Johan Fredrik Burvall

Johan Fredrik Burvall gift med och Fredrika Magdalena Johansdotter var den första generationen med familjenamnet BURVALL. Släkten stammar från Zachris - släkten (bonden Erik Zackrisson 1690-1743). Johan Fredrik Burvall var ett av nio barn till Johan Zachrisson Burlin (1756-1840) från Ljusvattnet, gift med Brita Beata Matsdotter. Johan Fredrik Burvall var den som tog sig efternamnet Burvall, de övriga syskonen hette Johansson Burlin.

De flyttade till Åbyn 14 (Ob 1) troligen 1828, då den tidigare familjen på gården Åbyn 14 (Ob1), Pehr Olofsson och Sara Greta Andersdotter flyttat till Degerfors. Vid storskiftesdelningen 1796 tillföll Åbyn 14 (Ob 1) Pehr Olofssons far - Olof Pehrsson (f1763) som var gift med Catharina Andersdotter (f1766) från Gammelbyn 2.

År 1858 flyttade Zachris Burvall, hans far Johan Fredrik och de minderåriga barnen till Klinten. Bröderna Johan och Samuel Zachrisson från Ljusvattnet hade 1805 fått tillstånd att ta upp nybygget Klinten. 1822 uppfördes första byggnaden, en sexknutsbyggnad. 1861 byggdes ännu en gård. Sonen Gustav Burvall övertog sedan hemmanet 1902. Karl Anton Burvall , gift med Kristina Olofsdotter övertog hemmanet Åbyn 14 (Ob 1) efter sin far Johan Fredrik. De flyttade med sina tre barn 1866 till Degerliden och senare 1877 till Jämtland. Johan Andersson köpte hemmanet 1866.

Axklipp från bl a Burträsk en sockenkrönika. 1700-talet

1717 föds nämndeman och bonden Zakris Eriksson, son till bonden Erik Zachrisson och hans hustru Carin.

Tillbakagången kulminerar efter Karl XII:s mångåriga krig i början på 1700-talet, men något bör nämnas om dessa nödtyngda krigsår. Ett citat ur Axelssons bok om Sveriges tillstånd på Karl XII:s tid lämnar följande upplysning: “Tillståndet i Västerbotten var vid denna tid mycket bedröfligt. Åren 1716 och 1717 inträffade missväxt, därigenom att säden förstördes af köld, och i början af 1718 troddes 2/3 av åkerjorden i Västerbottens län icke kunna besås till våren, ehuruväl bonden intet annat brukar till bröd än bara barken och stamp af halm”. Ännu svårare bör kustbefolkningen ha haft det då man alltifrån 1714 ständigt hemsökts av ryska trupper, som skövlade och brände allt i sin väg.

I en gradualavhandling av år 1731 om staden Piteå och angränsande pastorat av Petrus Stecksenius Graan, och införd i Länets Hembydgsförenings årsskrift 1930, hämtar vi följande om Burträsk:

“I siste rummet kommer Burträsk socken i betraktande. Några ha velat härleda socknens benämning från ån Buran. Den har sin upprinnelse på bergsryggar och går förbi många byar, till den når byn Bureå, där den utfaller i hafvet. Äfven ett annat skäl till denna benämning gifver den sjö, som kallas Burträsk, och är störst av alla sjöar, som ligga vid Bureån”.

1798 föds bonden Johan Fredrik Burvall, son till nämndeman och bonden Johan Zachrisson Burlin.