Saltö

Ur Folke Sandbergs bok "En krönika om hus, bygd och människor ...":
När de första människorna bosatte sig på Saltö lär vi nog aldrig få veta men om bronsåldersrösena här betyder att det bodde folk på Saltö vid den tiden, då har den varit bebodd sen urminnes tider.
Jordeboken från 1589, upprättad av länsherren Gyldenstierna på Bohus, vittnar om att det då fanns 52 bodar på Saltö, varav 45 betecknades som köpmansbodar och 7 som ägdes av strandsittare. - -
Enligt Holmbergs Bohuslänska Historia skall det ha funnits en kyrka på Saltö, som senare flyttades till Lysekil. Mellan sillperioderna avfolkades givetvis skärgården en hel del så man får väl förmoda att att även bodar flyttades -- och blev till hus och ladugårdar på andra håll. - -
De som bodde på Saltö, räddade under dramatiska omständigheter, livet på många människor som kom i nöd vid Skauskären och Hängedya. - -
Adolf Adolf Engelbrektsson och Maria Engelbrektsson och deras barn lyckades rädda många liv under sin levnad på 1800-talet. - -
Nu (1985) finns 3 byggnader på Saltö. Två är boningshus varav det större är uppfört omkring 1900 av Nikolaus Adolfsson , det andra är mycket äldre (troligen byggt omkring 1790). - -
Sven Adolf Nikolausson var den siste bofaste på Saltö. - -
Mantalslängderna för 1770 ock 1780 upptar inga personer på Saltö men där bodde säkert folk i alla fall. Strandsittare, som inte togs med av en eller annan anledning.
1790 finns följande familjer nämnda i mantalslängden för Saltö: Jacob Nilsson, Olof Nilsson, Hans Weidar och Olof Waman. - -
Jacob Nilsson var från Rörvik (?) i Brastad, och 1775 gift med Anders Bergs dotter i Grundsund. En dotter är antecknad, Christina.
Olof Nilsson var från Vrångebäck i Bro socken.
Mantalslängderna åren 1800 oxch 1813
Olof Nilsson med familj
Jonas Pålsson och hans hustru Kristina Olsdotter
Jonas Rånnäs
Bengt Andersson
Mantalslängderna 1820 och 1827
1820 är strandsittaren Erik Mattsson antecknad, dessutom Engelbrekt Hansson .