Fale Hin Unge Bure, {FICT}

Is your surname Bure?

Research the Bure family

Fale Hin Unge Bure, {FICT}'s Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Share

Fale Hin Unge Bure, {FICT}

Birthdate:
Birthplace: Birsta, Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
Death: Died in Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
Place of Burial: Sundsvall, Sweden
Immediate Family:

Son of Nils Fartegnsson and NN, {FICT}
Husband of Ingeborg* Olofsdotter, {FICT}
Father of Fale Fahlesson Bure, {FICT}; Sigge* Falesson Bure, {FICT}; Herse Falesson Bure, {FICT} and Biørn Fahlesson Buhre, {FICT}
Half brother of Johan Nilsson

Occupation: Lagman för Medelpad och Storuman, Lagman i Medelpad, Storbonde i Birsta, Skön, Bonde i Bureå. Lagman i Medelpad, Lagman, Lagman i Bure
Managed by: Per Erik Niska
Last Updated:

About Fale Hin Unge Bure, {FICT}

Young Farthæghn Bure, also referred to as Farthiegn Nilsson Unge.

Born in 1310 in Bureå (AC). Death in Skön(Y).

Married to Ingeborg. Son of Herse Falesson Bure on Byrestad, the farm he later came to own.

1342-1363 mentioned as Lawspeaker in Medelpad in Svea and Gotha höfdingaminne. Calls himself Fardens Unge in the old documents.

On the back of a shift action that he supervised is written: "This Fardens unge lived in the Skön in Medelpad, who has won a slaughter against the Danish at the Danish Church in Uppland, from what she was named, was then there dead." This note, however, seem to be of later origin. Farthæghn, according to some data, died in 1402.

Farthæghn Unge was probably the historic equivalent of the apocryphical "Fale the young" - but wether he really belong in the Bure-dynasty is doubtful. For his heroism and loyalty Unge Farthæghn was given Medelpad, Jämtland and Ångermanland up to Strinne in fiefdom, he also improved his old knighthood and he got the coat of arms found on his headstone. This is according to John Bureus in his work Sumlen. Bure would be Sweden's first noble family long before the dynasty Bielke, which is usually specified as the first domestic noble ways, whose ancestor was the knight Ture Kettil, who died in 1322.

Farthæghns gravestone with his weapon: an armed arm (holding a heart) and helmet ornamented with two crossed axes, is still displayed in the Skön church.

The coat of arms with the armed arm appears on the seal used by Farthæghn young and his father Nicolaus Farthiengsson in the 1300s.

Fale hin Unge i Byrestad

Fartegn Unge (in colloquial language called Fale Unge, i.e. Fale the younger) was mentioned in five medieval letters (written in 1342–1363) as lawman in the province of Medelpad, Sweden, and his grave is probably in Skön church, near Birsta. The grave stone at Skön shows the same coat of arms as on the noble Nils Fartegnsson letters, who is considered as father or older relative.

A statue was raised in 2013 in Skön, called "Fale Bure". The connections to the later Bure kinship, and to the heroic stories about Fale Bure, preserved in oral tradition until they were written down in about 1600, are however unverified. The Bure kinskip is considered unlikely by many geneaologists.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fale_Bure_den_unge http://sv.wikipedia.org/wiki/Fale_hin_unge


Vigsel: 1343 Skön. Källa??


Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman, Källa: Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar

Källa: Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom " 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande , och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson. som var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning,

Källa: Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott ( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.

En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill ( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )

Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tolfte Generationen )

Bure Släkten 2 ( sidan 1 Första generationen )

About Fale Hin Unge Bure, {FICT} (svenska)

Unge Farthæghn Bure, även omnämnd som Farthiegn Nilsson Unge.

Född 1310 i Bureå (AC). Död i Skön (Y).

Gift med Ingeborg. Son till Herse Falesson Bure på Byrestad, gården han sedan kom att äga.

Nämnd 1342–1363 som Lagman i Medelpad i Svea och Götha höfdingaminne. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge.

På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: "Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Farthæghn skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402.

Farthæghn unge var förmodligen den historiske motsvarigheten till den apokryfiske "Fale hin unge" - men om han för den skull verkligen hör hemma i Bure-ätten är tveksamt. I förläning för sitt hjältemod och sin trohet fick Unge Farthæghn Medelpad, Jämtland och Ångermanland upp till Strinne i förläning, likaså förbättrades hans gamla adelskap och han fick det vapen som finns på griftestenen. Detta enligt Johannes Bureus berättelse i hans verk Sumlen. Bure skulle alltså vara Sveriges första adelssläkt långt före ätten Bielke, som brukar anges som den första inhemska adelsätten, vars anfader var riddaren Ture Kettilsson, död 1322.

Farthæghns gravsten med hans vapen: en väpnad arm (hållande ett hjärta) och som hjälmprydnad två korslagda yxor, finns ännu uppsatt i Sköns kyrka.

Vapnet med den väpnade armen förekommer på de sigill som användes av Farthæghn unge och hans far Nicolaus Farthiengsson på 1300-talet.

Hembygdforskaren och hedersdoktorn Reinhold Olsson berättar i ”Ur Skönsbygdens historia” sägnen om Fale Bure, vars griftesten finns i vapenhuset i Sköns nuvarande kyrka byggd 1847. Den grå stenhällen mäter ungefär 1,3 * 2,3 m och är omgiven av en fris med solkors i de fyra hörnen eller malteserkors som Reinhold Olsson antar. Vapnet består av en pansrad arm med stålhandske, därovanför en hjälm och två vapenyxor i kors. Under den nedan nämnde Laurentius Jacobi tid fanns också en bemålad vapensköld och en bok med släktkrönikan förvarad i kyrkan. Klenoderna bortfördes i slutet av 1500-talet av en släkting, Johan Siggeson född i Byrestad (Birsta) och senare genom gifte med Anna Stensdotter bosatt på Svartingstorp, De värdefulla föremålen kom därför att hamna i Åby kyrka vid Kalmar.

Krigen mellan Danmark och Sverige drog härjande över dessa trakter och både kyrka, gård och slott brändes ned och på så sätt är förmodligen föremålen, Bureättens Graal för alltid förlorade.

Ägde fädernegården Byrestad. Levde c:a 1190 i kung Knut Erikssons tid och vistades efter kungens död hos dennes omyndiga barn, såsom deras förmyndare på borgen Näs på Visingsö sydspets.

I slaget vid Älgarås 1205, när kung Sverker var ute efter att dräpa kung Knuts söner räddade Fale den äldste sonen Erik hem till sin gård i Byrestad. Fale och Erik drog, när några år gått, in i Norge för att få hjälp mot Sverker den Unge och danskarna. Jämtar, hälsingar, medelpadingar och ångermanlänningar gick söderut och stred mot kung Sverker och danskarna vid Kungslena 1208 och Gestilren 1210.

De danske hjälpte kung Sverker emot herr Erik men Erik segrade vid Gefle bro och gjorde Fale till herre och förbättrade hans ärvda adelskap. Han fick en beväpnad arm till sköldemärke, därför att han hade burit honom på sin arm undan farligheter och på hjälmen norska vapenyxor därför att han med norska män börjat intaga riket åt konungen. Kung Erik gav honom hela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland i förläning.

Hans griftehäll med detta vapen uthugget finns bevarad i Sköns nya kyrkas vapenhus, samma vapen var målat med guld och ljusa färger och hängde på kyrkoväggen. Antingen hade han själv eller sonen Herse Bure skrivit den krönika som låg förvarad i Sköns kyrka och som innehöll det som hade hänt under Fales tid. Skölden och skriften kom på 1500-talet att hamna i Åby kyrka vid Kalmar. Fale dog 1210. Fale lät bygga Byresholms slott, vilket senare blev förvandlat till Sköns första kyrka.

Johan Bureus nedtecknade detta på sin resa i Norrland 1600 - 1601: "I Skön ligger en griftesten på kyrkogården, där står inhugget ett vapen; uti skölden är en arm med stålhandske, ovanpå hjälmen äro två vapenyxor i kors. Samma vapen sägs vara Fale den unges som tjänte i konungens hov som (eg. för) en smådräng. När kriget stod mellan konungen i Sverige och Danmark och konungen vart fången, tog denne Fale konungens son -som barn var- och flydde in i Medelpad och uppfödde sonen i sin faders gård i Birsta i Skön socken och lät honom draga bondekläder tilll dess han 15 år och då ikädde han honom högtidelig kläd(er) och uppreste så Medelpada Ångermännen in till Strinne Hälsingarna Jämtarna, och drog allt framgint och avdrev jutarna och insatte så honom till konung igen. När nu pilten konung hade blivit, lät han sin tacksamhet emit Fale och gav honom till förläning Medelad, stycken av Ångermanland och Jämtland och gav honom ett vapen som nu står och (et) förbättrade hans gamla förfallna adelskap och gjorde honom till en ädling."

Minnessten över Fale Hin Unge i Nolby.

Inskriptionen lyder: barksuain uk sihuastr uk friþi raistu stain þinsa aftiR buri faþuri sin in farþain marka þi

I senaste tid har genpatologiska forskningar av professor Karl-Henrik Gustavsson och docent Sten Jagell rörande Sjögren-Larssons syndrom även kallat Västerbottensyndromet gett följande slutsatser. Syndromet som är en ärftlig genförändring förekommer hos friska anlagsbärare hos 2% av befolkningen i Västerbotten och 1% av Norrbottens befolkning. Orsaken till denna relativa anhopning är sannolikt att anlagsbärande nybyggare flyttade till övre Norrland, när detta område som tidigare var sparsamt befolkat började koloniseras på 1300-talet. Släktskap föreligger mellan nutida SLS-patienter och dessa nybyggare och med deras förfäder i Medelpad och Hälsingland, kända genom runstenar från 1000-talet.

Av 200 SLS patienter i världen hänförs 59 till Sverige, där alla utom 5 har släktförbindelse med de nordligaste länen. Av de 6 SLS-familjer där minst en förälder saknar släktsamband med övre Norrland kommer tre från Medelpad liksom de nybyggare, som är släkt med nutidens SLS-patienter. Denna lilla patientgrupp i Medelpad kan därför hänföras till en och samma SLS-gen som orsakat SLS-patienternas sjukdom i övre Norrland.

Johannes Bureus ordnade långt före sin död med en gravhäll som innehöll den släkttavla som han trodde sig forskat fram. Släkttavlan fanns efter hans död en tid på kyrkogårdens södra sida men kom efterhand att hamna först inmurad i fasaden på Akademibyggnaden sedan fram till 1960 på Domens södra fasad. Dess text är på hebreiska och frisen runt om har samma runtext som stenarna i Nolby och Selånger. Texten bekräftar både Koncessionskontraktet, sägnen om Herse Falesson och genpatologernas slutsatser.

Svaret på hur "Burelegenden" kunnat helt utdömas som historiskt falsarium kanske kan erhållas om man betänker att Sverige/Finland som land ligger kulturhistoriskt generationer efter övriga Norden. Vi har inte haft någon Adam av Bremen, ingen Saxo Grammaticus och inte heller någon Snorre Sturlasson, så vår nedtecknade historia börjar i mitten av 1200-talet med Erikskrönikan. Däremot har vi begåvats med en Lauritz Weibull och dennes lärjungar som dömt ut allt icke arkeologiskt verifierat sagomaterial.

Kuriöst att i den medeltida bild av Sverige, som just nu ges av Jan Guillou, vår nutida Snorre Sturlasson, har den fiktive Arn Magnusson, Fale Bures reelle fosterbroder, nära nog begåvats med verkligt historiskt liv.

Sten Rigedahl

Johan Bure

I den inledande skissen benämns anfadern Fale i Byrestad, i de mer detaljerade släkttavlorna benämns han Fale hin Unge i Byrestad. Johan Bure och hans sagesman herr Peder i Sköns socken förlägger Fales levnad till början av 1200-talet och berättar om hans bedrifter.

Johan Bure var född 1568. Fale skulle ha varit hans mm ff ff ff, dvs vara i åttonde generationen före Johan Bure. Om han levde i början av 1200-talet innebär det i genomsnitt 50 år per generation, dvs att anorna skulle ha varit i genomsnitt 50 år när de fick barn. Det är märkligt att Johan Bure inte reagerat på detta. Om man istället räknar 30-35 år per generation kommer man till att personerna i åttonde generationen före Johan Bure bör ha varit födda i början av 1300-talet.

En underlagman i Medelpad, Farthæghn (hin) Unge, är nämnd i olika dokument 1342-1363. En gravsten i Sköns socken antas vara hans. Tidsmässigt skulle han kunna passa in i åttonde generationen före Johan Bure. Namnet Fale är härlett ur Farthæghn. Att en Farthæghn Unge har existerat tycker jag betyder att herr Peder i Skön och troligen även Johan Bure känt till hans existens på ett eller annat sätt.

En intressant fråga att ställa sig är varför Johan Bure har velat härstamma från Fale hin Unge eller trott sig göra det. Varför har han valt just honom? Det bör ha funnits en mängd andra prominenta personer att välja bland. En annan intressant fråga är hur mycket av legenderna om Fale hin Unge som fanns innan Johan Bure skrev sin släktbok. Ytterligare en fråga är varför Johan Bure önskar förnämt ursprung just för mormodern istället för t ex farfadern.

Johan Bure hade intresse av att visa härstamning från frälset. Fale hin Unge bör ha tillhört lågfrälset.

Johan Bures mormoders släkt kom från Bure i Skellefteå socken i Västerbotten. Hur kommer det sig att Johan Bure väljer en person från Sköns socken i Medelpad som ana? Många senare forskare har trott att likheten i namnen Birsta (Byrestad) och Bure kan vara en orsak till att Johan Bure har antagit släktskap. Jag är ingen expert på ortnamns etymologi, men jag skulle tro att Byre i Byrestad kommer av Byrel, Birger med betydelsen hjälpare. Bure däremot bör komma av ordet bur, antingen med betydelsen förrådshus, kammare eller borgare. I båda fallen med den vidare betydelsen bo. Möjligen skulle det istället kunna komma av buri, med betydelsen son, ättling. Dvs namnet Byrestad bör inte ha kunnat komma av Bure. Johan Bure trodde kanske det, eftersom han skriver på fol 130v att "Byrestad är en by uti Sköns socken i Melpad, der hafwa Burarna bodt i förtiden och af them har thet nampn, der bodde Fale hin unge". Däremot använder inte Johan Bure tillnamnet Bure på Fale hin Unge i Sköns socken eller på någon annan av dem han tror sig vara släkt med innan de bosatt sig i Bure i Skellefteå socken.

Man skulle också kunna tänka sig att Johan Bure skulle ha valt Fale hin Unge för att han tidsmässigt passade bra in i antavlan, vilket han i verkligheten gör. Men eftersom Johan Bure förlägger hans levnad ungefär 150 år för tidigt, så kan det inte vara därför han har valt honom.

Enligt Johan Bure var Anders Olofsson och hans son Jakob Andersson, även kallad Jakob Lagman, underlagmän i Västerbotten. Fale hin Unge skulle ha varit ff f till Anders Olofsson. Johan Bure skulle ha kunnat välja Fale hin Unge eftersom han var underlagman och den typen av yrken ofta innehades av vissa släkter. Men jag har inte kunnat se att Johan Bure visste att Fale hin Unge var underlagman. Det finns visserligen inga samtida dokument som bekräftar att Anders Olofsson och hans son Jakob Lagman verkligen varit underlagmän. Enligt Ulf Lundström, Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650, Umeå 1997, sid XCVIII, samt uppgifter från Carl Szabad i e-brev 2005 finns följande underlagmän i Västerbotten belagda: 1420 Olof Ingevaldsson, 1443 Laurens Paulsson, [1452-1479] odaterat Mårten, 1479-1499 Nils Hansson Djäkn, 1500-1508 Olof Nilsson, från 1514 Erik Olsson, 1538 Mats Persson, [1536-1543] odaterat Lasse Olsson (björnram). Anders Olofsson och Jakob Andersson skall då ha varit underlagmän utanför de åren. Möjligen var inte Nils Hansson Djäkn underlagman under alla åren 1479-1499. Om Anders Olofsson och hans son Jakob var underlagmän, så skulle det kunna vara ett svagt indicium på verkligt släktskap med Farthæghn Unge. Jakob Andersson Lagmans dottersons son Anders Jakobsson i Grubbe och sonson Jakob Andersson (1557-1638) och sonsons son Jakob Jakobsson Grubb var underlagmän i Västerbotten.

Ett skäl att välja Fale hin Unge som ana skulle kunna vara att han varit mycket omtalad och att legender om honom var kända. Det är svårt att säga vad Johan Bures sagesmän känt till, men det skulle kunna vara så att legenderna om Fale hin Unge inte var kända bland Johan Bures släktingar i Skellefteå socken. Det skulle kunna vara så att det endast är genom Peder i Skön som Johan Bure fått upplysningar om Fale hin Unge. Jag tycker att det skulle kunna tyda på att Fale hin Unge inte var särskilt omtalad.

Hur har Johan Bure fått reda på Fale hin Unges existens? Kände han till honom och sökte upp Peder i Skön för att få fler upplysningar eller var det möjligen en tillfällighet att Peder i Skön berättade om Fale hin Unge för Johan Bure och att Johan Bure sedan använde det i sin släktbok?

Hur har Johan Bure fått reda på släktskapet mellan Fale hin Unge i Sköns socken och Herse i Bure socken? Har han hittat på det själv, eller har någon av hans sagesmän hävdat det? Sikeborg påpekar (sid 260-261) att Johan Bure troligen tydligt skulle ha noterat om någon av hans sagesmän hade hävdat att Herse var son till Fale hin Unge.

En omständighet som talar emot släktskap är det stora avståndet mellan Sköns socken och Skellefteå socken. Farthæghn Unges trolige far Nikolaus Farthæghnsson, som förde ett vapen med en böjd arm från sinister som sköldemärke, hade 1327 tillsammans med Peter Ungi erhållit en tredjedel av Lule älvdal. Medlemmarna i den släkten rörde sig troligen över hela Norrland och det skulle inte vara helt orimligt att en son till Farthæghn Unge bosatte sig i Skellefteå socken.

Ättlingarna till bönderna i Bure verkar tillhöra de mer förmögna bönderna, många blir präster, tre blir t o m ärkebiskopar under 1500-talet. De sprider sig också över hela landet, framför allt från Umeå socken i söder till Luleå socken i norr. Jag skulle tro att det är en större geografisk rörlighet än i de flesta andra, även rika, bondsläkter. Det är visserligen svårt att veta något om rörligheten i andra släkter i Norrland under den här tiden, eftersom det finns så få bevarade dokument. Möjligen skulle den geografiska rörligheten och de många studenterna kunna tyda på "förnämt" ursprung.

Att Farthæghn Unge skulle ha haft ättlingar i Bure i Skellefteå socken är inte särskilt troligt och om så skulle vara fallet så går det inte att visa, p g a bristen på dokument. Frågan om varför just Fale hin Unge har valts till ana kvarstår.

http://familjenbostrom.se/genealogi/bure/

view all 11

Fale Hin Unge Bure, {FICT}'s Timeline

1320
1320
Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
1342
1342
- 1363
Age 22
Medelpad, Sweden
1343
1343
Age 23
Birsta, Skön (Y), Medelpad, Sweden
1345
1345
Age 25
Birsta, Skön (Y), Medelpad, Sweden
1347
1347
Age 27
Født før 1229
1350
1350
Age 30
Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
1402
1402
Age 82
Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
????
Medelpad, Sweden