Lars Larsson Nerbelius

Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala införd bland studenter antagna omkring år 1627: "LAURENTIUS Laurentii NERBELIUS, Auscultans in Regio Dicasterio Holmensi, postea judex territorialis Helsingiae in locum parentis Sui Laurentii Chelberni Surrogatur. Vivere autem desivit d. 14 Jan. 1667." (Dvs. "Lars Larsson Nerbelius. Auskultant vid kungl. hovrätten i Stockholm, därefter utsedd till underlagman i Hälsingland efter sin fader Lars Källbjörnsson. Hans liv ändades emellertid den 14 januari 1667.") [Albvm Helsingicvm, vol. U700.d., s. 64, Gästrike-Hälsinge nations deposition, Uppsala Universitetsbibliotek]
---

---

Redan 1582 när staden bildats skapas en barnaskola. Lennart Ersson förde oss till år 1650, 30-åriga kriget är slut, och ett utblottat land behöver framtidstro och utbildning. Hela Hälsingland vill ha en statlig lärdomsskola. Dylika trivialskolor erbjöd ungdomar (pojkar) lägre bildningsnivåer i ”trivium”, dvs i grammatik, retorik och dialektik. Hudiksvalls förste rektor, Petrus Laurenti (Per Larsson) Nerbelius, född i byn Närby i Norrala socken, hade promoverats 1644 och blev rektor i Enköping. Den skolan lades ner och han kommenderades till Hudiksvall för att starta en den nya skolan. Nerbelius sades vara lat och ointresserad. Han tog med sig en lärare och en biträdande rektor, Eric Tybelius, från Enköping och 30 april 1650 kom de till Hudiksvall. Troligen, säger Lennart Ersson, fanns skollokalen på platsen för dagens Kulturhuset Glada Hudik. Lokalerna i uselt skick, inga läromedel, ingenting... Och lärarna var, menar Ersson, ett gäng fyllerister, de värsta som någonsin funnits! Ekonomiska oegentligheter ska ha följt, till exempel försvann 450 daler kopparmynt i en fond, byggnadsvirke försvann, men hos Nerbelius uppstod en ny gavelkammare...

Även denna tid hade skolinspektion. Inspektorn var kyrkoherde i Forsa, magister Lars, som också lystrade till namnet Laurentius Gewalensis-Gevalius-Gavelius-Sylthenius-Salthenius! Denne skrev till domkapitlet om missförhållandena. Nerbelius infann sig personligen i domkapitlet för att försvara sig, bestred anklagelserna och beskyllde sina medlärare för stor oflit, dryckenskap och osedlighet. Magister Lars anklagade Nerbelius för att försnillat skrivelser till domkapitlet, men landshövdingen Erik Sparre tog Nerbelius parti, och ansåg att magister Lars var skolans onda ande!

Nerbelius ville nu bli kaplan i Delsbo, men fick stanna kvar som rektor.

Magister Lars berövades sitt inspektorat över skolan och i stället anmodades 1652 kyrkoherden i Hudiksvall, Thomas Weslenius, ”att med flit ha uppsikt över skolan”. Nerbelius får 1652 kyrkoherdestjänsten i Alfta, blir kontraktsprost, riksdagsman och ledamot av trolldomskommissionen och deltog i dömandet av häxor bl a på vittnesmål av små barn. Ett exempel från Ovanåker; där brändes 8 maj 1672 åtta häxor. Det framgår i ett brev av den 23 maj 1672 från Nerbelius, som också berättar att ytterligare 13 har dömts till döden i Ovanåker och sex i Alfta. I eftermälet hette det att han var ”en icke vanlig diktare” och ”en fridsam man”.