Malin Sigfridsdotter

Omkom 17 april 1667 efter omfattande misshandel av maken, styvbrodern Erik. Enligt sonen Johan Sigfridssons ("Björn-Johan") vittnesmål hade Erik ofta misshandlat sin hustru och vid två tillfällen före den ödesdigra stuckit henne med kniv. Maken Erik hade också försökt "förgöra" henne i sjön under vintern när hon tvättade kläder genom att hugga upp vaken i isen större än vad som behövdes. Den gången hindrades han i sitt uppsåt av en grannkvinna, men genom den misshandel som ändå ägt rum "förgicks" det dödfödda barnet som hon bar. Några gånger hade Erik hotat att skjuta ihjäl henne, men hindrats av barnen och andra personer.

Tredje dag påsk (9 april) hade han först tagit henne i håret och slagit henne i marken när hon förebrådde honom för att han i fyllan slagit sönder en tunna och för att hon inte ville ge honom så mycket brännvin som han begärde. Kontrahenterna blev åtskiljda ute på gårdenav barnen (sönerna Sigfrid, Christopher och Johan) Samma sak hände sedan inne vid förstugudörren där barnen återigen skiljde dem åt.

Inne i stugan hade emellertid bråket fortsatt och där hade han slagit henne helt blå med en "buttstör" och till sist knivhuggit henne under vänstra "axelbenet allt in till gerwartan".

Åtta dagar efter misshandeln, 17 april 1667, avlider Malin av blodförlust och sina skador.

Under rättegången framkom att Malin tidigare under vintern försökt lämna sin man "för hans onda sinnes skull", men blivit övertalad att stanna. Vid ungefär samma tid hade Erik begärt pass för att söka sig boställe på annat håll.

Om de bakomliggande orsakerna till de äktenskapliga problemet är inget känt, och såvitt jag rönt finns ingen grund för speciella spekulationer åt något särsklit håll. (A Östman Lång-Kristoffer sid 80 ff.)