Jakob Diederich

Apotekare verksam i Lund och Landskrona. Inte noterad som innehavare av något apotek i Bruzelius Sveriges Apotekare-Historia.

Skånska nationen, under Christian Erman: År 1699 hade Erman för allvar lemnat sin tjenst och nu söker nämnde Diderichs /Christophers/ broder, "unge personen Jacob Diderich» att blifva antagen, men enär han »tjent för gosse endast i 1,5 år, då han bordt tjena i 7 år och aldrig serverat för gesäll", ansågs han ej kapabel. År 1700 blef D. Kelder akademiapotekare. Han dref sin rörelse i Ermans gärd, som han öfvertog. Samma år sökte Jacob Diderich hos magistraten i Lund att få bosätta sig der och "med handel och vandel sig nähra och uppehålla", hvilket beviljades. Kort derefter, år 1700, kom han upp på rådstun och företedde guvernören O. G. Rehnschiölds fullmakt af anno 1700 "att vara Apothecare uthi staden Lundh" och förmanas uti fullmakten "att hålla nödiga materialier och Medicamenter, skohlandes han niuta samma privilegier som andra Apothecare åtniuta, så länge han samma Apothec försvarligen förestår". Derpå "svor han Konungen och Staden sin trohets Edh". Härmed fick Lund, om än blott på en tid, två apotekare. D. benämnes i kyrkoböckerna alltid »stadsapotekaren». Han hade bröllop i Lund 1702 med Anna Margareta Hising (d 1707); 2) 1708 med Margareta Giertz. Köpte *» * 1701 af häradshöfding Petter Tollsten en gård 2på torget, belägen emällan hustru Anna Jöns Schults gårdh och Jacob Bakares gårdh". År 1703 fick han af magistraten ensamrätt att i sin källare sälja vin. Han kom snart i process med personer, som gjorde intrång i denna hans "källarefrihet" och var hårdt ansatt af björnar. Då han slutligen ej kunde skaffa borgen för kontraktets fullgörande och ej ens tillhandahöll vin, blef han af magistraten 7/ » 1708 uppsagd från utskänkningen. Den *" n 1708 upplästes i rådsturätten generalguvernörens skrifvelse 24 s. m. till magistraten, hvari denna befalles förkunna för Diderich kammarkollegii beslut att "Daniel Kehler allena bör handhafvas vid Apoteket här i staden och Jacob Diderich får söka på en annan ort sin näring bruka". Som orsak till sin dåliga affärsställning anför D. bland annat att han genom konkurrensen med Kehler "icke hafft någon afhandling på sine medicinalier, utan det som icke med stor flit på denna fucktiga orten kunde conserveras, måste till dess största skada bortskiämmas och för derfvas; dessutan har hans Apotheque öfver åhr och dag stådt tillslutet, efter alla sökte Kehlers ock icke hans Apothek, hvarigenom nähringen aftog, ock ehuruwäll han sedan antagit sig arrendera stadskiällaren, har likwäll sådant ej heller vehlat lyckats, utan han, som gifvit ett stort arrende, blifvit bedragen af otroget tiänstefolk under hustruns sjukdom, ock af en dehl, som han fiderat sina wahror, icke fådt sin betahlning." Begifvfer sig från Lund till Landskrona, der han ännu 1713 har apotek och sänder räkningar på hal fly ska till sterbhusen. Men i apotekareserien för Landskrona är han hos omförmälda författare ej heller upptagen.