Anders Gertsson Gerzonius

Sommaren 1666 tillträdde Anders Gertsson som borgmästare i Umeå. Han efterträdde sin svärfader Erik Jöransson Forsell. Ur Umeå

stads historia av Steckzen: Valet försiggfick på samma sätt som

företrädarens, d.v.s. genom omröstning på allmän rådstuga och "med

landshövdingens kommunikation och samtycke. Anders Gertsson tycks ej ha varit infödd stadsbo, i alla händelser kan han ej återfinnas bland de mera bemärkta släkterna. Det kanske var tillfyllest, att han stod väl till med landshövding Graan. En viss förfarenhet i latinska språket tyder på att Anders Gertsson ej saknade boklig bildning. I 34 år kom han att sitta som stadens styresman. Han fick vara med om både goda och onda tider, alltifrån högkonjunkturerna under början och mitten av Karl XI:s regering till depressionen på 1690-talet. Anders Gertsson var en duglig och arbetssam man, som stod på borgerskapets bästa och med kraft förfäktade dess anspråk både mot K.M:t och bönderna. Beträffande utseendet veta vi, att han bar glasögon och även älskade att pryda sig med handskar och käpp. Till sinnelaget var han en son av sin tid, myndig, kavat och självsäker. Detta bragte honom i många rättstvister med likasinnade grannar. Därvid må beaktas, att han såsom borgmästare och postmästare hade en ställning, vilken tvang

honom att inskrida mot överträdelser och förseelser. Detta uppfattades av många som en personlig förolämpning, som nödtvunget krävde hämnd, och överföll man honom ej med knytnävar eller tillhyggen, så var det ett lägligt tillfälle att på allmänna rådstugan eller inför sittande rätt utslunga tvetydiga eller öppna beskyllningar mot honom för partiskhet eller tjänstefel. Särskilt råkade Anders Gertsson i delo med kronans ämbetsmän å orten, såsom befallningsmannen, regementsskrivaren och längre fram med landshövdingen. Fejden med denne år 1691, som å annat ställe skildras, höll på att kosta honom ämbetet, men Anders Gertsson gick som segrare ur striden, och tre år efteråt förklarade borgerskapet på en valborgsmässorådstuga, att de voro fullt belåtna med honom.