Olof Andersson Berger

Olof Berger, född på hemmanet Äng i Eds socken den 4 Juli 1727. Fadern Anders Berger var sergeant, och modern hette Barbara Brask. Han antogs tidigt till uppfostran och undervisning i landtmäteriet af dåvarande vice landtmätaren Magnus Beckeman och examinerades, efter särskildt tillstånd, hemma i orten i April 1760 af kom. landtmätaren i Närke och Värmland, sedermera öfverdirektören Erik Vetterstedt, hvarefter han inskrefs som ämnessven vid landtmäteriet.

Den 19 Febr. 1761 konstituerades han att, under eget ansvar och redogörande, biträda Magnus Beckeman, hvarmed han, efter 26. April s. å. aflagd ämbetsed, fortfor till 16 Maj 1774, då detta konstitutorial upphörde enligt kungl. kontorets skrifvelse till landshöfdingen. Han bi- trädde dock äfven därefter, nästan på samma sätt som förut, först M. Beckeman och från 1775 Hans Lindskog till 30 Maj 1787, då han befordrades till kom. landtmätare utan lön i detta län.

Innan han ännu var examinerad gifte han sig första gången 1758 med kronoskogvaktaren Per Halls dotter Brita Hall och bodde på Vassända i Eds socken till 1769, då han flyttade till Torstensbodarne i Håbols s:n, där han blef änkeman i Juni 1772. Gifte sig sedan andra gången i Mars 1774 med riksdagsman Per Bågen- holms dotter Lisa Bågenholm från Gäserud af rik bond- släkt. Han flyttade sedan i Mars 1777 till Assgärdebyn, där han sedan var boende till sin död, som inträffade på förrättningsstället Närsidan i Laxarby s:n 3 Juni 1796 i en ålder af nära 69 år, sedan han varit tjänstgörande på eget ansvar på 36:te året.

I förra giftet hade han 6 barn, hvaraf 4 lefva och äro bönder. I senare giftet var det 8 barn, hvaraf de fyra äldsta äro döda. Af de öfriga är sonen Per kom.- landtmätare härstädes, och en annan son Johan är ock engagerad vid staten.

Olof Berger var liten och undersätsig till växten med trindlagdt ansikte och brukade eget omknutet hår. Glad och fryntlig i sitt umgänge var han en mycket god och välmenande man af gamla världens enfaldiga och okonstlade seder. Tog sig mycket litet af sin hus- hållning, men var dock välmående. Trägen i sysslan, lämpade han sig efter allmogens tänkesätt och var utan pretentioner, samt rördes föga af motgångar. Cirkeln och blyertspennan bar han jämt på sig äfven juldagen, hängande i fodral vid en rem som fästes i knapphålet. Hans mätningar äro väl i allmänhet säkra, men kartorna ofta mindre rediga, härrörande delvis af den landsorts bergiga och steniga beskaffenhet, där han hade sina förrättningar. Han följde gamla delningsmetoden, samt lät det mesta bero på jämk och delägarnes eget godtfinnande.