Maria Miljana Öman

Enligt Jennys berättelse hade Miliana och brodern Kalle ett par skor tillsammans och fick varannan dag i skolan. (s. 34 i Kvinnor i väglöst land).

Miliana utvandrade till Brasilien 1910 med sin man Fredrik och sex barn.

Barn:

1) " Gerda Pehrson. Född 1902 i Bäckmark. I förordet till "Dona Ida ...", en bok skriven av Gerda själv, står att läsa om Gerda: Gerda Pehrson föddes 1902 på torpet Bäckmark som är avstyckat från hennes morfars hemman inom Jokkmokks socken. Modern var född Brandell i Piteå och fadern vars namn var Olof Fredrik Persson var ångermanlänning. Fadern arbetade under vintrarna bland annat i Kirunagruvan. När storstrejken bröt ut där 1909 kom agenter och värvade emigranter för Brasilien". Familjens hårda tid i Brasilien och Argentina skildras kort i förordet, liksom återkomsten till Sverige (flera ur familjen dog i Sydamerika). Det står att "Gerda var mycket energisk och framåtsträvande. Hon sökte stipendier till folkhögskolekurser och genomgick sedan småskoleseminariet i Öjebyn. Efter ett par år som skolhemsföreståndarinna i Norrbotten kom hon till Kungsholms folkskola." Gerda Pehrson har skrivit böckerna om Marga (”Marga emigrerar”, ”Marga och kärleken” m.fl.). Hon har även skrivit "Dona Ida och andra emigrantöden" och "Floden tog", som handlar om Brasilien-emigrationen. I "Floden tog" finns ett foto av familjens barndomshem i Bäckmark (sidan 33). Man kan sedan läsa att modern gick bort 1950 och att Gerda drabbades av polio. Under sjukhusvistelsen började hon på allvar sitt författarskap. Hon skrev då "Marga emigrerar". Hon återvände tre gånger till Sydamerika för attt studera och skildra svenskarna där. Hennes författarskap omfattar totalt sjutton böcker. Dessutom höll hon en mängd föredrag om Brasilien.

Utdrag från Lilian Ryds bok ”Vi åt aldrig lunch”:

Min mammas moster Miliana och hennes barn hade tjugo år tidigare utövat samma självklara mångsyssleri. Milianas dotter Ester berättade att efter återkomsten från Brasilien 1912 ”tog Mor till sig alla inkomsttillfällen som fanns till buds”. Det var bl.a. hemsömnad; hon skaffade tygkatalog och prover från firman Elfsered. ”Med den under armen gick hon till fruarna i Padjerim och Koskat och tog beställningar. Till många av kunderna sydde hon sedan blusar och klänningar.”

”Så hade hon ladugården med två kor. Hon ordnade så att när den ena kon stod i sin så hade den andra kalvat. På det sättet hade vi alltid mjölk och smör. Vi hade separator. Jag minns att innan Gerda och jag gick till skolan så skulle den ena av oss separera mjölken och den andra skulle koka potatis och strömming (till frukost). Ibland kunde vi sälja nykärnat smör. (…) På hösten hade någon i en tidning sett en annons från Sandträsk. De önskade få prov och kostnadsförslag för leverans av varma sockar att användas av patienterna i ligghallarna. Mor bestämde sig genast. (Hon tovar en provsocka och skickar till sanatoriet). Mor fick beställningen. Härefter satt jag så gott som varenda eftermiddag gränsle på kardbänken och kardade ull både svart och vitt. (…) Vi sålde sockar så mycket vi kunde tillverka, t.ex. till arbetarna vid kraftverksbygget i Porjus. (s. 167 – 168)”