Sten Eriksson (Leijonhufvud), stamfar Lewenhaupt

Sten Eriksson (Leijonhufvud), som blivit friherre vid konung Erik XIV:s kröning 1561, upphöjdes på dödsbädden till greve till Raseborg, vilken värdighet bekräftades för hans barn och änka 1569-12-25. På samma gång förändrades deras namn Leijonhufvud till Lewenhaupt.

Redan den första grevens barn började skriva sig Lewenkopf, snart utbytt mot Löwenhaupt och Lewenhaupt. Namnet Leijonhufvud har använts av ett par av de första generationernas kvinnliga medlemmar, men manliga medlemmar av den grevliga ätten hava endast undantagsvis skrivit sig så, ehuru den svenska namnformen länge använts av andra.

/////

Sten Eriksson (Leijonhufvud), född 15 augusti 1518, död 5 oktober 1568 i Stockholm, var en svensk adelsman, militär och ämbetsman. Han var yngste son till riksrådet Erik Abrahamsson Leijonhufvud d.ä. och Ebba Eriksdotter (Vasa). Han skrev sig till Gräfsnäs, Upplo och Kägleholm och var yngre bror till drottning Margareta, Gustav Vasas andra hustru.

Under Gustav Vasa

Sten Eriksson blev krigsråd 1538 och fick 14 december samma år befallning att motta de nyanlända landsknektarna, 19 mars 1539 erhöll han Eskilstuna kloster med underlydande gods i förläning och 1 oktober samma år Västerrekarne härad. Samma år blev han riksråd.

Han blev 1540 överstekrigsråd, mönsterherre, samt överste regerings- och sekreterråd och riddare. Han deltog samma år i mötet i Kalmar med de danska sändebuden om en allians. 1541 deltog Sten Eriksson i förhandlingarna i Brömsebro och erhöll samma år Österrekarne härad i förläning. 1542 var han svenskt sändebud till kungen av Frankrike och avslöt traktaten i Montiers sur Saulx och traktaten i Ligny innan han midsommartiden 1543 återkom till Sverige. 1544 blev han mönsterherre, 1545 hövitsman över Småland och förordnades av Gustav Vasa att hålla räfst med bönderna där.

1547 fick han uppdrag att förhandla med bönderna i olika landsändar och att samla och utrusta krigsfolk i landskapen inför ett befarat krig med Danmark. 1549 erhöll han Jönköpings stad och Vista, Tveta, Norra Vedbo, Västra, Östbo och Mo härader i förläning. Samma år fick han överinseendet över krigsfolket i Västergötland, erhöll 1550 Visingsö i förläning och samma år alla Nydala klosters ägor som förläning under sin livstid. 1556 blev han hövitsman på Jönköpings slott och ståthållare över Småland.

I juni 1556 sändes han på diplomatiskt uppdrag till Danmark, och i september samma år till Ryssland. I december samma år utsågs han till överste på Viborgs slott. 1559 var han legat till drottningen av England.

Under Erik XIV

16 januari 1561 blev han de kungliga prisessornas översteråd och hovmästare. Han blev friherre vid Erik XIV:s kröning 29 juni 1561 (friherre till Gräfsnäs, med kvadrerad sköld sammansatt av ättevapen för Leijonhufvud, Vasa, Natt och Dag samt Lilliehöök). 26 december samma år sändes han som legat till Danmark.

7 juli 1562 blev han föreståndare för hertig Karls hertigdöme. 5 januari 1563 skickades han för att upprätta frieriet mellan Erik och prinsessan Kristina av Hessen, men blev i Danmark kvarhållen under två år tillsammans med sin brorson Erik Abrahamsson (Leijonhufvud), då nordiska sjuårskriget utbröt mellan Sverige och Danmark.

Erik XIV misstänkte honom vid hans frigivning och lät fängsla honom. Han fördes till Uppsala, men lyckades undgå dödsstraffet, i motsats till Sturarna vid Sturemorden. Erik hade nämligen befallt att endast "herr Sten" skulle skonas, och då knektarna på Uppsala slott var tveksamma om vem kungen menat, Sten Eriksson eller Sten Axelsson Banér, fick bägge behålla livet.

Vid hertigarnas (senare Johan III och Karl IX) uppror övergick han på deras sida och åtog sig tillsammans med Pontus De la Gardie att ta Erik XIV tillfånga i Stockholm. Erik, som var i kyrkan, skyndade till slottet Tre Kronor, och när Sten Eriksson försökte hindra honom i flykten sårades han av en drabant med en hillebard den 29 september 1568, så svårt att han avled en vecka senare (den 5 oktober).

/////

Sten Eriksson, friherre och greve Lewenhaupt, friherre till Gräfsnäs i Erska socken och Oplo i Magra socken, (båda i Älvsborgs län), herre till Käggleholm i Ödeby socken, Örebro län mm.

Född 1518-08-15. Krigsråd 1538. Erhöll 1538 befallning att mottaga de ankomna landsknektarna. Erhöll i förläning 1539 Eskilstuna kloster med därunder lydande landbor och 1539 Västerrekarne.

Riksråd 1539. Erhöll donation på all biskopssaköre och biskopsgästning i sin förläning 1540. Överstekrigsråd 1540. Mönsterherre 1540. Överste regerings- och sekreteråd 1540. Riddare 1540. Fullmäktig 1540 vid mötet i Kalmar med de danska sändebuden angående gemensamt försvar mot fienden. Fördrag härom avslutat 1540.

Erhöll Österrekarne i förläning 1541. Fullmäktig 1541 vid mötet med de danska riksråden vid Brömsebro ang. fredsförbund på 50 år, avslutat 1541. Sändebud till konungen av Frankrike 1542 och avslutade 1542 traktaten i Montiers sur Saulx och 1542 traktaten i Ligny samt återkom vid midsommartiden 1543 till Sverige.

Mönsterherre 1544. Hövidsman i Småland 1545 och förordnad 1545 att hålla konungsräfst i Småland. Erhöll förläning på biskopssaköre och biskopsgästning i Gäsene härad 1546. Fick uppdrag att förhandla med allmogen i åtskilliga landsändar 1547. Erhöll befallning 1547 att samla och utrusta krigsfolk med anledning av danskarnes fientliga avsikter.

Erhöll i förläning Jönköpings stad med Vista, Tveta, Norra Vedbo, Västra, Östbo och Mo härader 1549. Fick 1549 överinseendet över det nyantagna krigsfolket i Västergötland. Erhöll Visingsö i förläning 1550 och 1550 alla Nydala klosters landbor på behaglig tid. Hövidsman på Jönköpings slott och ståthållare över Småland 1556.

Legat till Danmark 1556 och till Ryssland 1556. Erhöll överste befallningen på Viborg 1556. Legat till drottningen av England 1559. De kungliga prinsessornas överste råd och hovmästare 1561.

Friherre 1561 och erhöll S:t Salvatorskedjan 1561. Legat till Danmark 1561. Föreståndare för hertig Carls furstendöme 1562. Legat till lantgreven av Hessen 1563, men blev på ditresan 1563 fängslad i Danmark, varifrån han först 1565 återkom.

Rikskammerling 1566. En av ledarna i hertigarnas uppror mot konung Erik 1568. Sårad 1568-09-27 vid konungens fängslande och död 1568-10-05 i Stockholm.

Erhöll på sin dödsbädd löfte om grevlig värdighet.

Ligger jämte sin fru begraven i Uppsala domkyrka, varest över dem varit uppsatt en präktig gravvård av marmor, prydd med varderas 16 anors vapen.

"Var en i rikets angelägna värv mycket brukad man och stod i stor nåd hos konung Gustaf I, vid vars dödsbädd han var närvarande, ävensom till en början hos konung Erik XIV. Kastades på ogrundade misstankar och efter Göran Perssons inrådan 1567 i fängelse i Uppsala, varur han kort därefter lösgavs." 

Gift 1548-10-07 i Stockholm med Ebba Månsdotter (Lilliehöök), född 1529-01-13 på Oplo, grevinna till Raseborg 1569 och erhöll 1569 donation på Raseborgs slott mm såsom grevskap. Erhöll 1571 såsom tillökning i grevskapet Ingå socken, Tötare bol i Lojo socken och Ekenäs stad med ladugård, kvarnar mm, allt i Finland. Erhöll Vilske härad i förläning 1594. Död 1609-09-29 Lerjeholm och begraven 1610-03-18 i Uppsala domkyrka, dotter av riddaren och riksrådet Måns Bryntesson (Lilliehöök af Fårdala) och Brita Jönsdotter (Roos af Ervalla).

Hon kallades vanligen på grund av sin härsklystnad och manhaftighet grev Ebba.

/////

Sten och hans hustru, Ebba Månsdotter, bodde förmodligen på borgen Loholmen, belägen i sjön Anten utanför nuvarande Alingsås, när Gustav Vasa kom för att hämta hans syster, Margareta.

Sten och Ebba var förmodligen de sista som bodde på Loholmen.

"Grev Ebba" blev känd som en hårdför kvinna och hatades av sina undersåtar. Det finns rykten om att dessa ortsinnebånare förstörde borgen. Borgen byggdes redan på 1200-talet.

Sten var en av de ledande i Gustav Vasas omorganisation av centralförvaltningen på 1540-talet. Han ingick i en stor delegation till Frankrike 1542 under ledning av Conrad von Pyhy.

Kung Gustavs avsikt var att liera sig med den konstant kejsarfientlige franske kungen Frans I.

Sten Eriksson blev känd för att verkligen "slå runt" i Paris på ett sätt som även slog fransmännen med häpnad.

Erik XIV satte honom i fängelse i Uppsala 1567 och han deltog i hertigarnas uppror 1568.

Sten var bror till Margareta Leijonhufvud och Märta Leijonhufvud.

(Källa: Lars-Olof Larsson - Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?)

Erik Abrahamsson Leijonhufvud står som ägare till Gustavsviks gård i Kristinehamn Värmland år 1500. Efter står Peder och Jon i Vik som ägare 1551 till 1562, då Sten Eriksson Leijonhufvud

Ref: Värmländska säterier

Sten Eriksson, friherre och greve Lewenhaupt friherre till Gräfsnäs i Erska socken och Oplo i Magra socken, herre till Käggleholm i Ödeby socken, Örebro län mm.

Född 1518. Krigsråd 1538. Erhöll 1538 befallning att mottaga de ankomna landsknektarna. Erhöll i förläning 1539 Eskilstuna kloster med därunder lydande landbor och 1539 Västerrekarne. Riksråd 1539.

Erhöll donation på all biskopssaköre och biskopsgästning i sin förläning 1540. Överstekrigsråd 1540. Mönsterherre 1540. Överste regerings- och sekreteråd 1540. Riddare 1540. Fullmäktig 1540 vid mötet i Kalmar med de danska sändebuden angående gemensamt försvar mot fienden. Fördrag härom avslutat 1540. Erhöll Österrekarne i förläning 1541. Fullmäktig 1541 vid mötet med de danska riksråden vid Brömsebro ang. fredsförbund på 50 år, avslutat 1541.

Sändebud till konungen av Frankrike 1542 och avslutade 1542 traktaten i Montiers sur Saulx och 1542 traktaten i Ligny samt återkom vid midsommartiden 1543 till Sverige. Mönsterherre 1544 Hövidsman i Småland 1545 och förordnad 1545 att hålla konungsräfst i Småland. Erhöll förläning på biskopssaköre och biskopsgästning i Gäsene härad 1546. Fick uppdrag att förhandla med allmogen i åtskilliga landsändar 1547. Erhöll befallning 1547 att samla och utrusta krigsfolk med anledning av danskarnes fientliga avsikter. Erhöll i förläning Jönköpings stad med Vista, Tveta, Norra Vedbo, Västra, Östbo och Mo härader 1549. Fick 1549 överinseendet över det nyantagna krigsfolket i Västergötland. Erhöll Visingsö i förläning 1550 och 1550 alla Nydala klosters landbor på behaglig tid. Hövidsman på Jönköpings slott och ståthållare över Småland 1556.

Legat till Danmark 1556 och till Ryssland 1556. Erhöll överste befallningen på Viborg 1556. Legat till drottningen av England 1559. De kungliga prinsessornas överste råd och hovmästare 1561.

Friherre 1561 och erhöll S:t Salvatorskedjan 1561. Legat till Danmark 1561. Föreståndare för hertig Carls furstendöme 1562. Legat till lantgreven av Hessen 1563, men blev på ditresan 1563 fängslad i Danmark, varifrån han först 1565 återkom.

Rikskammerling 1566. En av ledarna i hertigarnas uppror mot konung Erik 1568. Sårad 1568 vid konungens fängslande och död 1568 i Stockholm. Erhöll på sin dödsbädd löfte om grevlig värdighet. Ligger jämte sin fru begraven i Uppsala domkyrka, varest över dem varit uppsatt en präktig gravvård av marmor, prydd med varderas 16 anors vapen: "Var en i rikets angelägna värv mycket brukad man och stod i stor nåd hos konung Gustaf I, vid vars dödsbädd han var närvarande, ävensom till en början hos konung Erik XIV. Kastades på ogrundade misstankar och efter Göran Perssons inrådan 1567 i fängelse i Uppsala, varur han kort därefter lösgavs."

/////

https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/11175