Nils Fartegnsson Bure

Birthdate:	1285
Birthplace:	Birsta, Skön (Y), Sweden
Death:	Died 1352 in Birsta, Skön (Y), Sweden
Occupation:	Bures sigill: en krökt arm under en hjälm och däröver ett par korslagda bilor.På en gravplatta vid Sköns kyrka syns deras vapen man kan även läsa namnet Fardiäknen, Godsägare, Reste till UmeÂ 1352 gellande fiskerettigheter, Lagman

Managed by:	Ari Palomaa
Last Updated:	February 19, 2012

View Complete Profile

view all

Immediate Family

NN

wife
Fartegen (Fale) hin Unge Bure, {FICT}

son
Fale Nilsson-Bure

son
Fale (Farteng d.ä.) Bure

father
(No Name)

mother

About Nils Fartegnsson Bure

Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Fartegnsson .

Nils hade det gamla Burevapnet i sitt sigill vilket visar bandet och släktskapet till Fale Hin den Unge

Nils var ju mannen som tillsammans med ärkebiskopen Björn Nilsson och två affärsvänner skrev under kontraktet med Magnus Eriksson som gällde förvaltningen av landet mellan Skellefte och Ule älvar. Hans sigill med Falarnas vapen den böjda armen pryder dokumentet.

Detta ger förklaringen till flytten av släktmedlemmar norrut till Bureå, som inte känns direkt långsökt.

Detta har styrkts i senaste tid av genetikerna professor Karl-Henrik Gustavson och docent Sten Jagell i deras forskningar runt Västerbottenssyndromet.

Enhet: Informationsavdelningen

Originalets datum: 1999-12-02

Kategori: Universen

Status: Publicera

141999

Universen: 14/1999

Runsten hjälpte genforskarna

En runsten från 1000-talet och en släkttavla i sten från 1600-talet hjälpte uppsalaforskare att kartlägga den gen som orsakar Västerbottensyndromet.

När medelpadingen Nikolaus Fartegnson lämnade Sundsvall för att kolonisera Västerbotten 1327, tog han med sig en ovanlig sjukdom. I hans gener fanns ärftligheten till det så kallade Västerbottensyndromet. Drygt sexhundra år senare lyckas uppsalaforskarna vid institutionen för genetik och patologi, Karl-Henrik Gustavson och Sten Jagell spåra sjukdomsanlaget tillbaka till Fartegnson - och till och med ännu längre tillbaka i tiden.

Västerbottensyndromet, även kallat Sjögren-Larssons syndrom, visar sig bland annat i psykisk utvecklingsstörning och medfödd fiskfjällshud. Att kartlägga ärftliga sjukdomar som denna är ofta ett drygt och tidsödande arbete. DNA-baserade metoder kombineras med släktforskning från kyrkböcker och husförhörslängder. Eftersom kyrkobokföringen inte började förrän under 1600-talet, är det ofta svårt att spåra sjukdomar längre tillbaka i tiden.

Men när Karl-Henrik Gustavson började spåra sjukdomen på 70-talet fann han bevis på ett oväntat ställe.

– Vi visste att sjukdomen fanns koncentrerad dels i Sundsvallstrakten, dels längre upp i Västerbotten. Vi hade också kartlagt ärftligheten i olika familjer och spårat sjukdomen till Bureussläkten. Men vi visste inte varför arvsanlaget fanns på just dessa ställen. Så blev jag tipsad om en släkttavla huggen i sten som satt inmurad i Uppsala domkyrka, berättar Karl-Henrik Gustavson.

Runsten från 1000-talet

Det var Johannes Bureus, lärare till Gustav II Adolf, som lät hugga in sin släktrad i sten år 1600. Bureus var intresserad av släktforskning och hade spårat sin släkt till stamfadern Fale hin Unge, som levde i slutet av 1100-talet. Bureus hade dessutom undersökt en runsten från 1000-talet i närheten av Sundsvall där namnet Buri, troligen en ättefader till Bureus, fanns inristat.

Redan innan fyndet med släkttavlan visste man att Bureus var släkt med Nikolaus Fartegnson som kom Västerbotten 1327. Därför kunde man konstatera att nu levande patienter med Västerbottensyndromet var släkt med Fartegnson.

Karl-Henrik Gustavson letade reda på runstenen och fick hjälp att tyda runorna. Nu kunde forskarna spåra den ärftliga sjukdomen ännu längre tillbaka.

– Det var en fantastisk känsla att hitta runstenen. Nu förstod vi varför sjukdomen är så koncentrerad till två ställen i Norrland, berättar Karl-Henrik Gustavson.

Statistiska och genetiska analyser stöder teorin att syndromet infördes till Västerbotten för 700 år sedan via kolonisatörer från Sundsvallsområdet.

Kartlagd i detalj

Att få reda på varifrån en ärftlig sjukdom stammar är inte bara intressant kuriosa för nyfikna forskare. Idag har man lyckats kartlägga sjukdomen i detalj, tack vare att sjukdomsanlaget kunnat lokaliseras så noggrant. Karl-Henrik Gustavson, som nu blivit professor emeritus, forskar tillsammans med sina medarbetare vidare på det ovanliga Västerbottensyndromet.

Men historien om runstenen och genen tar inte slut här. Stentavlan i domkyrkan som förde forskarna på spåren, togs bort i samband med den stora renoveringen i mitten av 70-talet. Länge var det osäkert var stentavlan förvarades men efter intensiva efterforskningar har Karl-Henrik Gustavson fått veta att den numera är inhyst i ett förråd, oåtkomlig för allmänheten. Att få tillgång till stenen är en av hans drömmar.

– Stenen är unik ur många hänseenden. Den hjälpte oss att kartlägga en svår sjukdom. Dessutom var det Johannes Bureus som ritade Uppsala universitets sigill. Den förtjänar en värdig placering - kanske i Rudbecklaboratoriets entré.

Helena Kämpfe

--------------------------------------------------------------------------------

UPPSALA UNIVERSITET, Box 256, 751 05 Uppsala

Webmaster

--------------------

Noteringar k. 1324-1352. Bosatt i Sköns socken. han överlät 1324 en del av sin fäderneärvda fiskerätt i Indalsälven till äkebiskop Olof. 1327 fick han rätt att kolonisera 1/6 av Luleälvens älvdal. Han var en av Norrlands främsta stormän. Hans vapen var: En väpnad arm hållande ett hjärta. vapen: Nils Farthiegnsson

nämnd 1324 - 1352

som av kung Magnus Eriksson tillsammans med ärkebiskopen och andra stormän förvärvade att förvalta landet mellan Skellefte och Lule älvar.Dokument daterat 1327 med Nils sigill den böjda armen.

--------------------

bodde på Byrestad (Birsta) i Sköns socken, numera Sundsvall i Medelpad och var en myndig man i dåtida Hälsingland, som under Erik IX med hjälp av Hans och Gutorm Östande lades under Sveriges krona. Fale blev satt till landsdomare i Hälsingland. Han var också med samme kung (sedermera Erik den Helige) när denne intog Finland. Hälsingarna har gett namn till Helsingfors. Erik mördades 1161 vid Trefaldighetskyrkan i Uppsala av danske Magnus Henriksson. Fale hämnades kung Eriks död och stupade själv vid Fale bro nära Uppsala.

--------------------

Nils Fartegnsson, storman och adlig

Vi vet inte när Nils var född eller dog. Men vi vet att han levde 1352, född troligen under andra hälften av 1200-talet. Och att han var en storman i Hälsingland, en av de ledande och räknades till frälset.

Förhållandena vid Norra Botten var i början av 1300-talet oklara. Mellan Stockholm och Storhälsinglands kuster fanns fasta handelsförbindelser etablerade. I höjd med Bygdeå, från Kvarken och neråt var bottenviken ett svenskt hav. Men norr därom är det tveksamt om man kan beteckna dessa områden som en svensk intressesfär statsrättsligt sett. Forskning visar att en svensk fast bosättning etablerades (även om en ”trolig finsk-ugrisk” befolkning de s.k. Kvänerna, redan fanns utefter kusten) för att legitimera en svensk suveränitet norr om Norrbygda (Bygdeå). Den delen utvecklades till att bli en del av Sverige som en effekt av Nöteborgsfreden 1323 mellan svenskar och ryssar. Gränsdragningen var ytterst oklar och därför följde en målmedveten politik att kolonisera och nyttja resurserna i landet i norr (Norra Botten). Det var en utveckling som påskyndades utav statsrättsliga (Injura Regni – Rikets rättigheter), kyrkliga och ekonomiska – handelsmässiga skäl.

År 1326 beviljade påven halva sexårstionden för att ha medel att stå emot de hedniska karelarnas och ryssarnas anfall och plundringar. Året därpå 1327 ingick ärkebiskop Olof Björnsson, tillsammans med kungsåren (kungens fogde) Johan Ingemarsson och hälsingestormannen Nils Fartegnsson m.fl. en konstellation, som skulle exploatera Lule älv med angränsande områden, för odling och bebyggande, efter kungens upplåtande av landet mellan Skellefteå älv och Ule älv för kolonisering. Han ska ha fått en1/6 av området. Koloniseringen flyttade fram kyrkans position i området, kyrkor kunde byggas, kyrkan och delägarna fick stora vinster av det lukrativa laxfisket. Exempelvis grundas en kyrka i Torneå 1341. Några år tidigare (1324) hade Nils Fartegnsson överlåtit till ärkebiskop Olof såsom gåva en del av den ström som kallas Indalsån med all fisken och tillägor, vilken del hans fader tidigare ägt. (Botnia, Edlund, Beckman red., Övre Norrlands historia del I)

Nils Fartegnsson levde ännu 1352 då han granskat räkenskaperna för det gods som sonen Johan Nilsson förvaltat söder om Ödmården (söder om Hälsingland). Vidhängt brevet finns hans sigill som visar en sköld med en böjd arm från sinister, vilket indikerar att han räknas till frälset. (Släktforskarnas årsbok 1996).

Källa: http://www.sikaby.se/bure/nils_f.html

--------------------

Noteringar

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten

Nils Fartengsson var Godsägare i Skön samt i Storuman , son till Fartäng den äldre.

( Nämnd 1324 - 1352 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar )

Vi vet också att i ett Pergament brev 1327 " se Olof Hersessons Anteckningar , Att Kungen upplät de Norrländska älvarna och strömmarna att bebyggas och uppodlas

och Anförtrodde detta kolonisationsområde till Ärkebiskopen Olof Björnsson i Uppsala samt Fogden Johan Ingemarsson, Peter den Unge, Nikolaus Fartengsson, den sistnämnde var fader till Lagmannen Farteng unge ( Johan, Peter och Nils nämnsa komma från Norrlands ledande Ätt ) Nikolaus Fartengsson hade 1324 donerat fisket i Indals ån som hans fader Farteng d.ä. ägt, Båda medeltida breven finns kvar i riksarkivets nmedelstids avdelning

Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Elfte Generationen )

Företog 1324 en resa till Umeå som rörde fiskerättigheter. Skall då ha donerat (till vem?) fisket i "Indalså" som hans fader hade ägt. (Kan det vara han som omtalas som Nils djäkn i samma brev som Fartiegn 19 februari 1363?)

han kan också ha hetat Herse Falesson-Bure och vait gift med Ingeborg. Sigill med sköld med böjd arm. Han var en mäktig, rik och välförtjänt man. (bild på Sigillet finns på s.248 i Skellefteå sockens historia del 1 av Karl Fahlgren)

/ Nils Lindkvist

Källor

1) 	Ohlsson, Lars (http://lasseistuvsta.se/)

--------------------

NICOLAUS Fartheinsson (Nils Fartengsson)

Far: Fale hin Gamle Bure (1250 - 1324) Far: Fale Bure d. ä. (1250 - 1324) Mor: N. N. Barn: Fale ( Farteng Unge ) Bure d.y. (1320 - 1402) han kan också ha hetat Herse Falesson-Bure och vait gift med Ingeborg. Sigill med sköld med böjd arm. Han var en mäktig, rik och välförtjänt man. (bild på Sigillet finns på s.248 i Skellefteå sockens historia del 1 av Karl Fahlgren)

Nils Fartengsson var Godsägare i Skön samt i Storuman , son till Fartäng den äldre.

( Nämnd 1324 - 1352 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar )

Vi vet också att i ett Pergament brev 1327 " se Olof Hersessons Anteckningar ,

Att Kungen upplät de Norrländska älvarna och strömmarna att bebyggas och uppodlas

och Anförtrodde detta kolonisationsområde till Ärkebiskopen Olof Björnsson i Uppsala samt Fogden Johan Ingemarsson, Peter den Unge, Nikolaus Fartengsson, den sistnämnde var fader till Lagmannen Farteng unge ( Johan, Peter och Nils nämnsa komma från Norrlands ledande Ätt ) Nikolaus Fartengsson hade 1324 donerat fisket i Indals ån som hans fader Farteng d.ä. ägt Båda medeltida breven finns kvar i riksarkivets nmedelstids avdelning

Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Elfte Generationen )

--------------------

Nämnd 1324 - 1352

som av kung Magnus Eriksson tillsammans med ärkebiskopen och andra stormän förvärvade att förvalta landet mellan Skellefte och Lule älvar

Källa www.falebure.se

--------------------

Nämnd 1334-1352.

--------------------

NICOLAUS Fartheinsson (Nils Fartengsson)

Far: Fale hin Gamle Bure (1250 - 1324) Far: Fale Bure d. ä. (1250 - 1324) Mor: N. N. Barn: Fale ( Farteng Unge ) Bure d.y. (1320 - 1402) han kan också ha hetat Herse Falesson-Bure och vait gift med Ingeborg. Sigill med sköld med böjd arm. Han var en mäktig, rik och välförtjänt man. (bild på Sigillet finns på s.248 i Skellefteå sockens historia del 1 av Karl Fahlgren)

Nils Fartengsson var Godsägare i Skön samt i Storuman , son till Fartäng den äldre.

( Nämnd 1324 - 1352 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar )

Vi vet också att i ett Pergament brev 1327 " se Olof Hersessons Anteckningar ,

Att Kungen upplät de Norrländska älvarna och strömmarna att bebyggas och uppodlas

och Anförtrodde detta kolonisationsområde till Ärkebiskopen Olof Björnsson i Uppsala samt Fogden Johan Ingemarsson, Peter den Unge, Nikolaus Fartengsson, den sistnämnde var fader till Lagmannen Farteng unge ( Johan, Peter och Nils nämnsa komma från Norrlands ledande Ätt ) Nikolaus Fartengsson hade 1324 donerat fisket i Indals ån som hans fader Farteng d.ä. ägt Båda medeltida breven finns kvar i riksarkivets nmedelstids avdelning

Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Elfte Generationen )

http://harmkraka.se/slaktforskning/fm/pf9ca5175.html

--------------------

Gifte och barn

.

Gift

	Fale Bure Hin Unge. Ansedel Född omkring 1310 i Bureå/AC.

Död 1402 i Skön/AC.

--------------------

Gifte och barn

.

Gift

	Fale Bure Hin Unge. Ansedel Född omkring 1310 i Bureå/AC.

Död 1402 i Skön/AC.

--------------------

Som av kung Magnus Eriksson tillsammans med ärkebiskopen och andra stormän förvärvade att förvalta landet mellan Skellefte och Lule älvar -------------------- Nils hade det gamla Burevapnet i sitt sigill vilket visar bandet och släktskapet till Fale Hin den Unge

Nils var ju mannen som tillsammans med ärkebiskopen Björn Nilsson och två affärsvänner skrev under kontraktet med Magnus Eriksson som gällde förvaltningen av landet mellan Skellefte och Ule älvar. Hans sigill med Falarnas vapen den böjda armen pryder dokumentet.

Detta ger förklaringen till flytten av släktmedlemmar norrut till Bureå, som inte känns direkt långsökt.

Detta har styrkts i senaste tid av genetikerna professor Karl-Henrik Gustavson och docent Sten Jagell i deras forskningar runt Västerbottenssyndromet.

Enhet: Informationsavdelningen

Originalets datum: 1999-12-02

Kategori: Universen

Status: Publicera

141999

Universen: 14/1999

Runsten hjälpte genforskarna

En runsten från 1000-talet och en släkttavla i sten från 1600-talet hjälpte uppsalaforskare att kartlägga den gen som orsakar Västerbottensyndromet.

När medelpadingen Nikolaus Fartegnson lämnade Sundsvall för att kolonisera Västerbotten 1327, tog han med sig en ovanlig sjukdom. I hans gener fanns ärftligheten till det så kallade Västerbottensyndromet. Drygt sexhundra år senare lyckas uppsalaforskarna vid institutionen för genetik och patologi, Karl-Henrik Gustavson och Sten Jagell spåra sjukdomsanlaget tillbaka till Fartegnson - och till och med ännu längre tillbaka i tiden.

Västerbottensyndromet, även kallat Sjögren-Larssons syndrom, visar sig bland annat i psykisk utvecklingsstörning och medfödd fiskfjällshud. Att kartlägga ärftliga sjukdomar som denna är ofta ett drygt och tidsödande arbete. DNA-baserade metoder kombineras med släktforskning från kyrkböcker och husförhörslängder. Eftersom kyrkobokföringen inte började förrän under 1600-talet, är det ofta svårt att spåra sjukdomar längre tillbaka i tiden.

Men när Karl-Henrik Gustavson började spåra sjukdomen på 70-talet fann han bevis på ett oväntat ställe.

– Vi visste att sjukdomen fanns koncentrerad dels i Sundsvallstrakten, dels längre upp i Västerbotten. Vi hade också kartlagt ärftligheten i olika familjer och spårat sjukdomen till Bureussläkten. Men vi visste inte varför arvsanlaget fanns på just dessa ställen. Så blev jag tipsad om en släkttavla huggen i sten som satt inmurad i Uppsala domkyrka, berättar Karl-Henrik Gustavson.

Runsten från 1000-talet

Det var Johannes Bureus, lärare till Gustav II Adolf, som lät hugga in sin släktrad i sten år 1600. Bureus var intresserad av släktforskning och hade spårat sin släkt till stamfadern Fale hin Unge, som levde i slutet av 1100-talet. Bureus hade dessutom undersökt en runsten från 1000-talet i närheten av Sundsvall där namnet Buri, troligen en ättefader till Bureus, fanns inristat.

Redan innan fyndet med släkttavlan visste man att Bureus var släkt med Nikolaus Fartegnson som kom Västerbotten 1327. Därför kunde man konstatera att nu levande patienter med Västerbottensyndromet var släkt med Fartegnson.

Karl-Henrik Gustavson letade reda på runstenen och fick hjälp att tyda runorna. Nu kunde forskarna spåra den ärftliga sjukdomen ännu längre tillbaka.

– Det var en fantastisk känsla att hitta runstenen. Nu förstod vi varför sjukdomen är så koncentrerad till två ställen i Norrland, berättar Karl-Henrik Gustavson.

Statistiska och genetiska analyser stöder teorin att syndromet infördes till Västerbotten för 700 år sedan via kolonisatörer från Sundsvallsområdet.

Kartlagd i detalj

Att få reda på varifrån en ärftlig sjukdom stammar är inte bara intressant kuriosa för nyfikna forskare. Idag har man lyckats kartlägga sjukdomen i detalj, tack vare att sjukdomsanlaget kunnat lokaliseras så noggrant. Karl-Henrik Gustavson, som nu blivit professor emeritus, forskar tillsammans med sina medarbetare vidare på det ovanliga Västerbottensyndromet.

Men historien om runstenen och genen tar inte slut här. Stentavlan i domkyrkan som förde forskarna på spåren, togs bort i samband med den stora renoveringen i mitten av 70-talet. Länge var det osäkert var stentavlan förvarades men efter intensiva efterforskningar har Karl-Henrik Gustavson fått veta att den numera är inhyst i ett förråd, oåtkomlig för allmänheten. Att få tillgång till stenen är en av hans drömmar.

– Stenen är unik ur många hänseenden. Den hjälpte oss att kartlägga en svår sjukdom. Dessutom var det Johannes Bureus som ritade Uppsala universitets sigill. Den förtjänar en värdig placering - kanske i Rudbecklaboratoriets entré.

Helena Kämpfe

--------------------------------------------------------------------------------

UPPSALA UNIVERSITET, Box 256, 751 05 Uppsala Webmaster