Fale Farteng Unge Bure

Is your surname Bure?

Research the Bure family

Fale Farteng Unge Bure's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Share

Fale Farteng Unge Bure

Swedish: Fale Farteng Unge Bure, (FICT)
Birthdate:
Birthplace: Birsta, Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
Death: Died in Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
Place of Burial: Sundsvall, Sweden
Immediate Family:

Son of Nils Fartegnsson Bure, {FICT} and NN
Husband of Ingeborg Olofsdotter, {FICT}
Father of Fale Bure; Sigge Fahlesson Bure and Herse Falesson Bure, {FICT}
Brother of Johan Nilsson

Occupation: Lagman för Medelpad och Storuman
Managed by: Per Erik Niska
Last Updated:

About Fale Farteng Unge Bure

Fale hin Unge i Byrestad

Fartegn Unge (in colloquial language called Fale Unge, i.e. Fale the younger) was mentioned in five medieval letters (written in 1342–1363) as lawman in the province of Medelpad, Sweden, and his grave is probably in Skön church, near Birsta. The grave stone at Skön shows the same coat of arms as on the noble Nils Fartegnsson letters, who is considered as father or older relative.

A statue was raised in 2013 in Skön, called "Fale Bure". The connections to the later Bure kinship, and to the heroic stories about Fale Bure, preserved in oral tradition until they were written down in about 1600, are however unverified. The Bure kinskip is considered unlikely by many geneaologists.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fale_Bure_den_unge http://sv.wikipedia.org/wiki/Fale_hin_unge

I den inledande skissen benämns anfadern Fale i Byrestad, i de mer detaljerade släkttavlorna benämns han Fale hin Unge i Byrestad. Johan Bure och hans sagesman herr Peder i Sköns socken förlägger Fales levnad till början av 1200-talet och berättar om hans bedrifter.

Johan Bure var född 1568. Fale skulle ha varit hans mm ff ff ff, dvs vara i åttonde generationen före Johan Bure. Om han levde i början av 1200-talet innebär det i genomsnitt 50 år per generation, dvs att anorna skulle ha varit i genomsnitt 50 år när de fick barn. Det är märkligt att Johan Bure inte reagerat på detta. Om man istället räknar 30-35 år per generation kommer man till att personerna i åttonde generationen före Johan Bure bör ha varit födda i början av 1300-talet.

En underlagman i Medelpad, Farthæghn (hin) Unge, är nämnd i olika dokument 1342-1363. En gravsten i Sköns socken antas vara hans. Tidsmässigt skulle han kunna passa in i åttonde generationen före Johan Bure. Namnet Fale är härlett ur Farthæghn. Att en Farthæghn Unge har existerat tycker jag betyder att herr Peder i Skön och troligen även Johan Bure känt till hans existens på ett eller annat sätt.

En intressant fråga att ställa sig är varför Johan Bure har velat härstamma från Fale hin Unge eller trott sig göra det. Varför har han valt just honom? Det bör ha funnits en mängd andra prominenta personer att välja bland. En annan intressant fråga är hur mycket av legenderna om Fale hin Unge som fanns innan Johan Bure skrev sin släktbok. Ytterligare en fråga är varför Johan Bure önskar förnämt ursprung just för mormodern istället för t ex farfadern.

Johan Bure hade intresse av att visa härstamning från frälset. Fale hin Unge bör ha tillhört lågfrälset.

Johan Bures mormoders släkt kom från Bure i Skellefteå socken i Västerbotten. Hur kommer det sig att Johan Bure väljer en person från Sköns socken i Medelpad som ana? Många senare forskare har trott att likheten i namnen Birsta (Byrestad) och Bure kan vara en orsak till att Johan Bure har antagit släktskap. Jag är ingen expert på ortnamns etymologi, men jag skulle tro att Byre i Byrestad kommer av Byrel, Birger med betydelsen hjälpare. Bure däremot bör komma av ordet bur, antingen med betydelsen förrådshus, kammare eller borgare. I båda fallen med den vidare betydelsen bo. Möjligen skulle det istället kunna komma av buri, med betydelsen son, ättling. Dvs namnet Byrestad bör inte ha kunnat komma av Bure. Johan Bure trodde kanske det, eftersom han skriver på fol 130v att "Byrestad är en by uti Sköns socken i Melpad, der hafwa Burarna bodt i förtiden och af them har thet nampn, der bodde Fale hin unge". Däremot använder inte Johan Bure tillnamnet Bure på Fale hin Unge i Sköns socken eller på någon annan av dem han tror sig vara släkt med innan de bosatt sig i Bure i Skellefteå socken.

Man skulle också kunna tänka sig att Johan Bure skulle ha valt Fale hin Unge för att han tidsmässigt passade bra in i antavlan, vilket han i verkligheten gör. Men eftersom Johan Bure förlägger hans levnad ungefär 150 år för tidigt, så kan det inte vara därför han har valt honom.

Enligt Johan Bure var Anders Olofsson och hans son Jakob Andersson, även kallad Jakob Lagman, underlagmän i Västerbotten. Fale hin Unge skulle ha varit ff f till Anders Olofsson. Johan Bure skulle ha kunnat välja Fale hin Unge eftersom han var underlagman och den typen av yrken ofta innehades av vissa släkter. Men jag har inte kunnat se att Johan Bure visste att Fale hin Unge var underlagman. Det finns visserligen inga samtida dokument som bekräftar att Anders Olofsson och hans son Jakob Lagman verkligen varit underlagmän. Enligt Ulf Lundström, Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650, Umeå 1997, sid XCVIII, samt uppgifter från Carl Szabad i e-brev 2005 finns följande underlagmän i Västerbotten belagda: 1420 Olof Ingevaldsson, 1443 Laurens Paulsson, [1452-1479] odaterat Mårten, 1479-1499 Nils Hansson Djäkn, 1500-1508 Olof Nilsson, från 1514 Erik Olsson, 1538 Mats Persson, [1536-1543] odaterat Lasse Olsson (björnram). Anders Olofsson och Jakob Andersson skall då ha varit underlagmän utanför de åren. Möjligen var inte Nils Hansson Djäkn underlagman under alla åren 1479-1499. Om Anders Olofsson och hans son Jakob var underlagmän, så skulle det kunna vara ett svagt indicium på verkligt släktskap med Farthæghn Unge. Jakob Andersson Lagmans dottersons son Anders Jakobsson i Grubbe och sonson Jakob Andersson (1557-1638) och sonsons son Jakob Jakobsson Grubb var underlagmän i Västerbotten.

Ett skäl att välja Fale hin Unge som ana skulle kunna vara att han varit mycket omtalad och att legender om honom var kända. Det är svårt att säga vad Johan Bures sagesmän känt till, men det skulle kunna vara så att legenderna om Fale hin Unge inte var kända bland Johan Bures släktingar i Skellefteå socken. Det skulle kunna vara så att det endast är genom Peder i Skön som Johan Bure fått upplysningar om Fale hin Unge. Jag tycker att det skulle kunna tyda på att Fale hin Unge inte var särskilt omtalad.

Hur har Johan Bure fått reda på Fale hin Unges existens? Kände han till honom och sökte upp Peder i Skön för att få fler upplysningar eller var det möjligen en tillfällighet att Peder i Skön berättade om Fale hin Unge för Johan Bure och att Johan Bure sedan använde det i sin släktbok?

Hur har Johan Bure fått reda på släktskapet mellan Fale hin Unge i Sköns socken och Herse i Bure socken? Har han hittat på det själv, eller har någon av hans sagesmän hävdat det? Sikeborg påpekar (sid 260-261) att Johan Bure troligen tydligt skulle ha noterat om någon av hans sagesmän hade hävdat att Herse var son till Fale hin Unge.

En omständighet som talar emot släktskap är det stora avståndet mellan Sköns socken och Skellefteå socken. Farthæghn Unges trolige far Nikolaus Farthæghnsson, som förde ett vapen med en böjd arm från sinister som sköldemärke, hade 1327 tillsammans med Peter Ungi erhållit en tredjedel av Lule älvdal. Medlemmarna i den släkten rörde sig troligen över hela Norrland och det skulle inte vara helt orimligt att en son till Farthæghn Unge bosatte sig i Skellefteå socken.

Ättlingarna till bönderna i Bure verkar tillhöra de mer förmögna bönderna, många blir präster, tre blir t o m ärkebiskopar under 1500-talet. De sprider sig också över hela landet, framför allt från Umeå socken i söder till Luleå socken i norr. Jag skulle tro att det är en större geografisk rörlighet än i de flesta andra, även rika, bondsläkter. Det är visserligen svårt att veta något om rörligheten i andra släkter i Norrland under den här tiden, eftersom det finns så få bevarade dokument. Möjligen skulle den geografiska rörligheten och de många studenterna kunna tyda på "förnämt" ursprung.

Att Farthæghn Unge skulle ha haft ättlingar i Bure i Skellefteå socken är inte särskilt troligt och om så skulle vara fallet så går det inte att visa, p g a bristen på dokument. Frågan om varför just Fale hin Unge har valts till ana kvarstår.

http://familjenbostrom.se/genealogi/bure/

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fale hin unge, Fale hin gamle och Fale Bure

Enligt Johan Bures tillrättalagda version av legenden från Skön påstås Fale hin unge under Slaget vid Älgarås 1205 ha räddat Erik, Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin gård i Medelpad och sedan för större säkerhets skulle fört honom över till Norge. Jämte sin skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge, tog ånyo vägen över Norrland, där han uppviglade norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. Till belöning fick Fale av Erik Eriksson ett ärftligt adelskap med en krökt, väpnad arm som sköldemärke, samt i förläning Medelpad, Jämtland och halva Ångermanland. Han ska ha byggt en borg i Skön, som sedermera blev Sköns kyrka.

Efter Johan Bures död nämns tidigast hos Johannes Loccenius (1654, 1667 och 1672) en Fåle Bure eller Fale i Byrestad í samband med Erik den heliges död ett femtiotal år före en förmenta räddningen av kungasonen år 1205. Denne Fale skulle ha tågat till Uppland och som anförare för norrlänningarna ha slagit kung Eriks mördare, den danske prinsen Magnus Henriksson. Falebro (Fålebron) nära Uppsala sades ha blivit uppkallad efter anföraren, antingen därför att han där stupat eller av någon annan orsak. Såsom källa anförs Johan Bures släktbok, som dock inte nämner något om detta. Senare historieskrivare - Johannes Schefferus (1666) och Claudius Örnhielm (1689) - upprepar slentrianmässigt Loccenius uppgifter utan att anföra några belägg. Josef Thun uppger 1707 att man i ett senare försök att harmonisera konflikten antagit att denne Fale Bure varit far eller farfar till Fale hin unge, och på så sätt uppstår Fale hin gamle.

Senast 1734 hade ett tidigare okänt mellanled Herse fogats in mellan Fale hin gamle och Fale hin unge i von Schantz' adelsgenealogier, som nu förvaras på Riddarhuset. 1733 kopplar biskop Andreas Rhyzelius, själv gift med en Bureättling, ihop Fale hin gamle med en runstengenealogi av Johan Bures hand utgående från Tord i Byr, åter via ett uppdiktat mellanled Herse, i en not i en panegyrisk likpredikan. Den av eftervärlden konstant utökade och förvanskade Buregenealogin finns i sin fulla form tidigast presenterad i tryck av hälsingen Nils Casström som 1746 ventilerade en magisterdissertation i Uppsala om de båda Fale Bures välgärningar mot fäderneslandet (Dissertatio de utriusque Falonis Bure in patriam meritis). Casströms släktledning kom att föras in i Riddarhusets adelsgenealogier och därifrån in i den äldre utgåvan av Svenska adelns ättartaflor, utgiven av Gabriel Anrep. I den senare utkomna utgåvan, med Gustaf Elgenstierna som utgivare, är dessa släktled utmönstrade.

Se Wikipediasidan http://sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten.

Kritisk kommentar:

Johan Bure hävdar att Herse i Bure i sin tur var son till Fartegn Unge i Byrestad. Jag bedömer att det släktskapet är så osannolikt att det inte ens bör tas med som möjligt. Visserligen passar den verklige Fartegn Unge tidsmässigt in i antavlan, trots att Johan Bure trodde att Fartegn Unge levde 150 år tidigare.

Några funderingar

av Leif A Boström, Täby


--------------------

Bure, Fahle (taulusta 7. Isä: Bure på Byrestad, Herse Falesson) s. n. 1310 Bure. Talollinen, Bure. Lisätietoja: Mainitaan 1342-63.

-------------------

Fale (Fartegn Unge) Bure d.y.

Nämnd 1342 – 1363 Lagman i Medelpad.

Gift med Ingeborg

----------------

Noteringar: Bosatt i Sköns socken i Medelpad. Underlagman i Medelpad 1363. Hans gravsten med hans vapen: en väpnad arm (hållande ett hjärta) och som hjälmpydnad två korslagda yxor, finns ännu uppsatt i Sköns kyrka. vapen: Farthiegn Unge

Fale Fartegn Unge)Bure d.y. Lagman i Medelpad.

Nämnd 1342 -1363.

--------------------

Unge Farthæghn Bure, även omnämnd som Farthiegn Nilsson Unge.

Född 1310 i Bureå (AC). Död i Skön (Y).

Gift med Ingeborg. Son till Herse Falesson Bure på Byrestad, gården han sedan kom att äga.

Nämnd 1342–1363 som Lagman i Medelpad i Svea och Götha höfdingaminne. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge.

På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: "Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Farthæghn skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402.

Farthæghn unge var förmodligen den historiske motsvarigheten till den apokryfiske "Fale hin unge" - men om han för den skull verkligen hör hemma i Bure-ätten är tveksamt. I förläning för sitt hjältemod och sin trohet fick Unge Farthæghn Medelpad, Jämtland och Ångermanland upp till Strinne i förläning, likaså förbättrades hans gamla adelskap och han fick det vapen som finns på griftestenen. Detta enligt Johannes Bureus berättelse i hans verk Sumlen. Bure skulle alltså vara Sveriges första adelssläkt långt före ätten Bielke, som brukar anges som den första inhemska adelsätten, vars anfader var riddaren Ture Kettilsson, död 1322.

Farthæghns gravsten med hans vapen: en väpnad arm (hållande ett hjärta) och som hjälmprydnad två korslagda yxor, finns ännu uppsatt i Sköns kyrka.

Vapnet med den väpnade armen förekommer på de sigill som användes av Farthæghn unge och hans far Nicolaus Farthiengsson på 1300-talet.

----------

Young Farthæghn Bure, also referred to as Farthiegn Nilsson Unge.

Born in 1310 in Bureå (AC). Death in Skön(Y).

Married to Ingeborg. Son of Herse Falesson Bure on Byrestad, the farm he later came to own.

1342-1363 mentioned as Lawspeaker in Medelpad in Svea and Gotha höfdingaminne. Calls himself Fardens Unge in the old documents.

On the back of a shift action that he supervised is written: "This Fardens unge lived in the Skön in Medelpad, who has won a slaughter against the Danish at the Danish Church in Uppland, from what she was named, was then there dead." This note, however, seem to be of later origin. Farthæghn, according to some data, died in 1402.

Farthæghn Unge was probably the historic equivalent of the apocryphical "Fale the young" - but wether he really belong in the Bure-dynasty is doubtful. For his heroism and loyalty Unge Farthæghn was given Medelpad, Jämtland and Ångermanland up to Strinne in fiefdom, he also improved his old knighthood and he got the coat of arms found on his headstone. This is according to John Bureus in his work Sumlen. Bure would be Sweden's first noble family long before the dynasty Bielke, which is usually specified as the first domestic noble ways, whose ancestor was the knight Ture Kettil, who died in 1322.

Farthæghns gravestone with his weapon: an armed arm (holding a heart) and helmet ornamented with two crossed axes, is still displayed in the Skön church.

The coat of arms with the armed arm appears on the seal used by Farthæghn young and his father Nicolaus Farthiengsson in the 1300s.

--------------------

Källor för födelse och död : http://home.enter.vg/vj1000/grand-pa/Vidarweb/Per00753.htm

Död 1212 enl. www.arnholm.se/family/person/P2100.html

--------------------

Omnämnd 1342-1363

Bure the younger

Fale Hin Unge Bure

Hembygdforskaren och hedersdoktorn Reinhold Olsson berättar i ”Ur Skönsbygdens historia” sägnen om Fale Bure, vars griftesten finns i vapenhuset i Sköns nuvarande kyrka byggd 1847. Den grå stenhällen mäter ungefär 1,3 * 2,3 m och är omgiven av en fris med solkors i de fyra hörnen eller malteserkors som Reinhold Olsson antar. Vapnet består av en pansrad arm med stålhandske, därovanför en hjälm och två vapenyxor i kors. Under den nedan nämnde Laurentius Jacobi tid fanns också en bemålad vapensköld och en bok med släktkrönikan förvarad i kyrkan. Klenoderna bortfördes i slutet av 1500-talet av en släkting, Johan Siggeson född i Byrestad (Birsta) och senare genom gifte med Anna Stensdotter bosatt på Svartingstorp, De värdefulla föremålen kom därför att hamna i Åby kyrka vid Kalmar.

Krigen mellan Danmark och Sverige drog härjande över dessa trakter och både kyrka, gård och slott brändes ned och på så sätt är förmodligen föremålen, Bureättens Graal för alltid förlorade.

Ägde fädernegården Byrestad. Levde c:a 1190 i kung Knut Erikssons tid och vistades efter kungens död hos dennes omyndiga barn, såsom deras förmyndare på borgen Näs på Visingsö sydspets.

I slaget vid Älgarås 1205, när kung Sverker var ute efter att dräpa kung Knuts söner räddade Fale den äldste sonen Erik hem till sin gård i Byrestad. Fale och Erik drog, när några år gått, in i Norge för att få hjälp mot Sverker den Unge och danskarna. Jämtar, hälsingar, medelpadingar och ångermanlänningar gick söderut och stred mot kung Sverker och danskarna vid Kungslena 1208 och Gestilren 1210.

De danske hjälpte kung Sverker emot herr Erik men Erik segrade vid Gefle bro och gjorde Fale till herre och förbättrade hans ärvda adelskap. Han fick en beväpnad arm till sköldemärke, därför att han hade burit honom på sin arm undan farligheter och på hjälmen norska vapenyxor därför att han med norska män börjat intaga riket åt konungen. Kung Erik gav honom hela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland i förläning.

Hans griftehäll med detta vapen uthugget finns bevarad i Sköns nya kyrkas vapenhus, samma vapen var målat med guld och ljusa färger och hängde på kyrkoväggen. Antingen hade han själv eller sonen Herse Bure skrivit den krönika som låg förvarad i Sköns kyrka och som innehöll det som hade hänt under Fales tid. Skölden och skriften kom på 1500-talet att hamna i Åby kyrka vid Kalmar. Fale dog 1210. Fale lät bygga Byresholms slott, vilket senare blev förvandlat till Sköns första kyrka.

Johan Bureus nedtecknade detta på sin resa i Norrland 1600 - 1601: "I Skön ligger en griftesten på kyrkogården, där står inhugget ett vapen; uti skölden är en arm med stålhandske, ovanpå hjälmen äro två vapenyxor i kors. Samma vapen sägs vara Fale den unges som tjänte i konungens hov som (eg. för) en smådräng. När kriget stod mellan konungen i Sverige och Danmark och konungen vart fången, tog denne Fale konungens son -som barn var- och flydde in i Medelpad och uppfödde sonen i sin faders gård i Birsta i Skön socken och lät honom draga bondekläder tilll dess han 15 år och då ikädde han honom högtidelig kläd(er) och uppreste så Medelpada Ångermännen in till Strinne Hälsingarna Jämtarna, och drog allt framgint och avdrev jutarna och insatte så honom till konung igen. När nu pilten konung hade blivit, lät han sin tacksamhet emit Fale och gav honom till förläning Medelad, stycken av Ångermanland och Jämtland och gav honom ett vapen som nu står och (et) förbättrade hans gamla förfallna adelskap och gjorde honom till en ädling."

Minnessten över Fale Hin Unge i Nolby.

Inskriptionen lyder: barksuain uk sihuastr uk friþi raistu stain þinsa aftiR buri faþuri sin in farþain marka þi

I senaste tid har genpatologiska forskningar av professor Karl-Henrik Gustavsson och docent Sten Jagell rörande Sjögren-Larssons syndrom även kallat Västerbottensyndromet gett följande slutsatser. Syndromet som är en ärftlig genförändring förekommer hos friska anlagsbärare hos 2% av befolkningen i Västerbotten och 1% av Norrbottens befolkning. Orsaken till denna relativa anhopning är sannolikt att anlagsbärande nybyggare flyttade till övre Norrland, när detta område som tidigare var sparsamt befolkat började koloniseras på 1300-talet. Släktskap föreligger mellan nutida SLS-patienter och dessa nybyggare och med deras förfäder i Medelpad och Hälsingland, kända genom runstenar från 1000-talet.

Av 200 SLS patienter i världen hänförs 59 till Sverige, där alla utom 5 har släktförbindelse med de nordligaste länen. Av de 6 SLS-familjer där minst en förälder saknar släktsamband med övre Norrland kommer tre från Medelpad liksom de nybyggare, som är släkt med nutidens SLS-patienter. Denna lilla patientgrupp i Medelpad kan därför hänföras till en och samma SLS-gen som orsakat SLS-patienternas sjukdom i övre Norrland.

Johannes Bureus ordnade långt före sin död med en gravhäll som innehöll den släkttavla som han trodde sig forskat fram. Släkttavlan fanns efter hans död en tid på kyrkogårdens södra sida men kom efterhand att hamna först inmurad i fasaden på Akademibyggnaden sedan fram till 1960 på Domens södra fasad. Dess text är på hebreiska och frisen runt om har samma runtext som stenarna i Nolby och Selånger. Texten bekräftar både Koncessionskontraktet, sägnen om Herse Falesson och genpatologernas slutsatser.

Svaret på hur "Burelegenden" kunnat helt utdömas som historiskt falsarium kanske kan erhållas om man betänker att Sverige/Finland som land ligger kulturhistoriskt generationer efter övriga Norden. Vi har inte haft någon Adam av Bremen, ingen Saxo Grammaticus och inte heller någon Snorre Sturlasson, så vår nedtecknade historia börjar i mitten av 1200-talet med Erikskrönikan. Däremot har vi begåvats med en Lauritz Weibull och dennes lärjungar som dömt ut allt icke arkeologiskt verifierat sagomaterial.

Kuriöst att i den medeltida bild av Sverige, som just nu ges av Jan Guillou, vår nutida Snorre Sturlasson, har den fiktive Arn Magnusson, Fale Bures reelle fosterbroder, nära nog begåvats med verkligt historiskt liv.

Sten Rigedahl


--------------------

http://web.comhem.se/margant/

--------------------

Ericus Upsaliensis och Johannes Magnus såwäl som månge flere skrifwit, at när Konung Sverker år 1199 dräpte Konung Knute söner, tå rymde Fale af med Konung Knuts yngste son Eric, hem till sin faders gård Byrestad, och fördålde honom där i twå och et halft åhr, til thes han började mannas, tå han drog in uti Norige och skaffade honom hielp till at fordra sit Fädernes rike igen; och hämna sina bröders död och oförrätt, och när han kom tilbaka öfwer fjällen upreste Fale hela Jämteland, Helsingeland och Medelpad, och så mycket af Ångermanland som är intil St--nne, och drog söderåt och stridde med Konung Sverker vid Lena i Wästergötland åhr 1208. De Danske hulpo konung Swerker emot Herr Erik och sedan konung Swerker vardt slagen åhr 1210 wid Gestilbro och Eirc Knutsson var kommen til regeringen, gjorde han Fale til en Herre, och förbättrade hans ärfde Adelskap, gifwandes honom en bewäpnad arm till skiöldemärke derföre at han hade burit honom på sin arm undan farligheten, ochp hielmen Norska wapenyxor, derföre at han med Norske män hade börjat taga in riket Konungen til handa; tå gaf ock Konung Eric i förläning hela Medelpad, Jämteland och ett stycke af Ångermanland.

Hans griftesten ligger på Skiöns Kyrekogård.

Orginalet av detta finns på Kungliga Biblioteket. Utredningen utförd av Nils Burman i slutet av 1700-talet.

--------------------

Noteringar

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten

Vapensköld med Hjälm och böjd arm.

Nämnd från 1342 till 1363:

1342 Underlagman

1342 Jordbytesbrev mellan Fartheign unge och hans hustru Ingeborg med

Spielbude Spielbudesson

1347 Sigillvittne i Själevad, Åml

1354 Vidimation

1363 Förskälaman å jord i Hållnäs sn, Upl

Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman. Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar. Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom " 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning.

Omnämns som lagman i Medelpad 1342 i Svea och Götha höfdingaminne. Nämnd senast 1363. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge. På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: " Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Fale skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402.

Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott

( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.

En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill ( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )

Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tolfte Generationen )

Källor

1) Ohlsson, Lars (http://lasseistuvsta.se/)

2) Lembke, Johan (http://www.jlembke.com/)

--------------------

FARTHEIGN (FALE BURE) hin unge

Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman,

Källa: Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar

Källa: Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom

" 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande , och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson.som var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning,

Källa: Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott

( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man

stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill

( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )

Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind

Fale Hin Unge

Ägde fädernegården Byrestad, levde 1190 uti Konung Knut Erikssons tid, efter hvilkens tid han vistades hos dess omyndige barn såsom deras fostrare på deras gods Elgarå i Wäster- götland. År 1199, när Kung Sverker dråpte Kung Knuts söner, då rymde Fale af med Kung

Knuts yngste son Erik hem till sin faders går Byrestad och fördolde honom där i 2½ år tills dess han började mannas, då han drog in uti Norge och skaffade honom hjälp till att fodra sitt fädernes rike igen och hämnas sina bröders död och oförätt. När han kom tillbaka över fjällen uppreste Fale hela Jemtland, Helsingland och Mederlpad och så mycket af Ångerman- land som är intill Stinne, och drog söderut och stridde Konung Swerker vid Lena i Wästergöt- land år 1208. När Erik Knutsson var kommen till regering gjorde han Fale till en Herre och förbättrade hans ärvda adelskap, giftandes honom en beväånad orm till sköldmärke, därför

att Fale burit Erik på sin arm under farligheter, och på hjälmen Norska Wapenyxor, därför att han med Norske män hade börjat taga in riket. Konungen tillhanda; Kung Erik gav Fale i förläning hela Medelpad, Jemtland och ett stycke af Ångermanland. Fales giftesten ligger på Schöns kyrkogård med detta vapen uthuggeet. Han uppbyggde Byreholmsslott som sedan förvandlat till Sköns Kyrka.

Fale dog 1212.

Han bodde i Bureholms slott i Sköns socken, som senare förvanlades till schöns kyrka. I gra- ven fanns ett skelett med en värja vid sidan om. Han var av en ryktbar stormanssläkt. Enligt sägnen om Fale Bure d.y skall han ha varit sonson till den äldre Bure. Han blev liksom sin farfar en framstående man med kungliga förbindelser. Vid slaget i Älgarås år 1205 räddade han Erik den heliges sonson, prins Erik och förde honom till sitt slott i Birsta (som på den tiden hette Burestad, efter släkten Bure). Fale hade en vapensköld med hjälm och böjd arm. Han hjälpte sedan prinsen att bli kung och som belöning gjorde han honom till Herre och för- bättrade hans ärvda adelskap och gav honom en beväpnadarm till sköldmärke därför att Fale burit honom på sin arm under farligheter, och på hjälmen norska vapenyxor, derför att han med .Jämtland och halva Ångermanland. Allt enligt Johannes Bureus

--------------------

Nämnd 1342 – 1363 Lagman i Medelpad.

Gift med Ingeborg

Källa www.falebure.se

--------------------

Levde 1390.

--------------------

Gifte och barn

.

Gift

	Herse Fahlesson Bure. Ansedel Född 1340 i Selånger/AC.

Död 1374 i Lövånger/AC.

--------------------

Gifte och barn

.

Gift

	Herse Fahlesson Bure. Ansedel Född 1340 i Selånger/AC.

Död 1374 i Lövånger/AC.

--------------------

Lagman i Medelpad

--------------------

Ägde fädernegården Byrestad. Vistades efter Kungen Knut Ericssons död hos hans omyndiga barn på Elgarås i Wästergötland (numera Älgarås inom Töreboda kommun). Han var barnens fostrare, samt frälste (räddade) under 1205 den yngsta prinsen Erik Knutsson undan kung Sverkers mord???lag och förde honom först till Byrestad och sedan till Norrige (Norge). Han hjälpte sedan denne prins vid segrarna vid Lena 1208 och Gestillern 1210 att komma i besittning av sin faders tron, han blev Erik X. Han blev belönad med ett sköldmärke (en beväpnad arm som betecknade att han "burit Konungen undan faran") och på hjälmen märket Norska vapnet eller yxorna. Detta vapen är uthugget på hans gravsten på Sköns kyrkogård. Han sägs också ha byggt slottet Byresholm, vilket sedermera blivit förvandlat till Sköns kyrka.

Enligt vissa medetidsforskare ifrågasätts denna figur, som man menar kan vara påhittad? -------------------- Fale hin unge, Fale hin gamle och Fale Bure

Enligt Johan Bures tillrättalagda version av legenden från Skön påstås Fale hin unge under Slaget vid Älgarås 1205 ha räddat Erik, Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin gård i Medelpad och sedan för större säkerhets skulle fört honom över till Norge. Jämte sin skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge, tog ånyo vägen över Norrland, där han uppviglade norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. Till belöning fick Fale av Erik Eriksson ett ärftligt adelskap med en krökt, väpnad arm som sköldemärke, samt i förläning Medelpad, Jämtland och halva Ångermanland. Han ska ha byggt en borg i Skön, som sedermera blev Sköns kyrka.

Efter Johan Bures död nämns tidigast hos Johannes Loccenius (1654, 1667 och 1672) en Fåle Bure eller Fale i Byrestad í samband med Erik den heliges död ett femtiotal år före en förmenta räddningen av kungasonen år 1205. Denne Fale skulle ha tågat till Uppland och som anförare för norrlänningarna ha slagit kung Eriks mördare, den danske prinsen Magnus Henriksson. Falebro (Fålebron) nära Uppsala sades ha blivit uppkallad efter anföraren, antingen därför att han där stupat eller av någon annan orsak. Såsom källa anförs Johan Bures släktbok, som dock inte nämner något om detta. Senare historieskrivare - Johannes Schefferus (1666) och Claudius Örnhielm (1689) - upprepar slentrianmässigt Loccenius uppgifter utan att anföra några belägg. Josef Thun uppger 1707 att man i ett senare försök att harmonisera konflikten antagit att denne Fale Bure varit far eller farfar till Fale hin unge, och på så sätt uppstår Fale hin gamle.

Senast 1734 hade ett tidigare okänt mellanled Herse fogats in mellan Fale hin gamle och Fale hin unge i von Schantz' adelsgenealogier, som nu förvaras på Riddarhuset. 1733 kopplar biskop Andreas Rhyzelius, själv gift med en Bureättling, ihop Fale hin gamle med en runstengenealogi av Johan Bures hand utgående från Tord i Byr, åter via ett uppdiktat mellanled Herse, i en not i en panegyrisk likpredikan. Den av eftervärlden konstant utökade och förvanskade Buregenealogin finns i sin fulla form tidigast presenterad i tryck av hälsingen Nils Casström som 1746 ventilerade en magisterdissertation i Uppsala om de båda Fale Bures välgärningar mot fäderneslandet (Dissertatio de utriusque Falonis Bure in patriam meritis). Casströms släktledning kom att föras in i Riddarhusets adelsgenealogier och därifrån in i den äldre utgåvan av Svenska adelns ättartaflor, utgiven av Gabriel Anrep. I den senare utkomna utgåvan, med Gustaf Elgenstierna som utgivare, är dessa släktled utmönstrade.

Kritisk kommentar:

Johan Bure hävdar att Herse i Bure i sin tur var son till Fartegn Unge i Byrestad. Jag bedömer att det släktskapet är så osannolikt att det inte ens bör tas med som möjligt. Visserligen passar den verklige Fartegn Unge tidsmässigt in i antavlan, trots att Johan Bure trodde att Fartegn Unge levde 150 år tidigare.

Några funderingar

av Leif A Boström, Täby

--------------------

Bure, Fahle (taulusta 7. Isä: Bure på Byrestad, Herse Falesson) s. n. 1310 Bure. Talollinen, Bure. Lisätietoja: Mainitaan 1342-63.

-------------------

Fale (Fartegn Unge) Bure d.y.

Nämnd 1342 – 1363 Lagman i Medelpad.

Gift med Ingeborg

----------------

Noteringar: Bosatt i Sköns socken i Medelpad. Underlagman i Medelpad 1363. Hans gravsten med hans vapen: en väpnad arm (hållande ett hjärta) och som hjälmpydnad två korslagda yxor, finns ännu uppsatt i Sköns kyrka. vapen: Farthiegn Unge

Fale Fartegn Unge)Bure d.y. Lagman i Medelpad.

Nämnd 1342 -1363.

--------------------

Unge Farthæghn Bure, även omnämnd som Farthiegn Nilsson Unge.

Född 1310 i Bureå (AC). Död i Skön (Y).

Gift med Ingeborg. Son till Herse Falesson Bure på Byrestad, gården han sedan kom att äga.

Nämnd 1342–1363 som Lagman i Medelpad i Svea och Götha höfdingaminne. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge.

På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: "Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Farthæghn skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402.

Farthæghn unge var förmodligen den historiske motsvarigheten till den apokryfiske "Fale hin unge" - men om han för den skull verkligen hör hemma i Bure-ätten är tveksamt. I förläning för sitt hjältemod och sin trohet fick Unge Farthæghn Medelpad, Jämtland och Ångermanland upp till Strinne i förläning, likaså förbättrades hans gamla adelskap och han fick det vapen som finns på griftestenen. Detta enligt Johannes Bureus berättelse i hans verk Sumlen. Bure skulle alltså vara Sveriges första adelssläkt långt före ätten Bielke, som brukar anges som den första inhemska adelsätten, vars anfader var riddaren Ture Kettilsson, död 1322.

Farthæghns gravsten med hans vapen: en väpnad arm (hållande ett hjärta) och som hjälmprydnad två korslagda yxor, finns ännu uppsatt i Sköns kyrka.

Vapnet med den väpnade armen förekommer på de sigill som användes av Farthæghn unge och hans far Nicolaus Farthiengsson på 1300-talet.

----------

Young Farthæghn Bure, also referred to as Farthiegn Nilsson Unge.

Born in 1310 in Bureå (AC). Death in Skön(Y).

Married to Ingeborg. Son of Herse Falesson Bure on Byrestad, the farm he later came to own.

1342-1363 mentioned as Lawspeaker in Medelpad in Svea and Gotha höfdingaminne. Calls himself Fardens Unge in the old documents.

On the back of a shift action that he supervised is written: "This Fardens unge lived in the Skön in Medelpad, who has won a slaughter against the Danish at the Danish Church in Uppland, from what she was named, was then there dead." This note, however, seem to be of later origin. Farthæghn, according to some data, died in 1402.

Farthæghn Unge was probably the historic equivalent of the apocryphical "Fale the young" - but wether he really belong in the Bure-dynasty is doubtful. For his heroism and loyalty Unge Farthæghn was given Medelpad, Jämtland and Ångermanland up to Strinne in fiefdom, he also improved his old knighthood and he got the coat of arms found on his headstone. This is according to John Bureus in his work Sumlen. Bure would be Sweden's first noble family long before the dynasty Bielke, which is usually specified as the first domestic noble ways, whose ancestor was the knight Ture Kettil, who died in 1322.

Farthæghns gravestone with his weapon: an armed arm (holding a heart) and helmet ornamented with two crossed axes, is still displayed in the Skön church.

The coat of arms with the armed arm appears on the seal used by Farthæghn young and his father Nicolaus Farthiengsson in the 1300s.

--------------------

Källor för födelse och död : http://home.enter.vg/vj1000/grand-pa/Vidarweb/Per00753.htm

Död 1212 enl. www.arnholm.se/family/person/P2100.html

--------------------

Omnämnd 1342-1363

Bure the younger

Fale Hin Unge Bure

Hembygdforskaren och hedersdoktorn Reinhold Olsson berättar i ”Ur Skönsbygdens historia” sägnen om Fale Bure, vars griftesten finns i vapenhuset i Sköns nuvarande kyrka byggd 1847. Den grå stenhällen mäter ungefär 1,3 * 2,3 m och är omgiven av en fris med solkors i de fyra hörnen eller malteserkors som Reinhold Olsson antar. Vapnet består av en pansrad arm med stålhandske, därovanför en hjälm och två vapenyxor i kors. Under den nedan nämnde Laurentius Jacobi tid fanns också en bemålad vapensköld och en bok med släktkrönikan förvarad i kyrkan. Klenoderna bortfördes i slutet av 1500-talet av en släkting, Johan Siggeson född i Byrestad (Birsta) och senare genom gifte med Anna Stensdotter bosatt på Svartingstorp, De värdefulla föremålen kom därför att hamna i Åby kyrka vid Kalmar.

Krigen mellan Danmark och Sverige drog härjande över dessa trakter och både kyrka, gård och slott brändes ned och på så sätt är förmodligen föremålen, Bureättens Graal för alltid förlorade.

Ägde fädernegården Byrestad. Levde c:a 1190 i kung Knut Erikssons tid och vistades efter kungens död hos dennes omyndiga barn, såsom deras förmyndare på borgen Näs på Visingsö sydspets.

I slaget vid Älgarås 1205, när kung Sverker var ute efter att dräpa kung Knuts söner räddade Fale den äldste sonen Erik hem till sin gård i Byrestad. Fale och Erik drog, när några år gått, in i Norge för att få hjälp mot Sverker den Unge och danskarna. Jämtar, hälsingar, medelpadingar och ångermanlänningar gick söderut och stred mot kung Sverker och danskarna vid Kungslena 1208 och Gestilren 1210.

De danske hjälpte kung Sverker emot herr Erik men Erik segrade vid Gefle bro och gjorde Fale till herre och förbättrade hans ärvda adelskap. Han fick en beväpnad arm till sköldemärke, därför att han hade burit honom på sin arm undan farligheter och på hjälmen norska vapenyxor därför att han med norska män börjat intaga riket åt konungen. Kung Erik gav honom hela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland i förläning.

Hans griftehäll med detta vapen uthugget finns bevarad i Sköns nya kyrkas vapenhus, samma vapen var målat med guld och ljusa färger och hängde på kyrkoväggen. Antingen hade han själv eller sonen Herse Bure skrivit den krönika som låg förvarad i Sköns kyrka och som innehöll det som hade hänt under Fales tid. Skölden och skriften kom på 1500-talet att hamna i Åby kyrka vid Kalmar. Fale dog 1210. Fale lät bygga Byresholms slott, vilket senare blev förvandlat till Sköns första kyrka.

Johan Bureus nedtecknade detta på sin resa i Norrland 1600 - 1601: "I Skön ligger en griftesten på kyrkogården, där står inhugget ett vapen; uti skölden är en arm med stålhandske, ovanpå hjälmen äro två vapenyxor i kors. Samma vapen sägs vara Fale den unges som tjänte i konungens hov som (eg. för) en smådräng. När kriget stod mellan konungen i Sverige och Danmark och konungen vart fången, tog denne Fale konungens son -som barn var- och flydde in i Medelpad och uppfödde sonen i sin faders gård i Birsta i Skön socken och lät honom draga bondekläder tilll dess han 15 år och då ikädde han honom högtidelig kläd(er) och uppreste så Medelpada Ångermännen in till Strinne Hälsingarna Jämtarna, och drog allt framgint och avdrev jutarna och insatte så honom till konung igen. När nu pilten konung hade blivit, lät han sin tacksamhet emit Fale och gav honom till förläning Medelad, stycken av Ångermanland och Jämtland och gav honom ett vapen som nu står och (et) förbättrade hans gamla förfallna adelskap och gjorde honom till en ädling."

Minnessten över Fale Hin Unge i Nolby.

Inskriptionen lyder: barksuain uk sihuastr uk friþi raistu stain þinsa aftiR buri faþuri sin in farþain marka þi

I senaste tid har genpatologiska forskningar av professor Karl-Henrik Gustavsson och docent Sten Jagell rörande Sjögren-Larssons syndrom även kallat Västerbottensyndromet gett följande slutsatser. Syndromet som är en ärftlig genförändring förekommer hos friska anlagsbärare hos 2% av befolkningen i Västerbotten och 1% av Norrbottens befolkning. Orsaken till denna relativa anhopning är sannolikt att anlagsbärande nybyggare flyttade till övre Norrland, när detta område som tidigare var sparsamt befolkat började koloniseras på 1300-talet. Släktskap föreligger mellan nutida SLS-patienter och dessa nybyggare och med deras förfäder i Medelpad och Hälsingland, kända genom runstenar från 1000-talet.

Av 200 SLS patienter i världen hänförs 59 till Sverige, där alla utom 5 har släktförbindelse med de nordligaste länen. Av de 6 SLS-familjer där minst en förälder saknar släktsamband med övre Norrland kommer tre från Medelpad liksom de nybyggare, som är släkt med nutidens SLS-patienter. Denna lilla patientgrupp i Medelpad kan därför hänföras till en och samma SLS-gen som orsakat SLS-patienternas sjukdom i övre Norrland.

Johannes Bureus ordnade långt före sin död med en gravhäll som innehöll den släkttavla som han trodde sig forskat fram. Släkttavlan fanns efter hans död en tid på kyrkogårdens södra sida men kom efterhand att hamna först inmurad i fasaden på Akademibyggnaden sedan fram till 1960 på Domens södra fasad. Dess text är på hebreiska och frisen runt om har samma runtext som stenarna i Nolby och Selånger. Texten bekräftar både Koncessionskontraktet, sägnen om Herse Falesson och genpatologernas slutsatser.

Svaret på hur "Burelegenden" kunnat helt utdömas som historiskt falsarium kanske kan erhållas om man betänker att Sverige/Finland som land ligger kulturhistoriskt generationer efter övriga Norden. Vi har inte haft någon Adam av Bremen, ingen Saxo Grammaticus och inte heller någon Snorre Sturlasson, så vår nedtecknade historia börjar i mitten av 1200-talet med Erikskrönikan. Däremot har vi begåvats med en Lauritz Weibull och dennes lärjungar som dömt ut allt icke arkeologiskt verifierat sagomaterial.

Kuriöst att i den medeltida bild av Sverige, som just nu ges av Jan Guillou, vår nutida Snorre Sturlasson, har den fiktive Arn Magnusson, Fale Bures reelle fosterbroder, nära nog begåvats med verkligt historiskt liv.

Sten Rigedahl

--------------------

http://web.comhem.se/margant/

--------------------

Ericus Upsaliensis och Johannes Magnus såwäl som månge flere skrifwit, at när Konung Sverker år 1199 dräpte Konung Knute söner, tå rymde Fale af med Konung Knuts yngste son Eric, hem till sin faders gård Byrestad, och fördålde honom där i twå och et halft åhr, til thes han började mannas, tå han drog in uti Norige och skaffade honom hielp till at fordra sit Fädernes rike igen; och hämna sina bröders död och oförrätt, och när han kom tilbaka öfwer fjällen upreste Fale hela Jämteland, Helsingeland och Medelpad, och så mycket af Ångermanland som är intil St--nne, och drog söderåt och stridde med Konung Sverker vid Lena i Wästergötland åhr 1208. De Danske hulpo konung Swerker emot Herr Erik och sedan konung Swerker vardt slagen åhr 1210 wid Gestilbro och Eirc Knutsson var kommen til regeringen, gjorde han Fale til en Herre, och förbättrade hans ärfde Adelskap, gifwandes honom en bewäpnad arm till skiöldemärke derföre at han hade burit honom på sin arm undan farligheten, ochp hielmen Norska wapenyxor, derföre at han med Norske män hade börjat taga in riket Konungen til handa; tå gaf ock Konung Eric i förläning hela Medelpad, Jämteland och ett stycke af Ångermanland.

Hans griftesten ligger på Skiöns Kyrekogård.

Orginalet av detta finns på Kungliga Biblioteket. Utredningen utförd av Nils Burman i slutet av 1700-talet.

--------------------

Noteringar

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten

Vapensköld med Hjälm och böjd arm.

Nämnd från 1342 till 1363:

1342 Underlagman

1342 Jordbytesbrev mellan Fartheign unge och hans hustru Ingeborg med

Spielbude Spielbudesson

1347 Sigillvittne i Själevad, Åml

1354 Vidimation

1363 Förskälaman å jord i Hållnäs sn, Upl

Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman. Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar. Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom " 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning.

Omnämns som lagman i Medelpad 1342 i Svea och Götha höfdingaminne. Nämnd senast 1363. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge. På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: " Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Fale skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402.

Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott

( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.

En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill ( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )

Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tolfte Generationen )

Källor

1) Ohlsson, Lars (http://lasseistuvsta.se/) 2) Lembke, Johan (http://www.jlembke.com/) --------------------

FARTHEIGN (FALE BURE) hin unge

Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman,

Källa: Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar

Källa: Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom

" 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande , och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson.som var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning,

Källa: Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott

( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man

stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill

( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )

Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind

Fale Hin Unge

Ägde fädernegården Byrestad, levde 1190 uti Konung Knut Erikssons tid, efter hvilkens tid han vistades hos dess omyndige barn såsom deras fostrare på deras gods Elgarå i Wäster- götland. År 1199, när Kung Sverker dråpte Kung Knuts söner, då rymde Fale af med Kung

Knuts yngste son Erik hem till sin faders går Byrestad och fördolde honom där i 2½ år tills dess han började mannas, då han drog in uti Norge och skaffade honom hjälp till att fodra sitt fädernes rike igen och hämnas sina bröders död och oförätt. När han kom tillbaka över fjällen uppreste Fale hela Jemtland, Helsingland och Mederlpad och så mycket af Ångerman- land som är intill Stinne, och drog söderut och stridde Konung Swerker vid Lena i Wästergöt- land år 1208. När Erik Knutsson var kommen till regering gjorde han Fale till en Herre och förbättrade hans ärvda adelskap, giftandes honom en beväånad orm till sköldmärke, därför

att Fale burit Erik på sin arm under farligheter, och på hjälmen Norska Wapenyxor, därför att han med Norske män hade börjat taga in riket. Konungen tillhanda; Kung Erik gav Fale i förläning hela Medelpad, Jemtland och ett stycke af Ångermanland. Fales giftesten ligger på Schöns kyrkogård med detta vapen uthuggeet. Han uppbyggde Byreholmsslott som sedan förvandlat till Sköns Kyrka.

Fale dog 1212.

Han bodde i Bureholms slott i Sköns socken, som senare förvanlades till schöns kyrka. I gra- ven fanns ett skelett med en värja vid sidan om. Han var av en ryktbar stormanssläkt. Enligt sägnen om Fale Bure d.y skall han ha varit sonson till den äldre Bure. Han blev liksom sin farfar en framstående man med kungliga förbindelser. Vid slaget i Älgarås år 1205 räddade han Erik den heliges sonson, prins Erik och förde honom till sitt slott i Birsta (som på den tiden hette Burestad, efter släkten Bure). Fale hade en vapensköld med hjälm och böjd arm. Han hjälpte sedan prinsen att bli kung och som belöning gjorde han honom till Herre och för- bättrade hans ärvda adelskap och gav honom en beväpnadarm till sköldmärke därför att Fale burit honom på sin arm under farligheter, och på hjälmen norska vapenyxor, derför att han med .Jämtland och halva Ångermanland. Allt enligt Johannes Bureus

--------------------

Nämnd 1342 – 1363 Lagman i Medelpad.

Gift med Ingeborg

Källa www.falebure.se

--------------------

Levde 1390.

--------------------

Gifte och barn

.

Gift

Herse Fahlesson Bure. Ansedel Född 1340 i Selånger/AC. Död 1374 i Lövånger/AC.

--------------------

Gifte och barn

.

Gift

Herse Fahlesson Bure. Ansedel Född 1340 i Selånger/AC. Död 1374 i Lövånger/AC.

--------------------

Lagman i Medelpad

--------------------

Ägde fädernegården Byrestad. Vistades efter Kungen Knut Ericssons död hos hans omyndiga barn på Elgarås i Wästergötland (numera Älgarås inom Töreboda kommun). Han var barnens fostrare, samt frälste (räddade) under 1205 den yngsta prinsen Erik Knutsson undan kung Sverkers mord???lag och förde honom först till Byrestad och sedan till Norrige (Norge). Han hjälpte sedan denne prins vid segrarna vid Lena 1208 och Gestillern 1210 att komma i besittning av sin faders tron, han blev Erik X. Han blev belönad med ett sköldmärke (en beväpnad arm som betecknade att han "burit Konungen undan faran") och på hjälmen märket Norska vapnet eller yxorna. Detta vapen är uthugget på hans gravsten på Sköns kyrkogård. Han sägs också ha byggt slottet Byresholm, vilket sedermera blivit förvandlat till Sköns kyrka.

Enligt vissa medetidsforskare ifrågasätts denna figur, som man menar kan vara påhittad? -------------------- http://www.cweden.com/genealogy/cw/p037afa2b.html -------------------- 280160 Fartegen (Fale) hin Unge Bure Bonde i Bureå, Lagman i Medelpad. Blev ca 82 år.

Far: 560320 Nikolaus (Nils) Fartheignsson Bure (1285 - 1352)

Född: omkring 1320 Birsta, Skön (Y) 1) Bosatt: Medelpad (Y) Död: 1402 Birsta, Skön (Y) 1)

-------------------------------------------------------------------------------- Familj med 280161 Ingeborg (1325 - ) Vigsel: omkring 1343 Skön (Y) 2)

Barn: 140080 Härse Falesson Bure (1335 - 1387) Fale Bure (1343 - 1363) Sigge Fahlesson Bure (1345 - ) Björn Falesson Bure (1347 - )

-------------------------------------------------------------------------------- Noteringar VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Vapensköld med Hjälm och böjd arm.

Nämnd från 1342 till 1363: 1342 Underlagman 1342 Jordbytesbrev mellan Fartheign unge och hans hustru Ingeborg med Spielbude Spielbudesson 1347 Sigillvittne i Själevad, Åml 1354 Vidimation 1363 Förskälaman å jord i Hållnäs sn, Upl

Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman. Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar. Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom " 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning.

Omnämns som lagman i Medelpad 1342 i Svea och Götha höfdingaminne. Nämnd senast 1363. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge. På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: " Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Fale skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402.

Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott ( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.

En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill ( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )

Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tolfte Generationen )


-------------------------------------------------------------------------------- Källor

1)  Ohlsson, Lars (http://lasseistuvsta.se/) 
 
2)  Lembke, Johan (http://www.jlembke.com/) 
 
        

Gravsten i Sköns kyrka, Medelpad.

 

<< Startsida --------------------------------------------------------------------------------

Skapad av MinSläkt 3.2a, Programmet tillhör: Christer Wikström

http://www.cweden.com/genealogy/cw/p037afa2b.html -------------------- Bonde i Bureå, Lagman i Medelpad. Blev ca 82 år. -------------------- Fartegn Unge (in colloquial language called Fale Unge, i.e. Fale the younger) was mentioned in five medieval letters (written in 1342–1363) as lawman in the province of Medelpad, Sweden, and his grave is probably in Skön church, near Birsta. The grave stone at Skön shows the same coat of arms as on the noble Nils Fartegnsson letters, who therefor is considered as father or older relative.

A statue was raised in 2013 in Skön, called "Fale Bure". The connections to the later Bure kinship, and to the heroic stories Fale Bure preserved in oral tradition until they were written down in about 1600, is however unverified, and considered unlikely by many geneaologists.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fale_Bure_den_unge http://sv.wikipedia.org/wiki/Fale_hin_unge -------------------- Ref: http://www.genvagar.nu/show.asp?PersonId=223192

"lever in på 1342 (enligt sägnen skall han ha dött 1212), gravstenen finns i Sköns kyrka (bilden). Han bodde i Bureholm


Bilden och historien finns på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=799536 -------------------- oppgis også til å være: Birth 1310 in Burea, Västerbotten, Sweden Death 1376 in Skon, Västernorrland, Sweden -------------------- Fale hin unge, Fale hin gamle och Fale Bure

Enligt Johan Bures tillrättalagda version av legenden från Skön påstås Fale hin unge under Slaget vid Älgarås 1205 ha räddat Erik, Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin gård i Medelpad och sedan för större säkerhets skulle fört honom över till Norge. Jämte sin skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge, tog ånyo vägen över Norrland, där han uppviglade norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. Till belöning fick Fale av Erik Eriksson ett ärftligt adelskap med en krökt, väpnad arm som sköldemärke, samt i förläning Medelpad, Jämtland och halva Ångermanland. Han ska ha byggt en borg i Skön, som sedermera blev Sköns kyrka.

Efter Johan Bures död nämns tidigast hos Johannes Loccenius (1654, 1667 och 1672) en Fåle Bure eller Fale i Byrestad í samband med Erik den heliges död ett femtiotal år före en förmenta räddningen av kungasonen år 1205. Denne Fale skulle ha tågat till Uppland och som anförare för norrlänningarna ha slagit kung Eriks mördare, den danske prinsen Magnus Henriksson. Falebro (Fålebron) nära Uppsala sades ha blivit uppkallad efter anföraren, antingen därför att han där stupat eller av någon annan orsak. Såsom källa anförs Johan Bures släktbok, som dock inte nämner något om detta. Senare historieskrivare - Johannes Schefferus (1666) och Claudius Örnhielm (1689) - upprepar slentrianmässigt Loccenius uppgifter utan att anföra några belägg. Josef Thun uppger 1707 att man i ett senare försök att harmonisera konflikten antagit att denne Fale Bure varit far eller farfar till Fale hin unge, och på så sätt uppstår Fale hin gamle. Gini Fale Bure hin Unge

är ättens mest namnkunnige och ägde fädernegården Byrestad. Levde c:a 1190 i kung Knut Erikssons tid och vistades efter kungens död hos dennes omyndiga barn, såsom deras förmyndare på borgen Näs på Visingsö sydspets.

I slaget vid Älgarås 1205, när kung Sverker var ute efter att dräpa kung Knuts söner räddade Fale den äldste sonen Erik hem till sin gård i Byrestad. Fale och Erik drog, när några år gått, in i Norge för att få hjälp mot Sverker den Unge och danskarna. Jämtar, hälsingar, medelpadingar och ångermanlänningar gick söderut och stred mot kung Sverker och danskarna vid Kungslena1208 och Gestilren 1210.

De danske hjälpte kung Sverker emot herr Erik men Erik segrade vid Gefle bro och gjorde Fale till herre och förbättrade hans ärvda adelskap. Han fick en beväpnad arm till sköldemärke, därför att han hade burit honom på sin arm undan farligheter och på hjälmen norska vapenyxor därför att han med norska män börjat intaga riket åt konungen. Kung Erik gav honom hela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland i förläning.

Hans griftehäll med detta vapen uthugget finns bevarad i Sköns nya kyrkas vapenhus, samma vapen var målat med guld och ljusa färger och hängde på kyrkoväggen. Antingen hade han själv eller sonen Herse Bure skrivit den krönika som låg förvarad i Sköns kyrka och som innehöll det som hade hänt under Fales tid. Skölden och skriften kom på 1500-talet att hamna i Åby kyrka vid Kalmar. Fale dog 1210. Fale lät bygga Byresholms slott, vilket senare blev förvandlat till Sköns första kyrka.

Här har en generation av Bureätten om vilken ingenting nämnts gått förlorad både i sägen och i historia

About Fale Farteng Unge Bure, (FICT) (svenska)

Källor: http://www.grewik.se/gunwiklund;

Noteringar

Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman, Källa: Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar

Källa: Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom " 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande , och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson. som var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning,

Källa: Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott ( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.

En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill ( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )

Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tolfte Generationen )

Bure Släkten 2 ( sidan 1 Första generationen )

view all

Fale Farteng Unge Bure's Timeline

1320
1320
Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
1327
1327
Age 7
1342
1342
- 1363
Age 22
Medelpad, Sweden
1343
1343
Age 23
Birsta, Skön (Y), Medelpad, Sweden
1343
Age 23
Sweden, Skön (Y), Sweden
1345
1345
Age 25
Birsta, Skön (Y), Medelpad, Sweden
1350
1350
Age 30
Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
1402
1402
Age 82
Sundsvall, Skön, Medelpad (Y-län), Sverige
????
- present
Medelpad, Sweden
????
Sundsvall, Sweden