Carl-Axel Malmberg

Carl-Axel Malmberg

Kämpande amiralitetspastor

Amiralitetspastorn em, Carl-Axel Malmberg, Jonstorp, har avlidit 96 år gammal. Han var son till tapetserarmästare Fredrik Malmberg och hans hustru Alma. Hans närmaste är barnen Kerstin, Göran, Gunnel och Martin med familjer.

Carl-Axel Malmbergs liv blev innehållsrikt. Han mindes när kyrkklockorna ringde till mobilisering under första världskriget i födelsestaden Malmö. Somrarna tillbringades i prästgården i Brunnby hos “farbror Anders och fastrarna” - kyrkoherden Anders Malmberg och hans systrar. Skillnaden mellan sommarloven i Kullabygdens prästgård och det enklare hemmet i Malmö glömde han aldrig. Hans farfar hade genom borgensförbindelser tvingats lämna en lantgård på Skåneslätten, vilket förändrade familjens villkor under många år.

Det var farbrodern som inspirerade yrkesvalet. Efter teologistudier och prästvigning år 1935 blev han assisterande sjömanspastor i Danzig, Gdynia och London. När farbrodern på grund av ålder inte längre kunde sköta sin tjänst missiverades den unge brorsonen som vice pastor i sin “sommarförsamling”. Som pensionär kunde han återuppliva kontakterna med sina första konfirmandgrupper och de årliga träffarna, gladde honom. Att kunna fira 60-årsjubileum tillsammans med sin konfirmationspräst är troligen unikt.

År 1939 tillträdde han som sjömanspastor i Antwerpen och stannade till 1950. Han såg det som sin plikt att vara kvar under hela kriget för att ta ansvar för den Svenska kyrkan vid Italialei och att fira gudstjänst med en krympande svensk sjömanskoloni. Det gav erfarenheter av att bo i källare för att skydda sig för bomber, att vakta potatisåkern under krigsvintern för att ha något att äta. “Ni har aldrig svultit” kunde han stilla påpeka nar någon yttrade sig ringaktande om mat. Svenska kyrkans tystnad för hans insatser under kriget var och förblev en besvikelse för honom.

Under ett av sina två besök i Sverige under kriget såg han sin blivande hustru, tog reda på vem hon var och skrev till henne. Efter brevväxling i ett års tid friade han och hon sade ja. Flickan var Gertrud, dotter till skeppsredare Martin Thore i Jonstorp. Så fort kriget var slut stod bröllopet.

Tjänstgöringen i Antwerpen upphörde och det blev missiv till Karlskrona. Carl-Axel Malmberg blev 1957 amiralitetspredikant (komminister) i en av Svenska kyrkans få icke-territoriella församlingar, Kungl. Amiralitetsförsamlingen. Församlingen hotades av nedläggning. Systerförsamlingen i Stockholm, Skeppsholmens församling, hade upphört. Carl-Axel Malmberg engagerade sig kraftfullt för Amiralitetsförsamlingens bevarande och hävdade att förhållandena i Karlskrona var helt olika dem i Stockholm. Insatsen lyckades och ännu i dag består Kungl. Amiralitetsförsamlingen som en icke-territoriell församling. Carl-Axel Malmberg utnämndes till slut till ordinarie amiralitetspastor, det vill säga kyrkoherde, och hans glädje var stor. Han blev ledamot i Kungl. Örlogsmannasällskapet - en utmärkelse han skattade högt. Vården on den ståtliga träkyrkan, Ulrica Pia var en kär och viktig uppgift. Att den målades röd, “som en lagård” tyckte han var ett helgerån. Men fortifikationsförvaltningen tyckte annorlunda. Till sin stora belåtenhet kunde han konstatera an senare tiders konsthistoriker givit honom rätt.

Efter pensioneringen flyttade makarna till släktgården i Kullabygden, där Gertrud tragiskt avled redan efter ett år. Så kom Carl-Axel Malmberg att tillsammans med sin syster Ingeborg förvalta hustruns släktgård under mer än trettio år. Han hann fira sin 95-årsdag innan ålderskrämpoma tvingade fram flytt till Väsbyhemmet.

Carl-Axel Malmberg var en sammansatt personlighet och relationerna till kolleger och medarbetare kunde stundtals vara spända. Hans liv präglades av kamp för att få studera, för det dagliga brödet under krigsåren, för församling och kyrka. Han behöll genom åren dagliga rutiner med morgon- och aftonböner, studier varje förmiddag. Att kunna läsa sitt NT på grundtexten var en självklarhet och daglig vana under många år. Barn, barnbarn och vänner kunde glädjas åt hans berättande - med osvikligt minne kunde han krydda berättelserna med många detaljer. Hans personminne var enormt. Carl-Axel Malmberg gav ut flera böcker där han skildrat sina många upplevelser, alltifrån livet i den gamla prästgården till krigsupplevelserna och flera skrifter om de två kyrkor och församlingar han älskade, Ulrica Pia i Karlskrona och Brunnby kyrka i Kullabygden.

OVE THEANDER

Prost, en tid amiralitetspredikant Amiralitetsförsamlingen

GLENN HÅKANSSON

Prost