Hans Knutsson Fordell (1500 - 1574)

‹ Back to Fordell surname

View Hans Knutsson Fordell's complete profile:

  • See if you are related to Hans Knutsson Fordell
  • Request to view Hans Knutsson Fordell's family tree

Share

Death: Died in Pedersöre, Österbotten, Finland
Occupation: häradshövding, Befallningsman i Pedersöre, känd lokalhistorisk person på Pinnonäs Gård, Pohjanmaan tuomiokunnan kihlakunnantuomari, kruununvouti
Managed by: Annett Johansson
Last Updated:

About Hans Knutsson Fordell

Åren 1963-1966 innehöll Historisk tidskrift för Finland ett flertal artiklar om släkten Fordell. Bl a år 1965 "Fordeliorum Familia" en påbörjad släktutredning från 1660 av Johannes Terserus med fylliga kommentarer av Yrjö Blomstedt.

Och i årg 1964 har Leo Nyholm undersökt en rättstvist från 1630 med släkten inblandad.

I dessa artiklar förekommer Elisabet Fordell ett flertal gånger och även hennes andre make Johan Bengtsson nämns. Hon hade tidigare varit gift med borgaren i Stockholm Peder Jönsson. Elisabet var dotter till Hans Knutsson Fordell.

.....................

Historia

Pedersöre kan räkna sig som en av ursprungssocknarna i Österbotten.

Hur gammal Pedersöre egentligen är kan ingen med säkerhet säga, men år 1348 nämns sockennamnet Pedersöre för första gången i skrifterna. Det var då som konung Magnus Eriksson utfärdade en författning angående handeln i socknarna Mustasaari (Korsholm), Närpes och Pedersöre.

Det österbottniska kustlandet var vid denna tid uppdelat i tre socknar, och Pedersöre var då en storsocken som sträckte sig från Vörå i söder ända upp till Kemi i norr.

Genom seklerna lösgjordes kapellförsamlingar från storsocken, och år 1865 avskildes Esse och Purmo till självständiga församlingar och kommuner.

Pedersöre fick sin nuvarande utsträckning år 1977, då Esse och Purmo kommuner åter sammanfördes med Pedersöre och bildade den "storkommun" som Pedersöre i dag utgör.

Älvarna har präglat vår historia. Längs med älvarna flottades virke och tjära från skogarna till kusten och vidare ut i världen. Timmermän från Pedersöre var berömda för sin skicklighet vid byggande av segelfartyg från 1500-talet till in på 1800-talet. Traditionen lever vidare, men dagens "timmermän" tillverkar lyxsegelbåtar, motorbåtar, inredningar, möbler, gitarrer, m.m., som exporteras över hela världen.

Pedersöre är av tradition också en utpräglad jordbruksbygd, och många är de kvarnar som under gångna tider malt vid åarnas brusande forsar. Pedersöre har flera erkänt bra bygdemuséer som visar boende, arbetsredskap och gårdsgrupper från de senaste seklerna.

Den som vill veta mera om kommunens historia har möjlighet att köpa följande verk som finns till salu vid kommungården:

Pedersöres historia i tre band (utk. 1971), pris 20 euro/del

Purmo kommuns historia (utk. 2001), pris 48 euro

Esse kommuns historia (utk. 2003), pris 48 euro

--------------------

Noteringar: Han var född på Pinnonäs gård i Pedersöre socken i österbotten, och innehade birkarlsrättigheter. Under åren 1551-52 var han länsman i sin hemsocken, samt fogde i ångermanland och Medelpad. 1551-61 var han häradshövding i österbotten, och utnämdes sistnämnda år till lagläsare där. Vid samma tid var har kronans skinnuppköpare i Jämtland och Västerbotten. 1558 ehöll han burskap i Stockholm och inledde en synnerligen inbringande utrikeshandel, bl. a. med Danzig och Lübeck. Han berikade sig skrupelfritt på kronans bekostnad, i synnerhet under sin tid som skinnuppköpare, och blev så småningom en av Finlands rikaste män. Hans son Hans Fordell blev som uppviglare av österbottningarna mot konung Sigismund en av klubbekrigets ledande gestalter, och konung Karl IX:s förklarade gunstling.

--------------------

Fogde först över Ångermanland och sedan även över Österbotten [källa :Matarengi forskarförening]


"Medeltiden var stadsgrundandets stora tid. Då tillkom inte mindre än sjuttioen städer inom det nuvarande Sveriges gränser. Bristen på medeltida städer i Norrland innebar dock ingalunda att stadsmakten helt saknade stödjepunkter och representation i det norrländska lokalsamhället under medeltiden. Här fanns istället andra typer av centralorter som stod under kronans kontroll och inflytande. Det gäller exempelvis tings- och marknadsplatser, hamnar, borgar och framför allt kungsgårdar. Kungsgårdarna ägdes av staten och beboddes av kungens mäktiga fogdar eller "befallningsmän".

I Ångermanland stöter vi på namnet Kungsgården bara just i Bjärtrå socken. Mer än 400 år har gått sedan den siste ångermanländske fogden lämnade denna plats för gott. Anledningen till flytten var grundandet av staden Härnösand på Härnön längre ut vid kusten år 1585. Såsom kronans högstetjänsteman kunde inte fogden längre bo kvar i Bjärtrå. Efter Johan III:s uttryckliga order 1587 flyttade fogden omkring 1590 ner till den nyanlagda staden, för att på ort och ställe se till att borgerskapet verkligen bosatte inom stadens hank och stör. Det var fogden som tillsammans med underlagsmannen i landskapet fick till uppgift att driva igenom den inte alltför populära stadsgrundningen. Den fogdeinstitution som vi känner från 1500-talet var ett resultat av den nya civila förvaltning som byggdes upp under Gustav Vasas tid med början på 1520-talet.

Den tidigare medeltida förvaltningen vet vi ganska lite om för Norrlands vidkommande. Fogdarna i landet utsågs i allmänhet av konungen själv, varför de personer som fick detta uppdrag ofta redan hade visat sin duglighet i kronans tjänst. Deras tjänsteåligganden var också oerhört vittomfattande. Bl.a. skatteuppbörd och redovisning. Tillsyn av viktiga kommuniakationer med vägar, broar och gästgiverier. I fogdens närvaro skulle hållas landsting vid kungsgården, där fogden kom att agera både polis och åklagare. Kungsgården skulle dessutom tjäna som förebild i regionen och fogden skulle därför vara drivande inom jordbruk, fiske m.m. Fogdarna hade delvis ett ganska otacksamt jobb som vid reformationen då kyrkans gods drogs in till kronan eller i samband med de många extraskatterna som t.ex. vid "klockskatten" 1531 då landets kyrkklockor krävdes in för att smältas ned.

Genom Härnösands grundläggning var också kungsgårdens historia som fogdesäte all, och snart fanns bara myterna om platsens storslagna förflutna kvar." [Lars-Ivan Söderlund]

Fogdar i Ångermanland som residerat på Kungsgården i Bjärtrå under 1500-talet


1525 Lasse Olsson

1525-1530 Jakob Pesson Västgöte

?1531 ?Staffan Sasse d.ä.

1531-1533 Bengt Jonsson

1534-1540 Markus Andersson

1540-1546 Jakob Holst

1547-1551 Ketill Nilsson (Böllja)

1551-1553 Hans Knutsson Fordell

1553-1554 Nils Ottosson (Hästhufvud)

1555-1556 Olof Eriksson

1557-1558 Anders Sigfridsson (Rålamb)

1559-1561 Knut Andersson (skräddare)

1561-1563 Joen Eriksson

1564-1585 Hans Andersson

1586 Peder Ersson

1587-1594 Olof Persson Hellman

"Under några år på 1500-talet, och möjligen även tidigare,

hade Ångermanland gemensam fogde med Västerbotten. 1534

lades också Medelpad under den ångermanländske fogden,

vilket kom att bestå fram t.o.m. 1551.

Den förste 1500-talsfogden över Ångermanland vi känner till

namnet hette Lasse Olsson. Han omnämns i denna befattning 1525

Den siste fogden som bodde på Kungsgården i Bjätrå hette

Olof Persson Helman och innehade sysslan 1586-1594. Under

de sista åren i Bjärtrå hade han tiotals personer i sin tjänst:

underfogde, skrivare, underskrivare, två tunnbindare, fem

fogdetjänare, "fatburshustrur" och flera tjänstekvinnor.

Utspisningen skedde efter olika ordningar vid herre- och

svennebord. Själv satt fogden med sin familj vid herrebordet,

där även förnämare gäster undfägnades.

Kungsgården i Bjärtrå förlorade ingalunda sin centrala roll i

bygden inte ens efter det att fogden flyttar från platsen i samband

med Härnösands grundläggning.

Ännu på 1600-talet hölls vid några tillfällen landsting i Bjärrtå

och när nya förordningar kring vägväsendets infördes vid

1600-talets mitt var det naturligt att gästgiveri och postbonde

etablerades just i Kungsgården.

År 1780 skrev Abraham Hülphers om platsen i sin beskrivning

över Norrland: "Wid Kungsgården hålles Gästgifweri, och Ting om

wåren, samt merendels bewillings taxering med hela landet

(=landskapet)".

Under 1600- och 1700-talen bodde här också flera bemäktiga

ståndspersoner, och Kungsgården var tingsställe med spöpåle

ännu under 1800-talets senare del.

Det är uppenbart att Kungsgården ännu långt fram i tiden

behållit en del av sin centralortskaraktär.

Men var låg då själva kungsgården? De äldsta bevarade kartorna

över Kungsgården i Bjärtrå, där de enskilda gårdarna är markerade,

är visserligen inte äldre än från 1780-talet, men av dessa framgår

det ändå tydligt att 1500-talets kungsgård med sina byggnader bör

ha legat på samma dominerande och magnifika plats som den

nuvarande stamfastigheten där nu familjen Norberg nu bor.

Egendomen har i obruten följd varit i släktens Norbergs besittning

sedan slutet av 1500-talet. Tretton generationer i obruten följd. I den

kedja som började när Johan III var kung i Sverige.

Den nuvarande släktgården är från 1890-talet och är av ett

betydligt yngre datum än den släkt som bebor den." [Lars-Ivan Söderlund]


Källor : Lars-Ivan Söderlund

Källor: "Stora Ådalen", Kulturmiljön och dess glömda förflutna.

Styresholmsprojektet - en monografi. Länsmuseet Västernorrland. Leif Grundberg

"Man känner historiens vingslag". Tidningen Ångermanland. 29/7-04.

 
view all 15

Hans Fordell's Timeline