Anders Ulric Isberg

Anders Ulrik Isberg, född 4 juli 1826, död 28 maj 1900, var en svensk järnvägskamrer och författare. Han var far till Anders Ulrik Isberg den yngre och farfar till Hagbard Isberg. Bland annat: Historisk karta öfver Malmö stad kom ut 1875. Till kartan utgavs häftet "Anteckningar om Malmö stad" 1876. 1895-1897 utkom så böckerna "Bidrag till Malmö stads historia" del 1 och 2a. Böckerna behandlade Malmös prästerskap genom tiderna samt Malmös magistrat och byfogdar fram till 1658. Vid Isbergs död 1900 låg merparten av del 2b färdig. Den handlar om stadens tjänstemän från 1658.

---

Efter att Isberg genomgått Malmö lärdoms- och apologistskola fortsatte hans studier 1844 vid Lunds universitet. Lundatiden tillbringades under fattiga förhållanden. Den förkärlek till sång och musik som han uppvisat sedan barndomen kom nu väl till pass. Han anslöt sig till studentsångens utövare. År 1849 blev han föreståndare för den då nygrundade Falkmanska skolan i Malmö. Vid denna tid väcktes Isbergs intresse för historia i allmänhet och Malmös historia i synnerhet. År 1858 kom han ut med "Karta öfver Malmö fästningsverk år 1720". År 1856 stod järnvägslinjen Malmö-Lund klar och sedan fortsatte arbetet på Södra stambanans framdragande norrut. Isberg anställdes 1859 som materialbokhållare vid Statens järnvägsbyggnader och kom som tjänsteman att verka där resten av sitt yrkesverksamma liv. På sin fritid sysslade han med sitt älsklingsämne, Malmös historia.

För att kunna sammanställa all information som han insamlade genom arkivstudier i stadens äldre arkiv, behövde han en karta med exakta tomtgränsangivelser. Under sex år arbetade Isberg med att noggrant kartlägga varje tomt i staden. Hans Historisk karta öfver Malmö stad kom ut 1875. Till kartan utgavs häftet "Anteckningar om Malmö stad" 1876. Detta var första gången som Malmö historiska topografi på ett mera vetenskapligt sätt bearbetades och redovisades. Under åren 1895-1897 utkom så böckerna "Bidrag till Malmö stads historia" del 1 och 2a. Böckerna behandlade Malmös prästerskap genom tiderna samt Malmös magistrat och byfogdar fram till 1658. Vid Isbergs död 1900 låg merparten av del 2b färdig. Den handlar om stadens tjänstemän från 1658. Denna sista del utgavs av hans son Anders Ulrik Isberg den yngre och texten utökades också väsentligt av denne. Till skillnad mot fadern var dock sonen inte alltid lika noggrann med att enbart hålla sig till källornas utsagor. (Wikipedia)

---

När Anders Ulrik Isberg år 1876 utkom med "Karta öfver Malmö stad", samt med den till kartan hörande 108 sidiga "Anteckningar om Malmö stad" lades grunden till den moderna Malmöhistoriska forskningen. Det var nu inte längre frågan om att skriva Malmös historia genom endast användandet av privilegiebrevens vittnesbörd och genom lösryckta hypoteser. I stället användes ett mycket brett insamlat faktaunderlag. A.U. Isberg hade nämligen redan år 1876 en längre tids intensiv forskning i stadens arkiv bakom sig. A.U. Isbergs pusselbitar kom att utgöras av den stora mängden bevarade handlingar av alldaglig karaktär. Genom att passa in dessa bitar på rätt plats i den bebyggelsetopografiska verkligheten började nu bilden av det äldre Malmö långsamt att växa fram. Även den publicerade Malmökartan var ett resultat av samme mans energiska arbete. För att få kartan så exakt som möjlig, företog A.U. Isberg personligen under åtskilliga tidiga morgontimmar kompletterande tomt- och gatumätningar. (5) Kartan är i dag ett ovärderligt vetenskapligt instrument, då den återger det gamla gatunätets dimension och utsträckning vid en tidpunkt innan detta gatunät p.g.a. den ökande trafikbelastningen radikalt förändrades.

Samhörigheten mellan dessa skelettfynd och källmaterialets tidiga Malmö fann A.U. Isberg på Clas Bödkers "Charta öfwer Siö och Stapelstaden Malmö" från år 1697. Bödker har på sin karta detaljinmätt alla de vångar, ängar m.m. som vid denna tid tillhörde staden. Öster och nordost om Pildammen är på kartan markerat tre åkermarker, benämnda "Capellet", "Kyrkåckrarne" och "Gråbröder". Dessa tre åkrar utgjorde, enligt A.U. Isberg, den forna stadens gränser. Här låg år 1116 en sockenkyrka, ett kapell och två stycken klosteranläggningar. Ute vid kusten - på en större sandbank avskiljd från fastlandet av kärr och moras - låg vid samma tidpunkt det lilla fiskeläget Squalperup. Fiskeläget var beläget inom det nuvarande "Gamla Väster" innanför kanalen. När Malmö år 1259 åter omtalas i källmaterialet hade situationen förändrat sig. A.U. Isberg menade att sillfisket och handeln med fisk under 1200-talet fått en så kraftig uppblomstring, att det forna fiskeläget nu blivit stad med egen kyrka. För att skilja de båda städerna åt kallades den gamla staden "Övre" och den nya staden "Nedre" Malmö. Här skiljer sig Isbergs tankar åter från de tidigare forskarnas, vilka menade att den äldre staden hette "Nedre Malmö". A.U. Isberg grundade sin hypotes på ett gåvobrev från år 1346 vari omtalas "Nedre Malmö vid havet". I samma gåvobrev nämns också kyrkan i "Övre Malmö". Detta visar, enligt A.U. Isberg, att även om den äldre staden år 1319 började förflyttas ned till kusten, var denna flyttning ännu ej klar året 1346 men väl år 1360. Sistnämnda år omtalas nämligen Övre Malmö endast som den plats "hvarpå denna tillförene låg."

Orsaken till flyttningens fördröjning beror enligt A.U. Isberg på två betydelsefulla faktorer. Den nya stadsdelen nere vid havet växte upp kring den nya sockenkyrkan, den nuvarande S:t Petri, dvs. på sandbankens förlängning öster om den redan existerande sundsstaden. Under den längre tidsrymd som förflöt när S:t Petri kyrka stod under byggnad, var man tvungen att begagna kyrkan i "Övre" Malmö. Först år 1346 är S:t Petri kyrka helt säkert invigd.

A.U. Isberg s:rs syn på det äldsta Malmö skiljde sig avsevärt från de tidigare forskarnas, åtminstone vad det gällde belägenheten av den äldsta staden. Bl.a. heter det: "Det äldsta Malmö låg ej i Vestervång eller der egendomen Terningholm är belägen, utan i nordöstra hörnet af den numera s.k. Magistratsvången". Denna nya hypotes har troligen sitt ursprung i det gravområde från kristen tid som år 1864 frilagts vid den nuvarande Pildammens utvidgning. A.U. Isberg besiktigade själv fyndplatsen och han har lämnat en relativt utförlig rapport över fynden. (6)Anders Ulrik Isberg sr. Information om den äldre topografin i Malmö erhöll A.U. Isberg s:r inte enbart från fältstudier, utan även från det bevarade skriftliga källmaterialet från slutet av medeltiden och 1500-talet. S:t Jörgens hospital, vilket låg i nuvarande kv. S:t Jörgen, måste således p.g.a. smittorisken ha legat utanför staden. Staden hade således i sitt äldsta skede inte sträckt sig åt söder utmed den genom kärren gående huvudvägen (nuvarande Södergatans södra del). Kärrområdet bildade dessutom söderifrån vikar in i själva sandreveln. Från slutet av 1500-talet finns dessa vikar alltjämt omnämnda vid namn. Vikarna var från väster räknat: Pustevig, Hiulhaffn, Kragevig och Cattesund. När dessa namn dyker upp i källmaterialet är det emellertid inte som existerande vikar, utan som i vikarna utbyggda streden eller "vandlöb". A.U. Isberg säger själv: "Dessa streden och vandlöb lågo betydligt lägre än de angränsande stadsdelarna och voro i följd häraf de naturliga afloppsställena för vattnet ifrån staden till södra vallgrafven". Enligt A.U. Isberg bör igenfyllandet av vikarna ha skett år 1455 då Christian I "lod forwide oc forbedre denne stad" samt under åren 1517-19 då den "östre söe" utgrävdes.

Den mest betydande delen av stadens medeltida försvarsverk var strandmuren och kungsgården. Kungsgården uppfördes längst västerut i staden år 1434 och sammanbyggdes härvid med den samtidigt påbörjade strandmuren. Denna mur hade enligt A.U. Isberg 10 stycken tvåvåningars torn, vilka försetts med vanliga tegeltak. Sex av tornen utgjorde portar ut till byens forstrand. Förutom dessa tornportar fanns ytterligare sex passager ut till stranden. På "forstranden" har det idkats intensiv fiskhandel. Den livligaste handelsrörelsen skulle ha försiggått på sträckan mellan kungsgården i väster och den s.k. "Feryeporten" vid nuvarande Frans Suellsgatan i öster. Skälet härtill skulle vara det att vattnet utanför detta strandparti var djupare och att havsbottnen här var mera ren än längre österut.

A.U. Isbergs påstående att vattnet var djupare och renare i området väster om Frans Suellsgatan härstammar med stor sannolikhet inte från arkivaliska källor. Med hänsyn till A.U. Isbergs för sin samtid erkända kunskaper om grundförhållandena i Malmö är det möjligt att han även gjort observationer då man under 1800-talet gick igång med utfyllandet av den forna kustlinjen. Dylika observationer kan ligga till grund för detta historisk-topografiskt intressanta konstaterande.

Det stora marknadsområdet under 13-1400-talen låg enligt A.U. Isberg väster om kungsgården, d.v.s. utanför själva staden. Marknadsplatsen begränsades i öster av "Korrebäcken", den bäck som från V:a Skrävlinge via Pildammen och den "Vestre söe" rann ut i sundet. I den nordöstra delen av marknadsfältet, alltså strax intill kungsgården, låg det s.k. "Hellig Kors kapell". Kapellet nedbröts år 1530 för att ge plats för det under denna tid expanderande slottet.

Stadens kyrkliga institutioner och de därtill hörande godsen redovisas utförligt A.U. Isberg. Givetvis intar S:t Petri kyrka hedersplatsen med sina fem kapell: Vor frus capell vid stenckestenen, Vor frue capell, Hellig Legome capell, Hellig tre kongers capell och S:t Anne capell. Kapell utanför S:t Petri kyrkas murar var: S:t Gertruds capell i kv Fersen, S:t Jörgens capell (spetälskesjukhuset) i kv S:t Jörgen och Simonis & Juda capell. Det sistnämnda kapellet skulle enligt A.U. Isberg ha flyttat två gånger, först från kungsgårdens område till platsen för nuvarande gamla hovrättsbyggnaden och sedan till kv Fisken vid Lilla Bruksgatan.

Tre kloster fanns under medeltiden i Malmö. Dominikanerklostret omtalas första gången är 1333. Denna anläggning låg i kv Skepparens östra del, mellan Västergatan och den norr därom belägna Norra Vallgatan, alltså inte i kvarteret söder om Västergatan som tidigare forskare antagit. Franciskanermunkar nämnes, enligt A.U. Isberg, i Malmö först år 1383 och deras kloster låg troligen i kv Fiskens östra del. Även denna institution var således belägen norr om Västergatan. Helgeandsklostret omtalas första gången år 1384 och låg med kyrka och kyrkogård på nuvarande Stortorgets nordvästra del. Det var alltså en av byggnaderna i denna anläggning som staden fick som rådhus av Fredrik I, inte det nuvarande rådhuset som ju uppförts först år 1546.

Vad det gäller klostrens belägenhet skiljer sig A.U. Isbergs uppfattning radikalt från äldre forskare. Inga lägesbestämningar är nu enbart baserade på äldre, av slumpen bevarade byggnader, utan i stället sker lokaliseringen genom källkritisk forskning. Inget cistercienserkloster är t.ex. medtaget i den Isbergska Malmötopografin. A.U. Isberg s:r olika tryckta arbeten utgör i sanning en pionjärinsats inom den Malmöhistoriska forskningen.