Erik August Schröder

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_August_Schr%C3%B6der

Schröder, Erik August, universitetslärare, filosof. Född i Uddevalla d. 25 juli 1796. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Mattias Schröder och Anna Maria Almgren.

S. hade inhämtat sin elementarbildning i Uddevalla och Göteborg, när han 1813 afgick till universitetet i Uppsala, hvarest han blef filosofie magister vid promotionen 1818. Från denna tid ägnade han sig speciellt åt filosofiens studium samt blef, efter att ha utgifvit en akademisk afhandling, De notione libertatis in summis philosophiæ principiis vindicanda, förordnad till docent i teoretisk filosofi 1820. Fyra år senare företog han en utrikes vetenskaplig resa, hvarunder han besökte Danmark, Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike och England samt längre tider uppehöll sig i Berlin, Erlangen och Paris. 1829 utnämndes han till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi samt befordrades 1836 till professor i den förstnämnda af dessa vetenskaper. Denna lärostol innehade han sedan tretton år eller till sin död i Uppsala, den 15 jan. 1849.

I sin filosofiska åskådning torde han rättast böra kännetecknas såsom eklektiker, i det hans föreläsningar mer vittnade om vidsträckt beläsenhet än om något eget forskningsdjup. Detsamma antyda äfven hans skrifter hvilka, utom disputationer och smärre uppsatser i Litteratur-föreningens tidskrift, »Svea», »Skandia», »Mimer» och »Frey», bestå af den med anledning af Hwassers bok »Om äktenskapet» tillsammans med Atterbom 1842 utgifna Plato och Goethe, äfvensom Handbok i philosophiens historia, 3 del. 1846–48 och Anteckningar i philosophiens historia, I. Giordano Bruno 1848.

Gift 1: 1829 med Margareta Charlotta Eichhorn och 2: 1840 med Hedvig Kristina Stålhammar.