Alfred Weber

[http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Weber]

Alfred Weber (* 30. Juli 1868 in Erfurt; † 2. Mai 1958 in Heidelberg) war ein deutscher Nationalökonom und Soziologe. Er war der jüngere Bruder des berühmten Soziologen und Nationalökonomen Max Weber.

Weber wuchs in Charlottenburg bei Berlin auf (heute Berlin-Charlottenburg), wo er auch das Abitur ablegte. Sein Vater war der nationalliberale Politiker Max Weber senior. 1888 begann Weber an der Universität Bonn Archäologie und Kunstgeschichte zu studieren, ging 1889 nach Tübingen und wechselte zur Jurisprudenz. Dieses Studium beendete er 1892 in Berlin mit dem ersten Staatsexamen, nachdem er seinen Militärdienst abgeleistet hatte. Parallel zum zweiten juristischen Examen (1897) nahm er bei dem Nationalökonomen Gustav von Schmoller die Arbeit an einer Dissertation über das Thema Hausindustrie auf. Nach der Habilitation über dasselbe Thema (1900) lehrte er an der Universität Berlin, bis er 1904 an die deutsche Karl-Ferdinands-Universität in Prag berufen wurde und Studenten wie Max Brod und Felix Weltsch betreute. Dort war er auch Doktorvater des Autors Franz Kafka, genauer: Kafka wurde, wie damals in Österreich-Ungarn üblich, von Weber zum Dr. ius, ohne Vorlage einer schriftlichen Doktorarbeit, nach „strenger mündlicher Prüfung“ promoviert. Weber, der sich schon vorher in Friedrich Naumanns Nationalsozialem Verein engagiert hatte, arbeitete dort politisch in deutsch-nationalem Sinn. Unter anderem forderte er 1907 die Spaltung Böhmens in einen deutschen und einen tschechischen Teil. Im selben Jahr folgte er dem Ruf auf einen nationalökonomischen Lehrstuhl in Heidelberg. Hier begegnete er Else von Richthofen, der Ehefrau des Nationalökonomen Edgar Jaffé, mit der er ein Liebesverhältnis anknüpfte, aus dem sich nach ihrer Trennung von ihrem Ehemann eine lebenslange, allerdings von einem längeren durch ihre Beziehung zu Max Weber veranlassten Aufenthalt in München 1919/1920 unterbrochene Partnerschaft entwickelte. In Heidelberg, wo er in enger Verbindung mit zahlreichen Gelehrten und Repräsentanten des wissenschaftlichen, kulturellen und intellektuellen Lebens, darunter neben einer Reihe von Frauen wie Luise Gothein und Marianne Weber u. a. den Ökonomen Eberhard Gothein und Emil Lederer, dem Historiker Karl Ludwig Hampe und dem Archäologen Ludwig Curtius sowie dem Philosophen Karl Jaspers, stand und zum Gesprächskreis um seinen Bruder Max und dessen Frau Marianne Weber gehörte,[1] promovierte er unter anderen Erich P. Fromm und förderte die Habilitation von Norbert Elias. Hier schloss er 1909 eine bereits in Prag begonnene Arbeit zur Theorie des industriellen Standorts ab und publizierte sie; sein wesentliches analytisches Instrument ist dabei das Standortdreieck, eine aus heutiger Sicht zu vereinfachte Abstraktion. Gleichwohl gilt er bis heute als einer der Begründer der Industriellen Standortlehre. In Gesellschaft und Wirtschaft kritisierte er die zunehmende Bürokratisierung ebenso wie die Kartellierung. Als „Kathedersozialist“ setzte er sich für die Humanisierung der Arbeitswelt ein und glaubte vor allem nach dem Zweiten Weltkrieg, innerhalb einer liberal verfassten Wirtschaft durch Erziehung zu einem „freiheitlichen“ oder „freien Sozialismus“ beitragen zu können. Bereits 1909 hatte er mit seinem Bruder Max Weber eine Enquete zur Lage der Industriearbeiter organisiert, die als Beginn der modernen Betriebssoziologie gilt. Seit dieser Zeit konzentrierte er sich auf soziologische, lebensphilosophische und politikwissenschaftliche Fragestellungen. Er teilte viele der wissenschaftlichen Ansichten seines Bruders, kritisierte aber dessen Wertfreiheitspostulat für die Wissenschaft als zu einseitig.[2] Zu Beginn des Ersten Weltkrieges meldete er sich freiwillig. 1915 organisierte er in Berlin eine interfraktionelle Kriegszielkonferenz und sprach sich für eine deutsche Mitteleuropakonzeption und Machtausdehnung in den östlichen Raum aus. Nach dem Waffenstillstand gründete er mit anderen die Deutsche Demokratische Partei (DDP) und ließ sich zum Vorsitzenden wählen. Als er schon nach einem Monat zurücktreten musste, nahm er seine Lehrtätigkeit in Heidelberg wieder auf. Mit geringem Erfolg versuchte er, in Honoratiorenvereinigungen wie dem Verein für Socialpolitik politisch zu wirken. Nach der sogenannten Machtergreifung 1933 schied er freiwillig vorzeitig aus dem Lehramt aus, womit er einer Entlassung aufgrund seines öffentlichen Protestes gegen die nationalsozialistische Politik zuvor kam. 1943/44 stand er über seine Schüler Carlo Mierendorff und Theodor Haubach in Verbindung mit dem Kreisauer Kreis. Weber gilt als ein Vertreter der Inneren Emigration. Nach dem Zweiten Weltkrieg gründete er gemeinsam mit Karl Jaspers u. a. die Monatszeitschrift Die Wandlung, trat in die SPD ein und half, die Heidelberger Universität politisch und wissenschaftlich wieder aufzubauen. Auf seinen Wunsch wurde 1947 Erich Preiser zu seinem Nachfolger berufen. Als überzeugter Gegner des Nationalsozialismus wurde Alfred Weber bei der Wahl des deutschen Bundespräsidenten 1954 ohne seine Einwilligung von der KPD für das Amt des Bundespräsidenten vorgeschlagen. Er erhielt zwölf Stimmen, und Theodor Heuss wurde gewählt. Alfred Weber hatte nicht nur kein Wissen von der Kandidatur, sondern lehnte die KPD ab und erklärte dies anschließend öffentlich. Die Grabstätte von Alfred Weber befindet sich wie die seines Bruders Max Weber und die von dessen Ehefrau Marianne auf dem Heidelberger Bergfriedhof. Nach Alfred Weber benannt ist das Alfred-Weber-Institut für Wirtschaftswissenschaften der Universität Heidelberg.

In Swedish:

Alfred Weber (född 30 Juli 1868 i Erfurt, † 2 maj 1958 i Heidelberg) var en tysk politisk ekonom och sociolog. Han var yngre bror till berömda sociolog och politisk ekonom Max Weber.

Weber växte upp i Charlottenburg, Berlin (idag Berlin-Charlottenburg), där han fick diplom. Hans far var den nationella liberala politikern Weber senior. 1888 Weber började vid universitetet i Bonn för att studera arkeologi och konsthistoria var 1889 och flyttade till Tübingen lag. Denna studie han avslutade i Berlin 1892 med den första statliga undersökningen, efter att han hade avslutat sin värnplikt. Parallellt med den andra rättsliga prövningen (1897), tog han på ekonomen Gustav von Schmoller arbeta på en avhandling om ämnet inhemska industrin. Efter hans habilitering om samma ämne (1900), undervisade han vid universitetet i Berlin, tills han utnämndes 1904 till det tyska Karl-Ferdinand University i Prag, och studenter som Max Brod och Felix Weltsch övervakas. Han var chef för författaren Franz Kafka, exakt var Kafka, som var brukligt i Österrike-Ungern, av Dr Weber till jus utan skriftligt uppsats, enligt "strikt muntlig tentamen" doktorsexamen. Weber, som hade varit med tidigare i Friedrich Naumann: s National Association sociala frågor arbetade där i tysk-nationella politiska mening. Bland annat kallade han för uppdelningen av Böhmen i 1907 en tysk och en tjeckisk del. Under samma år utsågs han till en stol av den politiska ekonomin i Heidelberg. Här träffade han Else von Richthofen, hustru till ekonomen Edgar Jaffe, med de villkor han gjorde en kärleksaffär som, efter hennes skilsmässa från sin man för livet, men från en uppmaning längre genom hennes förhållande med Max Weber vistelse i München 1919/1920 avbruten partnerskap utvecklas. I Heidelberg, där han är nära förknippad med många forskare och representanter från den vetenskapliga, kulturella och intellektuella liv, inklusive, förutom ett antal kvinnor som Louise Gothein och Marianne Weber Eberhard Gothein inklusive ekonomer och Emil Lederer, historikern och arkeologen Karl Ludwig Hampe ludwig Curtius och filosofen Karl Jaspers var och diskussionsgrupp till sin bror Max och hans hustru Marianne Weber var, [1] han avlade examen bland annat Erich Fromm P. och främjat Habilitering av Norbert Elias. Här han tog examen 1909 från en redan börjat i Prag arbetar med teorin om industriell plats och publicerade dem, dess huvudsakliga analysverktyg är platsen triangeln, sett idag förenklad abstraktion. Ändå är han fortfarande betraktas som en av grundarna till industrimark utvärdering. I samhället och ekonomin, kritiserade han den ökande byråkratin liksom karteller. Som "kateter socialistiska" Han stod upp för humanisering av arbetet och tänkte, särskilt efter andra världskriget, skriven i en liberal ekonomi genom utbildning till en "liberal" eller hjälpa "fri socialism" för att kunna. Tillbaka i 1909 han och hans bror Max Weber organiserade en studie om situationen för industriarbetare, som anses början på moderna industriella sociologin. Sedan dess har han fokuserat på sociologiska, statsvetenskap och filosofi livsfrågor. Han delade många av de vetenskapliga åsikter sin bror, men kritiserade dess värde frihet postulerar för vetenskapen som för ensidigt. [2] I början av första världskriget, frivillig han. År 1915 organiserade han i Berlin en tvärpolitiska konferens krigsmål och talade till förmån för en tysk Centraleuropa uppfattning och makt expansion i östra regionen. Efter vapenstilleståndet, grundade han och andra tyska demokratiska partiet (DDP) och hade själv valt ordförande. När han tvingades avgå efter en månad, tog han upp undervisning i Heidelberg igen. Med föga framgång, försökte han att agera politiskt i Honoratiorenvereinigungen som Föreningen för socialpolitik. Efter den så kallade makten 1933, begick han självmord i förtid från läroämbetet, som han avskedades på grund av sin offentliga protest mot den nazistiska politiken innan. 1943/44 var han på sin elev Carlo Mierendorff och Theodor Haubach i samband med Kreisau Circle. Weber betraktas som en representant för det inre av utvandringen. Efter andra världskriget slog han upp med Karl Jaspers, inklusive månadsmagasinet Omvandlingen gick SPD och hjälpte Heidelbergs universitet statsvetenskap och återuppbygga. På hans begäran, var 1947 Erich Preiser utses hans efterträdare. Som en pålitlig motståndare av nationalsocialismen Alfred Weber var i valet av den tyska Ordföranden föreslog 1954 utan hans samtycke från KPD för presidentposten. Han fick tolv röster och Theodor Heuss valdes. Alfred Weber inte bara hade någon kännedom om kandidaten, men avböjde KPD och offentligt förklarat detta. Graven av Alfred Weber är som Max Weber och hans bror. Av sin fru Marianne på Heidelberg Bergfriedhof Uppkallad efter Alfred Weber är Alfred Weber Institutet för ekonomi vid universitetet i Heidelberg.

Alfred Weber föddes i Tyskland 1868, han dog 1958. Alfred Weber ses ofta som lokaliseringsteorins anfader. Perioden 1909-1933 tjänstgjorde Weber som professor vid universitetet i Heidelberg. Hans mest kända verk är avhandlingen "Über den Standort der Industrien" som utkom 1909, där lades på många sätt grunden till det som kom att bli den moderna lokaliseringsteorin. Alfred Weber och lokaliseringsteorin Han utvecklade i sitt arbete en metod för att bestämma den punkt där de totala kostnaderna för transport av råvaror och transport av den färdiga produkten till avsättningsmarknaden minimerades. Studieobjektet utgjordes av lokaliseringsteori för industrin, industrin som under perioden var på frammarsch i Europa i takt med en omfattande global industrialiseringsprocess. Hans arbete bestod i att finna förklaring till industrins geografiska läge, om varför en industri väljer att lokalisera sin verksamhet till en viss plats. Weber utgick ifrån att industrin söker den plats där "de sammantagna tillverkningskostnaderna är så låga som möjligt (least-cost theory). Han menade att det i första hand var kostnaden av transporter för råvaror, energi och färdigvaror som var av vikt för industrins ekonomiska resultat. Följden av det resonemanget blir enligt Weber att industrin söker sig till den geografiska plats, det läge där de totala kostnaderna blir så låga som möjligt. Weber anger tre olika kostnader som viktiga för lokalisering, transportkostnad, arbetskostnad och agglomeration. Webers generella lokaliseringsteori är utvecklad för att appliceras oavsett vilket politiskt, kulturellt eller ekonomiskt system som finns. Utgångspunkten går att finna i fem stycken antaganden som gjorts för att förenkla analysen, med det övergripande målet att minimera kostnaderna för produktionen. Antagandena var: Modellen är operativ, i ett enskilt land, med en likformig topografi, klimat, teknologisk utveckling och ekonomiskt system. Endast en "färdig" produkt i taget skeppas till marknadsplatsen Råvarorna är fixerade till särskilda platser, på samma sätt är marknaden där handel sker fixerad till en särskild plats. Arbetskraft är geografiskt orörlig, men obegränsad i all produktion. Transportkostnaden är en direkt funktion av vikten på varan och avståndet varan ska transporteras. Från antagandena härör en mängd begrepp av väsentlig betydelse för Webers lokaliseringsteori, "Ubiquites" är material som finns tillgängliga överallt, till samma kostnad. Dess motsats är "localized materials", material som är tillgängliga bara på särskild plats, tex. kolgruvor, bränslefält etc. "Pure materials" eller rena material är material som till sin fulla kapacitet övergår i den förädlade produkten. "Weight-losing-materials" eller viktminskande material är material och minskar i vikt/potential i sin förädlingprocess. Utifrån ovanstående resonemang om en marknad och en vara blir slutsatserna: Om råvaran är finns i lika omfattning överallt (ubiquitous) bör förädling av råvaran ske på marknadsplatsen. Inga onödiga transportkostnader Rena råvaror (Pure materials) bör processas nära marknaden. Om råvaran är viktminskande bör förädlingen ske med siktet inställt på att undvika att transportera spillmaterial.