1771 Magister, Lärare och Kantor vid kyrkan i Landskrona enligt kortregister över skrivelser till Kungliga Majestät.

_______________________________________________________

1777-01-01 flyttar Roloff från Landskrona till Halmstad/Sireköpinge.

1779 blir han utsedd till kunglig hovpredikant.

1808-1820 verksam som Häradsprost (Östra Göinge?).

Var även ledamot av kungliga Wasa Orden.

Efter 1768-78 upptog han släktnamnet Schrevelius för att sedan åter kalla sig Andersson.

Källa: Torsten Lundbergs "Bilder och blad ur Glimåkra sockens krönikebok, del II (omkring 1560-1828)"

/Camilla B

Prästvigd 1763.

Pastor i Glimåkra 1781.

Källa: AD-online Domkapitlet i Lund DI:3 bild 30

/Camilla Boberg

_______________________________________________

Dikt om prosten Roloff Andersson

Här får vi höra hur en Glimåkrason, den bekante Lektor Aug. Collin uppfattat och tecknat den myndige prosten, sådan han levde länge i folksägnen. Han skriver som så:

Det fanns i Glimåkra en väldig man.

Roloff Andersson hette han.

Kunglig hovprdikant och prost.

Han kunde mer än göra ost,

fast denna på stället gjordes så god,

att med Smålands prästost den provet stod.

Predika gjorde han som en kar,

och därför hovpredikant han var.

Så kraftigt slog han i predikstolen,

att varje gumma riste i kjolen.

Vid skiftet, om sägnen sanning kvad,

med byamännen slogs han om prästgårdens mad,

processade sedan i sjutton år

att rågången få, såsom nu den går.

Örkeneds kyrka byggde han ock.

Hans arbetsfogde, det var hans rock.

När den vid kyrkobygget lämnad blev,

den sporrade ivern och verket drev.

Men mycken också hans kunskap var,

om vad som bortglömts från forna dar.

Han visste allting som fåglar sagt.

Med troll och spöken hade han makt.

Och ingen tomte i socknen fanns,

som ej fick dansa för pipan hans.

Det därför också begripas kan,

att prosten icke var tomtens man.

Förargad tomten ej längre gick,

att prosten makten med honom fick.

Han sökte alltid, när det bar till,

förstulet salta på prostens sill.

Vid Liastugan en tomte satt

allt för att spela herr prosten ett spratt.

Vid vägen lade han sig på lur.

Herr Roloff kom från sin Örkenedstur.

En knuff han hjulet i farten gav,

i diket bar det från axeln av.

Men prostens öga dock var till reds

och tomten ock därför blev illa till freds.

I blickens trollkrets nu var han: "Stå!"

ropte prosten, tomten kunde ej gå.

Och så ett hastigt ord till sin dräng:

"Bak sätet hjulet i vagnen släng!"

Strax därpå vredgad till tomten han röt:

"Tag fast i axeln, du lilla nöt!

Och för du oss icke ordentligt fram,

så skall du få en jämmerlig skam."

Och tomten han stod där liksom förgjord,

han grep i axeln på prostens ord.

Då sade denne: "Nu se dig för!"

Och hästarna satte nu av i sken,

så aldrig körts förr och aldrig se´n.

Det gick så vilt, att man nog kan tro,

att tomtens ben fingo våldsamt gno.

Men hur drängen sin piska svang,

dock ledigt tomten vid axeln sprang,

tills utför det bar uppå Svenarps li,

där tomtens ben ej ville stå bi.

Just mitt i backen han segnade ned,

och vagn och prost följde båda med.

I högsta vrede herr prosten röt.

Och vagnen genast i höjden sköt.

Och sedan gick det båd' väl och fort,

till dess man var innanför prästgårdens port.

Då prosten tomten i kragen tog

och honom en duktig örfil slog:

"Nu tack för hjälpen, min lille vän!

I fall det kliar, så kom igen!"

Källa: Utdrag ur Glimåkra sockens krönikebok skickat till mig från Nils-Erik Schrewelius.

/Camilla Boberg

______________________________________

Född Andersson, tog namnet Schrewelius när han blev präst men bytte till Andersson när hans styvfar, Anders Matsson, blev riksdagsman.

______________________________________

"En herde som ofta blivit omtalad för sin hårdhet och stränghet, var prästen Rolof Andersson i Glimåkra. Med nämnda församling var jämväl Örkened under den tiden förenad, varför pastoratet från norr till söder torde ha räknat en längd av cirka 5 mil. Under de 35 år som prosten Andersson förde spiran inom pastoratet blev icke allenast Glimåkra prästgård uppgyggd, utan jämväl Örkened kyrka. Om arbetarna vid dessa byggen berättas också, att de blevo så förskräckta blott de sågo prostens rock, att de arbetade dubbelt raskare.

Bondson från Västra Skräflinge, kom han vid 36 års ålder till Glimåkra, där han var präst under åren 1783-1828, då han avled. År 1820 hade han blivit jubelmagister, samt var ävenledes en av de präster, som innehade Vasaorden. Han synes ha varit en praktisk duglig man, men säkerligen allt för nitisk i sitt sätt att regera den fattiga allmogen där uppe i dessa under din tiden magre skogsbygder."

Källa: Text hämtad ur Per Johnssons "Allmogeliv i Göinge" s. 171

Skickad till mig av Bror Olsson, Kvarndala kulturhistoriska föreninge

/Camilla Boberg