Benedictus Nicolai Cornukindius

public profile

Is your surname Nicolai Cornukindius?

Research the Nicolai Cornukindius family

Benedictus Nicolai Cornukindius's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Benedictus Nicolai Cornukindius

Also Known As: "Bengt Nilsson"
Birthdate:
Birthplace: Bränntorp, Horn (E)
Death: December 09, 1611 (55-56)
Prästgården, Odensvi, Kalmar län
Immediate Family:

Son of Nils Bengtsson and Karin
Husband of Margareta Larsdotter and Margareta Larsdotter
Father of Nikolaus Benedicti Retzius; Zacharias Benedicti; Gertrud Bengtsdotter Retzia; Nikolaus Benedicti Retzius; Beatha Bengtsdotter Retzia and 6 others
Brother of Emund Nilsson and Måns Nilsson

Occupation: Kyrkoherde
Managed by: Håkan Carlsson
Last Updated:

About Benedictus Nicolai Cornukindius

Elgenstiernas 'Svenska Adelns Ättartavlor' supplementband 2 sida 766.


1580 komminister i Norrköping

1586 flyttade till Småland Ur nättidningen Rötter I ÖGF-Lövet nr 48 - Medlemsblad utgivet av Östgöta Genealogiska Förening, Norrköping

Uppdaterad / Updated 26 februari 1997

Hur var det med Bengt Nilssons barn? Den här artikeln handlar om prästsläkten Retzius äldsta led. Hörde ett par personer med det ovanliga namnet Phoenix verkligen till släkten?

Av Bertil Södergren, Uvedalsgatan 33, 589 31 Linköping

Bengt Nilsson, som föddes i Horn 1555, blev sedermera kyrkoherde i Odensvi och där kallade han sig Benedictus Nicolai Cornukindius. Om honom berättade Jahan Bengtsson Retzius (senare president vid Svea hovrätt och adlad Rosenstolpe) i en skrift år 1693. En skrift som förvarats i Linköpings bibliotek och förhoppningsvis överlevt den katastrofala branden. Jag har den i avskrift, om någon vill studera den närmare.

Jahan berättade utförligt om sin farfars fader Bengdt och de tio barn denne fått i sitt äktenskap med Margaretha, fem söner och fem döttrar. Han namnger sönerna till Zacharias, Nicolaus, Mathias, Ericus och Joseph. Döttrarna bar namnen Giärtrud, Beatha, Karin, Walborgh och Marina. Han berättar utförligt om varje barn, var och en i enskilt kapitel med numrering 3-12. Jahan nämner dock inget om Johan Phoenix, född 1586, eller Magnus Phoenix, född 1591.

I Herdaminnen uppges Johan och Magnus Phoenix vara söner till Benedictus Nicolai Curnukindius och hustru Margaretha. På samma sätt har även K.G. Odén presenterat dem i Östgötars Minne från deras studietid i Uppsala. Jag har ägnat ganska mycket tid åt Jahan Bengtsson Retzius skrift, och för mig verkar det helt osannolikt, att han skulle ha förbisett de två första barnen. Jahan var 25 år, när han år 1693 skrev ner berättelsen om sin släkt. Johan Phoenix hade avlidit 1666 och Magnus Phoenix år 1662. De hade funnits nära Jahan i tiden. Och eftersom han så utförligt berättat om de andra, där uppgifterna torde ha varit mer svåråtkomliga, förbryllar det ännu mer.

Så namnet Phoenix! Av vilken anledning skulle två av barnen ha tagit detta namn? Om sin farfar Nicolaus Benedicti Retzius skriver Jahan: "Hade det tillnamnet Retzius tillika med sina syskon uthaf en siö uthi Odenswi sochen, som löper in mot Prästgården och heter Ressen, hwaraf de i förstone skrefwo Ressius med dubbelt ss, men sedemera förente de sigh om till att det förbyta uthi tz, så att de sedan skrefwo sigh Retzius"

För min del tror jag mer på de uppgifter, Jahan Bengtsson Retzius lämnat år 1693, än vad som står skrivet i Herdaminnen och Östgötars minne. Eftersom berörde Bengt Nilsson även är min anfader, försöker jag bringa ordning bland hans ättlingar och drar slutsatsen att Johan och Magnus Phoenix inte alls hör till Retzius-släkten. Jag ser med intresse fram emot eventuella bemötanden av mitt påstående!

P.S. Till min glädje har jag fått besked om att Jahan Retzius handskrift fanns på ett brandsäkert ställe och skall ha klarat branden. D.S.

-------------------------------------------------------------------------------- Fotnot: Texten har tidigare publicerats i ÖGF-Lövet 1997, som ges ut av Östgöta Genealogiska Förening. Redaktör: Hans Egeskog.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Släkten Retzius´ ursprung och "Bränntorpssläkten" Den här artikeln handlar om prästsläkten Retzius äldsta led och diskuterar tankar som Bertil Södergrens framför i artikeln "Hur var det med Bengt Nilssons barn?" (vilken kan läsas här).

Av Bo Persson och Carl-Fredrik Hanzon, Linköping

I ÖGF-Lövet nr 48 frågade sig Bertil Södergren vilka barn som kyrkoherden Benedictus Nicolai Cornukindius (1555-1610) i Odensvi egentligen hade. Herdaminnets uppgifter (del 4:1 s. 86) kan, som påpekas, verkligen inte tagas för givna. Problemställningen innefattar emellertid ej enbart frågan om barnen till herr Bengt, utan även det släktsammanhang som familjen inplaceras i.

Linköpings stifts herdaminne (del II s. 98, del III s. tingsprotokoll med Kinda härad 1665 11/10 sålde Emund 1/8 i Njölhult enligt brev 1637 6/5, hans namn kvarstår i skattehandlingarna 1638, men ej 1640).

Ärvde och löste ut Av tingsprotokoll med Kinda härad 1689 23/10, där Sune Jacobsson i Greby presenterar sitt testamente och säger sig vara över 93 år och hustrun 84 år, framgår att Sune med hustrun ärvt 1/3 i Greby och löst de övriga 2/3 av sin svåger, hennes bror, sal. Andreas Emundi i Fornåsa. Innan Emund Andersson bosatte sig i Greby, bodde han i Falla i Horns socken (1603 Emund i Falla, Jon i Greby, 1605 Töris i Falla, Emund i Greby; Smålands handlingar, KA). Dessförinnan synes han ha bott i Skärstad, Södra Vi sn. (Han kan ha varit son till den Anders i Falla som redovisas 1562.) 1596 5/5 sålde Emund Andersson i Skärstad, Lasse Ebbesson i Älö, Nils Hebbelsson, Nils Månsson i Vasketorp och Erik Månsson i Bullebo på egna och sina medarvingars vägnar till Hans Eriksson i Marstads storgård samma gård med en utjord, en tolfting i Lillevi ("Fastebrevsvolymen", Kalmar landskontors arkiv, vol. G VII a:23 fol. 246, VaLA). Ett år senare, 1597 21/6, säljer Lars Ebbesson i Älö, Emund Ebbesson i Klockartorp, Börje Christersson i Kåreda, Emund Andersson i Falla samt Jon Wimma i Bökhult [B%C3%A4ckhult] på sin egna vägnar samt som fullmäktige för herr Bengt i Odensvi, Harald i Landsnäs, Nils Månsson i Killingavi och Nils i Maråkra alla sina arvlotter i Skärstad lillgård, Södra Vi sn, till Lasse Olofsson i Skärstad, vars hustru dessutom är bördig till jorden (ib., fol. 231). Slutsatsen man kan tillåta sig draga av dessa källor är att Emund på något, ehuru okänt, sätt är befryndad med herr Bengt i Odensvi, samt att han har tydliga anknytningar till Södra Vi, en socken där namnet Emund f.ö. är mycket vanligt.

Gift två gånger? Bertil Södergren ifrågasätter också om bröderna Johan och Magnus Phoenix (kh i Målilla resp. rektor i Söderköping) verkligen är söner till herr Bengt i Odensvi; de använder sig inte av namnet Retzius och de omnämnes inte av Rosenstolpe. Till detta kan sägas, att kh Zacharias Benedicti i Gladhammar (redovisad av Rosenstolpe) heller aldrig använder namnet Retzius, utan i alla kända källor endast skriver sig Zacharias Benedicti (namnformen i herdaminnet har han aldrig själv nyttjat); hans son Samuel skrev sig Hiller och dottern Elisabet, gift med kh. Elias Benedicti Hval i Linderås, kallas på flera ställen Brythzenia. Wiede har dessutom en uppgift (cod. Linc. B 140:5) om att herr Bengt var gift två gånger, vilket med hänsyn till den åldermässiga spridningen på barnen (minst 25 år) förefaller rimligt; herr Zacharias i Gladhammar och Johan och Magnus Phoenix skulle i så fall vara födda i det första giftet. Zacharias prästvigdes 1608 och torde därför vara född 1580-83.

Rosenstolpes sammanställning kan alltså inte utan vidare tagas för given. Det saknas grund för påståendet att förbiseenden i släktredovisningen är något helt osannolikt. Hans primära syfte är att kartlägga alla personer som bär namnet Retzius (att Zacharias medtagits beror sannolikt på att han var den äldste brodern, vilket ju bör ha givit honom en särställning). Sammanställningen visar sig på flera punkter ha korrektare och rikare upplysningar än herdaminnet, men fel och misstag förekommer också. Ett exempel: han anger t ex att Erik Retzius, kh. i Rums-kulla, i sitt andra gifte med Karin, dotter till kh. Joannes Benedicti Hircinius el. Bock i Rumskulla, hade döttrarna Margareta och Illika (Elin); den sistnämnda fick till Man en Lieutnant, hwars nampn iag icke weet. I äktenskapet med Karin Bock hade Erik endast dottern Margareta. Elin är i själva verket Karins syster, f. omkr. 1643 i Rumskulla skattegård, och död där julaftonen 1679, 1664 24/4 vigd med korpralen, sedermera löjtnanten Lars Elofsson (död efter 1706).

Höljt i dunkel När det gäller ursprunget i Bränntorp är det sannerligen höljt i dunkel. Någon Nils Bengtsson i Bränntorp kan ej återfinnas i landskapshandlingarna. (Några utdrag: 1545 Peder Holstensson, 1563 Måns Clementsson, 1571 Måns, 1581 Clement, 1599 Carl, 1602 Tors namnskämtet blir ännu bättre i kombination med Skärstad och Bränntorp...

-------------------------------------------------------------------------------- Fotnot: Texten har tidigare publicerats i ÖGF-Lövet nr 49 1997, som ges ut av Östgöta Genealogiska Förening. Redaktör: Hans Egeskog.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Kring Retziussläktens äldre led

Av Sune Lindqvist, Upplandsgatan 58, 113 28 Stockholm

På sistone har några inlägg i ÖGF-Lövet ägnats släkten Retzius (Bränntorpssläktens) ursprung och äldre led. Denna kultursläkt med storartad blomning under 1700- och 1800-talen, stammar som bekant från Horn i Östergötland, och är känd sedan 1500-talet.

Intresset här i tidskriften har haft anknytning till handskriften B 107 i Linköpings stiftsbibliotek, Stemmatographia Retziorum atque Wangeliorum eller Min ätt åg härkåmst till fädernes- åg mödernes-raderne, af mig sielf undertechnad fattad åkk skrifwen åhr effter Christe födelse ett tusen sexhundrade nittiotre, författad av kyrkoherdesonen från Vånga Johan Retzius (1668-1758), sedermera adlad Rosenstolpe och död som vicepresident i Svea hovrätt (i det följande nämnd JR).

I Linköpings-bibliotekets handskrift B 108 finns också en av Retzius/ Rosenstolpe skriven förlaga till ett parti av skriftens första del, den som behandlar släkten Retzius och JR:s fäderne. Det bör också nämnas att sedan JR 1693 avslutat arbetet med sin släktskrift B 107 överantvardade han skriften till sin bror, kyrkoherden i Vånga Israel Retzius (1660-1717), som gjorde en del ändringar och tillägg i den ursprungliga texten och tillfogade notiser som avser tiden 1693-omkr. 1710. Israel är själv upphovsman till en handskrift, Piorum otia (cod. Linc. T 209), med bl. a. en del släktanteckningar.

Den som skriver dessa rader har ägnat en hel del intresse åt JR:s verk. (En kortfattad presentation har getts i Linköpings biblioteks handlingar, N. S., 15, 1995.) En endast delvis fullföljd tanke har varit att under jämförelse med och utnyttjande av andra källor sammanställa uppgifter om de över hundratalet skilda släkter som figurerar i JR:s redovisning av sina anor och dessas avkomlingar, i första hand hans rena fäderne- och mödernesläkter.

De många uppgifter JR:s släktskrifter lämnar är av varierande utförlighet; flertalet av dem som kan kollationeras med andra källor kan visas vara korrekta. Även om det förekommer uppgifter som är tveksamma eller oriktiga, är tillskottet av nya och trovärdiga uppgifter dock rikligt.

Bertil Södergren har i ett tidigare inlägg i ÖGF-Lövet uttalat tvivel på riktigheten av en i herdaminne m. m. förekommande uppgift att släkten Retzius´ prästerliga stamfader, kyrkoherden Bengt Nilsson Cornukindius ( 1611  ej 1610), skulle vara far till två bröder Phoenix, en präst och en skollärare, detta mot bakgrunden av att de ej alls finns med i JR:s arbete bland alla de barn till herr Bengt som där redovisas. I tidskriftens senaste nummer har Carl-Fredrik Hanzon och Bo Persson tagit till orda i denna fråga och också berört olika spörsmål om Retzius-släktens ursprung och äldre led under jämförelse med uppgifter i äldre källor, och också gjort bedömningar av Johan Rosenstolpes arbete.

På ett förtjänstfullt sätt har de genom studier av landskapshandlingar m. m. klarlagt en rad släktsamband i de bygder där Bränntorps-släkten har sin upprinnelse; bl. a. har de kunnat avvisa i 1800-talsskrifter förekommande gissningar om gemensamt agnatiskt ursprung under 1500-talet för Retziussläkten och andra från Horn härstammande präster, såsom kyrkoherden i Fornåsa Andreas Emundi (1607-1670), stamfar för släkten Horner(us). JR är dock oskyldig i detta sammanhang: han omnämner på ett par ställen herr Andreas utan att antyda någon sådan släktskap.

Annat i artikeln ger emellertid anledning att komma med några synpunkter. Det gäller vad som anförs om JR:s arbete i allmänhet och frågor kring Bengt Nilsson Cornukindius giftermål och barn, inklusive frågan om bröderna Phoenix härkomst.

I denna sistnämnda fråga anser herrar H & P att de mycket väl kan vara bröde klaveret. JR:s uppgift att kyrkoherden i Odensvi, senare i Rumskulla Erik Retzius (1608-1675) i sitt andra gifte med Karin Joannisdotter, hade två döttrar, Margareta och Illika, förklaras vara felaktig: i äktenskapet fanns endast dottern Margareta, och Illika (Elin) är i själva verket en moster till henne! Sanningen är dock att i Odensvi doplängd (C:1) har antecknats såväl 1654 1/1 Pastoris dotter Margaretha som 1656 20/4 Pastoris h. Erikz dotter Elisabet.

Elisabet är den JR kallar Illika, gift med en leutnant hwars nampn iag icke weet. Och löjtnanten är sedermera majoren Jöran (Georg) Berchman (f. omkr. 1647, 1713 3/10 i Kabbarp, Gränna landsförs.), vars 1:a hustru Elisabet var. Detta framgår av vad Sven Almquist meddelar i SoH 1973, s. 380, om Elisabeth Erichsdotter Reitze från Rumskulla. Enl. EÄ IV, s. 531 gifte sig Berchman 1712 7/12 (2:o) med Christina Juliana Leijondahl, före vilket datum Elisabet (Illika) måste ha avlidit. (Enl. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, 1, s. 39 dog Berchman 1717 (!) 3/10.)  Med Elisabet hade Berchman enligt Almquist åtminstone två söner, varav en var Erik Gabriel (1684-1748), major. (Elisabet kallas i riddarhusstamtavlan för ätten Rosenstolpe, där delar av släkten Retzius ingår, Anna [avskriftsfel?]).

JR:s uppgift om en dotter Illika är alltså (ofullständig men) korrekt. Som redan sagts, kan förvisso onöjaktigheter och ofullständigheter konstateras  rätt naturligt eftersom arbetet inte är fullbordat. Han säger ofta själv att han inte hunnit med införskaffande av uppgifter och han uttalar hoppet att någon i släkten framdeles tar sig an uppgiften att gå vidare och rätta vad som brister. En viktig grund till varierande korrekthet och utförlighet är naturligtvis det förhållandet att han bygger omväxlande på skriftliga och muntliga källor.

Jag avstår här och nu från att gå vidare i frågan om JR:s källor och arbetssätt och att söka ge en närmare karakterisering av vari hans brister består. I stället tillåter jag mig att i korthet återge vad jag i mina anteckningar skrivit om några frågor kring Bengt Nilsson Cornukindius giftermål och barn, där bristande överensstämmelse mellan JR och andra uppgiftslämnare kan konstateras.

Bengt Nilsson Cornukindius giftermål och barn 1. Margareta Larsdotters ålder och gifte. Var Bengt Nilsson tidigare gift? En utgångspunkt i fråga om Bengt Nilsson Cornukindius hustru Margareta Larsdotter är vad H. J. Sivers meddelar i sin sammanställning över släkten Retzius 1749 (den äldsta kända i tryck och ingående i Sivers äreminne över sin hustrus farfars far Nils Bengtsson Retzius, Meletema historicum...). Där uppges att hon dog 1652 26/9 i Odensvi, sedan hon levat 78 år och bott i Odensvi prästgård i 60 år, och begravdes 31/10 (begravningsdatum 1652 31/10 är styrkt genom kyrkoboksnotis). Vid sin bortgång skall hon enligt Sivers ha efterlämnat 106 avkomlingar (alla stammande från hennes gifte med herr Bengt  hennes 2:a gifte med efterträdaren i kyrkoherdetjänsten Nils Seladius var barnlöst).

För sina uppgifter åberopar och återger Sivers anteckningar av sonen Nils Bengtsson Retzius i en latinsk bibel som Sivers säger sig ha i sin ägo (numera okänd). Åldersuppgiften skulle innebära att hon var född omkring 1574, vilken uppgift uppenbarligen ej går ihop med att de äldsta barnen varit födda på 1580-talet, bl. a. sonen Zacharias och dottern Gertrud. Man har att anta antingen att hon var mer än 78 år vid sin bortgång och född senast omkr. 1565, eller att hon i själva verket var herr Bengts andra hustru och att hans äldsta barn fötts i ett tidigare gifte.

Någon uppgift om en Bengt Nilssons hustru före Margareta Larsdotter synes inte föreligga. Man kan notera vad Wiede i ett par av sina tabeller angivit om Bengt Nilssons gifte med Margareta Larsdotter, nämligen i tab. Retzius: g. 1592 Margr. Larsdr 1652 och i tab. Cornukindius: g. 2:o 1592 Margr. Larsdotter. 2:o i den sistnämnda noteringen är tillfogad över raden och sannolikt är de siffror 1 resp. 2 som utsatts vid några av barnen för att markera i vilket äktenskap de skulle vara född maken. Denna Rhyzelius utsaga ligger förmodligen bakom när Rudelius och Wiede i sina släkttabeller (den senare i en av sina tabeller) samt Örnberg och Svenska släktkalendern ännu 1938 anger det felaktiga dödsåret 1632.

2. Släkten Phoenix  en gren av Retzius-släkten? I herdaminnen och annorstädes uppges att två av Bengt Cornukindius, kyrkoherde i Odensvi, söner kallade sig Phoenix, medan övriga barn (i varje fall flertalet söner) antog namnet Ressius, sedan ändrat till Retzius.

De två bröderna Phoenix var (data efter Odén, Östgötars minne m. fl.):

1) Johannes Benedicti Phoenix, f. 1586 i Norrköping, 1666 28/2 i Målilla; stud. i Uppsala 1608 eller 1610, kyrkoherde i Dalhem 1623, i Målilla 1631.

2) Magnus Benedicti Phoenix, f. 1591 i Odensvi, okänt när; stud. i Uppsala 1613, kollega i Söderköping [1631]-[1656]. Uppgiften att han dog 1662 i Kuddby är felaktig; dödsnotisen avser hans son Benedictus som dog i Kuddby detta år (ej 1665!).

Det tidigaste omnämnande som berör någon av bröderna Phoenix härstamning som t. v. observerats är vad som ingår i Rhyzelius handskrivna Linköpings stifts krönika (Cod. Linc. B 22), tillkommen på 1720-talet. Här finns anteckningar om Joannes Benedicti Phoenix, dels under hans första pastorat Dalhem, där det står natus Pastore in Odensvi (vilket tydligen måste avse Bengt Nilsson Cornukindius), dels under hans senare pastorat Målilla, där det efter hans namn står Norcopæus. Från Rhyzelius härrör också följande passus i hans gravskrift av år 1752 över Nils Retzius (1670-1752): Fader-faders fadern war ärewördige och högwällärde herr Benedictus Nicolai, först comminister vti Norköping, sedan kyrkioherde vti Odenswi, som hade trenne söner, af hwilkom twenne kallade sig Retzii, och en Phoenix, som blef stamfader för Phoenix-slächten.

Utsagan om endera eller båda bröderna Phoenix som barn till Bengt Nilsson Cornukindius vid sidan av Retzius-benämnda barn återfinns alltså från början av 1700-talet och framåt i flera tryckta och handskrivna uppgifter om släkten eller enskilda medlemmar. Uppgifterna om vilka herr Bengts barn var och ordningen dem emellan är dock stundom något förvirrade.

I kontrast till de nämnda källorna med sina samstämmiga uppgifter om bröderna Phoenix står nu JR, som i sitt cap. 2 lämnar ganska utförliga uppgifter om sin farfars far Bengt Nilsson och hans hustru samt om deras barn, 10 st. barn, 5 söner och 5 döttrar, hwilka hwardera skall uthi särskilta capitel här effter förhandlas, med utförliga och så långt de kan kontrolleras i det hela korrekta uppgifter om dem och deras familjer (dock sparsamt med årtal). Vad sönerna beträffar har JR de tre som han och andra äldre källor mer eller mindre regelbundet benämner Retzius: Nils, Matthias, Erik, samt sönerna Zacharias och Josef, för vilka varken JR eller andra samtida uppgiftslämnare använder tillnamnet (men som herdaminnen m. fl. kallar Retzius); Josef är inte nämnd av Rudelius, Wiede eller Setterdahl. Av döttrarna är den äldsta, Gertrud, uppgiven i alla eller flertalet av de olika sammanställningarna; av övriga döttrar nämnes Valborg av JR samt av herdaminnet, Swartz och Molin, medan JR är helt ensam om Beatha, Karin och Marina.

Däremot har JR inte med bröderna Phoenix i syskonskaran. Något som måste sägas vara högst egendomligt om de verkligen hör dit. Ty han (och brodern Israel) har självfallet och bevisligen känt till deras liksom deras under 1600-talet levande avkomlingars existens (till stor del inom prästerskapet), och någon anledning att  om de verkligen var hans farfars bröder  utesluta dem som icke-bärare av namnet Retzius kan svårligen tänkas. Såväl bröderna Zacharias och Josef, som med visshet resp. sannolikhet inte bar namnet Retzius, som systrarna, som både hos JR och i herdaminnet alltid benämnes med patronymikon Bengtsdotter och aldrig, i varje fall inte i samtida omnämnanden, Retzia, är ju redovisade. Och JR har ju utförligt redovisat släktmedlemmar i senare led, som antagit andra namn än Retzius.

Såväl JR som brodern Israel nämner några gånger medlemmar av Phoenix-släkten uta samhörighet med Retzierna eller om en ev. annan härstamning. De hittills påträffade äldsta uppgifterna om en gemensam härstamning synes som nämnts vara från 1720-talet. Ett negativt indicium av långt äldre datum kan däremot anföras. I sin dissertation i Uppsala 1625 har Bengt Nilsson Cornukindius’ son Erik Bengtsson Retzius dedicerat sitt lärdomsprov till ett antal närstående fränder och gynnare, bl. a. till sina bröder, Zacharias Benedicti (utan tillnamn!), apostroferad ”pastori in Gladhammar, fratri longè charissimo”, och Nicolaus Benedicti Retzius, ”aula Fuglevichiensis concionatori, fratri germano”, samt vidare till Johannes Benedicti Phoenix, ”past. in Daalheem” – brodertiteln lyser här med sin frånvaro!

En möjlig anknytning mellan den äldre av bröderna Phoenix och en av Retzius-bröderna kan noteras. Johannes Benedicti Phoenix hade efter sin prästvigning 1611 under minst 9 år tjänst som huspräst hos fru Christina Joensdotter (Gyllenhorn) på Fyllingarum i Ringarums socken, änka efter ståthållaren Jöns Ulfsson (Snakenborg) till Fyllingarum och Ekhult, hörande till den släktkrets, där Nils Bengtsson Retzius från 1620 var ”hovpredikant”, nämligen hos fru Christinas måg vice amiralen Nils Gyllenstierna, g.m. Görvel Jönsdotter (Snakenborg). Som förmedlare av denna anställning kan naturligtvis Johannes Phoenix (bror eller inte) tänkas ha spelat en roll.

Det kan vara av intresse att nämna att Johannes Benedicti Phoenix är författare (översättare) av två uppbyggelseskrifter, båda tryckta i Stockholm 1620 på ”fru Anna Snechenberghs till Wänden och Hädtzle egen bekostnat”. I båda finns ett antal hyllningar till författaren, kallad Johannes Benedicti Phoenix Norcopensis, latinska epigram etc. av olika prästmän m. fl. samt av brodern Magnus Benedicti Phoenix. Varken som medverkande (gratulanter) eller på annat sätt finns något spår av de supponerade Retziska anförvanterna, vilket kan noteras utan att, givetvis, ha någon avgörande innebörd.

3. Margareta Larsdotters 106 avkomlingar En uppgift som det kan vara lönt att se närmare på, är den som av JR uttrycks så: ”När hon dödde lemnade hon effter sigh med dess första man barn och barnabarn 106 personer” och som helt visst går tillbaka till den av hans farfar Nicolaus Benedicti Retzius i en bibel gjorda, av Sivers 1749, s. 3 återgivna anteckningen: ”Moritur mater mea charissima, Margaretha Laurentii, in Odenswi, d. 26 Sept. Anno 1652. cum annos circiter 78 vixisset, & in ædibus Pastoralibus Odenswiensibus 60 annos habitasset. Reliquit post se animas a se & B. marito progenitas 106.” Man kan undra vilka som räknats in bland de 106. Var det endast de avkomlingar som levde då anmodern gick bort (uttrycken ”lämnade efter sig” och ”reliquit” skulle kunna tydas så) eller ingick i siffran även de som dött före henne? Möjligt (men knappast troligt) är att även ingifta medräknats.

Med utgångspunkt i JR:s uppgifter om ättemoderns avkomlingar, som för flertalet är ganska utförliga (för några få saknas dock redovisning av ev. giftermål och barn), och i några fall i andra källor, vill det synas att år 1652 med stor sannolikhet minst 75 avkomlingar var i livet och att ett 10-tal sådana var döda. Det torde inte vara för djärvt att anta att talen blivit för låga på grund av bristande uppgifter, särskilt är det troligt att i späd ålder bortgångna barn inte alltid kommit till kännedom; 10 à 15 kan antas vara att tillägga. Sammanlagt bör antalet ättlingar ha uppgått till omkring 100, dvs. ligga det uppgivna talet 106 nära.

Man kan fråga sig hur avkomlingstalen ställer sig om de båda uppgivna sönerna med namnet Phoenix jämte ättlingar inräknas. Svaret är att år 1652 10 sådana var i livet. De relativt fåtaliga i denna grupp kan både tänkas ingå i eller stå utanför de till 106 uppgivna ättlingarna till Margareta Lars


GEDCOM Note

Kring Retziussläktens äldre led Av Sune Lindqvist, Upplandsgatan 58, 113 28 Stockholm På sistone har några inlägg i ÖGF-Lövet ägnats släkten Retzius (Bränntorpssläktens) ursprung och äldre led. Denna kultursläkt med storartad blomning under 1700- och 1800-talen, stammar som bekant från Horn i Östergötland, och är känd sedan 1500-talet. Intresset här i tidskriften har haft anknytning till handskriften B 107 i Linköpings stiftsbibliotek, Stemmatographia Retziorum atque Wangeliorum eller Min ätt åg härkåmst till fädernes- åg mödernes-raderne, af mig sielf undertechnad fattad åkk skrifwen åhr effter Christe födelse ett tusen sexhundrade nittiotre, författad av kyrkoherdesonen från Vånga Johan Retzius (1668-1758), sedermera adlad Rosenstolpe och död som vicepresident i Svea hovrätt (i det följande nämnd JR). I Linköpings-bibliotekets handskrift B 108 finns också en av Retzius/ Rosenstolpe skriven förlaga till ett parti av skriftens första del, den som behandlar släkten Retzius och JR:s fäderne. Det bör också nämnas att sedan JR 1693 avslutat arbetet med sin släktskrift B 107 överantvardade han skriften till sin bror, kyrkoherden i Vånga Israel Retzius (1660-1717), som gjorde en del ändringar och tillägg i den ursprungliga texten och tillfogade notiser som avser tiden 1693-omkr. 1710. Israel är själv upphovsman till en handskrift, Piorum otia (cod. Linc. T 209), med bl. a. en del släktanteckningar. Den som skriver dessa rader har ägnat en hel del intresse åt JR:s verk. (En kortfattad presentation har getts i Linköpings biblioteks handlingar, N. S., 15, 1995.) En endast delvis fullföljd tanke har varit att under jämförelse med och utnyttjande av andra källor sammanställa uppgifter om de över hundratalet skilda släkter som figurerar i JR:s redovisning av sina anor och dessas avkomlingar, i första hand hans rena fäderne- och mödernesläkter. De många uppgifter JR:s släktskrifter lämnar är av varierande utförlighet; flertalet av dem som kan kollationeras med andra källor kan visas vara korrekta. Även om det förekommer uppgifter som är tveksamma eller oriktiga, är tillskottet av nya och trovärdiga uppgifter dock rikligt. Bertil Södergren har i ett tidigare inlägg i ÖGF-Lövet uttalat tvivel på riktigheten av en i herdaminne m. m. förekommande uppgift att släkten Retzius´ prästerliga stamfader, kyrkoherden Bengt Nilsson Cornukindius ( 1611  ej 1610), skulle vara far till två bröder Phoenix, en präst och en skollärare, detta mot bakgrunden av att de ej alls finns med i JR:s arbete bland alla de barn till herr Bengt som där redovisas. I tidskriftens senaste nummer har Carl-Fredrik Hanzon och Bo Persson tagit till orda i denna fråga och också berört olika spörsmål om Retzius-släktens ursprung och äldre led under jämförelse med uppgifter i äldre källor, och också gjort bedömningar av Johan Rosenstolpes arbete. På ett förtjänstfullt sätt har de genom studier av landskapshandlingar m. m. klarlagt en rad släktsamband i de bygder där Bränntorps-släkten har sin upprinnelse; bl. a. har de kunnat avvisa i 1800-talsskrifter förekommande gissningar om gemensamt agnatiskt ursprung under 1500-talet för Retziussläkten och andra från Horn härstammande präster, såsom kyrkoherden i Fornåsa Andreas Emundi (1607-1670), stamfar för släkten Horner(us). JR är dock oskyldig i detta sammanhang: han omnämner på ett par ställen herr Andreas utan att antyda någon sådan släktskap. Annat i artikeln ger emellertid anledning att komma med några synpunkter. Det gäller vad som anförs om JR:s arbete i allmänhet och frågor kring Bengt Nilsson Cornukindius giftermål och barn, inklusive frågan om bröderna Phoenix härkomst. I denna sistnämnda fråga anser herrar H & P att de mycket väl kan vara bröde klaveret. JR:s uppgift att kyrkoherden i Odensvi, senare i Rumskulla Erik Retzius (1608-1675) i sitt andra gifte med Karin Joannisdotter, hade två döttrar, Margareta och Illika, förklaras vara felaktig: i äktenskapet fanns endast dottern Margareta, och Illika (Elin) är i själva verket en moster till henne! Sanningen är dock att i Odensvi doplängd (C:1) har antecknats såväl 1654 1/1 Pastoris dotter Margaretha som 1656 20/4 Pastoris h. Erikz dotter Elisabet. Elisabet är den JR kallar Illika, gift med en leutnant hwars nampn iag icke weet. Och löjtnanten är sedermera majoren Jöran (Georg) Berchman (f. omkr. 1647, 1713 3/10 i Kabbarp, Gränna landsförs.), vars 1:a hustru Elisabet var. Detta framgår av vad Sven Almquist meddelar i SoH 1973, s. 380, om Elisabeth Erichsdotter Reitze från Rumskulla. Enl. EÄ IV, s. 531 gifte sig Berchman 1712 7/12 (2:o) med Christina Juliana Leijondahl, före vilket datum Elisabet (Illika) måste ha avlidit. (Enl. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, 1, s. 39 dog Berchman 1717 (!) 3/10.)  Med Elisabet hade Berchman enligt Almquist åtminstone två söner, varav en var Erik Gabriel (1684-1748), major. (Elisabet kallas i riddarhusstamtavlan för ätten Rosenstolpe, där delar av släkten Retzius ingår, Anna [avskriftsfel?]). JR:s uppgift om en dotter Illika är alltså (ofullständig men) korrekt. Som redan sagts, kan förvisso onöjaktigheter och ofullständigheter konstateras  rätt naturligt eftersom arbetet inte är fullbordat. Han säger ofta själv att han inte hunnit med införskaffande av uppgifter och han uttalar hoppet att någon i släkten framdeles tar sig an uppgiften att gå vidare och rätta vad som brister. En viktig grund till varierande korrekthet och utförlighet är naturligtvis det förhållandet att han bygger omväxlande på skriftliga och muntliga källor. Jag avstår här och nu från att gå vidare i frågan om JR:s källor och arbetssätt och att söka ge en närmare karakterisering av vari hans brister består. I stället tillåter jag mig att i korthet återge vad jag i mina anteckningar skrivit om några frågor kring Bengt Nilsson Cornukindius giftermål och barn, där bristande överensstämmelse mellan JR och andra uppgiftslämnare kan konstateras. Bengt Nilsson Cornukindius giftermål och barn 1. Margareta Larsdotters ålder och gifte. Var Bengt Nilsson tidigare gift? En utgångspunkt i fråga om Bengt Nilsson Cornukindius hustru Margareta Larsdotter är vad H. J. Sivers meddelar i sin sammanställning över släkten Retzius 1749 (den äldsta kända i tryck och ingående i Sivers äreminne över sin hustrus farfars far Nils Bengtsson Retzius, Meletema historicum...). Där uppges att hon dog 1652 26/9 i Odensvi, sedan hon levat 78 år och bott i Odensvi prästgård i 60 år, och begravdes 31/10 (begravningsdatum 1652 31/10 är styrkt genom kyrkoboksnotis). Vid sin bortgång skall hon enligt Sivers ha efterlämnat 106 avkomlingar (alla stammande från hennes gifte med herr Bengt  hennes 2:a gifte med efterträdaren i kyrkoherdetjänsten Nils Seladius var barnlöst). För sina uppgifter åberopar och återger Sivers anteckningar av sonen Nils Bengtsson Retzius i en latinsk bibel som Sivers säger sig ha i sin ägo (numera okänd). Åldersuppgiften skulle innebära att hon var född omkring 1574, vilken uppgift uppenbarligen ej går ihop med att de äldsta barnen varit födda på 1580-talet, bl. a. sonen Zacharias och dottern Gertrud. Man har att anta antingen att hon var mer än 78 år vid sin bortgång och född senast omkr. 1565, eller att hon i själva verket var herr Bengts andra hustru och att hans äldsta barn fötts i ett tidigare gifte. Någon uppgift om en Bengt Nilssons hustru före Margareta Larsdotter synes inte föreligga. Man kan notera vad Wiede i ett par av sina tabeller angivit om Bengt Nilssons gifte med Margareta Larsdotter, nämligen i tab. Retzius: g. 1592 Margr. Larsdr 1652 och i tab. Cornukindius: g. 2:o 1592 Margr. Larsdotter. 2:o i den sistnämnda noteringen är tillfogad över raden och sannolikt är de siffror 1 resp. 2 som utsatts vid några av barnen för att markera i vilket äktenskap de skulle vara född maken. Denna Rhyzelius utsaga ligger förmodligen bakom när Rudelius och Wiede i sina släkttabeller (den senare i en av sina tabeller) samt Örnberg och Svenska släktkalendern ännu 1938 anger det felaktiga dödsåret 1632. 2. Släkten Phoenix  en gren av Retzius-släkten? I herdaminnen och annorstädes uppges att två av Bengt Cornukindius, kyrkoherde i Odensvi, söner kallade sig Phoenix, medan övriga barn (i varje fall flertalet söner) antog namnet Ressius, sedan ändrat till Retzius. De två bröderna Phoenix var (data efter Odén, Östgötars minne m. fl.): 1) Johannes Benedicti Phoenix, f. 1586 i Norrköping, 1666 28/2 i Målilla; stud. i Uppsala 1608 eller 1610, kyrkoherde i Dalhem 1623, i Målilla 1631. 2) Magnus Benedicti Phoenix, f. 1591 i Odensvi, okänt när; stud. i Uppsala 1613, kollega i Söderköping [1631]-[1656]. Uppgiften att han dog 1662 i Kuddby är felaktig; dödsnotisen avser hans son Benedictus som dog i Kuddby detta år (ej 1665!). Det tidigaste omnämnande som berör någon av bröderna Phoenix härstamning som t. v. observerats är vad som ingår i Rhyzelius handskrivna Linköpings stifts krönika (Cod. Linc. B 22), tillkommen på 1720-talet. Här finns anteckningar om Joannes Benedicti Phoenix, dels under hans första pastorat Dalhem, där det står natus Pastore in Odensvi (vilket tydligen måste avse Bengt Nilsson Cornukindius), dels under hans senare pastorat Målilla, där det efter hans namn står Norcopæus. Från Rhyzelius härrör också följande passus i hans gravskrift av år 1752 över Nils Retzius (1670-1752): Fader-faders fadern war ärewördige och högwällärde herr Benedictus Nicolai, först comminister vti Norköping, sedan kyrkioherde vti Odenswi, som hade trenne söner, af hwilkom twenne kallade sig Retzii, och en Phoenix, som blef stamfader för Phoenix-slächten. Utsagan om endera eller båda bröderna Phoenix som barn till Bengt Nilsson Cornukindius vid sidan av Retzius-benämnda barn återfinns alltså från början av 1700-talet och framåt i flera tryckta och handskrivna uppgifter om släkten eller enskilda medlemmar. Uppgifterna om vilka herr Bengts barn var och ordningen dem emellan är dock stundom något förvirrade. I kontrast till de nämnda källorna med sina samstämmiga uppgifter om bröderna Phoenix står nu JR, som i sitt cap. 2 lämnar ganska utförliga uppgifter om sin farfars far Bengt Nilsson och hans hustru samt om deras barn, 10 st. barn, 5 söner och 5 döttrar, hwilka hwardera skall uthi särskilta capitel här effter förhandlas, med utförliga och så långt de kan kontrolleras i det hela korrekta uppgifter om dem och deras familjer (dock sparsamt med årtal). Vad sönerna beträffar har JR de tre som han och andra äldre källor mer eller mindre regelbundet benämner Retzius: Nils, Matthias, Erik, samt sönerna Zacharias och Josef, för vilka varken JR eller andra samtida uppgiftslämnare använder tillnamnet (men som herdaminnen m. fl. kallar Retzius); Josef är inte nämnd av Rudelius, Wiede eller Setterdahl. Av döttrarna är den äldsta, Gertrud, uppgiven i alla eller flertalet av de olika sammanställningarna; av övriga döttrar nämnes Valborg av JR samt av herdaminnet, Swartz och Molin, medan JR är helt ensam om Beatha, Karin och Marina. Däremot har JR inte med bröderna Phoenix i syskonskaran. Något som måste sägas vara högst egendomligt om de verkligen hör dit. Ty han (och brodern Israel) har självfallet och bevisligen känt till deras liksom deras under 1600-talet levande avkomlingars existens (till stor del inom prästerskapet), och någon anledning att  om de verkligen var hans farfars bröder  utesluta dem som icke-bärare av namnet Retzius kan svårligen tänkas. Såväl bröderna Zacharias och Josef, som med visshet resp. sannolikhet inte bar namnet Retzius, som systrarna, som både hos JR och i herdaminnet alltid benämnes med patronymikon Bengtsdotter och aldrig, i varje fall inte i samtida omnämnanden, Retzia, är ju redovisade. Och JR har ju utförligt redovisat släktmedlemmar i senare led, som antagit andra namn än Retzius. Såväl JR som brodern Israel nämner några gånger medlemmar av Phoenix-släkten uta samhörighet med Retzierna eller om en ev. annan härstamning. De hittills påträffade äldsta uppgifterna om en gemensam härstamning synes som nämnts vara från 1720-talet. Ett negativt indicium av långt äldre datum kan däremot anföras. I sin dissertation i Uppsala 1625 har Bengt Nilsson Cornukindius’ son Erik Bengtsson Retzius dedicerat sitt lärdomsprov till ett antal närstående fränder och gynnare, bl. a. till sina bröder, Zacharias Benedicti (utan tillnamn!), apostroferad ”pastori in Gladhammar, fratri longè charissimo”, och Nicolaus Benedicti Retzius, ”aula Fuglevichiensis concionatori, fratri germano”, samt vidare till Johannes Benedicti Phoenix, ”past. in Daalheem” – brodertiteln lyser här med sin frånvaro! En möjlig anknytning mellan den äldre av bröderna Phoenix och en av Retzius-bröderna kan noteras. Johannes Benedicti Phoenix hade efter sin prästvigning 1611 under minst 9 år tjänst som huspräst hos fru Christina Joensdotter (Gyllenhorn) på Fyllingarum i Ringarums socken, änka efter ståthållaren Jöns Ulfsson (Snakenborg) till Fyllingarum och Ekhult, hörande till den släktkrets, där Nils Bengtsson Retzius från 1620 var ”hovpredikant”, nämligen hos fru Christinas måg vice amiralen Nils Gyllenstierna, g.m. Görvel Jönsdotter (Snakenborg). Som förmedlare av denna anställning kan naturligtvis Johannes Phoenix (bror eller inte) tänkas ha spelat en roll. Det kan vara av intresse att nämna att Johannes Benedicti Phoenix är författare (översättare) av två uppbyggelseskrifter, båda tryckta i Stockholm 1620 på ”fru Anna Snechenberghs till Wänden och Hädtzle egen bekostnat”. I båda finns ett antal hyllningar till författaren, kallad Johannes Benedicti Phoenix Norcopensis, latinska epigram etc. av olika prästmän m. fl. samt av brodern Magnus Benedicti Phoenix. Varken som medverkande (gratulanter) eller på annat sätt finns något spår av de supponerade Retziska anförvanterna, vilket kan noteras utan att, givetvis, ha någon avgörande innebörd. 3. Margareta Larsdotters 106 avkomlingar En uppgift som det kan vara lönt att se närmare på, är den som av JR uttrycks så: ”När hon dödde lemnade hon effter sigh med dess första man barn och barnabarn 106 personer” och som helt visst går tillbaka till den av hans farfar Nicolaus Benedicti Retzius i en bibel gjorda, av Sivers 1749, s. 3 återgivna anteckningen: ”Moritur mater mea charissima, Margaretha Laurentii, in Odenswi, d. 26 Sept. Anno 1652. cum annos circiter 78 vixisset, & in ædibus Pastoralibus Odenswiensibus 60 annos habitasset. Reliquit post se animas a se & B. marito progenitas 106.” Man kan undra vilka som räknats in bland de 106. Var det endast de avkomlingar som levde då anmodern gick bort (uttrycken ”lämnade efter sig” och ”reliquit” skulle kunna tydas så) eller ingick i siffran även de som dött före henne? Möjligt (men knappast troligt) är att även ingifta medräknats. Med utgångspunkt i JR:s uppgifter om ättemoderns avkomlingar, som för flertalet är ganska utförliga (för några få saknas dock redovisning av ev. giftermål och barn), och i några fall i andra källor, vill det synas att år 1652 med stor sannolikhet minst 75 avkomlingar var i livet och att ett 10-tal sådana var döda. Det torde inte vara för djärvt att anta att talen blivit för låga på grund av bristande uppgifter, särskilt är det troligt att i späd ålder bortgångna barn inte alltid kommit till kännedom; 10 à 15 kan antas vara att tillägga. Sammanlagt bör antalet ättlingar ha uppgått till omkring 100, dvs. ligga det uppgivna talet 106 nära. Man kan fråga sig hur avkomlingstalen ställer sig om de båda uppgivna sönerna med namnet Phoenix jämte ättlingar inräknas. Svaret är att år 1652 10 sådana var i livet. De relativt fåtaliga i denna grupp kan både tänkas ingå i eller stå utanför de till 106 uppgivna ättlingarna till Margareta Lars

view all 17

Benedictus Nicolai Cornukindius's Timeline

1555
1555
Bränntorp, Horn (E)
1586
1586
Norrköpings St:Olai, Östegötlands län
1590
1590
Odensvi,Kalmar län
1594
October 21, 1594
Odensvi, Kalmar, Sweden
October 21, 1594
Odensvi, H
1598
1598
Odensvi,Kalmar län
1599
1599
Gamleby, Kalmar län, Sweden
1601
1601
Odensvi,Kalmar län
1604
1604
Odensvi,Kalmar län