John Melker Ericson

John arbetade på Limhamns aduceringsverk under större delen av sitt yrkesliv och pensionerades som disponent. I denna industri aducerades järn och man hade som mest en arbetsstyrka på 225 personer. Aducering (av franskans doux, söt, ljuv, mjuk) är ett metallurgiskt tillvägagångssätt som är avsett att ge gjutna föremål större seghet och smidbarhet. Operationen används vanligen för gjutjärn, som är en typ av järn som till följd av sin höga kolhalt inte är smidbart i originalskick, men som på detta sätt kan få egenskaper som liknar stålets.[1][2] Aducering är en speciell form av anlöpning. Rörkrökar är typiska föremål som tillverka(de)s av aducerjärn. Användningen av aducerjärn har minskat kraftigt, och kommer snart att betraktas som teknikhistoria[3]. Aducerjärn använd(e)s vid framställning av bland annat rördelar, motorfästen, pumphjul, bromsbackar, kugghjul och isolatorkåpor.[4]

Aduceringen av gjutjärn går till på så sätt att de gjutna föremål, som skall aduceras, packas i järnkistor som rymmer 20–30 kg, tillsammans med oxiderande ämnen såsom hammarslagg eller blodstensmalm (båda huvudsakligen järnoxid), varefter kistorna tillsluts med lock. Kistorna upphettas därefter under fem till sju dygn vid 700–900°C i flamugn. Den behandlade produkten kallas aducerjärn. Bäst lyckas aduceringen med föremål av vitt (grafitfattigt) tackjärn, innehållande 0,60–0,90% kisel och 0,20–0,40% mangan. Genom aducering kan tackjärnet göras så mjukt att det kan böjas i rät vinkel, och vid sträckprov uppvisa en förlängning av ända upp till 10%. Bodde i Limhamn på Sveagatan till 1928 efter flytten från Västerås och flyttade därefter till Högaliden 9 1928 fram till 1952 då Sigrid och han flyttade till Lidingö för att efter ngt år flytta till Sandelsgatan i Stockholm.