Is your surname Ragvaldsson?

Research the Ragvaldsson family

Lars Ragvaldsson's Geni Profile

Records for Lars Ragvaldsson

10,302 Records

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Share

Lars Ragvaldsson

Birthdate:
Birthplace: Norrvik, Grangärde, Dalarna, Sverige
Death: Died in Grangärde, Dalarna, Sverige
Immediate Family:

Son of Rafael Mattsson and NN
Husband of Ingrid Hansdotter and Marit NN
Father of Hans Larsson; Karin Larsdotter; Marit Larsdotter; Ingeborg Larsdotter; Brita Larsdotter and 1 other

Occupation: Bergsfogde i Västerbergslagen, sexman och nämndeman, Bergsman, bergsfogde
Managed by: Private User
Last Updated:
view all

Immediate Family

About Lars Ragvaldsson

Behandlas i Släktforskaren nr5 (1982) samt nr 8 (1983) av Anders Winroth. Dalarnas landskapshandlingar 1558:1 f 13f. Älvsborgs lösen 1571, vol1, f 5v.

Under det s k Nordiska sjuårskriget 1563-1570 erövrade danskarna den för Sverige viktiga fästningen Älvsborg vid Göta älvs utlopp i Skagerack. I freden i Stettin 1570 bestämdes att svenskarna skulle betala 150 000 riksdaler för att få Älvsborg tillbaka. Detta var en enorm summa på den här tiden. Danskarna hoppades väl att få behålla fästningen. De Svenska statsfinanserna var redan förut hårt ansträngda, så för att kunna betala lösensumman var man 1571 tvungen att ta ut en extraskatt över hela riket, den s k Älvsborgs lösen. Alla besuttna skulle betala en tiondelen av värdet på det lösöre i guld, silver, penningar, koppar, mässing, tenn, järn och boskap m m de ägde. Vid denna beskattning upprättades längder över de skattskyldiga. Dessa längder är till stor utsträckning bevarade och utgör en viktig och väl använd källa till 1500-talets lokal- och personhistoria. I längden över Grangärde socken (som då även omfattade nuvarande Ludvika församling) är det en man som genom sin förmögenhet speciellt utmärker sig, nämligen LASSE RAVALSSON i Norrvik. Den av honom betalade skatten uppgick till en tredjedel av hela socknens skattesumma. (Det var femtio skattskyldiga i socknen.) Skattelängden tillåter oss att få en inblick i familjens ekonomiska förhållanden. LASSE ägde 420 lod* silver, 21 * lisspund* koppar, * lisspund tenn, 2 veckosten malm, 81 skeppund* tackjärn och 3 * skeppund stångjärn. Som enda person i socknen hade han dessutom kontanta medel, inte mindre än 200 mark penningar. I fähuset lär det ha varit ganska fullt: Han ägde 13 kor, 5 ungnöt, 13 getter och 5 svin. Alltsammans värderades till 3366 mark och 2 öre varav en tiondelen gör 336 mark och 5 öre. Som en jämförelse kan nämnas att Dalarnas högst beskattade, den mäktige fogden Knut Pertsson i Varggården vid Kopparberget, var beskattad för 3688 * mark. Medeltaxeringen per skattebetalande var i Dalarna 102 mark och i Grangärde det dubbla, 204 mark. Lasse tycks ha dött strax efter denna taxering. Han möter oss endast en gång till; i 1572 års tiondelängd. Dessförinnan träffar vi på honom desto oftare, allra först i 1539 års längd över årliga räntan. När Gustav Vasa omkring 1540 lät lägga upp räkenskaper för fögderierna var den viktigaste inkomstverifikatonen "årliga räntan", en årligen förnyad förteckning på bl a de skattskyldiga fastigheterna. I Norrvik beskattas 1539 två gårdar: Lasse Ravalssons och Bengt Arvidssons. De hade ditintills betalat 2* hundrade osmund* i hyttgäld tillsammans. Nu "föröktes" deras skatt till det dubbla, 1 fat osmund, alltså * fat vardera. Denna hyttgäld kvarstod under resten av 1500-talet. (Vissa andra skatter tillkom dock.) Hyttgälden var en skatt som utgick på hyttdriften. Man kan alltså sluta sig till att Lasse och hans granne tillsammans drev en osmundshytta. I dessa hyttor framställdes järn vid en relativt låg temperatur. Osmundshyttorna var 1539 helt förhärskande i Grangärde; först 1558 uppfördes av kronan den första tackjärnshyttan i Grangärde, vid Ludvika ström. Kvaliteten på osmundsjärnet var ganska låg, och kronan propagerade ivrigt för att bergsmännen skulle övergå till tackjärnstillverkning. Tackjärnet tillverkades i hyttor med högre temperatur, i vilket järnet smältes helt. Produkten, tackjärnet innehöll dock mycket kol, vilket gjorde det osmidbart. För att få bort kolet "färskades" järnet i stångjärnssmedjor i vilka användes en stor vattendriven hammare. Lasse Ravalsson synes ha varit en föregångsman i trakten på detta område, eftersom han omkring 1560 tycks ha låtit bygga en tackjärnshytta och en stångjärnssmedja. I årliga räntan 1562-1564 beskattas han med 1 skeppund stångjärn för "en hammarsmedja". Från 1565-1568 finns inga längder bevarade. I 1569 och följande års längder finns ingen notering om någon stångjärnssmedja. Han torde dock ha haft den kvar eftersom han vid beskattningen för Älvsborgs lösen ägde stångjärn. Möjligen kan han ha fått skattefrihet på smedjan. Att Lasse så väl höll sig framme med nymodigheterna inom bergsbruket torde hänga samman med att han åtminstone 1550-1558 var bergsfogde i Västerbergslagen. Som ovan nämnts torde Lasse ha dött strax efter taxeringen för Älvsborgs lösen 1571. I 1572 års längd över årliga räntan står en i övrigt obekant Tidik Larsson för gården. 1573 och följande år är det istället Widik Hansson, Lasses sonson som redovisas. Förutsatt att Tidik Larsson inte är en felskrivning för Widik Hansson, kan man anta att Tidik var son till Lasse Ravalsson. Den som till slut övertog gården efter Lasses död var dock sonsonen Widik. Denne bör då ha varit i tjugofemårsåldern ty när han 1628 dör uppges han var "wid pass 80 åhr". Hans far Hans Larsson har tydligen dött före sin far Lasse Ravalsson, eftersom han aldrig förekommer i längderna över årliga räntan. Ytterligare en notis om Lasses barn finns. I en saköreslängd från 1551 uppges nämligen att Lasse har fått böta 100 mark örtug "för sin dotthr, hon låg j skylskap medh sin brodhr. Brottet är grovt, och bötessumman följaktligen hög. Vilka av Lasses barn det gäller låter sig inte bestämmas. Samtliga uppgifter från Mikael Ehrin, Sävedalen, 2002-09-15.

Hämtat från http://www.grangardebygden.com:

Norrvik som fordom skrevs Norrgovik, är en by med gamla anor. Under slutet av 1400-talet flyttade Rafwall Mattsson från Klenshyttan till Norrvik. 1530 fanns en hytta (nr 5) i drift och 1562 även en hammarsmedja. Stor delägare i hyttan var då den rike Lasse Raffualsson. Under 1700-talet var flera generationer av den kända bergsmanssläkten Fischer andelsägare. När Ludvika bruk såldes ut på 1700-talet var det Fischers strävan att förvärva bruket. Önskemålet gick om intet. Hundra år senare var förhållandena omvända. Bruket hade då istället förvärvat åtskilliga andelar i Norrviks hytta. Bergsmännen fick svårt att få fram kol till sin smältning när stora allmänningsskogar tilldelades Ludvika. De klarade sig dock ändå fram till hyttans nedläggning vid mitten på 1800-talet och därefter genom inhyrd blåsning i Marnäs hytta i Ludvika. Fortfarande har byn en karaktär av äldre by. Kring hagen står det rester efter sten- och trägärdsgårdar. Djurhållningen har säkerligen lång tradition.


Ravalsson, Lars 1490-1572

Född 1490 i Grangärde (W). [1] Död 1572 i Grangärde (W). [1]


Lars Ravalsson. Född 1490 i Grangärde (W). [1] Död 1572 i Grangärde (W). [1] f Ragvald Matsson. Född 1460 i Grangärde (W). [1] ff Mats Arvidsson. Född 1420 i Grangärde (W). [1]

  
     
  
        
  
     
  

Gifte och barn Ingrid Hansdotter. Född 1490 i Norrbärke (W). [1]


Gift

 Hans Larsson.   Född 1525 i Grangärde (W). [1] 

Död 1575 i Grangärde (W). [1]


        

Framställd av DISGEN version 8.1b 2007-06-28

http://web.comhem.se/hausa/Forskning/rfarfar/0001/23015.htm


Bergsfogde Nämndeman

Under det s k Nordiska sjuårskriget 1563-1570 erövrade danskarna den för Sverige viktiga fästningen Älvsborg vid Göta älvs utlopp i Skagerack. I freden i Stettin 1570 bestämdes att svenskarna skulle betala 150 000 riksdaler för att få Älvsborg tillbaka. Detta var en enorm summa på den här tiden. Danskarna hoppades väl att få behålla fästningen. De Svenska statsfinanserna var redan förut hårt ansträngda, så för att kunna betala lösensumman var man 1571 tvungen att ta ut en extraskatt över hela riket, den s k Älvsborgs lösen. Alla besuttna skulle betala en tiondelen av värdet på det lösöre i guld, silver, penningar, koppar, mässing, tenn, järn och boskap m m de ägde. Vid denna beskattning upprättades längder över de skattskyldiga. Dessa längder är till stor utsträckning bevarade och utgör en viktig och väl använd källa till 1500-talets lokal- och personhistoria. I längden över Grangärde socken (som då även omfattade nuvarande Ludvika församling) är det en man som genom sin förmögenhet speciellt utmärker sig, nämligen LASSE RAVALSSON i Norrvik. Den av honom betalade skatten uppgick till en tredjedel av hela socknens skattesumma. (Det var femtio skattskyldiga i socknen.) Skattelängden tillåter oss att få en inblick i familjens ekonomiska förhållanden. LASSE ägde 420 lod* silver, 21 * lisspund* koppar, * lisspund tenn, 2 veckosten malm, 81 skeppund* tackjärn och 3 * skeppund stångjärn. Som enda person i socknen hade han dessutom kontanta medel, inte mindre än 200 mark penningar. I fähuset lär det ha varit ganska fullt: Han ägde 13 kor, 5 ungnöt, 13 getter och 5 svin. Alltsammans värderades till 3366 mark och 2 öre varav en tiondelen gör 336 mark och 5 öre. Som en jämförelse kan nämnas att Dalarnas högst beskattade, den mäktige fogden Knut Pertsson i Varggården vid MinSläkt 3.4 Programmet tillhör: Rickard Grusell 2008-04-13 Sida 57 (74) Kopparberget, var beskattad för 3688 * mark. Medeltaxeringen per skattebetalande var i Dalarna 102 mark och i Grangärde det dubbla, 204 mark. Lasse tycks ha dött strax efter denna taxering. Han möter oss endast en gång till; i 1572 års tiondelängd. Dessförinnan träffar vi på honom desto oftare, allra först i 1539 års längd över årliga räntan. När Gustav Vasa omkring 1540 lät lägga upp räkenskaper för fögderierna var den viktigaste inkomstverifikatonen "årliga räntan", en årligen förnyad förteckning på bl a de skattskyldiga fastigheterna. I Norrvik beskattas 1539 två gårdar: Lasse Ravalssons och Bengt Arvidssons. De hade ditintills betalat 2* hundrade osmund* i hyttgäld tillsammans. Nu "föröktes" deras skatt till det dubbla, 1 fat osmund, alltså * fat vardera. Denna hyttgäld kvarstod under resten av 1500-talet. (Vissa andra skatter tillkom dock.) Hyttgälden var en skatt som utgick på hyttdriften. Man kan alltså sluta sig till att Lasse och hans granne tillsammans drev en osmundshytta. I dessa hyttor framställdes järn vid en relativt låg temperatur. Osmundshyttorna var 1539 helt förhärskande i Grangärde; först 1558 uppfördes av kronan den första tackjärnshyttan i Grangärde, vid Ludvika ström. Kvaliteten på osmundsjärnet var ganska låg, och kronan propagerade ivrigt för att bergsmännen skulle övergå till tackjärnstillverkning. Tackjärnet tillverkades i hyttor med högre temperatur, i vilket järnet smältes helt. Produkten, tackjärnet innehöll dock mycket kol, vilket gjorde det osmidbart. För att få bort kolet "färskades" järnet i stångjärnssmedjor i vilka användes en stor vattendriven hammare. Lasse Ravalsson synes ha varit en föregångsman i trakten på detta område, eftersom han omkring 1560 tycks ha låtit bygga en tackjärnshytta och en stångjärnssmedja. I årliga räntan 1562-1564 beskattas han med 1 skeppund stångjärn för "en hammarsmedja". Från 1565-1568 finns inga längder bevarade. I 1569 och följande års längder finns ingen notering om någon stångjärnssmedja. Han torde dock ha haft den kvar eftersom han vid beskattningen för Älvsborgs lösen ägde stångjärn. Möjligen kan han ha fått skattefrihet på smedjan. Att Lasse så väl höll sig framme med nymodigheterna inom bergsbruket torde hänga samman med att han åtminstone 1550-1558 var bergsfogde i Västerbergslagen. Som ovan nämnts torde Lasse ha dött strax efter taxeringen för Älvsborgs lösen 1571. I 1572 års längd över årliga räntan står en i övrigt obekant Tidik Larsson för gården. 1573 och följande år är det istället Widik Hansson, Lasses sonson som redovisas. Förutsatt att Tidik Larsson inte är en felskrivning för Widik Hansson, kan man anta att Tidik var son till Lasse Ravalsson. Den som till slut övertog gården efter Lasses död var dock sonsonen Widik. Denne bör då ha varit i tjugofemårsåldern ty när han 1628 dör uppges han var "wid pass 80 åhr". Hans far Hans Larsson har tydligen dött före sin far Lasse Ravalsson, eftersom han aldrig förekommer i längderna över årliga räntan. Ytterligare en notis om Lasses barn finns. I en saköreslängd från 1551 uppges nämligen att Lasse har fått böta 100 mark örtug "för sin dotthr, hon låg j skylskap medh sin brodhr. Brottet är grovt, och bötessumman följaktligen hög. Vilka av Lasses barn det gäller låter sig inte bestämmas.

Samtliga uppgifter från Mikael Ehrin, Sävedalen, 2002-09-15.

view all 11

Lars Ragvaldsson's Timeline

1490
1490
Grangärde, Dalarna, Sverige
1520
1520
Age 30
Grangärde, W
1525
1525
Age 35
Grangärde, W
1572
1572
Age 82
Grangärde, Dalarna, Sverige
????
Grangärde, W
????
Grangärde, W
????
Grangärde, W
????
Grangärde, W