa brunn) där Claes August skrevs inspektor. -1857 flyttade de till no 240 i Ystad S:t Petri f. där Claes August skrevs handlande. Där bodde även Evas systrar Cecilia och Kerstin. -1859 flyttade de till no 144 i Lund där Claes August skrevs handlande. Där bodde även Evas systrar Cecilia och Kerstin. -1860 flyttade de till no 93 i Lund där Claes August skrevs f.d. handlanden. Där bodde även hans syster. -1861-11-14 flyttade de till kvarteret Slottet (Citadellet) i Malmö S:t Petri f. där Claes skrevs fanjunkare. -1868 flyttade de från Slottet till kvarteret Äpplet no 10 i Malmö S:t Petri f. där Claes skrevs arbetsföreståndare i Malmö straffängelse. Även hans syster bodde där. -1869 flyttade de till Stadt. Hamburg no 7 kallat Billbergs hus i Malmö S:t Petri f. där Claes skrevs f.d. fanjunkare. Även hans syster bodde där. -1870-08-27 flyttade de till Ryy no 2 i Allerums f., som var fattigvårds- och arbetshuset, där Claes August skrevs föreståndare. -1871-12-19 flyttade de till kvarteret Bolbro no 2 i Helsingborg där Claes skrevs f.d. fanjunkare. Han höll i en bokhålleriskola under 1870-talet. -1872 flyttade de till Amerika no 2 där Claes skrevs f.d. fanjunkare. -1873 flyttade de till Carl XI no 18 där Claes skrevs f.d. fanjunkare. Samma år medverkade Eva till upprättandet av en kvinnlig folkhögskola vid Hälsan i Helsingborg. -1877 flyttade de till Thalia no 6 där Claes skrevs f.d. fanjunkare. 1877-90 var Eva biträdande lärarinna i sin ena dotters privata flickskola -1880 flyttade de till Vikingen no 1 där Claes skrevs f.d. fanjunkare. -1886 flyttade de till kvarteret Fyrkanten no 2 (Södergatan 14 där de bodde på första våningen i en lägenhet med tre rum och kök). Claes skrevs f.d. fanjunkare. Där bodde de kvar tills åtminstone 1894. -1891 var hon med i Fredrika Bremer Förbundet. Eva ivrade för sociala reformer, humanisering av fångvården, modernisering av undervisningen och för kvinnans likställighet med mannen. Hon har av denna anledning kallats Skånes Fredrika Bremer. -1900 bodde de kvar i kvarteret Fyrkanten 2 i Helsingborg och Claes August skrevs f.d. fanjunkare. Eva dog 1901 och begravdes först i Vrigstad i Småland där dottern bodde. 1910 flyttades hon till Helsingborg där hon under pompa och ståt begravdes för andra gången. Bl.a. höll landshövdingen tal och kyrkorna i nordvästra Skåne ringde i sina klockor.

Eva var författarinna. På internet kan man gratis ladda ner "Fem svenskors fjellvandring i Norge" som hon skrivit.

I "Svenskt biografiskt handlexikon" kan man läsa följande:

Wigström, Eva, författarinna (pseudon. »Ave»). Född i byn Råga Hörstad i Asmundstorps socken af Malmöhus län d. 24 dec. 1832. Föräldrar: bonden Pål Nilsson och Pernilla Jönsdotter. Hos fadern, som var en förmögen och kunnig man, erhöll hon sin första elementära undervisning, och hon fick tillfälle att om helgdagarna i familjebiblioteket rätt mycket tillfredsställa sin törst efter mera omfattande studier, särskildt af skönlitterära och historiska verk. Hvardagarna hölls hon däremot strängt till det landtliga arbetet. Vid 23 års ålder blef hon gift med fanjunkaren Claes Wigström, som då var disponent för den i hennes familjs ägo varande Ramlösa brunn. Vid sidan af sina husmoderliga sysslor ägnade sig fru W. med ökadt intresse åt studier och utbildade sig för författarebanan. Hon framträdde redan 1864 som folklifsskildrerska, men hennes egentliga debutarbete För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet, utkom först 1870. I denna samling skildringar lyckades hon att objektivt och troget återgifva folkföreställningen, jämväl beträffande uppfattningen af den öfversinnliga världen, och hon afhöll sig från alla onödiga reflexioner -- en princip, som hon först på senare år började bryta mot. Boken mottogs uppmuntrande af publik och kritik och efterföljdes två år senare af Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse -- ett arbete, som mest på grund af sitt sensationella innehåll väckte uppseende. Bland hennes originalarbeten anteckna vi vidare På vers och prosa 1878, Kloka Nanna 1880, Från slätt och skogsbygd 1889--91, Midt ibland oss, som innehåller en förträfflig skildring ur tattarlifvet, 1891, barnberättelserna Solsken s. å. och det 1900 utkomna stora sammelverket Från herresäten och bondgårdar, som upptager en stor del skickligt återgifna sägner, och hvari olika trakters folklynne åskådligt tecknas. Det är hufvudsakligen inom detta, det novellistiskt behandlade folkloristiska området, Ave har sin betydelse som skriftställarinna, och hon visar där prof på sakkunskap, psykologisk uppfattning och ett framställningssätt med godt humör. Hon har äfven framträdt som sakkunnig samlare af skånska allmogetraditioner med Skånska visor, sagor och sägner 1880, Folkdiktning, etc. 1880--82, Sagor och äfventyr upptecknade i Skåne (i landsmålsföreningarnas tidskrift 1884) m. m. Fru W. har äfven i periodiska publikationer skrifvit (delvis prisbelönta) uppsatser i en del andra ämnen, t. ex. rörande skolförhållanden, barns och tjänares uppfostran, huslig ekonomi, fattig- och fångvård o. s. v. För skolväsendet och undervisningen intresserade hon sig mycket, medverkade väsentligt till upprättande af en folkhögskola för kvinnor vid Helsingborg 1874 och var åren 1887--90 biträdande lärarinna i sin ena dotters privata flickskola i Helsingborg. Död i Helsingborg d. 5 jan. 1901." .............................................

LUNDS UNIVERSITETS FOLKMINNESARKIV LUF 39, mars 1941 Frågelista om Eva Wigström (Ave). I senare hälften av 1800-talet reste skriftställarinnan Eva Wigström omkring på bl. a. den skånska landsbygden - hon torde även stundom ha utsträckt sina resor till södra Halland och Småland - och samlade folkminnen. Genom denna sin insamlingsverksamhet har hon gjort en viktig insats för kännedomen om folkminnena och den skånska folkdiktningen har ingen större samlare att uppvisa än hon. Född och uppvuxen i ett aktat bondhem på den skånska slätten i trakten av Landskrona visade hon redan i unga år ett starkt litterärt intresse. Men det var dock först efter år 1855, då hon gifte sig med fanjunkaren Claes Wigström, som hon så småningom började träda i närmare kontakt med folkdiktningen. Vid sidan av sitt författarskap bedrev hon under en lång följd av år ett storartat insamlingsarbete av sagor och sägner, folktro och folkvisor. Ett brev från henne (till Henrik Wranér) år 1879 visar tydligt hennes levande intresse för folkminnen. Hon skriver där bl. a.: "Vad jag å ena sidan vill, är att bevara vår rika skatt av folkdiktning, och å andra sidan tror jag mig böra lemna folkupplysningens vänner ett någorlunda klart besked om den obrutna jordmån, de sträva att odla, ty känna de ej den, är deras såningsarbete gjort för himmelens foglar.--- Den första grunden till en sann bildning tror jag bör hämtas ur folkets egen diktning, från dess känslas friska källsprång." .........

....................................... Eva Wigström och folkminnena 2006-06-07 av Nils-Arvid Bringéus I Skånes litteraturhistoria ( I, 1996) har professor Louise Vinge lyft fram en kvinnlig skånsk författare som publicerade sig under pseudonymen Ave. I likhet med den något yngre Victoria Benedictsson som kallade sig Ernst Ahlgren var det för att dölja sitt kvinnliga kön eller för att vidga sin läsekrets i en tid som inte hade mycket till övers för kvinnliga pennskaft. Att vända kappan bak och fram var ett gammalt sätt att skydda sig mot allt otyg och till otyg räknades otvivelaktigt kvinnliga författare för hundra år sedan. Eva, som fick namn efter den dag då hon föddes, julafton 1832 - var alltså hennes riktiga namn. Fadern, en originell bonde i Råga Hörstad, kostade på utbildning för alla sina åtta barn - utom Eva. Likväl blev det hon av de åtta syskonen som skulle gå till eftervärlden. År 2003 ägnades hon t.o.m. en doktors-avhandling i litteraturvetenskap av Maria Ehrenberg med titeln Eva Wigström som sagosamlare och sagoförfattare.

Ett liv i sammandrag Efter faderns död fick Eva och ett par systrar flytta till Ramlösa Brunn, där hon midsommarafton 1855 ingick äktenskap med disponenten, fanjunkaren Claes August Wigström. Under åren 1861-69 bodde familjen på straff- och arbetsfängelset i Malmö, där denne var arbetsföreståndare. Därefter förestod makarna under åren 1869-71 Allerums fattigvårdsinrättning. Under åren 1887- 90 var Eva Wigström slutligen biträdande lärarinna vid dottern Herthas privata flickskola i Helsingborg. När hon dog den 5 januari 1901 bodde familjen i Vrigstad, där hennes stoft vilade tills det 1910 fick en fristad på Nya kyrkogården i Helsingborg, där en minnesvård restes med inskriptionen "Åt Ave Restes Stenen för Ädel Diktning För Gagnande Forskning Af Tacksamma Landsmän".

Aves böcker I sin första bok, För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet (1870) skildrade Eva Wigström i romanform allmogens liv framför allt ur kvinnoperspektiv. Berättelsen har formats kring förlovningar, bröllop och dödsfall. I berättelsen flätade hon in rikligt med beskrivningar av folktro och seder, som hon själv mött i sin ungdom. Man såg med all rätt denna berättelse som en efterföljare till Nicolovius’ Folklifvet i Skytts härad, som ett par år tidigare kommit ut i ny upplaga. Men den belyste framför allt det skånska bondfolkets värderingar och rangskalor vid 1800-talets mitt. Ett par år senare gjorde hon en social insats genom sin bok Brott och straff eller lifvet i ett skånskt straffängelse baserad på hennes egen självsyn.

En insamling av folkminnen Under uppbyggnaden av en kvinnlig folkhögskola i Helsingborg besökte Eva Wigström 1877 Askovs folkhögskola på Jylland. På ett lärarmöte utdelades en dag en liten frågelista om fåglarna, framställd av F. L. Grundtvig, biskop Grundtvigs yngste son och halvbror till professor Svend Grundtvig. "Dessa spörsmål framkallade hos mig en hel här av barndomsminnen, jag kunde med tillhjälp av dem besvara en hel del av frågorna, och detta ledde till en personlig bekantskap med båda bröderna Grundtvig", skriver Eva Wigström. Sina första insamlingsfärder gjorde hon 1878 i Helsingborgs omgivningar "mest till där boende bekanta, ty det är sannerligen ej så lätt att komma in till rent obekanta personer för att be dem sjunga visor och förtälja sagor, och det kanske mitt på förmiddagen en söckendag."

Uppteckningsfärder Med stöd av Skånska landskapens historiska och arkeologiska förening företog Eva Wigström från hösten 1879 uppteckningsfärder i Skåne. Professor Martin Weibull i Lund utgav en första skörd av visor, sagor och sägner 1880. Redan i denna samling ingår några chimärsagor, bl.a. "Kung Lindorm och Kung Trana" och "Jätten och vallgossen". Utgåvan i Skånska samlingar utgjorde dock endast ett urval ur hennes uppteckningar, som hon förgäves sökte förläggare till i Sverige. Tack vare personlig generositet av F. L. Grundtvig blev första delen av hennes Folkdiktning publicerad i Köpenhamn 1881. Till Artur Hazelius vid Nordiska museet skrev Svend Grundtvig: "Alla vänner av gammal folkdiktning kunna av denna samling lära, att landskapet Skåne erbjuder en rik skörd icke endast av spannmål, utan även av andens gröda från den gamla folksommaren."

Folksagor publiceras År 1882 underhandlade Eva Wigström med Albert Bonnier om utgivandet av en större samling folksagor. I september fick han dem med ett följebrev: "De goda herrar vetenskapsmän av facket bjuda: Samla, samla! De skulle just vara kvinnor och själva gå omkring och fria först till vår skånska allmoge, sedan till Alb. Bonnier, så fingo de känna hur gott det är." Eva Wigström fick 400 kr för samlingen men såg aldrig till någon publicering. År 1893 köptes den av professor Lundell vid Landsmålsarkivet i Uppsala för 150:- kr. Denne gjorde sig inte någon brådska med utgivningen eftersom han först ville publicera tredje delen av hennes Folkdiktning. Samlingen kom efter hans död till Landsmålsarkivet men registrerades aldrig Vid personlig efterforskning fann jag den där i ett skåp! Sådana ögonblick hör till livets lyckostunder för en forskare. Samlingen var nu drygt hundra år gammal och måste snarast befordras till trycket. År 1985 utgav jag så på Wikens förlag Fågeln med guldskrinet. Folksagor upptecknade av Eva Wigström i en volym som även blev en festskrift till Jan Öjvind Swahn i anledning av hans 60-årsdag. En efterskörd av folksagor från Blekinge publicerade jag i Svenska Landsmål.

Skånskt allmogeliv Även om folkdiktningen stod Eva Wigström närmast hann hon utge en etnografisk beskrivning av största värde: "Allmogelivet i Rönnebergs härad i Skåne på 1840-talet". Inspirationen härtill hade hon fått genom en annan av folkloristerna i Askov, pastor H. F. Feilberg. Denne store samlare önskade svenskt jämförelsematerial och Eva Wigström bistod honom villigt under årens lopp. Skriften utgavs i Svenska landsmål. År 1985 gav jag ut en faximilupplaga med efterskrift på Gidlunds förlag.

Skildringar för barn Även om Eva Wigström fick många bevis på det vetenskapliga värde hennes samlingar hade måste hon också slå mynt av sitt arbete. Detta ledde till att hon fyllde samtidens ledande kalendrar, journaler och tidningar med bidrag. Som lärarinna insåg hon också värdet av att stoffet i omarbetad form kunde bli tillgängligt för barn. Hon medarbetade tidigt i Onkel Adams Linnéa och startade på 1870-talet en egen tidskrift Hvitsippan. Under 1890-talet utkom hennes egna sagosamlingar Solsken och Vingalek. Eva Wigström bidrog således till uppbyggnaden av en svensk barnlitteratur.

"På kulturhistoriens marker färdades hon säkrare än på skönlitteraturens. Hon kunde skriva följetonger men icke romaner" skriver den skånske författaren Nils Ludvig Olsson. När folkloristisk utbildning startades av Carl Wilhelm von Sydow vid Lunds universitet i början på 1900-talet hörde Eva Wigströms samlingar av folkdiktning till det som sattes i händerna på studenterna. I våra dagar har hennes texter kommit till användning på ett nytt sätt genom att de ger möjlighet till inblick i den litterära omvandlingsprocess som blev en följd av att sagorna riktades till nya kategorier av läsare. Hur de gestaltade sig i det ursprungliga, muntliga framförandet får vi däremot inte veta eftersom Eva Wigström aldrig hade möjlighet att utnyttja fonografen, bandspelarens föregångare. Inte heller hennes fältanteckningar är bevarade. Tiden borde vara mogen också för en analys av Eva Wigströms sociala engagemang. I kvinnofrågan talar hon lika fördomsfritt som självständigt. Hon drar sig inte för att rikta kritik både mot kyrka och undervisningsväsende, men hennes vidsynta och varmhjärtade bildningsideal byggde på religiösa grundvalar: "En äkta bildning utan en levande gudstro och ett personligt förhållande till Gud kan lika litet finnas som dagsljuset utan solens medverkan."

Så är lyder texten på Evas diktarplatta på Södergatan 14 där de var bosatta: "...det är alltid nyttigt att lära känna sig själv så väl som möjligt. Många fördomar falla därigenom bort, många dunkla aningar blir klara tankar, och den stundom slumrande kärleken till vad som är vårt, vad som är äkta nordiskt, skall väckas vid klangen av de gamla tonerna i våra visor och sagor." Ur Folkdiktning (1880; Företal daterat "Helsingborg i oktober 1879")

På internet kan man gratis ladda hem hennes bok "Utan anförare" från 1885 som handlar om fem kvinnor på vandring i Norge. Tre av kvinnorna är Eva och hennes döttrar.