Start My Family Tree Welcome to Geni, home of the world's largest family tree.
Join Geni to explore your genealogy and family history in the World's Largest Family Tree.

Delegates at the Uppsala Synod 1593

« Back to Projects Dashboard

view all

Profiles

  • Herlacus Johanni (deceased)
    En till undertecknare från Skara stift var kyrkoherden i Slöta "6. Herlacus Joh. erlade 1571 till Elfsborgs lösen 8 lod silfver och 56 rdr i penningar. Såsom prost öf...
  • Michael Olai Gevalensis (b. - 1599)
    Johan III:s hovpredikant under tidigt 1570-tal. 1575 av kungen utnämnd till pastor i Köpings socken. Senare kontraktsprost.
  • Laurentius Widichinni (1546 - 1599)
    Kyrkoherde i Bro i Västmanland 1573 där han vartit kaplan sen 1569. Underskrev Uppsala mötes beslut 1593.
  • Andreas Lexandensis (c.1550 - 1614)
    Kaplan i Orsa samt kyrkoherde i Rättvik. Riksdagsman.Jordegendomar i Kärvåsen, Risås, Sätra. Begravd i koret i Uppsala domkyrka. Femarmad ljusstake skänktes so...
  • Michael Michaelis Cuprimontanus (1543 - c.1627)
    Kyrkoherde i Svärdsjö, Kopparbergs län, delägare och bergsman i Kopparberget. Deltog i Uppsala möte 1593.

Detta projekt är för personer som deltog eller Undertecknade Uppsala mötes beslut

The Uppsala Synod in 1593 was the most important synod of the Lutheran Church of Sweden. Sweden had gone through its Protestant Reformation and broken with Roman Catholicism in the 1520s, but an official confession of faith had never been declared.

The synod was summoned to Uppsala by Duke Charles, heir to the Swedish throne. Four bishops and over 300 priests were also present. The synod was opened on March 1, by Nils Göransson Gyllenstierna, and on the following day Nicolaus Olai Bothniensis, a professor of theology at the Uppsala University, was elected chairman.

By March 5, the synod had decided to declare the Holy Scripture the sole guideline for religion. The three creeds—the (Apostles', the Nicene, and the Athanasian)—were officially recognized, and the Lutheran Augsburg Confession (1530) was adopted in its original form.

After the unanimous acceptance of the unaltered Augsburg Confession, Nicolaus Olai Bothniensis, who was presiding, exclaimed, "Now Sweden is one man, and we all have one Lord and God."

http://en.wikipedia.org/wiki/Uppsala_Synod

Uppsala möte 1593 är Svenska kyrkans viktigaste kyrkomöte. I enlighet med prästerskapets anhållan sammankallade hertig Karl de förnämsta och mest lärda av prästerskapet i riket, biskopar med kapitulares och prostarna samt några präster av var härad att samlas i Uppsala den 25 februari 1593 för att förena sig

  • om lära och ceremonier,
  • om god ordning och disciplin samt
  • om nödiga biskopsval.

Effekten av mötet blev att Sverige fortsatte vara ett kristet land med en luthersk bekännelsekyrka.

Bakgrund

Bakgrunden till mötet var att Johan III dött året dessförinnan, och att hans efterträdare var den katolskt uppfostrade Sigismund, som även var kung i Polen. Johan III:s Liturgia ogillades av prästerna, och hertig Karl lät därför sammankalla rådet, prästerskapet och adeln till detta möte. För att förhindra att katolicismen skulle införas med en katolsk kung.

Mötet

Till detta möte samlades 4 biskopar och mer än 300 andra präster. Mötet öppnades 1 mars av rikskansleren Ericus Jacobi Skinnerus var sekreterare. I överläggningarna deltog endast rådsherrarna och prästerskapet. Redan 5 mars hade man förenat sig om att erkänna den heliga skrift som det enda rättesnöret för människans tro samt de tre symbola (apostoliska, nicenska och athanasianska) jämte den oförändrade augsburgska bekännelsen som sanna uttryck av skriftens läror. De närvarande förklarade, att de var redo att våga liv och blod för detta beslut, och ordföranden hälsade beslutet med de bekanta orden: "Nu är Sverige blivet en man och alle have vi en Herre och Gud".

Beslut

Johan III:s liturgi förkastades, och 1571 års kyrkoordning bekräftades. Mötet begärde ytterligare hertigens och rådets bifall till åtskilliga önskningar, som avsåg att trygga kyrkans självständighet:

  • Den blivande kungen (den katolske Sigismund) skulle bekräfta mötets beslut oförändrat vid sin kröning.
  • Främmande trosbekännare skulle inte kunna erhålla ämbeten i riket.
  • Återöppnande av Uppsala universitet.
  • Kungens kyrkliga roll skulle vara som beskyddare, custos ecclesiae.
  • Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var lutherdom - kalvinism, medan katolicism och zwinglism förbjöds.

Den 15 mars företog mötet val av ärkebiskop, då de flesta rösterna tillföll Abrahamus Andreae Angermannus. Mötesbeslutet godkändes av hertigen. Den 20 mars undertecknade hertig Karl, rådet, biskoparna och meniga prästerskapet protokollet med namn och sigill. Efter mötet undertecknades dess beslut ytterligare i landsorterna av medlemmar av alla stånd och beseglades på de olika menigheternas vägnar.

Originaldokumentet av protokollet är skrivet på pergament, och förvaras i Riksarkivet i ett silverskrin, som gjordes till jubelfesten 1693.

Följd

Uppsala möte betecknar den lutherska reformationens slutliga stadfästande och konsolidering. Det är av fundamental betydelse för Svenska kyrkans historia och bygge, och är i såväl kyrkligt som nationellt hänseende en av de viktigaste tilldragelserna i svensk historia.

Jubileumsfiranden

Under Karl XI firades hundraårsminnet därav under stor tillslutning i hela landet. Vid jubelfesten 1793 var delegerade av prästerskapet samlade i Uppsala, då också praktiska reformfrågor rörande kyrkohandbok, bibelöversättning med mera behandlades, fastän med magert resultat. År 1893 gestaltade sig jubelfesten under ärkebiskop Anton Niklas Sundbergs imponerande ledning och med representanter från de lutherska systerkyrkorna närvarande till en gripande kyrklig högtidlighet.

Läroformuleringarna i Uppsala mötes beslut år 1593 lyder som följer:

Först att vi alle vidh Gudz rene och saliggörende ord, hvilket i the helige propheters, evangelisters och apostlars skrifvelser författadt är, samholleligen blifve vele och att i våre församblingar skall lärdt, trodt och bekändt varda, att then helga skrift af then helga anda sitt ursprung hafver och inneholler fulkomligen alt thett, som then christelige lärdom om Gudh then alzvåldigeste och vår salighet, sampt gode gärninger och dygder tillkommer, och är en grund och stödh till en rätt Christen tro och ett rättesnöre till att döma, åtskillia och förekomma all tvist uthi religionen och ingen förklaring af andre behöfves, anten af the helige fäder eller andre, som af egen godhtycke någodt ther tillsatt hafva, thett icke är medh then helge schrift, eho the och helst vare kunne, alldenstund ingen menniskia efterlatidt är att tyde Gudz ordh efter eget sinne, och theruthinnen skall ingen persons anseende, höghet eller authoritet achtet eller gilledt varda, uthan then helga schrift allene, som förbe:t är. Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle vidh the Apostoliske, Niceniske och Athanasii symbola, såsom och vidh then äldste, rätte och oförrandrede Ausburgiske confession, hvilken som af chur-, furster och städer blef öfverantvardet käijser Carl then fempte på then store rikesdagh i Ausburg år efter Christi börd 1530; thesslikest vidh then religion, som uthi saligh och höglofligh hos Gudi i åminnelse konung Gustaffs sidzste regementz och saligh erchiebiscop Lars Petri Nericiani then äldres lifstidh både i lärdom och kyrkesäder här i riket hollidt och igenom then präntede kyrkoordning i trycket uthgången anno 72 är samptyckt och bejaket blifven.