Andrea Butenschön

Butenschön var dotter till godsägaren Hans Berthold Butenschön och Henrietta Rawlinson.[1] Redan som barn utvecklade Andrea Butenschön ett intresse för indisk kultur. Åren 1890–1891 företog hon en resa dit och inledde därefter sanskritstudier. År 1892 studerade hon språket i London, bland annat för den framstående orientalisten colonel Jacob. Hon mäktade dock inte med den engelska väderleken, varför hon lämnade landet. År 1893 återupptog hon studierna vid École des Hautes Études i Paris där hon kom att stanna i tre terminer. Hon var den första kvinna att studera ämnet vid detta universitet. I Paris träffade hon orientalisterna Sylvain Levy och James Darmesteter och blev genom dem introducerad i Société asiatique. Kroppslig och andlig överansträngning gjorde dock att Butenschön tvingades avbryta studierna i Paris i förtid. I stället bodde hon åren 1895–1896 i norska Holmenkollen där hon fortsatte sanskritstudierna på egen hand tillsammans med en annan sankritist, Lucy Peacock. Åren 1897–1898 studerade hon vid Kiels universitet för professorerna Oldenberg och Deussen.[2]

Hon debuterade som författare 1894 med diktverket Taj Mahal, illustrerat av Julius Wengel. År 1909 debuterade hon som dramatiker med För länge sedan. Hon översatte även böcker från norska och sanskrit till svenska.[3] Hon skrev även sakprosatexter i tidskrifter och översatte några av Walt Whitmans verk till svenska.[4]