Philip von Scheiding, till Arnö

Filip von Scheiding, till Arnö (Biskops-Arnö) i Övergrans socken Uppsala län, Kunda i Maholms socken i Wierland samt Kegel i likan, socken och Jaggowall i Jegelechts socken i Harrien, Estland.

Född 157(9) 10/8 i Arboga. Blev 1590 av sina föräldrar utskickad till anhöriga i Delitzsch i Sachsen, tre mil från Leipzig. Student i Leipzig och Altdorff.

Konung Carl IX:s kammarjunkare 1602. Häradshövding i Kind 1605 och 1606. Legat till kurfursten Fredrik av Pfalz, lantgreven Mauritz av Hessen och konung Jakob I av England 1604. Hovmarskalk 1606. Generalkommissarie vid svenska armén i Livland s.å. Överste för krigsfolket därst. s.å. och ståthållare på Narva s.å.

En bland kommissarierna vid mötet i Wittensten med polska sändebuden 1608. Riksråd före 1613. Häradshövding i norra och södra prosteriet i Österbotten 1613. Överstekrigskommissarie vid svenska armén vid Novgorod 1614. Kammarråd 1615. Ståthållare över Kopparbergslagen och Österdalarne 1616. Revisionskommissarie i Kexholms län. Höll utskrivning i Österbotten 1618.

Guvernör över Svenska kopparkompaniet 1620. Ståthållare över Kopparbergslagen och Österdalarne 1621. Avgick från båda dessa sistnämnda ämbeten 1625.

Introd. för ätten 1625 under n:o 38, vilket nummer sedan ändrades till 71.

Medlem av rådsregeringarna 1621 och 1626. I beskickning till Estland 1627. Guvernör över Revals slott och stad samt hela Estland 1628. Deltog i beskickningen till Moskva 1634 till Stolbovska fredens bekräftande. President i Dorpats hovrätt s.å. Vice kansler för universitetet i nämnda stad 1635. Inspektor för adl. skolan i Reval 1637. Avsked från guvernörsbefattningen i Estland 1642.

Död 1646-07-09 i Reval och begraven 1647-02-16 i S:t Olai kyrka därst., varest hans epitafium blev uppsatt.

"Han var en utmärkt skicklig och försiktig underhandlare samt därjämte tapper, särdeles i en hård skärmytsling med ryssarna på narviska vattnet, då han fick hästen sig undanskjuten och en kula fastnade i sadelknappen."

Hans samtliga barn blevo 1653-08-13 upphöjda i friherrligt stånd.

Gift 1:o 1613 med Helena von Dellwig, född 1591, död 1628-06-21 och begraven s. å. 7/7 i Övergrans kyrka i Uppland, dotter av lantrådet i Estland Evert von Dellwig och Margareta von Maydell samt farfars syster till översten Bernhard Reinhold von Dellwig, friherre von Dellwig och Bernt Vilhelm von Dellwig, natural. von Dellwig,

Gift 2:o 1633 med Catharina Lüher, som levde ännu 1671 i Reval och var dotter av en rådsherre därst.

/////

Philip von Scheiding, född 10 augusti 1578, död 9 juni i Reval (dagens Tallinn) och begr.1647 16/2 i S:t Olaikyrka. 1646 var en svensk ämbetsman, riksråd. Son till Christoffer von Scheiding och Magdalena Rosengren.

Arnö  

Av Gustaf II Adolf förlänades han Arnö (numera känt som Biskops-Arnö) år 1621, efter att ha bidragit med 10000 daler till kronan.

Egendomen hade existerat sedan 1200-talet och på 1320-talet hade en borg uppförts, antagligen av samma byggnadshytta som uppförde Uppsala domkyrka. När Philip von Scheiding tillträdde egendomen, började han med att köpa ytterligare egendomar av kronan, så att Arnö som jordagods på 1630-talet omfattade drygt 45 hemman, vilket var ett av de största jordagodsen i Mälardalen. Han lät reparera det gamla stenhuset och uppföra en vinkelställd länga i tre våningar, byggd i sten med kök och lagerutrymmen i entrévåningen och en bostadsvåning med en inredd vind. Så ter sig också det palats som Arnö utgör i Erik Dahlberghs Suecia Antiqua et Hodierna.

Baltikum  

Philip von Scheiding skickades i mars 1634 till Moskva för att tillsammans med Erik Gyllenstierna och vice amiralen Henric Fleming stadfästa Freden i Stolbova (1617). Philip von Scheiding fick alltfler uppdrag i Baltikum. Han blir den förste presidenten i hovrätten i Dorpat och utnämns till guvernör över adelsskolan i Reval. Han lyckades med att byta sitt stora Arnö-gods mot motsvarande egendom i Jaggowal i Harju län, Estland. Det var fältmarskalken Jakob De la Gardie som träffade en överenskommelse med von Scheiding år 1641, vilket slutligt bekräftas av von Scheiding i maj 1642.