Start My Family Tree Welcome to Geni, home of the world's largest family tree.
Join Geni to explore your genealogy and family history in the World's Largest Family Tree.
view all

Profiles

Jakobstad är en vacker, historisk stad vid Bottniska vikens kust. Staden grundades av grevinnan Ebba Brahe år 1652. Hon gav staden namnet Jakobstad efter sin avlidne make Jacob de la Gardie. I det finskspårkiga namnet Pietarsaari bevarades namnet på den gamla storsocknen Pedersöre.

Jakobstads historia - Jakobstad under 2000 år

Vid vår tideräknings början, låg hela det område som idag utgör staden Jakobstad under vatten. Först i början av det andra millenniet, börjar delar av detta område sticka upp över havsytan. De högsta punkterna i Jakobstad, följaktligen också de första, som sticker upp över havsytan finns på Kvarnbacken, vid Jakobstads gymnasium och på Kyrkostrand vid Tingshusgatan. Vi får vänta ända till 1500-talet innan Jakobstadsområdet blev en del av det fasta Finland.

1600-talet

1654 Jakobstad får sin första skola. En av byggnaderna flyttas från Pinnonäs’ gamla kungsladugårds område och blir skolhus i staden.

1693 utför lantmätaren Jonas Gädda en uppmätning av stadens marker, som resulterar i den äldsta kända kartan över Jakobstads marker. Omkring år 1250 avskiljs Pedersöre från Korsholm och blir en självständig socken. År 1615 erhåller greve Jacob de la Gardie Pedersöre och Hopsala till förläning. För att effektivera beskattningen och styrandet av det vidsträckta Svenska riket, ger drottning Kristina sina länsherrar rätt att grunda flere städer. Också Jacob de la Gardie får rätt att grunda en stad på sin förläning, Pedersöre. Jacob de la Gardie dör i augusti 1652, men hans änka Ebba Brahe fullföljer planerna och undertecknar fundationsbrevet den 27.10.1652. Staden planläggs av ingenjör Erik Niurén och kvarter, tomter och gator stakas ut på den s.k. Bockholmen vid Pedersöre hamn.

På ett muskötskotts avstånd från staden i närheten av Gamla hamn anlägger de holländska bröderna Jacob och Abraham Momma år 1666 ett skeppsvarv.

I februari år 1691 invigs stadens 1:a kyrka av biskop Gezelius. Votivskeppet, som nu finns i dagens kyrka och som handelsman Olof Galle donerat, hör hemma i den gamla kyrkan. Ditintills hade Jakobstadsborna anlitat Pedersöre kyrka och ända till 1908 skulle Jakobstad dela prästerskapet med Pedersöre.

1700-talet

Stora Ofreden drabbar vår stad hårt. Staden invaderas i två omgångar av ryska soldater och staden bränns ned till grunden, endast några få hus finns kvar. De flesta av stadens invånare flyr, den som har råd och möjlighet beger sig över Kvarken till svenska sidan, andra flyr in i skogarna eller ut i skärgården, många blir tillfångatagna och en del dödas. Under 1720-talet återvänder en del av stadens gamla invånare och nya flyttar in. De följande decennierna präglas av en uppbyggnadsperiod och bl.a. får staden sin nuvarande kyrka år 1731.

I mitten av 1700-talet får staden sina första manufakturer. År 1754 anläggs ett beckbruk på Nätinabban i närheten av hamnen och år 1762 grundar en grupp stadsbor ett tobaksspinneri, det som senare skulle bli Strengbergs tobaksfabrik. Lantmätaren Ernst Gutzén, som denna tidvar bosatt i Kronoby, anlitas för att kartlägga stadens marker. Kartorna blev färdiga under 1754.

År 1765 slipper äntligen städerna vid den Bottniska viken från stapeltvånget och får seglationsfrihet. Detta kom att bli avgörande för utvecklingen i de Österbottniska städerna. De första fartygen från Jakobstad, som utnyttjar denna möjlighet att segla direkt till utlandet är galeaserna “Jacobstads Wapen” och briggen “Enigheten”.

Slutet av 1700-talet präglas av högkonjunktur med en livlig tjärhandel och många skeppsbyggen. Jakobstad blir landets största producent av fartyg. Under perioden 1765 till 1808 uppmäts i Stockholm över 200 fartyg om sammanlagt ca 19 000 läster motsvarande över 20 % av landets produktion av fartyg.

År 1782 inleder fregatten “Concordia” sin seglats till Ostindien, vilken skulle bli det första fartyget som besöker dessa trakter från Finland. Kapten var Clas Breitholtz.

1793 Jakobstad får fullständiga stapelrättigheter och därefter kan varor förtullas för utlandet också i Jakobstad.

Skeppsbygget och tjärhandeln gör att Jakobstad blir en av landets rikaste städer, om man räknar förmögenhet per invånare. Handelsmannen och redaren Adolf Lindskog är tidvis Finlands rikaste person och år 1797 bygger han vid Torget stadens första stenhus. Samma år bildas ett varvsbolag, för att koncentrera skeppsbygget till en och samma plats. Skeppsvarvet anläggs på Calholmen och får namnet, Calholmens skeppsvarv. Idag kallar vi området för Varvet. Här kommer man under ca. 75 år att bygga omkring 150 fartyg.

1800-talet

1809 Finland blir en del av det Ryska riket. Den 5 februari 1804 föds Johan Ludvig Runeberg, Finlands nationalskald, i Jakobstad. Under 1808-09 års krig tågar både ryska och svenska trupper igenom staden. Natten mellan 2-3 september år 1835 drabbas staden av sin största katastrof under 1800-talet. Staden brinner från Södra tullen till Stadssundet, halva staden förstörs, den rikaste delen med de förmögnaste husen brinner ner, också Rådhuset läggs i aska. Sammanlagt 73 av stadens inalles 275 bebyggda tomter eldhärjas. Under ledning av en Nybyggnads kommitté byggs de södra stadsdelarna upp på nytt efter kommissionslantmätare Anders Bergers planer och det nya Södermalm skapas.

Under åren 1837-45 pågår en livlig byggnadsverksamhet på Södermalm. Staden får sitt andra stenhus och en av sina finaste byggnader, då Malmska gården uppförs efter ritningar av arkitekt Anders Fredrik Granstedt.

Mellan åren 1844-47 seglar barken “Hercules” från Jakobstad som första finländska fartyg jorden runt. Kapten är Petter Gustaf Idman och fartyget hör till Peter Malms flotta.

År 1852 drabbas staden Vasa av samma katastrof, som Jakobstad hade gjort 17 år tidigare, att branden i Vasa blir bara ännu mer förödande, då s.g.s. hela staden brinner ner. Ett nytt Vasa byggs upp på Klemetsö och under denna tid, under ca 10 år, härbärgerar Jakobstad tre av Vasas skolor; Vasa gymnasium, Tekniska realskolan och Vasa handelsskola. Med skolorna kommer också flera av lärarna. Ett resultat av detta blir ett blomstrande kulturliv; sångkörer startas, föreningar grundas, teater spelas. Också sällskapslivet får en uppryckning. Jakobstad får sin första fotograf, Lars Johan Peldan, som också brukar räknas till en av de första yrkesfotograferna i Finland. Den södra infarten till staden, Parentesen, blir en allé då där planteras björkar på initiativ av apotekaren Viktor Schauman. Inte bara det kulturella livet får en uppryckning utan också företagsamheten stimuleras. Under 1850-talet grundas i Jakobstad bl.a. en benkvarn, ett ölbryggeri, en tändsticksfabrik och en handelsträdgård. Dessutom startar flere banker sin verksamhet. År 1859 anlägger Peter Malm en ångsåg på Stockholmen, vilken blir den andra i ordningen i Finland. Jakobstad får också denna tid telegrafförbindelse med omvärlden.

Det dynamiska 1850-talet överskuggas dock av Krimkriget, som radikalt kommer att påverka den finländska sjöfarten. Den rysk-finska handelsflottan förläggs i blockad och engelska krigsfartyg patrullerar utanför den finländska kusten. Många finländska fartyg kapas eller försäljs. Jakobstads handelsflotta reduceras radikalt från 26 fartyg före Krimkriget till 9 efter. Det totala tonnaget minskar med 2/3 delar. Dessutom kapas ett antal mindre skutor, då man försöker hämta livsmedel från Sverige. Man avlägsnar alla sjömärken, plockar ner alla båkar och kummel, så att de engelska fartygen inte ska hitta in till staden. Inga engelska fartyg kommer dock inte in i Jakobstads hamn utan ankrar på Ådöfjärden. Härifrån skjuter man med kanon mot staden och omgivningarna.

1868 Kommerserådet Peter Malm dör, en av sin tids mest framgångsrika handelsmän och redare. Sonen Otto Malm övertar skötseln av det Malmska handelshuset. Ett resultat av den reducerade sjöfarten blir, att nästan alla stadens sjömän och -kaptener blir arbetslösa och ses sysslolösa ströva omkring i staden.

Under åren 1867-68 är det nödår i landet, skördar slår fel, många svälter och epidemier grasserar. För att lindra nöden inrättas nödhjälpsarbeten. Ett av dessa är vägen mellan Jakobstad och Bennäs, som byggs under denna tid och har kallats “Mjölvägen”, eftersom en del av dagsverkarnas löner betalas med mjöl. Bland Jakobstads handelsmän insamlas mjöl och pengar för att bekosta en del av vägbygget.

1874 Det sista stora segelskeppet, fregatten “Vanadis”, byggs på Calholmens varv. Staden får äntligen ett nytt Rådhus efter en nästan 35 årig väntan. Den 20 augusti 1874 fattar ångfartyget “Österbotten” eld utanför Björneborg. Bland de omkomna ombord finns bl.a. Otto Malms hustru, Maria Malm, hennes syster Olga samt Ottos morbror August Höckert. Bland de överlevande finns en ung gosse från Jakobstad, vid namn Carl J. Höglund, som senare skulle bli känd som sadelmakare och gårdsägare i Skata.

År 1873 inrättades stadens första folkskola i Stadsgården. Redan följande år kunde ett nytt skolhus invigas i Skata vid Alholmsgatan. Otto Malm donerade pengar till skolbygget och det byggdes till åminnelse av hans hustru, Maria Malm.

1882 Detta år skaffar Otto Malm två telefoner. Den ena låter han installera i sitt kontor i Malmska gården och den andra i kontoret vid ångsågen på Stockholmen. Detta blir Jakobstads första telefonförbindelse. År 1883 grundar ingenjör Wilhelm Schauman en cikoriefabrik i uthuset till den Thodénska gården vid Trädgårdsgatan. Denna händelse kan man se som starten till industrialiseringen av Jakobstad. År 1889 flyttar fabriken till Korsgrundet, ungefär där Bostadsmässområdet finns idag. Efter en brand år 1892 uppförs en ny fabrik ute på Alholmen. År 1898 utvidgar han verksamheten då han grundar en såg och vidare en sockerfabrik år 1900.

1889 Till Strengbergs tobaksfabrik anskaffas en ångdriven generator och fabriken får som den första arbetsplatsen i Jakobstad elektriskt ljus. Jakobstad får järnväg, då en bibana till stambanan byggs år 1886. Också denna gång är Otto Malm med som finansiär, då han står för halva kostnaden och den finska staten för den andra halvan. För att hjälpa järnvägsresenärerna att hitta från järnvägsstationen till Torget, får Jakobstad år 1887 sin första gatubelysning i form av några petroliumlampor längs Stationsvägen och på Torget. Ett telefonbolag grundas samma år och ett telefonnät börjar byggas ut.

1898 Jakobstad får en ny industri, då Jakobstads mekaniska verkstad grundas av Birger Serlachius. “Birgers verkstad” kommer att vara en viktig arbetsgivare ännu under det följande halvseklet.

1896-1900 Strengbergs Tobaksfabrik byggs ut och omfattar nu ett helt kvarter. Den är samtidigt den största arbetsgivaren i staden. Då Otto Malm dör den 25 november 1898, gör han det som Finlands rikaste man. Med honom försvinner också segelfartygen från Jakobstad. I december 1899 säljs de sista av Jakobstads segelfartyg,Vanadis och Europa och detta utgör slutet på stadens segelsjöfartsepok.

Jakobstad får sin efterlängtade lokaltidning, då Jakobstads Tidning utkommer för första gången den 21 december 1898.

1900-talet

Industrialismen får vid denna tid sitt egentliga genombrott i Jakobstad. Många nya små företag grundas och de stora fabrikerna Strengbergs, Jakobstads Mekaniska Verkstad och Wilh. Schauman expanderar. Nu byggs den kommunala servicen ut och många av stadens offentliga byggnader uppförs. Jakobstad får Elektricitetsverk, Stadsbastu, Brandkårshus, Malmska sjukhuset, Barnbördshus m.m. Skolväsendet byggs också ut. Stadens finskspråkiga befolkning växer.

Järnvägen dras ut till Alholmen och man börjar bygga kajer, “Järnvägs- och Laukkobron”. I september 1901 kan man för första gången se elektrisk gatubelysning i Jakobstad.

1904 Jakobstad får sin första bil. Samma år får Jakobstads Realläroverk ett nytt skolhus. (nuv. Svenska gymnasiet). Kanalen längs Kanalgatan täcks (nuv. Gågatan) p.g.a sanitära olägenheter.

1908 Malmska sjukhuset uppförs med hjälp av donationsmedel av Otto Malm. Svenska folkskolan får ett nytt skolhus (Lagmans skola) och på Kvarnbacken byggs ett Barnbördshus. I september 1905 dras vi med i världshändelserna när vapenfartyget “John Grafton” går på grund i Larsmo skärgård. En massa gevär och pistoler sprids i nejden. Fartyget sprängs för att det inte skall hamna i ryska händer.

Vid brandkårsfesten i Gamla hamn 1911 tar polisen ner festflaggningen som stridande mot flaggförordningen. Endast flaggning med ryska färger får förekomma. År 1914 finns det 12 bilar registrerade i staden. År 1916 görs ritningarna till Skolparken av Finlands första trädgårdsarkitekt, Bengt Schalin, och anläggandet av parken börjar.

Storstrejken 1917 drabbar också Jakobstad. Nyheten om lantdagens antagande av ny regeringsform den 6 december och Finlands självständighetsförklaring mottas till en början med stor tillförsikt. Först en månad senare, den 7 januari 1918, uppmanas stadsborna till allmän flaggning och illumination för att fira ett självständigt Finland.

1918 Finlands första artilleriskola grundas i Jakobstad Jakobstad intas av de vita den 28 januari 1918 under ledning av jägarlöjtnant Lauri Tiainen. De ryska trupperna i staden avväpnas och skottväxling uppstår bl.a. på Amerikagatan vid den s.k. Wiikska gården. Den 2 mars arkebuseras 7 män bl.a. ledarna för den finska arbetarrörelsen vid Strengbergs fabriksvägg.

[https://www.jakobstad.fi/nyinflyttade/nyinflyttade/bekanta-dig-med-jakobstad/uusi-sivu-sv-se/]

Tervetuloa Pietarsaari (ruots. Jakobstad) - sukututkimusprojektiin!
Tämä on sukututkimussivusto Genin Pietarsaari (ruots. Jakobstad) - paikkakuntaprojekti. Kaikki paikkakunnalla asuneiden henkilöiden historiasta kiinnostuneet ovat tervetulleita liittymään projektiin yhteistyöntekijöiksi. Projektiin voi liittää täällä syntyneiden, asuneiden, kuolleiden ja vaikuttaneiden henkilöiden profiileja sekä valokuvia ja dokumentteja. Seuraamalla projektia saat tietoa muutoksista projektin keskusteluissa.
Projekti on osa alueellista Pohjanmaa-projektia.
Projekteihin liittyminen: projektisivulla klikkaa Toiminnot > Liity projektiin.

Sijainti ja tietoa paikkunnasta

Pietarsaari (ruots. Jakobstad) on Suomen kaupunki, joka sijaitsee Pohjanmaan maakunnassa Pohjanmaan rannikolla. Kaupunki on kaksikielinen: 56 prosenttia asukkaista puhuu ruotsia ja 38 prosenttia suomea. Puhekielessä yleinen nimitys kaupungille on Jeppis, joka tulee nimestä Jakobstad tai yhdistelmästä Jakobstad-Pietarsaari.

Historia

Ajanlaskumme alussa oli koko nykyisen Pietarsaaren alue veden peittämä. Vasta toisen vuosituhannen alussa alkoi osia tästä alueesta pistää esiin merenpinnan alta. Ensimmäiset Pietarsaaren alueen kohdat, jotka kohosivat merenpinnan yläpuolelle, ovat Myllymäellä, Jakobstads gymnasiumin paikkeilla ja Kirkkorannalla Käräjätalonkadulla. Pietarsaaren alue liittyi mantereeseen vasta 1500-luvulla. Pietarsaaren emäpitäjä Pedersöre satamapaikkoineen on vanha kauppapaikka. Koko nykyinen Pohjanmaa oli 1200-luvulla jaettu hallinnollisesti kahteen alueeseen, Mustasaareen ja Pedersöreen. Jälkimmäiseen kuuluivat alueet Vöyriltä valtakunnan rajalle. Alueen halki kulki myös vanha kauppatie, joka kulki Pohjois-Ruotsista Hämeeseen. Pedersören nimi mainitaan ensimmäisen kerran asiakirjoissa vuonna 1348.

Kuningatar Kristiina antoi 19. kesäkuuta 1652 kreivi Jakob De la Gardielle luvan perustaa uuden kaupungin Pedersören pitäjään. Kreivi kuitenkin kuoli pian. De la Gardien leski Ebba Brahe perusti kaupungin 27. lokakuuta 1652. Kaupungin ruotsinkielinen nimi tulee kreivi De la Gardien etunimestä, kun taas suomenkielisenä nimenä on säilynyt Pedersöre-nimestä muotoutunut Pietarsaari. Tunnettu suomenruotsalainen nimistöntutkija professori Lars Huldén pitää todennäköisimpänä, että Pedersöre-nimen alkumuoto puolestaan on muinaissuomen Petrasaari tai Pedhrasaari eli nykysuomeksi Peurasaari.

Kaupunki kasvoi aluksi hitaasti. Kasvua hidastivat viranomaisten tempoilevat päätökset. Vuonna 1680 maaherra Wrangel käski Pietarsaaren ja Raahen asukkaat muuttamaan Kokkolaan, Ouluun ja Uuteenkaarlepyyhyn. Myöhemmin päätös kuitenkin peruttiin. Myös sodat hidastivat kaupungin kasvua. Isovihan tuhot alueella 1700-luvun alkupuolella olivat maan suurimpia. Pietarsaari sai osittaisen tapulioikeuden vuonna 1765 ja täydellisen vuonna 1793. Seurauksena ulkomaankauppa ja laivanrakennus pääsivät vauhtiin. Tärkein vientitavara oli muiden Pohjanmaan rannikkokaupunkien tavoin terva.

Kaupunki paloi vuonna 1835. Krimin sodan aikana kaupungin kauppalaivasto tuhoutui täysin. Kaupungin ensimmäinen satama sijaitsi nykyisten tupakkatehtaan rakennusten kohdalla. Nykyinen satama sijaitsee maan kohoamisen johdosta jo viiden kilometrin päässä keskustasta. Suomen kansallisrunoilija Johan Ludvig Runeberg syntyi Pietarsaaressa vuonna 1804. Hänen isänsä oli merikapteeni Lorens Ulrik Runeberg ja äitinsä Anna Maria os. Malm. Runeberg muutti kaupungista Ouluun opiskelemaan kahdeksanvuotiaana.

Pietarsaaren vanha puutalokaupunginosa Norrmalm eli Skata koostui alun perin enimmäkseen merimiesten asuinnoista. Teollistumisen myötä kaupunginosasta tuli työväenkaupunginosa. Pietarsaari on pysynyt edelleen enimmäkseen ruotsinkielisenä, vaikka erityisesti 1960-luvulla ja sen jälkeen kaupunkiin on muuttanut teollisuuden laajentuessa huomattavasti suomenkielisiä.

Pietarsaaren seurakunnan alueelle vuonna 1652 perustettu kaupunki, joka sai ruotsinkielisen nimen Jakobstad ja privilegionsa 1660. Oman kirkon kaupunki sai 1691 ja erotettiin 1904 maaseurakunnasta itsenäiseksi kirkkoherrakunnaksi, mikä päätös pantiin toimeen 1907. Jakaantui vuonna 1963 suomalaiseen ja ruotsalaiseen seurakuntaan, jotka liittyivät 1977 Pietarsaaren seudun seurakuntayhtymään.

Venäläiset polttivat kirkon ja kellotapulin 30/11 1714. Kirkon ullakolla oli tulipalon alku 3/3 1907, mutta sammutettiin, samoin 19/9 1926, saatiin ehkäistyksi. Kirkko syttyi tuleen 19/11 1933 ja tärveltyi jonkun verran sisältä. [O. Durchman: Kirkonarkistojen tuhoutumiset. Genos 3(1932). Täydennys V. Genos 5(1934)]

Ruotsinkielinen nimi

Jakobstad

Kaupunginosat

Keskusta (Centrum), Pohjoisnummi (Norrmalm), Skata, Itänummi (Östermalm), Länsinummi (Västermalm), Lontoo (London), Kittholma (Kittholmen), Luutavuori (Kvastberget), Ristikari (Korsgrundet), Leppäluoto, Alholma (Alholmen), Lapinneva (Lappfjärden), Kirkkoranta (Kyrkostrand), Kivilös, Ruusasholma (Rosasholmen), Kråkholma (Kråkholmen), Majaniemi (Bonäs), Oinaansaari, Otsolahti (Björnviken), Karhusaari (Björnholmen), Kaskiniemi (Svedjenabba), Skutnäs, Kisor, Kytömäki (Sveden), Vestersundinkylä (Vestersundsby), Kilisaari (Killingholmen), Permo, Peders, Etelänummi (Södermalm), Hietasalmi (Sandsund), Siikaluoto (Sikören), Läntelä (Västanpå), Pirilö, Itälä (Östanpå).

Ystävyyskaupungit

Asker, Norja; Birkerød, Tanska; Bünde, Saksa; Eslövin kunta, Ruotsi; Garðabær, Islanti; Jamestown, Yhdysvallat; Jūrmala, Latvia; Söderhamnin kunta, Ruotsi (kummikunta).

Naapurikunnat

Luoto, Pedersöre, Uusikaarlepyy, Kokkola.

Kuuluisia pietarsaarilaisia

Suomen kansallisrunoilija Johan Ludvig Runeberg syntyi Pietarsaaressa vuonna 1804. Hänen isänsä oli merikapteeni Lorens Ulrik Runeberg ja äitinsä Anna Maria os. Malm. Runeberg muutti kaupungista Ouluun opiskelemaan kahdeksanvuotiaana.
J. L. Runebergiin liittyvät ns. Westmannin muorin tupa, jossa Runeberg oppi lukemaan, sekä ns. Runebergin tupa, jonka Runebergin isä rakennutti vuonna 1811 ja jonka kaupunkilaiset lahjoittivat kunnostettuna Runebergille itselleen vuonna 1851. Kansallisrunoilija Johan Ludvig Runeberg Kansallisrunoilija Johan Ludvig Runeberg

http://hiski.genealogia.fi/seurakunnat/srk?CMD=SRK&ID=398&TYPE=HTML

http://hiski.genealogia.fi

https://fi.wikipedia.org/wiki/Pietarsaari

Paikkakuntaprojekti aloitettu 29.08.2017

Pohjanmaa

s3.amazonaws.com/photos.geni.com/p13/16/c7/97/3c/53444844e0eea663/pohjanmaa_large.jpg

Alueellinen projekti Pohjanmaa

Paikkakuntaprojektit

Etelä-Pohjanmaa: Alahärmä I Alajärvi I Alavus I Evijärvi I Ilmajoki I Isojoki I Jalasjärvi I Jurva I Karijoki I Kauhajoki I Kauhava I Kortesjärvi I Kuortane I Kurikka I Lappajärvi I Lapua I Lehtimäki I Nurmo I Peräseinäjoki I Seinäjoki I Soini I Teuva I Töysä I Vimpeli I Ylihärmä I Ylistaro I Ähtäri I Keski-Pohjanmaa: Halsua I Himanka I Kaarlela I Kannus I Kaustinen I Kokkola I Kälviä I Lestijärvi I Lohtaja I Perho I Toholampi IUllava I Veteli I Pohjanmaa: Alaveteli I Bergö I Isokyrö I Jepua I Kaskinen I Koivulahti I Korsnäs I Kristiinankaupunki I Kruunupyy I Laihia I Luoto I Lapväärtti I Maalaht I Maksamaa I Munsala I Mustasaari I Närpiö ja Ylimarkku IOravainen I Pedersöre I Petolahti I Pietarsaari I Pirttikylä I Purmo I Raippaluoto I Siipyy I Sulva I Teerijärvi I Uusikaarlepyy I Vaasa I Vähäkyrö I Vöyri I Ähtävä I Pohjois-Pohjanmaa: Alavieska I Haapajärvi I Haapavesi I Hailuoto I Haukipudas I Ii I Kalajoki I Kempele I Kestilä I Kiiminki I Kuivaniemi I Kuusamo I Kärsämäki I Liminka I Lumijoki I Merijärvi I Muhos I Nivala I Oulainen I Oulu I Oulujoki I Oulunsalo I Paavola I Pattijoki I Piippola I Pudasjärvi I Pulkkila I Pyhäjoki I Pyhäjärvi I Pyhäntä I Raahe I Rantsila I Ranua (on myös projektissa Lappi, Norrbotten ja Finnmark) I Rautio I Reisjärvi I Revonlahti I Saloinen I Sievi I Siikajoki I Siikalatva I Taivalkoski I Temmes I Tyrnävä I Utajärvi I Vaala I Vihanti I Yli-Ii I Ylikiiminki I Ylivieska I Västerbotten, Ruotsi: Bjurholm I Norsjö I Robertsfors I Skellefteå I Uumaja I Vindeln I Vännäs