Kurt Artur August Max Wirth

Is your surname Wirth?

Research the Wirth family

Kurt Artur August Max Wirth's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Kurt Artur August Max Wirth

Birthdate:
Birthplace: Rixdorf, Berlin, Germany
Death: October 14, 1976 (71)
Torsby, Värmland, Sweden (Diabetes)
Place of Burial: Norra Råda, Stockholm County, Sweden
Immediate Family:

Son of Moriz August Martin Wirth and Antonia Franziska Molly Ziemer
Husband of Rut Ingrid Tora Sjöbohm and Margareta Gunhild Ljungquist
Ex-husband of Birgitta Hejll and Ruth Ingrid Tora Sjöbohm
Father of Private; Private; Private; Private; Private and 7 others
Half brother of Liselotte Rösch and Werner Rösch

Occupation: Skogsmästare, jägmästare
Managed by: Private User
Last Updated:
view all 21

Immediate Family

About Kurt Artur August Max Wirth

Kurt Vem var då denne man vars livsöden från 25 års ålder fram till sin död berättas om här nedan.

Föddes 1905 i Rixdorf en stadsdel av Berlin. Efter avslutad skolgang var han lärling och fick utbildning i skogsvård i Jucknischken i Tyskland. Därefter giorde han 3 års skogspraktik i Pommern. Skogsskola i svenska Omberg 1926 - 1927, varefter han blev hjälpskogsmästare i finska Haiskala mellan ären l927 - 1930. Anställd vid Domänverket i Östersund 1930 - 1934.

1940 fick Kurt wirth livstidsanställning på sitt revir av det tyska.skogsförvaltningsämbetet. Sporadiskt inkallad till mititärtjtinst i luftvärnet 194l - 1943 vid Östersjökusten. Förflyttad til militära radiotjänsten, SS-Standarte Kurt Eggers for rapportering av frontnyheter'

Sista krigsmånaden tvångsförflyttades Kurt Wirth till Gruppe Skorpion Ost' Kort däirefter togs Kurt Wirth tillfånga av tjeckiska partisaner och skulle avrättas .Tillsammans med sin familj ägnade sig Kurt Wirth åt skogsarbete samt hönseriskötsel och jordbruk.

Första året efter hemkomsten till Gumböle, 1947, trakasserades Kurt Wirth av svenska siikerhetspolisen vid flertal tillfällen med dygnslanga ftirhör i håikte. Oftast kom de sent på kvåillen och han-fordes bort i handfängsel till stor ftiiskräckelse ftir familjen. Inga misstankar framftirdes av dessa siikerhetspoliser.

Han lämnade efter sig många positiva omdömen men så klart även en del negativa. I sällskapslivet var han mycket uppskattad och som vi förstått då särskillt bland det täcka könet. En duktig och uppskattad yrkesman med gedigen utbildning och erfarenhet. På minussidan var hans hetsiga humör och uppfostringsmetod mot sina barn. Särskillt de båda äldsta sönerna fick sig tilldelad mången örfil som hos en senare i livet blev till ett handikapp. Rottingen var heller aldrig långt borta. Vid matbordet såg han alltid till att tillskansa sig de bästa bitarna Sammanfattningsvis kan konstateras att han var en äkta Patriark.

Släktforskning på fars sida har visat att Kurt född 1905-05-05 var son i äktenskapet mellan Mauriz Wirth och Antonia Ziemer. Av någon anledning skilde de sig kort efter Kurts födelse. Kurt växte upp hos sin morfars familj tillsammans med många kusiner. Skilsmässor var tydligen på modet och hans morfar, Arthur Ziemer, gift med Klara, var en välbeställd byggmästare och fastighetsägare i Berlin Neuköln som tidigare hette Rixdorf. Under sin tid byggde han upp en hel stadsdel i södra delen av Berlin.Mest kända plats idag, är Tempelhofflygplatsen. På trettonhundratalet säte för Tempelriddarna, därav namnet. När depressionen inträffade på 20-talet förlorade han det mesta av sitt fastighetsbestånd till bankerna. Endast ett hyreshus kunde han behålla samt en sommarbostad vid Erkner.

De dåliga tiderna i Tyskland då, var antagligen anledningen att han slutligen hamnade hos Sundsbruks Skogsförvaltning utanför Sundsvall. I slutet på 20-talet träffade han sin blivande hustru Ruth Sjöbohm, dotter till sin handledare skogsinspektören Gustav Sjöbohm. Kurts mottagande i den Sjöbohmska släkten var frostigt och allt annat än välsedd. Ruth kom från en s.k. ”fin” familj där pappan var brukspatron på Sulå Bruk och man såg ej med blida ögon detta val av man som dessutom var tysk.

Bröllopet ordnades snabbt och det unga paret köpte ett torp i Gumböle för ärvda pengar efter fadern Gustav Sjöbohm. Gumböle ligger i Medelpad 3 mil norr om Sundsvall.Kurt kunde också göra sin praktik färdig på Sulå bruks Skogsförvaltning i Medelpad. I februari 1932 föddes sonen Björn-Erik och ett år senare i februari föddes ytterligare en son som fick namnet Wolfgang. 1934 i månad april föddes ett flickebarnet som fick namnet Ursula.

På 30-talet var det dystra tider i Sverige och familjen hade det ekonomiskt svårt att klara sig. Det hade kommit in mul-och klövsjuka i Sverige och hela besättningen av kor måste slaktas.

1934 efter Ursulas födelse beslutade familjen Wirth att flytta till Tyskland .Kurt skulle där återuppta det han utbildat sig till, nämligen till Forstmeister.

När de kom till Kurts släktingar i Berlin utbrast dessa med harm i rösterna att ”en åkte iväg och fem kom tillbaka”. Det var oförskämt tyckte de och någon hjälp kunde familjen inte räkna med från släktingarnas håll . Det var ganska kärva tider även i Tyskland på 30-talet men Kurt fick ganska snart ett bra arbete som arbetschef vid byggandet av motorvägar utanför Berlin. När detta arbete blev klart fick han en skogsmästartjänst med bostad i Skaby, där hela familjen fick gott om plats.

                          

De bodde i ett rött tegelhus cirka fem kilometer från närmaste by Friedersdorf. Det var ett skogmästar-boställe med riklig skog och gröna ängar, familjen bestod av åtta personer samt en duktig barnflicka som barnen älskade. Hon kom från Polen och hette Jaschka. I Tyskland hade tre barn fötts, 1937 Jan-Hubert, 1938 Anna-Greta och slutligen 1939 kom Lowe .Vi äldre blev de tre stora och de andra kallades de små .

Det var oroliga tider i Tyskland och fadern kallades in i det militära första gången 1942 och placerades i Penemünde vid ett luftförsvarsregemente. Efter en utbildning till underofficer (Feldtwebel) hemförlovades han för att ta omhand inte mindre än tre revir för att ombesörja skogsbruket och jakten som var en viktig del av Tyslkands försöjning även under krigstiden. 1943 anmälde jag mig frivilligt till militärtjänstgöring. Då jag inte kunde finna mig i Kreisleiterns vilja efter allt elände han tidigare tillfogat mig. Då jag 1941 frikallats från militärtjänst tilldelades jag ansvaret för tre skogsrevir. Skaby, Tribach och Dannenreich, vilket gjorde att jag hade händerna full. Enligt och på Kretsledningens anmodan skulle jag även åta mig en ämbetsmannapost i Partiet. Vid den tiden var det så att den ena bördan lades på den andra, så man inte visste varken ut eller in. Min enda räddning mot betänkligheterna var att åter ställa mig till krigsmaktens förfogande, för jag kunde inte längre åse dessa höga politikers svinerier. Det kunde gå så för mig som för en viss Nagel, om det fallet är Dig bekant. Såsom kretspolitiker och ställföreträdande landshövding, förutom en anständig människa, helt enkelt avsatte sig och tvådde sina händer övertygad om att allt skulle sluta i förskräckelse. Vilket även skedde. Efteråt har man ju som bekant skyllt ifrån sig.

I sptember 1944 omkom sonen Björn-Erik i en olycka på ett Skaby närliggande skjutfält. då en skarp granat exploderade i hans händer under lek. Hans båda bröder Wolfgang och Hubert var med vid tillfället, men klarade sig med endast ringa skador.

Till all lycka blev jag 1944 från luftförsvaret, som övertalig Wachtmeister (underofficersgrad), tilldelad ett annat vapenslag. Trots att jag inte kunde göra något åt detta, vem kunde väl det egentligen förresten, vi blev ju alla flyttade hit och dit. Idag kan man skatta sig lycklig över dessa händelser för att man inte

Flykten från kommenderingen i Tjeckien efter krigsslutet 1945

Som det en gång berättats för mig för snart 60 år sedan om vår fars öden och äventyr under andra världskriget.

Av någon anledning och att ha varit soldat vid luftförsvaret samt även nyhetsuppläsare för frontnyheterna på svenska språket i radion så blev han kommenderad till Waffen/SS Skorpion Ost i början av året 1945.

Då det oundvikliga slutet närmade sig inkallades unga rekryter i det tyska försvaret. En blandad skara av gamla män samt även studerande ungdomar. Som det befäl, (Unteroffizier ) han var blev det hans uppgift att snabbutbilda dessa stackare. Här nedan följer brevet Pappa skrivit, troligen i början på 1951, men inte till vem.

Man hade så pass lite förståelse för dessa unga människor att man ville bespara dem hjältedöden i Berlin. Jag fraktade iväg hela skaran till Prag och därifrån till platsen för Standort Skorpion Ost. Där lärde vi dem att öva skytte. Man blev gråtfärdig över det tillstånd denna hög rekryter befann sig. Jag fick kalla fötter och jag började så långsamt att tänka på att sticka ifrån det hela. Det var naturligtvis inte så enkelt att lämna sitt förband och hur det skulle kunna ske. Jag hade emellertid viljan att inte vara dum nog att erbjuda liemannen och asgamarna från Sibirien min kropp. Även om det nu skulle se bra ut. Nej hellre då döden med pukor och trumpeter så som det vare tänkt. Lyckan kom till mig i form av att jag skickades som sakkunnig till Budin för att skaffa 250 fastkubikmeter ved som skulle användas för vägspärrar. Kommenderingen räckte till den 5 maj 1945 ( samma dag som Kurt fyllde sin 40-åriga födelsedag ), Den märkliga dagen klockan 5 på morgonen slog råa nävar på vår sovrumsdörr ( jag bodde tillsammans med min SS-fältväbel i ett gästgiveri ) och meddelade att kriget var slut och att vi skyndsamt skulle stiga upp. Vi klädde sig i pyjamasbyxorna, då en av oss inte klarade att hålla ringmuskeln stängd och steg fort upp och gick ner i gästgiveriet, där en skara råa sällar iförda armbindlar med de tjeckiska färgerna samlats. Trots att enigheten med min käre stridskamrat från Münster skulle göra oss starka kunde vi inte komma ifrån att hjärtat flög upp i halsgropen och att vi nog släppt vår sista fjärt.

Vår styrka bestod av två stycken medlemmar, tillhörig den tyska, något derangerade krigsmakt, mot en stad med cirka 8000 ( kanske hämndlystna ) invånare. Trots att man hört från folk om överlöpare som förtjänt riddarkorset hos sina fientliga herrar så drog jag öronen åt mig när man gjorde klart för oss att räkningen skulle presenteras och att inga strategiska konster skulle hjälpa oss till slut. Jag förmådde ledaren av skaran att inse att ett lik utan skit i pyjamasen vore trevligare än ett som skitit i byxorna. Man tillät oss båda att återvända till rummet och fortsätta med våra morgonbestyr. Jag kunde inte längre kommunicera med min kamrat. Varje hus hade endast en toalett och när jag drog i snöret och ljudet av vattnet kunde höras, öppnade jag fönstret som vette åt baksidan och hoppade ut. Rusade sedan över fält och gärden iklädd endast pyjamasbyxor, träffade en människa som lånade mig en jacka samt flydde över Sudetgränsen utan att stanna upp. Fråga inte hur och utan byxor, men det var hetsigt. ( hur det gick för kamraten från Münster nämns inte )

Mot kvällningen kom jag till Teplitz-Schönau (i Tjeckoslovakien) och där var det fullt krig. Allting var under fullt kaos och jag som halvt civil befann mig mitt ibland detta. Hur jag då kände mig till mods har jag svårt att återge. Då det på platsen fanns Armegruppen Schörner, vilken inte hade något till övers för fanflyktiga (desertörer ?), kändes det inte bättre för mig. Mina bekymmer med detta var snart över, då ryssarna kom två dagar senare och förändrade saken med mig fortfarande inne i röran. Nästa morgon flydde jag åter vidare och lyckades framgångsrikt undvika ryssarna, Hur, skriver jag inte, utan det måste berättas. Jag kom till Amerikanerna och sattes i halvt fångenskap. Två veckor senare flydde jag över riksgränsen och per apostlahästar tvärs genom Tyskland till Hamburg. Därefter fick jag skjuts med lastbil till Danmark och sedan vidare till Sverige. I Danmarks gränser sökte man hos nakna män efter tecken på blåa fläckar efter tatueringar. Några sådana hade jag naturligtvis inte. Så kom jag slutligen hit (Gumböle) och då började min egentliga lidandets väg Men nog om detta. Nu lever vi och är alla relativt friska. Även om man ibland var lite tokig så har man den förbaskade rätten att få överleva, när saker utan egen förskyllan sker här i världen. ( senaste meningen blev översättarens tolkning )

Mitt hönseri har vi nu byggt upp här. Tyvärr har tiderna här blivit så, att det inte är möjligt att ensam kunna livnära sig från detta. Skatterna äter upp det mesta och det är inte det förlovade Landet vilket Du så gärna vill tro på. Det är så, om man skall vara ärlig. Jag har den ¼ fått anställning som skogvaktare hos Doktor Bengt Berg. Han har i södra Sverige en djurförsökspark på 1,600 ha, varav 600 ha ingärdad mark. Ett arbetsfält med all möjlig slags vilt för forskning. Jag hoppas att där få kunna arbeta. Mitt hönseri får fortsätta driften med en anställd. Själv kommer jag att få en god lön, även enligt tyska förhållanden. Lönen är 8 550 kronor per år och fri bostad. Kanske vi äntligen skall komma på grön kvist. Ja så ser vårt liv ut just nu och jag hoppas att det inte skall bli något mer krig. Jag är trött på att slåss för andra och offra mina pojkar. Men om polackerna eller Ivan (ryssen) vill annat, så ställer vi upp mot fläskälskarna med ett slut i skräck, fast tvärtom Några kortare projrktarbeten för Skogsforskningsinstitutet i Stockholm innan han 1954 fick anställning Vid Uddeholm AB Skogsförvaltning medan hustru flyttade tillbaka till Gumböle Han inledde ett förhållande med Birgitta Heilj som resulterade i tillblivelse av en son i januari 1955, Detta barn adopterades bort och fick namnet Göran Törling. Skillsmässa med hustru Ruth 1956. Nytt förhållande och giftermål i början av 60-talet med Margareta Ljungkvist som födde sonen Micharl hösten 1964

view all 21

Kurt Artur August Max Wirth's Timeline

1905
May 5, 1905
Rixdorf, Berlin, Germany
1932
February 2, 1932
Sundsvall, Medelpad, Sweden
1939
April 15, 1939
Friedersdorf, Thuringia, Germany