Ain Sarv

Ain Sarv gav det estniska folket ett ansik-te och en röst bland oss finlandssvenskar. Han gjorde också historien om estlands-svenskarna levande för oss, trots att han inte själv var estlandssvensk. Han bara dök upp en dag hos oss i Svenskfinland i brytningstiden mellan sovjetsamhällets upplösning och Estlands nya självstän-dighet. Med sin spontana läggning och sitt ovanliga engagemang fick han oss att intressera oss för det finska broderfolket i söder och den estlandssvenska folkspill-ran, som länge hade funnits på den andra stranden, men som vi hade glömt bort. Nu är han själv borta. Han var inte så fysiskt stark, som hans engagemang gav intryck av. Men tack vare honom var det många bland oss på den här stranden, som kom att engagera sig i Estlands återuppbygg-nad. Under många år var Ain den person som jag själv först kontaktade, när jag ville ha något gjort i Estland. Han hade kontakter och hade han inte dem från förr, fixade han nya!Förutom sitt brinnande engagemang för den estlandssvenska folkspillran, som förde honom på många resor till Finland och Sverige, hade han en personlig charm och en gedigen kunskap om folkliv och folklore, som imponerade. Han förstod också att nyttja denna förmåga så att vi alla lät oss lockas med i hans lekfulla inställning till livet. – Att hans liv också hade andra bottnar, kom vi att förstå efter några års bekantskap.Ain Sarv föddes den 5 januari 1948 och avled den 26 september 2005. Efter gym-nasiet i Tallinn studerade han några år vid Tartu universitet, Tallinns polytekniska institut och Leningrads universitet. Han avlade dock ingen slutexamen. Parallellt med sina studier fungerade han som lärare en tid.Han var en av grundarna till en folk-musikgrupp som kallade sig ”Leegajus” och spelade med i den mellan åren 1970 och 1995. Mellan åren 1989 och 1998 gjorde han program om folkmusik för Eesti Raadio.När vi från Svenskfinland och Sverige 1991 tog initiativ till att återskapa den svenska folkhögskola, som fanns i Est-land före krigen, arbetade han där tidvis som lärare. Under några år på 1990-talet var han också sekreterare inom en förening, som arbetar för de estniska öarna och deras pro-blem, ”Eesti Saarte Kogu”. Han var också aktiv inom ”Samfundet för estlandssvensk kultur”, som skapades i samband med den nya självständigheten för att tillvarata de estlandssvenska intressena och kulturen.Han skrev en bok om estlandssvenska öden under sovjettiden, ”Från skuggornas värld tillbaka till livet”.De sista åren av sitt liv ägnade han mycket tid och engagemang åt en annan liten folkspillra i Estland, nämligen se-tufolket. Hans hustru är född i Setomaa, som ligger i gränsområdet mellan Estland och Ryssland. Detta folks framtid är i dag starkt hotad. Ain Sarv gav denna lilla folkgrupp sina sista krafter. Därför finns också hans grav i Setomaa.– Frid över hans minne

Källa: SFV kalender 2006 https://www.sfv.fi/Site/Data/2942/Files/sfv-kalender-pdf/SFV-kalend...