Gamle Anders Bryggmans gård i Piteå stad övertogs 1690 av svärsonen Knuth Nilsson, källa: ArkivDigital: Mantalslängder 1642-1820 Västerbottens län 1642-1820 (AC, BD) 27 (1690) Bild: 100 Sida: 558
ELLER: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0001786_00007#?c=&m=&s=&cv=...

Den äldre Anders Andersson Bryggman kärade i Piteå rådhus 15/3 1690 mot sin son Anders Andersson och borgaren Jöns Hindrichsson Kråka om ett ankare de två hade lånat av honom hösten 1687, men aldrig fått tillbaka. Anders och Jöns förklarade att de förlorat ankaret i "een stoor och häfftigh Storm". Även skeppet och allt gods de hade transporterat på fartyget hade gått förlorat. De menade att de på grund av det inte var skyldig gamle Anders Andersson Bryggman att betala för ankaret samt för att de betalat honom 3 daler kopparmynt för lån av ankaret. Rätten bestämde ändå att "nästkommande" sommar skulle de betala Anders Bryggman igen av sitt eget ankare på deras skepp som låg i Öregrund skären i vinterförvar hos en bonde. Kunde de inte betala tillbaka honom med sitt eget ankare skulle de istället betala honom 12 daler kopparmynt.

---------------------------
Källa: Piteå historia om stadens styrelse, handel, industri och kultur under 400 år. Författare historikern Uno Westerlund

" Nästa gången en riksdagsman eller "herredagsman" som det står i protokollet utsågs var den 3 september 1660. Då hade ständerna kallats till Stockholm till den 21 september på grund av Karl X Gustavs oväntade död i början av året, och för att bevittna kungens förestående magnifika begravning. Att en huvudfråga skulle bli hur riksstyret skulle organiseras fram till dess sonen senare Karl XI blev myndig stod antagligen klart för piteborna men mycket mer kunde de inte veta. Efter långt betänkande av "borgerskapet" i gemen föll valet på rådmannen Anders Andersson (Bryggare) som det står i protokollet med förmaning att med " sin högsta flit" i stadens bästa. Magistratens och borgerskapets garanterade gemensamt 250 daler kopparmynt för hans omkostnader, en mycket stor utgift och de var beredda att satsa ytterligare pengar om riksdagen skulle dra ut på tiden; det var dubbelt så mycket som borgmästarens årslön i pengar. Att ordet magistrat nu för första gången användes pekar på möjligheten för beslutets stora vidd. Antalet rådmän var vanligtvis sex och de hade vardera normalt 20 daler kopparmynt i årslön. För de flesta var nog uppdraget inte bara hedrande utan också betungande. När Isac Tiock ledde ett möte vid midsommartid 1656 dömdes rådmannen Anders Andersson till böter för att han utan vidare " rest till sitt hemman på bygden" (Olof Andersson (199) sid 65.

Bryggargården 18 Pitholm. Anders Andersson i Piteå stad testamenterade för sinfar 1650.