Född omkring 1630. Död 1686 i Kastensbol, Långserud (S). Fältväbel 1658. Fänrik 1659. Löjtnant 1662. Löjtnanten Olof Olofsson Kråka (d.y) föddes omkring 1630, och dog 1686 på Kastensbol i Långserud. Han var giftmed Anna Didriksdotter-Tank. Var han föddes är inte klarlagt men hans far som var kapten kan ha bott där eftersom Kastensbol är ett gammalt kaptensboställe. Olof gjorde karriär som officer, 1658 blev han fältväbel, 1659 fänrik och 1662 blev han löjtnant. "Fältväbel användes i Sverige fram till 1833 då denna befälsgrad ersattes med fanjunkare. Fältväbel var således en underofficersgrad och tillsammans med kvartersmästaren den högsta underofficersgraden på sin tid. Fältväbeln hade ansvar för ett kompanis förläggning, underhålls- och expeditionstjänst. Han ställde upp kompaniet och såg till att allt stod rätt till i rotar och leder. Han skulle kunna läsa och skriva och kunde straffa soldater för mindre förseelser. Vad gäller bestraffning så var profossen den som hade det högsta ansvaret för detta. Det fanns både kompaniprofosser och regementsprofosser."

Källa: Hans Högman (nättidningen Rötter) (Barn VII:78, Far IX:309, Mor

IX:310)

Olof började sin militära bana som soldat 1642, korpral blev han 1644/45, löjtnant 1654 och slutligen kapten 1656. Enligt Ingvar Dahl ska Olof härstamma från Varnum söder om Kristinehamn och värvats till Närke - Värmlands regemente. Han ska ha deltagit i slutfasen av 30-åriga kriget som pågick 1618 - 48 Troligen deltog Olof även i Karl X Gustavs krig 1655-58 som började med att Sverige anföll Polen och slutade med tåget över Bälten och freden i Brömsebro 26 februari 1658 där Sverige fick Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län.

Efter ett seg och besvärligt krig nere i Polen gav den svenska hären

sig iväg mot Danmark som förklarat Sverige krig. Enligt Herman Lindqvist "när Sverige blev stormakt så skedde förflyttningen i ilfart, flera mil per dag. Den 25 augusti 1757 , (på dagen,en vecka före Olofs död) stod den svenska styrkan framför den nybyggda fästningen Fredriksodde, mitt på Jyllands östkust, ( idag heter orten Fredericia). Fästningen stormades sedan, natten mot den 24 oktober men då var Olof död se knappt två månader och det finns utrymme för spekulationer vad som hände under marchen från Polen till Jylland. Kanske var han på väg hem efter sjukdom eller skada och slutade sina dagar i Halmstad.

Följande är hämtat ur Ingvar Dahls inlägg i nättidningen Rötter:
"I Norrland och på sina håll i Sydsverige finns kända medlemmar av

Kråka-släkter. Jag söker dock uppgifter kring utbredningen av detta släktnamn i Värmland och Närke under 1600-talet. Främst gäller det kaptenen Olof Kråka, härstammande från Varnum(S), som värvades till Närke-Värmlands regemente på 1640-talet och deltog i slutfasen av 30-åriga kriget. Han var vid den tiden förankrad i Korpetorp, Svennevads socken (T). Efter att snabbt ha stigit i graderna stupade han som kapten för eget kompani år 1657 i kriget mot danskarna. Av allt att döma levde syskon/ättlingar bl a i Asker (S) under slutet av 1600-talet. En förmodad son, löjtnanten Olof Olofsson Kråka flyttade på 1660-talet till Långserud (S), där han avled 1686." t (Barn VIII:155, Far X:617)

Gift med efterföljande ana.

                                Barn:
  Olof Olofson Kråka (d.y) (1056). Född omkring 1630 (Ingvar Dahl
    släktfoskning). Död 1686 i Kastensbol, Långserud (S) (Ingvar Dahl
    släktfoskning). (Se VIII:155).

  Jon Olofsson Kråka (1061). Död 1660 (Ingvar Dahl släktfoskning).

IX:310 mf fm mf mf m Johanna Ingevaldsdotter Stark (1062). Död efter 1667 i Lilla Malgräva, Asker (T) (Ingvar Dahl släktfoskning). Johann IngevaldsdotterStark dog efter 1667 i Lilla Malgräva i Asker socken i Örebro kommun.

Hon var gift med Olof Olofsson Kråka (d.y))
Var och när hon föddes vet jag inte men hennes föräldrar levde i

Mellösa i Sörmland och varför hon dog i Örebro vet jag inte, kanske hade hon någt av sina barn där. (Barn VIII:155, Far X:619, Mor X:620)