Johan Persson

Född 1596 i Nybyn 3:1, Sidensjö sn.

Knekt mellan 1619 och 1624 i Nybyn 3:1, Sidensjö sn, under Hans Horns kompani1621-23,
under Lars Pederssons kompani 1624 korpral.

Knekt mellan 1627 och 1644 i Å 3, Sidensjö sn, Under Lars Pederssons kompani 1627-34, fänrik.

Löjtnant 1630 under Lars Pederssons kompani 1637,
Löjtnant istället för löjtnant Per Olufsson efter hans excellens fältmarsallk Banerens Consenns,
under Påvel Hansson Loos kompani 1637.
Under Olof Swenssons kompani 1639-44, löjtnant och senare kapten

Kapten mellan 1646 och 1657 i Å, Sidensjö sn.

Bonde mellan 1631 och 1675 på Å 3, Sidensjö sn.
Bonde mellan 1653 och 1666 av Å 2:1, Sidensjö sn.
Länsman mellan 1671 och 1678 i Sidensjö sn.
Gästgivare 1676 i Å 3, Sidensjö sn.

Död 1676 i Å, Sidensjö sn.

Johan hade blivit anklagad för att ha bedrivit tidelag i sitt fähus och inträdde för rätten på urtima tinget den 3 september 1666, och skulle med sin ed befria sig från det rykte. Han skulle ha gjort denna gärning uti stallet och nämnden letade efter några som kunde vittna om den saken men fann endast Johan Perssons unga dräng vid namn Sackris Eriksson. Han berättade för rätten att Johan, år 1665 om vintern, gick ut på aftonen till stallet för utfodra hö till hästarna.

När mörkret hade sänkt sig, gick Sackris och stängde dörren till stallet, helt ovetandes om att kaptenen var där. Strax därefter började Johan att ropa på hjälp och då kom Sackris, och med sig hade han drängen Olle, vilka hade med ljus och fann honom instängd i hörummet och när Johan så kom in i stugan igen, berättade han för sin hustru att Sackris hade stängt igen stalldörren för honom när han var där inne och såg till hästarna. Han klev över krubban för att komma till den andra dörren och när han kom till den var den också stängd med haspen på och han blev tvungen att ta sig tillbaka till den andra dörren där ropade han på hjälp och menade att pojken hade inte aktat honom vid kvällsmålet på aftonen.

Sedan hade denna stallgång kommit till tals med Sackris och den andra drängen Olle och några pigor då de strax där efter hade tröskat i ladan, var igenom ryktet om kapten hade spridit sig i allt större omfattning. Uti stallet stod där ibland två hästar, två ston. Men varken Sackris, Olle eller pigorna eller någon annan kunde inte erinra sig om att kaptenen hade bedrivit någon sådan missgärning i stallet, vilket Johan också ville övertyga rätten om.

Samtliga i nämnden, i synnerhet Elias Persson i Nyland, Lars Persson i Skureå, Olof Persson i Kiällom och Erik Persson i Uberg samt flera andra hade tidigare varit knektar med kaptenen i fiendeland, betygade att de aldrig sett eller förstått att han varit "Quinnisk". Än mindre kunde de inte tänka sig ha begär till att ha haft tidelag med oskäliga kreatur, och samma vittnesbörd gav de andra allmogen i socknen. För att befria Johan Persson från anklagelsen så skulle rätten höra med alla vittnen.

Finskan Malin var roten till det onda ryktet, vittnade inför rätten och svarade att hon aldrig sett eller förstått det grova gärning han hade gjort, varför edgång inte behövdes, utan man hörde kaptenen först och främst med hand och bok och han bedyrade sin oskuld att han aldrig någonsin hade haft något tidelag med några djur, vilket han hade sina vittnen på. Hans hustru, Kerstin Larsdotter, hans legofolk som han hade känt under en längre tid, nämligen Olof Ivarsson, 2 år, Margareta Eriksdotter, 6 år, Elin Jonsdotter, 14 år, Brita Israelsdotter, 3 år, Anna Persdotter, 2 år, Jon Persson i Backen och hans svärmor hustru Cisela samt Jon Markusson i Grätnäs som hade tjänat hos Johan.

Och därtill Jon Markusson i Grätnäs så väl som Ivar Andersson i Näs, vilka samtliga övertygade rätten om hans oskuld i saken. Därför fann rätten för skäligt att frikänna Johan från anklagelsen till tidelag men vad Malin vidkommer, som är upphovet till ryktet och som med ed vittnade, behövde inte böta då hon frikände honom. Hennes brott hänsköts vidare till Kongl. hovrätten för att där avgöra hennes straff. Kapten bad med gråtande tårar att finskan och andra kunde straffas, för den rykte hon hade spridit om honom under en så lång tid som var för honom okänd. Johan Persson var 70 år gammal och hade tjänat i kronans tjänst i 50 år och slitit mycket ont i fiendeland, vilket betygades med underlagmannens anteckning tillika med nämndens vägnar.

I hovrätten återtog de pigor som angivit honom omsider sina anklagelser och dömdes därför till att slita ris vid tingsstugudörren (hovrättsdom 1667).

Kapten, salig Johan Persson, haver förunt gamla kvinnan hustru Cicillia att få sitta på dess äga med sin stuga uti hennes livstid. Vilket löfte kaptens arvingar inte ogillade så länge hustru Cicillia lever, men ej vidare. Dock bliver hustru Cicillia av häradsrätten förbjuden att göra någon åverkan på Å byamäns skatteskog och ägor, vid laga straff tillgörandes (dmb 1677).

I anledning av landshövdingens remiss av den 16 aug 1695 rannsakades över Anders Nilssons (4:1) hemman som han söker fasta på, och befanns beskaffenheten som följer: Gamle kaptenen Johan Persson (3) har bebott 28 seland jord, varav han i livstiden försålt till grannen Olof Andersson 2 1/5 seland. De övriga 25 4/5 selanden har trenne hans söner efter faderns död uppdelat sins emellan för 20 år sedan, så att vardera brodern och deras barn besuttit 8 3/5 seland in till denna tiden och byggt sina särdeles gårdar, ibland dem Anders Nilsson en är som haver Johan Perssons svärdotter till hustru, och av hustrubrodern Johan Larsson samt systern Brita Larsdotter inlöst den tredjedel av hemmanet, som deras fader bebott, nämligen 8 3/5 seland, varpå han fasta söker. Under byn är goda lägenheter så att de kunna föda sig på dessa 8 3/5 seland, och intygas att Johan Perssons hemman tillförende varit ihopslaget av trenne hemman, såsom det åter nu i trenne hemman är uppdelat. Anders Nilsson tilläts första uppbud på hemmanet.

http://www.nolaskogs-y.se/JohanPersson/0001/..%5C0001%5C65_749.htm