Johannes Johannis Rudbeckius (Rudebeck), d.ä (1581 - 1646)

‹ Back to Johannis Rudbeckius surname

Is your surname Johannis Rudbeckius?

Research the Johannis Rudbeckius family

Johannes Rudbeckius's Geni Profile

Records for Johannes Johannis Rudbeckius

4,569 Records

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Share

Birthplace: Ormesta, Almby, Örebros län, Sverige
Death: Died in Västerås Domkyrkofs, Västmanlands, Sverige
Occupation: Biskop i Västerås, Hovpredikant, Biskop, Biskop i Västerås., Biskop @ Västerås, Västmanlands län, Sweden, Pastor, biskop i Västerås
Managed by: Katarina Heimann Mühlenbock
Last Updated:

About Johannes Johannis Rudbeckius (Rudebeck), d.ä

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Rudbeckius#TAB_5

Johannes Rudbeck (latin Rudbeckius) var en av det svenska 1600-talets mest betydande kyrkomän. Han ledde arbetet med bibelöversättningen av 1618 års Bibel. Biskop i Västerås från 1619 (vigd 28 januari, tillträdde 5 september). Han var far till Olof Rudbeck d.ä., liksom till biskoparna Petrus Johannis Rudbeckius i Skara stift och Nicolaus Johannis Rudbeckius, liksom fadern i Västerås stift. Finns förevigad som staty utanför domkyrkan i Västerås.

Grundare av Sveriges första gymnasium, Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås (grundat 1623) och Sveriges första flickskola grundat 1632.

--------------------

Johannes Johannis Rudbeckius (ibland kallad Johannes Rudbeckius d.ä. till åtskillnad från en av sina söner), biskop, född 3 april 1581 i Almby, Örebro län, uppväxt tillsammans med sina bröder Jacobus Boose Rudebeckius och Petrus Rudbeckius i Ormesta by öster om Örebro. Död 8 augusti (begravd 6 september) 1646 i Västerås. Johannes Johannis Rudbeckius andranamn "Johannis" är en latiniserad form av "Johansson", eftersom hans far hette Johan (Johannes) i förnamn. "Johannis" är genitiv av "Johannes" på latin. Hans far var Johan Pedersson Rudbeck, född på godset Rudbeck i Holstein, inflyttat till Sverige (1550–1603), häradsskrifvaren i Väster-Nerike, sedermera stadsskrivare i Örebro och Christina Pedersdotter Bose

Rudbeckius var i sitt första äktenskap, 1610 gift med Kristina Stjernman och i sitt andra, 1620 med Magdalena Hising. Det första äktenskapet var barnlöst, i det andra hade han elva barn, bland vilka märks Olof Rudbeck d.ä., liksom biskoparna Petrus Johannis Rudbeckius i Skara stift och Nicolaus Johannis Rudbeckius, liksom fadern i Västerås stift.

Grundare av Sveriges första gymnasium, Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås (grundat 1623) och Sveriges första flickskola grundat 1632. Rudbeckius var en av det svenska 1600-talets mest betydande kyrkomän. Han ledde arbetet med bibelöversättningen av 1618 års Bibel. Biskop i Västerås från 1619 (vigd 28 januari, tillträdde 5 september).

Uppväxt

Sin undervisning hade Rudbeckius fått i Örebro skola samt i Strängnäs och Uppsala, när han 1601 begav sig ut till Wittenberg, där han, tjugutvå år gammal, promoverades till magister 1603. Hans anseende för lärdom var redan då så stort, att han både i Wittenberg och från Würtzburg fick emottaga anbud att bli professor. Han föredrog likväl att återvända till Sverige, där han 1604, vid ännu ej fyllda tjugufyra år, utnämndes till professor i matematik vid Uppsala universitet. Under tiden odlade han med all flit studier i österländska språk och teologien samt begav sig 1607 åter ut till Tyskland, där han förnämligast idkade teologiska studier.

Professor i Uppsala

Hemkommen 1609, befordrades han i Uppsala till professor i hebreiskan 1610, men utbytte följande år denna beställning mot professuren i teologi. Han inskränkte emellertid icke sin verksamhet till den offentliga undervisningen såsom akademisk lärare utan ägnade sig även med iver åt den studerande ungdomens handledning på enskild väg. I antydda syfte inrättade han en skola för meddelande av insikter, erforderliga för ett rätt tillgodogörande av de offentliga föreläsningarna. År 1613 var Rudebeckius rektor för universitetet. Självständig och häftig, råkade han med en annan akademisk storhet, Johannes Messenius, snart i häftiga tvister, som avbröts därigenom, att Gustav II Adolf kallade Rudbeckius till sin hovpredikant och biktfader.

Hovpredikant hos Gustav II Adolf

Som sådan följde han kungen i sju års tid, bland annat under de svåra fälttågen i Livland 1614-1615, och vann därvid i hög grad Gustaf Adolfs förtroende, som en lärd, sanningsälskande och ovanligt driftig man. Med anledning härav emottog han av kungen uppdrag att, tillsammans först med Johannes Bothvidi och sedan med Johannes Lenaeus, utarbeta en ny översättning av bibeln. Arbetet sköttes av Rudbeckius nästan ensam och bedrevs med den skyndsamhet så att den nya bibelupplagan kunde tryckas 1618 (den så kallade Gustav II Adolfs bibel). Likväl var den verkställd med en för den tiden ganska erkännansvärd texttrohet. Vid kungens kröning 1617 hedrades Rudbeckius med teologie doktorsgraden, en den tiden sällsynt värdighet, och utnämndes 1619, sedan han året förut undersökt och på stället rättat några obehagliga uppträden i Västerås, till biskop i detta stift.

Biskop i Västerås

Det var på denna plats, Rudbeckius vann sin stora ryktbarhet och ett oförgätligt namn i vår kyrkoförsamlings historia. Av vad han under de tjugusex år, som han innehade biskopsämbetet, uträttade till kyrkans och skolväsendets bästa, kan endast en ringa del här anföras. Domkyrkan, som var i hög grad förfallen, iordningställdes och försågs med ny inredning; det gamla mörka skolhuset tillbyggdes och utvidgades med nya lärosalar hospitalet ombyggdes och försattes i ett tidsenligt skick. Under denna verksamhet i själva stiftsstaden grep han med kraftig hand in i alla de ämnen, som hörde till hans förvaltning av stiftet. Han utgav en ny och förbättrad kyrkoordning och hade vid sin död två gånger om besökt varje kyrka i sitt vidsträckta stift. Två gånger om året hölls i stiftsstaden prästmöte med det underordnade prästerskapet; undervisningen vid skolorna anförtroddes åt skickliga lärare; det av honom i stiftsstaden 1623 grundade gymnasium var den första läroanstalt i sitt slag i Sverige, och undervisningen uppdrevs vid densamma till en höjd, som gjorde den nästan jämställd med universiteten; jämte ett rikhaltigt gymnasiebibliotek inrättades en botanisk trädgård; fattigvården i församlingarna ordnades, kyrkosången vårdades, ordentliga kyrkolängder och husförhörsböcker infördes med mera.

Genom den noggranna vård och ordning han sålunda ägnade varje sak, som hörde till hans vidsträckta befattning, blev Västerås stift alldeles omskapat och ett mönster för de övriga. Det sätt, varpå han skötte sitt kall som stiftsstyresman, gjorde att Gustaf Adolf 1627 befallde honom att resa till Ingermanland och Estland för att inspektera den est-liv-ingermanländska kyrkan. Rudbeckius hörsammade befallningen och fullgjorde sitt uppdrag på ett sätt att denna inspektion blev en betydelsefull tilldragelse i Östersjöprovinsernas kyrkohistoria. Men tyvärr urartade hans kraft och ihärdighet icke sällan till halsstarrighet och en föga berättigad motspänstighet även mot de styrande. Dessa hans egenskaper trädde dock knappast i dagen, så länge Gustaf Adolf levde, i vilken kung han alltid hade en pålitlig främjare av sina reorganisationsplaner.

Men det dröjde icke länge efter kungens död, förrän han kom på mindre god fot med förmyndareregeringen. Hans strider med denna gick till och med så långt, att han åtskilliga gånger uppkallades i rådet och fick ta emot skarpa tillrättavisningar av Axel Oxenstierna, varjämte de otvivelaktigt bidrog till, att han gick miste om ärkebiskopsstolen efter Petrus Kenicius. Åt sitt missnöje med det av regeringen vid 1636 års riksdag förnyade förslaget till ett så kallad consistorium generale, gav han det mest oförtäckta uttryck, bland annat genom utgivande av en för regeringen misshaglig skrift om prästerskapets privilegier. Också blev han för denna skrift ställd till ansvar och måste göra ett slags avbön. 1642 ansåg han sig för ålder och sjuklighet borde ta avsked men bibehöll på det då församlade prästmötets begäran biskopsämbetet till sin död. De sista åren av sin levnad låg han för det mesta till sängs, då domkapitlet samlades i hans rum och ärendena vårdades med samma nit som förut. Efter svåra plågor avled han i Västerås den 8 augusti 1646.

Rudbeckius finns förevigad som staty utanför domkyrkan i Västerås.

--------------------

Johannes Rudbeckius (1581-1646) var biskop i Västerås, hovpredikant hos Gustaf II Adolf, professor i matematik och teologi och senare i hebreiska och latin.

År 1610 inrättade han där ett kollegium för privatundervisning. För sina lekioner behövde han en världskarta, som han själv tecknade. Kartans egentliga titel är Orbis terrarum in gratiam privatorum discipulorum, rudi penicillo advmbratvs a Joh. Rudb. Nericio … Exculptus Arosiae anno 1626 a Johanno Laurentio Chalcandro, d v s en världskarta för privat undervisningsbruk ritad av Johannes Rudbeckius från Närke.


År 1643 utkom kartan i en ny version. Då tillkom en kronologisk översikt över såväl världshistorien som den svenska historien. Den grundar sig på den tidens historiska källor: Bibeln, de grekiska och romerska historieskrivarna och den svenska ärkebiskopen Johannes Magnus historieverk om de svenska kungarna.

Kartbilden motsvarar den aktuella tidens geografiska kunskaper. De olika världsdelarna är i stort sett korrekt avbildade. En skillnad jämfört med våra kartor är dock att väderstrecken är omflyttade: söder är uppåt och norr neråt.

Grundare av Sveriges första gymnasium. Står staty utanför Domkyrkan i Västerås.

Elva barn med Magdalena Hising, vilka är upphov till 78 barnbarn och 195 barnbarnsbarn. Alfred Nobels farfars farmors farfar.

--------------------

teol D.r , prof i Matematik, hebreiska & Teologt

Biskop i Västerås

9 barn, no 1 ( Christina ) o fr.a no 9 Olof Rudbeck mest kända

--------------------

Började skolan i Örebro 1588, fortsatte sedan i Strängnäs och Uppsala. Studerade också i Wittenberg och Jena. Professor i matematik i Uppsala 1604 och 1609 i hebreiska. 1611 blev han teologie professor och senare även rector magnificus. Han blev kunglig hovpredikant 1613 och biskop i Västerås 1619. Troligen skulle han ha blivit ärkebiskop 1636, då han fick de flesta rösterna, om han inte samma år gett ut en skrift om de andligas privilegier. Riksrådet Johan Skytte betecknade den som den farligaste bok som utkommit i Sverige på 100 år och den blev konfiskerad. Från år 1639 plågades han av "stenpassion" det vill säga njur- eller gallsten och var sängliggande från 1644.

--------------------

Johannes Johannis Rudbeckius, biskop i Västerås.

f 1581 04 03

På Karl XI:es befallning, organiserade Rudbeckius så att alla församlingar började föra kyrkböcker, där man skulle skriva in alla som föddes, vigdes samt dog i församlingen. Man skulle även göra hembesök, s.k. Husförhör årligen, och då notera namn ålder, födelseort på alla i gården, och dessutom pröva deras läskunnighet, och höra om de kunde sin katekes. -------------------- http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Rudbeckius -------------------- Han växte upp ihop med sina bröder Jacobus Boose Rudebeckius och Petrus Rudbeckius i Ormesta by öster om Örebro. Johannes Johannis Rudbeckius andranamn "Johannis" är en latiniserad form av "Johansson", eftersom hans far hette Johan (Johannes) i förnamn.

Sin undervisning fick Rudbeckius i Örebro skola samt i Strängnäs och i Uppsala. År 1601 reste han till Wittenberg, där han, tjugutvå år gammal, promoverades till magister 1603. Hans anseende för lärdom var redan då så stort, att han både i Wittenberg och från Würtzburg fick ta emot anbud att bli professor. Han föredrog likväl att återvända till Sverige, där han 1604, vid ännu ej fyllda tjugufyra år, utnämndes till professor i matematik vid Uppsala universitet. Under tiden studerade han österländska språk och teologi och återvände 1607 till Tyskland, där han forskade i teologiska ämnen

Hemkommen 1609, befordrades han i Uppsala till Claudius Opsopaeus efterträdare som professor i hebreiska 1610, men bytte följande år denna tjänst mot professuren i teologi. Han begränsade inte sin verksamhet till arbetet som akademisk lärare utan ägnade sig också åt privat undervisning för studenterna. År 1613 var Rudebeckius rektor för universitetet. Självständig och häftig, tvistade han med en akademikern Johannes Messenius. Striderna var häftiga, att kung Gustav II Adolf tvingades kalla Rudbeckius till sin hovpredikant och biktfader för att avbryta dem.

Som sådan följde han kungen i sju års tid, bland annat under de svåra fälttågen i Livland 1614-1615, och vann därvid i hög grad Gustaf Adolfs förtroende, som en lärd, sanningsälskande och ovanligt driftig man. Med anledning härav emottog han av kungen uppdrag att, tillsammans först med Johannes Bothvidi och sedan med Johannes Lenaeus, utarbeta en ny översättning av bibeln. Arbetet sköttes av Rudbeckius nästan ensam och bedrevs med den skyndsamhet så att den nya bibelupplagan kunde tryckas 1618 (den så kallade Gustav II Adolfs bibel). Likväl var den verkställd med en för den tiden ganska erkännansvärd texttrohet. Vid kungens kröning 1617 hedrades Rudbeckius med teologie doktorsgraden, en den tiden sällsynt värdighet, och utnämndes 1619, sedan han året förut undersökt och på stället rättat några obehagliga uppträden i Västerås, till biskop i detta stift.

Det var på denna plats, Rudbeckius vann sin stora ryktbarhet och ett oförgätligt namn i vår kyrkoförsamlings historia. Av vad han under de tjugusex år, som han innehade biskopsämbetet, uträttade till kyrkans och skolväsendets bästa, kan endast en ringa del här anföras. Domkyrkan, som var i hög grad förfallen, iordningställdes och försågs med ny inredning; det gamla mörka skolhuset tillbyggdes och utvidgades med nya lärosalar hospitalet ombyggdes och försattes i ett tidsenligt skick. Under denna verksamhet i själva stiftsstaden grep han med kraftig hand in i alla de ämnen, som hörde till hans förvaltning av stiftet. Han utgav en ny och förbättrad kyrkoordning och hade vid sin död två gånger om besökt varje kyrka i sitt vidsträckta stift. Två gånger om året hölls i stiftsstaden prästmöte med det underordnade prästerskapet; undervisningen vid skolorna anförtroddes åt skickliga lärare; det av honom i stiftsstaden 1623 grundade gymnasium var den första läroanstalt i sitt slag i Sverige, och undervisningen uppdrevs vid densamma till en höjd, som gjorde den nästan jämställd med universiteten; jämte ett rikhaltigt gymnasiebibliotek inrättades en botanisk trädgård; fattigvården i församlingarna ordnades, kyrkosången vårdades, ordentliga kyrkolängder och husförhörsböcker infördes med mera.

Den första föreskriften om husförhörslängder och kyrkobokföring i Sverige utfärdades för Västerås stift av Johannes Rudbeckius under 1620-talet. Initiativet till dessa föreskrifter ledde till att man i Vässterås stift kan följa husförhör ända från 1620-talet, att jämföra att man allmänt i Sverige började med förhörslängder först under 1720-talet. Dessa förhörslängder och folkbokföringar finns ännu bevarade. [1]

Genom den noggranna vård och ordning han sålunda ägnade varje sak, som hörde till hans vidsträckta befattning, blev Västerås stift alldeles omskapat och ett mönster för de övriga. Det sätt, varpå han skötte sitt kall som stiftsstyresman, gjorde att Gustaf Adolf 1627 befallde honom att resa till Ingermanland och Estland för att inspektera den est-liv-ingermanländska kyrkan. Rudbeckius hörsammade befallningen och fullgjorde sitt uppdrag på ett sätt att denna inspektion blev en betydelsefull tilldragelse i Östersjöprovinsernas kyrkohistoria. Men tyvärr urartade hans kraft och ihärdighet icke sällan till halsstarrighet och en föga berättigad motspänstighet även mot de styrande. Dessa hans egenskaper trädde dock knappast i dagen, så länge Gustaf Adolf levde, i vilken kung han alltid hade en pålitlig främjare av sina reorganisationsplaner.

Men det dröjde icke länge efter kungens död, förrän han kom på mindre god fot med förmyndareregeringen. Hans strider med denna gick till och med så långt, att han åtskilliga gånger uppkallades i rådet och fick ta emot skarpa tillrättavisningar av Axel Oxenstierna, varjämte de otvivelaktigt bidrog till, att han gick miste om ärkebiskopsstolen efter Petrus Kenicius. Åt sitt missnöje med det av regeringen vid 1636 års riksdag förnyade förslaget till ett så kallad consistorium generale, gav han det mest oförtäckta uttryck, bland annat genom utgivande av en för regeringen misshaglig skrift om prästerskapets privilegier. Också blev han för denna skrift ställd till ansvar och måste göra ett slags avbön. 1642 ansåg han sig för ålder och sjuklighet borde ta avsked men bibehöll på det då församlade prästmötets begäran biskopsämbetet till sin död. Från år 1639 drabbades han av njur- eller gallsten, då kallat "stenpassion", och var sängliggande från 1644. De sista åren av sin levnad låg han för det mesta till sängs, då domkapitlet samlades i hans rum och ärendena vårdades med samma nit som förut. Efter svåra plågor avled han den 8 augusti 1646 och begravdes i Västerås domkyrka.

Rudbeckius finns förevigad som staty utanför domkyrkan.

sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Rudbeckius

view all 20

Johannes Rudbeckius's Timeline

1581
April 3, 1581
Ormesta, Almby, Örebros län, Sverige
1610
June 24, 1610
Age 29
Västerås
1619
1619
Age 37
Västerås
1620
January 25, 1620
Age 38
United States
November 1620
Age 39
Västerås, Sweden
1622
January 5, 1622
Age 40
Västerås, Västmanlands län, Sverige
1623
March 3, 1623
Age 41
Västerås, Västmanlands län, Sverige
1624
May 7, 1624
Age 43
Västerås, Västmanlands län, Sverige
1625
June 2, 1625
Age 44
Västerås, Västmanland, Sweden
1626
1626
Age 44
Västerås, Västmanlands län, Sverige