Reinhold Wittmacher von Ermond, stamfar Palmstruch

public profile

Is your surname Wittmacher von Ermond?

Research the Wittmacher von Ermond family

Reinhold Wittmacher von Ermond, stamfar Palmstruch's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Reinhold Wittmacher von Ermond, stamfar Palmstruch

German: Reinhold Witmacker, stamfar Palmstruch, Dutch: Reinhold Witmacker, stamfar Palmstruch
Also Known As: "Wittmacher"
Birthdate:
Birthplace: Netherlands
Death: after 1646
Rīga, Livonia, Latvia
Immediate Family:

Husband of Anna Wittmacher von Ermold
Father of Johan Palmstruch; Reinhold Palmstruch; Gerhard Palmstruch, till Waimastfehr and Maria Rademacher

Occupation: Borgare och köpman i Riga
Managed by: Private User
Last Updated:

About Reinhold Wittmacher von Ermond, stamfar Palmstruch

Reinhold Wittmacher von Ermond, nedsatte sig i Riga, där han blev borgare samt en rik handelsman.

Fick 1635 godset Klein Jungfernhof vid Riga och levde ännu 1646. Död i nämnda stad.

"Han gjorde betydliga försträckningar av penningar m. m. till garnisonernas och statens underhåll i Livland i konung Gustaf II Adolfs tid, varigenom krigsfolkets myteri förekoms och skall därför fått löfte om adelskap, som dock i anseende till hans tidiga död ej kom till verkställighet, vadan ock sedermera hans trenne söner blevo 1651 av drottning Christina adlade." 

Gift med Anna Bjelska

/////

Palmstruch (Palmstruck), släkt

Palmstruch (Palmstruck; före adlandet Witmacker), släkt, enligt obestyrkt 1700-tals-uppgift (v Schantz) härstammande från Roermond i den nederländska provinsen Limburg, varifrån de senare släktmedlemmarnas stamfar skall ha flytt till Polen och Litauen undan de spanska förföljelserna mot protestanterna på 1500-talet.

Borgaren Reinholdt Witmacker (enligt obestyrkt uppg d tidigast 1646), som flyttade till Riga, skall enligt släktens adelsbrev ha lånat ut pengar till underhåll av de sv garnisonerna i Livland på Gustav II Adolfs tid. Han hade därför lovats adelskap, men detta löfte hann ej infrias innan han avled. 1651 adlades därför hans söner, sedermera bankdirektören Johan (Hans) Witmacker (se nedan), sedermera tullöverdirektören Reinholdt Witmacker (1612-1670) och sedermera notarien Gerhard Witmacker (1620-1677), med namnet P.

Reinholdt P:s son Georg P (1645-1715) befordrades vid livländska fortifikationsstaten till generalkvartermästarlöjtnant 1678 med inspektion över fästningsbyggnaderna i Riga, Nymiinde, Kobron skans och Kokenhusen från 1681. Genom egenmäktighet och självrådighet kom han i konflikt med generalkvartermästaren Erik Dahlbergh (bd 9) men stöddes av guvernören i Estland Robert Lichton (bd 22) och var åtminstone från 1686 generalkvartermästarlöjtnant i Livland, Estland och Ingermanland. Sedan Dahlbergh blivit generalguvernör i Livland 1696, biträdde P denne i hans bemödanden att sätta de livländska fästningarna i provisoriskt försvarsstånd och deltog med utmärkelse i försvaret av Riga vid angreppet 1700. Under de följande åren arbetade han med iståndssättandet av citadellet i Mitau, fästningen Nymiinde och Kobron skans. Vid ryssarnas erövring av Riga 1710 blev P tillfångatagen. Han kvarstannade därefter som privatman i Livland.

Hans bror kapten Martin P (1648-1720), som blev tillfångatagen 1702 och dog i fångenskap i Vologda, var far till George Reinholt Palmstruck (1686-1757). Denne deltog i övergången av Duna 1701 och slaget vid Gemäuerthof 1705 samt blev sårad och tillfångatagen i slaget vid Lesna 1708. Efter att kort därpå ha lyckats fly överfördes han 1709 från Mitau till Sverige, deltog i slaget vid Gadebusch 1712, blev åter tillfångatagen vid Tönnings kapitulation 1713 men lyckades ånyo fly s å och deltog 1718 i fälttåget mot Tröndelagen (jfr bd 11, s 338). P fick 1722 överstes karaktär och blev 1734 överste i kung Stanislaws tjänst (jfr bd 10, s 417) men tillfångatogs av ryssarna vid Danzigs kapitulation s å. Senare blev han 1743 överste för Västerbottens regemente, som han ledde i sv-ryska krigets slutskede, och 1751 blev han slutligen generalmajor.

Han var gift med Johanna Christina Hjärne, dotter till Urban Hiärne (bd 19), och blev far till Georg Wilhelm P (1723-82), som vid Västerbottens regemente befordrades till major 1755. Inspirerad av morfaderns skrifter började denne 1754 i Piteå experiment för tillverkning av porslin, och 1756 tog han initiativet till grundandet av Ro-bertsfors bruk. 1757 måste han emellertid följa sitt regemente ut i Pommerska kriget, där han vid Demmins kapitulation i jan 1758 överlämnades till preussarna som gisslan för betalningen av de skulder garnisonen åsamkat sig hos borgerskapet. Först då ryssar och österrikare i okt 1760 besatte Berlin blev P fri, och 20 nov så fick han privilegium på en porslins- och lerkärlsfabrik i Piteå. 1775 beviljades äntligen en ansökan av honom från 1756 om uppodlingsprivilegium för 25 kvadratmil nordväst om Piteå, men detta avyttrade han inom kort (jfr bd 4, s 736). Mot slutet av sitt liv drev P en degelfabrik på Djurgården vid Sthlm. Han var också känd som alkemist.

Efter hans urarva konkurs överlät kronan hans degelfabrik till hans yngre bror major Urban Reinhold Palmstruck (1726-1795). Denne hade utmärkt sig i Pommerska kriget. Han var herrnhutare, och hans utförliga självbiografi finns i Evangeliska brödraför-samlingens arkiv i Sthlm.

Han blev i äktenskap med Ulrika Sparwenfeld far till Johan Wilhelm P (1770-1811). Wilhelm P utmärkte sig i sjöslagen vid Svensksund 1789 och 1790 och var rytt-mästare 1796—1802. Mest känd är han som utgivare av planschverken Sv botanik, 1—6 (1802-09; fortsatt av G Billberg och VA t o m 11 år 1843; jfr SBL 4, s 348) och Sv zoologi, 1-2 (1806-09), av vilkas illustrationer han själv tecknat de flesta. 455 originalteckningar av honom donerades till VA:s bibliotek. P:s enda efterlämnade dotter Sofia blev gift med Magnus Jacob Crusenstolpe (bd 9), med vars samlingar brev till P kommit till Ericsbergsarkivet, nu i RA. Släkten P dog ut i Sverige 1872 med en av hans brorsöner.

Från George Reinholt Palmstrucks äldre bror kapten Wilhelm Christoffer Palmstruck (1684-1762), som stannat i Livland efter hemkomsten 1722 från sin ryska fångenskap och immatrikulerats på riddarhuset i Riga, härstammade en släktgren, som endast på spinnsidan tycks ha överlevt den sv.



view all

Reinhold Wittmacher von Ermond, stamfar Palmstruch's Timeline

1611
June 13, 1611
Riga, Livonia, Latvia
1612
September 20, 1612
Rīga, Livonia, Latvia
1620
July 24, 1620
Riga, Livonia, Latvia
1646
1646
Rīga, Livonia, Latvia
????
????
Netherlands