Andreas Johansson Rydelius

Rydelius, Andreas, dp 24 okt 1671 i Linköping, d 1 maj 1738 i Osby, Krist. Föräldrar: kontraktsprosten Johannes R o Katarina Horneer. Elev i Linköpings skola o gymn, inskr vid UU 12 okt 89, informator hos J Bilberg (bd 4) i Örebro 93, flyttade till Sthlm 95, informator hos C H Grönhagen (bd 17, s 380) o kamreraren J Ruuth där, flyttade till Lund 99, praepositus commu-nitatis där 24 juli 07, fil teor prof där 3 okt 10, erhöll k fullm att förutom professuren förestå Hardeberga o Sandby pastorat, Malm, 6 mars 25, prästv 28 april 25, tredje teol prof vid LU o prebendekh i Stångby o Vallkärra, Malm, 11 dec 30, andre teol prof o kh i Uppåkra o Flackarp, Malm, 22 sept 31, TD vid UU 23 febr 32, förste teol prof vid LU o domprost i Lund 6 sept 32, biskop i Lund o pro kansler vid LU från 18 dec 34. - Ogift.

Biografi R tillhörde en östgötsk prästsläkt. Han växte upp i Fornåsa prästgård i en gammalluthersk fromhet och visade redan i unga år god studiebegåvning. 18 år gammal kom han till UU där han uppmärksammades av matematikprofessorn Johan Bilberg, som då befordrats till teologie professor. Denne var en av cartesianis-mens främste företrädare. På grund av stridigheterna kring cartesianismen förflyttades Bilberg 1693 till Örebro som kyrkoherde, och R följde då med som informator för dennes söner och erhöll själv fortsatt undervisning av honom. R uppmärksammades nu genom en latinsk oration som han höll på Linköpings gymnasium, och han erbjöds en notariesyssla vid dom-kapidet där. I mitten av 1690-talet kom R som informator till Sthlm. Där höll han ytterligare en uppmärksammad latinsk oration på Riddarhuset i kungafamiljens når- varo. Orationen åhördes även av några besökande professorer från LU, som rekommenderade honom hos universitetskanslern som adjunkt i filosofiska fakulteten. Redan 1699 flyttade han till Lund. Någon tjänst var emellertid inte ledig, men kanslern tillät honom 1701 att undervisa privat. Undervisningen kom att omfatta en mängd ämnen och R utvecklades till en polyhistor. 1707-10 fick han inkomster också som föreståndare för universitetets kommunitet, som inte enbart var en ut-spisningsinstitution för stipendiaterna utan också en plats för undervisning och övningar, särskilt disputationsövningar.

Efter tio års verksamhet vid universitetet utan fast lön utnämndes R till professor i teoretisk filosofi. Han var då i 40-årsål-dern, en ganska sen befordringsålder vid denna tid. Han hade själv aldrig disputerat för magistergraden. Som professor blev R mycket framgångsrik, uppskattad av studenterna och en av universitetets främste företrädare. Ehuru en framträdande latinsk vältalare - hans latinska tal utgavs 1778 med titeln Opuscula Latina - ivrade han tidigare än de flesta för att också den akademiska undervisningen skulle ske på modersmålet. Han började själv undervisa och använda svenska i sitt vetenskapliga författarskap. R:s främsta lärobok är Nödiga förnufftz öfningar för all slags studerande ungdom, som vil hafva sunda tankar, vilken utkom i fem volymer 1718-22 med tillägg 1737, samt Sede-bok, hvar vtin-nan gifves en kårt anledning til dygder (1731). Under hans presidium som professor ventilerades över 100 tryckta latinska disputationer, i många fall med ett mellan honom och respondenten delat författarskap. R var därtill en inte oäven poet. Hans skaldestycken publicerades långt efter hans död i Sv vitterhetsarbeten.

Vetenskapligt sett var R mer framträdande som filosof än som teolog. Under sin ungdoms studietid i Uppsala hade han influerats av den cartesianska filosofin, som han med tiden dock kom att stå relativt fri från. I stället utvecklade han ett eget filosofiskt tankesystem av tämligen eklektisk art med inslag från den platonskt färgade filosofi som var gångbar i Cambridge på 1600-talet men också från tysk upplys- ningsfilosofi, bland annat från Christian Thomasius och Johann Franz Buddeus. De senare hade en stark ställning i undervisningen vid LU. Mot olika skolbildningar stod R dock ganska fri och förbehöll sig rätten att själv utvärdera dem och bilda sig en egen uppfattning.

Det finns ett starkt moraliskt drag i R:s filosofi. Människan är förpliktad till ett liv, där hon i allt ärar Gud. Den sanna dygden är ett centralbegrepp. Den kan uppnås genom att alla intellektuella, moraliska och religiösa krafter sätts in. Förnuftets övning leder därför till dygd, som är den ledande själsförmögenheten. Sin yttersta grund har likväl etiken i den kristna tron. I denna är människans bestämmelse fastlagd, och det yttersta beviset på all sanning är Gud.

Ett viktigt inslag i R:s filosofi är vidare tanken på själens "innersta känsel", sensus intimus, så som den kommer till uttryck i hans Förnuftsövningar. Genom sig själv äger själen medfödda idéer, men också dessa idéer har ett sinnligt ursprung. De går tillbaka på förnimmelser hos ett själens eget sinne. Till detta inre sinne räknar också R människans upplevelse av att stå i överensstämmelse med den gudomliga viljan. - Tanken på sensus intimus var inte helt ny, men i R:s utformning kom den att få stor betydelse i sv filosofisk tradition under upplysningstiden.

Teologiskt sett var R ortodox, och han följde här de dogmatiska läroböckerna. För honom fanns ingen spänning mellan förnuft och uppenbarelse. Tyngdpunkten låg i sambandet mellan rätt lära och liv. Den praktiska kristendomen med ett utpräglat kristocentriskt drag är utmärkande. I botten fanns emellertid en mörk syn på människolivet och tiden. Livet var en "korsbörda". Detta kunde också förenas med apokalyptiska stämningar som protest mot, som R uppfattade det, tidens lycko- och nyttighetsideal. Också tidens nya religiösa strömningar var honom helt främmande. Någon förföljelse av nya religiösa minoriteter var det dock inte fråga om från hans sida. R:s mål var i stället att söka övertyga och övertala teologiska motståndare. Så tillkom t ex hans skrifter mot den tyske radikalpietisten J C Dippel (bd 11). R svarade för det teoretiska försvaret av den ortodoxa läran såväl i sina föreläsningar som i skrift. Mest känd är hans An-merkningar dl Christiani Democriti så kallada Demonstratio evangelica ... uti pu-bliques lectioner på Academien giorda, som utkom i två delar 1732-36. Också mot nya religiösa svärmiska rörelser vände sig R i skrift. Det gällde främst apokatastatiska strömningar om alltings återvändelse. Mot denna lära skrev han 1728 boken Nödige och välmente påminnelser emot den så kallade Apocatastasin panton. Den var till stora delar riktade mot den greve Bengt Frölich (bd 16) på Vollsjö gård, vars mystiskt färgade livssyn gjorde att han öppet separerade från det officiella kyrkolivet och med tiden även landsförvisades. Redan under sin tid som filosofiprofessor hade R deltagit i universitetets undersökningar mot radikalpietistiska studenter. Trogen sin inställning försökte han övertyga dem med förnuftsskäl och avrådde från att ingripa med maktmedel. Det kunde finnas en "from intention" även bakom de felaktigaste radikala religiösa idéer.

R var en mycket uppskattad lärare som ägnade mycket tid åt sin undervisning och sina studenter. Detta hängde samman med hans pedagogiska program att göra vetenskapen mer allmänt tillgänglig, undvika en ensidig fackutbildning och omsätta utbildningen i praktisk handling. Hans undervisning var välbesökt och det växte upp kring honom en stor skara elever som han gav avgörande impulser. Undervisningen var även praktiskt inriktad. Det räckte inte, som R skrev i protokollsboken vid sitt avsked som inspektor för Gbgs nation, att vara "vackert och väl studerad". Det gällde också att "mer och mer polera och pryda sitt leverne med täcka seder, fogligt sinne och med allt det som heter dygd". R samlade sina studenter i sitt hem för övningar där andaktsstunder och bibelutläggning förekom som naturliga inslag.

Inom universitetet hade R därtill en aktad ställning och tycks ha haft god administrativ förmåga. Han var rektor i tre omgångar samt därtill prorektor och inspektor för Västgöta och Gbgs nationer i sammanlagt 16 år. Nationerna var viktiga undervisningsinstrument eftersom det där förekom disputationsövningar under inspektörs eller kurators presidium som en första övning i disputationsfärdighet. Det tycks också ha varit R som till stora delar låg bakom det reformprogram med titeln Oförgripliga tankar som konsistoriet framlade 1723 och som rörde undervisningen i filosofiska fakulteten.

R hade ett personligt förhållande till studenterna. Hans grundsyn uttrycks i det tal, De republica academica, han höll vid rektorsskiftet 1724. Han drar där paralleller mellan föräldrarnas förhållande till sina barn och de akademiska lärarnas till studenterna. Samma endräkt som naturen låter råda mellan föräldrar och barn har de tvingande omständigheterna upprättat mellan de akademiska lärarna och studenterna. Universitetet har därför ett ansvar också för studenternas liv.

R:s övergång till teologisk fakultet 1730 medförde den förändringen att han blev ledamot av Lunds domkapitel och fick ta del i stiftsledningen. Inom två år var han förste teologie professor och domprost. Mot bakgrund av hans verksamhet är det naturligt att han nu började förekomma på biskopsförslag och när Lunds stift i aug 1734 uppsatte sitt förslag angående efterträdare till Jonas Linnerius (bd 23, s 721) erhöll R en närmast självklar röstmajoritet. Kontakten med universitetet bibehöll han eftersom biskopstjänsten var förenad med uppdraget att vara prokansler. Enligt egna uttalanden hade R vid alla biskopsval hållit sig "så passive som en stock". Men sedan han väl blivit biskop tog han genast ledningen av domkapitlet och stiftet. Hans biskopstid blev emellertid kort då han hastigt avled mindre än fyra år efter tillträdet.

I ett programmatiskt Herdabrev til skånska och blekingska prästerskapet som R utsände strax efter sitt biskopstillträde 1735 angav han riktlinjerna: att värna om "den himmelska sanningens bekännelse och försvar" och beflita sig om "ett ostraffbart leverne". Som ortodox teolog ansåg R att den rätta läran skulle förenas med ett rätt liv. Därför uppmanade han prästerna att vara föredömen för sina församlingar. R:s herdabrev är det äldsta bevarade skånska herdabrev som utgetts i tryck. Det utkom först efter hans död 1757 men trycktes senare i nya upplagor.

Under sin korta biskopstid hann R med två prästmöten och var en rätt flitig visitator i församlingarna. De nya andliga rörelserna hade också börjat vinna insteg. Den konservativa pietismen hade en ryktbar företrädare i malmöprästen Peter Murbeck (bd 26). Hans väckelsepredikningar med kritiska uttalanden mot överhet och prästerskap ledde till förhör inför domkapitlet. Ärendet fördes senare vidare till världslig rätt. R utfärdade då ett cirkulärbrev till lundastiftets präster med varningar för pietismens kyrkokritik men också med uppmaningar till en förnyelse av kyrkolivet.

R kom på ett något märkligt sätt i kontakt med herrnhutismen under sin biskopstid. Greve N L v Zinzendorf, rörelsens grundare, var på genomresa från Sverige till Tyskland via Danmark. I Khvn hörde han talas om de pietistiska kretsarna kring Murbeck i Malmö och sökte upp dem i av- sikt att bilda en herrnhutisk krets i staden. På Murbecks uppmaning träffade Zinzen-dorf våren 1735 R i Lund. De samtalade flera timmar om det religiösa läget. Tankeutbytet ledde inte till något resultat men Zinzendorf efterlämnade anteckningar från mötet. Först många år efter R:s död fick herrnhutismen en integrerad plats i sv kyrkoliv.

Som biskop arbetade R också med ett omfattande program för kyrkoreformer. Bakgrunden till detta var 1731 års kyrkoordningsförslag, som trycktes 1736. Lundastiftets prästerskap hade under 1737 arbetat med detta förslag som väntades bli behandlat vid kommande riksdag. Med sitt stora intresse för praktiska kyrkoreformer var det naturligt att R var den drivande kraften i arbetet.

R:s memorial rörande reformerna blev hans andliga testamente. Det innehåller i huvudsak förslag på tre områden: en förbättrad kyrkotukt, ordnad folkundervisning med en skola i varje församling och en skolinspektör i varje stift samt rättvisare befordringsgång för prästerna. För den senare frågan föreslogs lottdragning mellan tre präster. Det finns stora likheter - i många fall verbala överensstämmelser -mellan R:s memorial och det samlade yttrande stiftets präster avgav över kyrkoordningsförslaget. R har uppenbarligen i hög grad påverkat prästernas utlåtande.

Det var R:s mening att vid riksdagen arbeta för detta reformprogram. Han hann dock själv aldrig skriva ut det; på väg till riksdagen dikterade han det från sin dödsbädd i Osby prästgård i slutet av april 1738. I tidigare forskning har det ibland förväxlats med ett i radikalpietistiska kretsar författat Andligt memorial som trycktes i Danmark och som felaktigt på titelbladet tillskrevs R. Däremot finns hans egenhändiga koncept till riksdagspredikan bevarad och har också tryckts.

R levde ogift men hade ändå ett stort hushåll. Under professorsåren bodde han i det gamla medeltida stenhus i Lunds centrum som en gång innehafts av Samuel von Pufendorf (bd 29). Hans mor och flera systrar ingick i hans hushåll tillsammans med tre systersöner, som där fick sin uppfostran. Här tog R också emot studenter och bedrev sin privata undervisning. Hans enkla levnadsvanor tillät honom att också ekonomiskt hjälpa andra. I sin bostad byggde R upp ett omfattande bibliotek, som han emellertid förlorade i en brand 1711 tillika med sin manuskriptsamling. Han började emellertid omedelbart bygga upp ett nytt bibliotek som med tiden blev omfattande. Det såldes efter hans död -auktionskatalogen omfattar omkring 2 000 nummer - och var vid auktionen värt nära 800 dir smt, en då avsevärd summa.

R:s bror Magnus R (1676-1742) väckte tidigt uppmärksamhet då han som ung vid Linköpings gymnasium utan koncept föredrog en grekisk oration. 1694 skrevs han in vid UU, men på initiativ av brodern och Andreas Stobaeus knöts Magnus R till LU där han blev professor i historia och poe-tik 1715, i vältalighet och poetik 1730 och i teologi 1735. Han stod dock uppenbarligen i skuggan av sin berömde bror. Emellertid presiderade han vid ett stort antal disputationer av vilka en del hade lokal-historisk inriktning och förebådade dem som senare ventilerades under hans efterträdare Sven LagerBrings (bd 22) presidium. Filosofiskt och teologiskt stod Magnus R på samma linje som sin bror. Från 1740 var han domprost i Lund.

GEDCOM Note

Rydelius, Andreas, dp 24 okt 1671 i Linköping, d 1 maj 1738 i Osby, Krist. Föräldrar: kontraktsprosten Johannes R o Katarina Horneer. Elev i Linköpings skola o gymn, inskr vid UU 12 okt 89, informator hos J Bilberg (bd 4) i Örebro 93, flyttade till Sthlm 95, informator hos C H Grönhagen (bd 17, s 380) o kamreraren J Ruuth där, flyttade till Lund 99, praepositus commu-nitatis där 24 juli 07, fil teor prof där 3 okt 10, erhöll k fullm att förutom professuren förestå Hardeberga o Sandby pastorat, Malm, 6 mars 25, prästv 28 april 25, tredje teol prof vid LU o prebendekh i Stångby o Vallkärra, Malm, 11 dec 30, andre teol prof o kh i Uppåkra o Flackarp, Malm, 22 sept 31, TD vid UU 23 febr 32, förste teol prof vid LU o domprost i Lund 6 sept 32, biskop i Lund o pro kansler vid LU från 18 dec 34. - Ogift.

R tillhörde en östgötsk prästsläkt. Han växte upp i Fornåsa prästgård i en gammalluthersk fromhet och visade redan i unga år god studiebegåvning. 18 år gammal kom han till UU där han uppmärksammades av matematikprofessorn Johan Bilberg, som då befordrats till teologie professor. Denne var en av cartesianis-mens främste företrädare. På grund av stridigheterna kring cartesianismen förflyttades Bilberg 1693 till Örebro som kyrkoherde, och R följde då med som informator för dennes söner och erhöll själv fortsatt undervisning av honom. R uppmärksammades nu genom en latinsk oration som han höll på Linköpings gymnasium, och han erbjöds en notariesyssla vid dom-kapidet där. I mitten av 1690-talet kom R som informator till Sthlm. Där höll han ytterligare en uppmärksammad latinsk oration på Riddarhuset i kungafamiljens når- varo. Orationen åhördes även av några besökande professorer från LU, som rekommenderade honom hos universitetskanslern som adjunkt i filosofiska fakulteten. Redan 1699 flyttade han till Lund. Någon tjänst var emellertid inte ledig, men kanslern tillät honom 1701 att undervisa privat. Undervisningen kom att omfatta en mängd ämnen och R utvecklades till en polyhistor. 1707-10 fick han inkomster också som föreståndare för universitetets kommunitet, som inte enbart var en ut-spisningsinstitution för stipendiaterna utan också en plats för undervisning och övningar, särskilt disputationsövningar. Efter tio års verksamhet vid universitetet utan fast lön utnämndes R till professor i teoretisk filosofi. Han var då i 40-årsål-dern, en ganska sen befordringsålder vid denna tid. Han hade själv aldrig disputerat för magistergraden. Som professor blev R mycket framgångsrik, uppskattad av studenterna och en av universitetets främste företrädare. Ehuru en framträdande latinsk vältalare - hans latinska tal utgavs 1778 med titeln Opuscula Latina - ivrade han tidigare än de flesta för att också den akademiska undervisningen skulle ske på modersmålet. Han började själv undervisa och använda svenska i sitt vetenskapliga författarskap. R:s främsta lärobok är Nödiga förnufftz öfningar för all slags studerande ungdom, som vil hafva sunda tankar, vilken utkom i fem volymer 1718-22 med tillägg 1737, samt Sede-bok, hvar vtin-nan gifves en kårt anledning til dygder (1731). Under hans presidium som professor ventilerades över 100 tryckta latinska disputationer, i många fall med ett mellan honom och respondenten delat författarskap. R var därtill en inte oäven poet. Hans skaldestycken publicerades långt efter hans död i Sv vitterhetsarbeten. Vetenskapligt sett var R mer framträdande som filosof än som teolog. Under sin ungdoms studietid i Uppsala hade han influerats av den cartesianska filosofin, som han med tiden dock kom att stå relativt fri från. I stället utvecklade han ett eget filosofiskt tankesystem av tämligen eklektisk art med inslag från den platonskt färgade filosofi som var gångbar i Cambridge på 1600-talet men också från tysk upplys- ningsfilosofi, bland annat från Christian Thomasius och Johann Franz Buddeus. De senare hade en stark ställning i undervisningen vid LU. Mot olika skolbildningar stod R dock ganska fri och förbehöll sig rätten att själv utvärdera dem och bilda sig en egen uppfattning. Det finns ett starkt moraliskt drag i R:s filosofi. Människan är förpliktad till ett liv, där hon i allt ärar Gud. Den sanna dygden är ett centralbegrepp. Den kan uppnås genom att alla intellektuella, moraliska och religiösa krafter sätts in. Förnuftets övning leder därför till dygd, som är den ledande själsförmögenheten. Sin yttersta grund har likväl etiken i den kristna tron. I denna är människans bestämmelse fastlagd, och det yttersta beviset på all sanning är Gud. Ett viktigt inslag i R:s filosofi är vidare tanken på själens "innersta känsel", sensus intimus, så som den kommer till uttryck i hans Förnuftsövningar. Genom sig själv äger själen medfödda idéer, men också dessa idéer har ett sinnligt ursprung. De går tillbaka på förnimmelser hos ett själens eget sinne. Till detta inre sinne räknar också R människans upplevelse av att stå i överensstämmelse med den gudomliga viljan. - Tanken på sensus intimus var inte helt ny, men i R:s utformning kom den att få stor betydelse i sv filosofisk tradition under upplysningstiden. Teologiskt sett var R ortodox, och han följde här de dogmatiska läroböckerna. För honom fanns ingen spänning mellan förnuft och uppenbarelse. Tyngdpunkten låg i sambandet mellan rätt lära och liv. Den praktiska kristendomen med ett utpräglat kristocentriskt drag är utmärkande. I botten fanns emellertid en mörk syn på människolivet och tiden. Livet var en "korsbörda". Detta kunde också förenas med apokalyptiska stämningar som protest mot, som R uppfattade det, tidens lycko- och nyttighetsideal. Också tidens nya religiösa strömningar var honom helt främmande. Någon förföljelse av nya religiösa minoriteter var det dock inte fråga om från hans sida. R:s mål var i stället att söka övertyga och övertala teologiska motståndare. Så tillkom t ex hans skrifter mot den tyske radikalpietisten J C Dippel (bd 11). R svarade för det teoretiska försvaret av den ortodoxa läran såväl i sina föreläsningar som i skrift. Mest känd är hans An-merkningar dl Christiani Democriti så kallada Demonstratio evangelica ... uti pu-bliques lectioner på Academien giorda, som utkom i två delar 1732-36. Också mot nya religiösa svärmiska rörelser vände sig R i skrift. Det gällde främst apokatastatiska strömningar om alltings återvändelse. Mot denna lära skrev han 1728 boken Nödige och välmente påminnelser emot den så kallade Apocatastasin panton. Den var till stora delar riktade mot den greve Bengt Frölich (bd 16) på Vollsjö gård, vars mystiskt färgade livssyn gjorde att han öppet separerade från det officiella kyrkolivet och med tiden även landsförvisades. Redan under sin tid som filosofiprofessor hade R deltagit i universitetets undersökningar mot radikalpietistiska studenter. Trogen sin inställning försökte han övertyga dem med förnuftsskäl och avrådde från att ingripa med maktmedel. Det kunde finnas en "from intention" även bakom de felaktigaste radikala religiösa idéer. R var en mycket uppskattad lärare som ägnade mycket tid åt sin undervisning och sina studenter. Detta hängde samman med hans pedagogiska program att göra vetenskapen mer allmänt tillgänglig, undvika en ensidig fackutbildning och omsätta utbildningen i praktisk handling. Hans undervisning var välbesökt och det växte upp kring honom en stor skara elever som han gav avgörande impulser. Undervisningen var även praktiskt inriktad. Det räckte inte, som R skrev i protokollsboken vid sitt avsked som inspektor för Gbgs nation, att vara "vackert och väl studerad". Det gällde också att "mer och mer polera och pryda sitt leverne med täcka seder, fogligt sinne och med allt det som heter dygd". R samlade sina studenter i sitt hem för övningar där andaktsstunder och bibelutläggning förekom som naturliga inslag. Inom universitetet hade R därtill en aktad ställning och tycks ha haft god administrativ förmåga. Han var rektor i tre omgångar samt därtill prorektor och inspektor för Västgöta och Gbgs nationer i sammanlagt 16 år. Nationerna var viktiga undervisningsinstrument eftersom det där förekom disputationsövningar under inspektörs eller kurators presidium som en första övning i disputationsfärdighet. Det tycks också ha varit R som till stora delar låg bakom det reformprogram med titeln Oförgripliga tankar som konsistoriet framlade 1723 och som rörde undervisningen i filosofiska fakulteten. R hade ett personligt förhållande till studenterna. Hans grundsyn uttrycks i det tal, De republica academica, han höll vid rektorsskiftet 1724. Han drar där paralleller mellan föräldrarnas förhållande till sina barn och de akademiska lärarnas till studenterna. Samma endräkt som naturen låter råda mellan föräldrar och barn har de tvingande omständigheterna upprättat mellan de akademiska lärarna och studenterna. Universitetet har därför ett ansvar också för studenternas liv. R:s övergång till teologisk fakultet 1730 medförde den förändringen att han blev ledamot av Lunds domkapitel och fick ta del i stiftsledningen. Inom två år var han förste teologie professor och domprost. Mot bakgrund av hans verksamhet är det naturligt att han nu började förekomma på biskopsförslag och när Lunds stift i aug 1734 uppsatte sitt förslag angående efterträdare till Jonas Linnerius (bd 23, s 721) erhöll R en närmast självklar röstmajoritet. Kontakten med universitetet bibehöll han eftersom biskopstjänsten var förenad med uppdraget att vara prokansler. Enligt egna uttalanden hade R vid alla biskopsval hållit sig "så passive som en stock". Men sedan han väl blivit biskop tog han genast ledningen av domkapitlet och stiftet. Hans biskopstid blev emellertid kort då han hastigt avled mindre än fyra år efter tillträdet. I ett programmatiskt Herdabrev til skånska och blekingska prästerskapet som R utsände strax efter sitt biskopstillträde 1735 angav han riktlinjerna: att värna om "den himmelska sanningens bekännelse och försvar" och beflita sig om "ett ostraffbart leverne". Som ortodox teolog ansåg R att den rätta läran skulle förenas med ett rätt liv. Därför uppmanade han prästerna att vara föredömen för sina församlingar. R:s herdabrev är det äldsta bevarade skånska herdabrev som utgetts i tryck. Det utkom först efter hans död 1757 men trycktes senare i nya upplagor. Under sin korta biskopstid hann R med två prästmöten och var en rätt flitig visitator i församlingarna. De nya andliga rörelserna hade också börjat vinna insteg. Den konservativa pietismen hade en ryktbar företrädare i malmöprästen Peter Murbeck (bd 26). Hans väckelsepredikningar med kritiska uttalanden mot överhet och prästerskap ledde till förhör inför domkapitlet. Ärendet fördes senare vidare till världslig rätt. R utfärdade då ett cirkulärbrev till lundastiftets präster med varningar för pietismens kyrkokritik men också med uppmaningar till en förnyelse av kyrkolivet. R kom på ett något märkligt sätt i kontakt med herrnhutismen under sin biskopstid. Greve N L v Zinzendorf, rörelsens grundare, var på genomresa från Sverige till Tyskland via Danmark. I Khvn hörde han talas om de pietistiska kretsarna kring Murbeck i Malmö och sökte upp dem i av- sikt att bilda en herrnhutisk krets i staden. På Murbecks uppmaning träffade Zinzen-dorf våren 1735 R i Lund. De samtalade flera timmar om det religiösa läget. Tankeutbytet ledde inte till något resultat men Zinzendorf efterlämnade anteckningar från mötet. Först många år efter R:s död fick herrnhutismen en integrerad plats i sv kyrkoliv. Som biskop arbetade R också med ett omfattande program för kyrkoreformer. Bakgrunden till detta var 1731 års kyrkoordningsförslag, som trycktes 1736. Lundastiftets prästerskap hade under 1737 arbetat med detta förslag som väntades bli behandlat vid kommande riksdag. Med sitt stora intresse för praktiska kyrkoreformer var det naturligt att R var den drivande kraften i arbetet. R:s memorial rörande reformerna blev hans andliga testamente. Det innehåller i huvudsak förslag på tre områden: en förbättrad kyrkotukt, ordnad folkundervisning med en skola i varje församling och en skolinspektör i varje stift samt rättvisare befordringsgång för prästerna. För den senare frågan föreslogs lottdragning mellan tre präster. Det finns stora likheter - i många fall verbala överensstämmelser -mellan R:s memorial och det samlade yttrande stiftets präster avgav över kyrkoordningsförslaget. R har uppenbarligen i hög grad påverkat prästernas utlåtande. Det var R:s mening att vid riksdagen arbeta för detta reformprogram. Han hann dock själv aldrig skriva ut det; på väg till riksdagen dikterade han det från sin dödsbädd i Osby prästgård i slutet av april 1738. I tidigare forskning har det ibland förväxlats med ett i radikalpietistiska kretsar författat Andligt memorial som trycktes i Danmark och som felaktigt på titelbladet tillskrevs R. Däremot finns hans egenhändiga koncept till riksdagspredikan bevarad och har också tryckts. R levde ogift men hade ändå ett stort hushåll. Under professorsåren bodde han i det gamla medeltida stenhus i Lunds centrum som en gång innehafts av Samuel von Pufendorf (bd 29). Hans mor och flera systrar ingick i hans hushåll tillsammans med tre systersöner, som där fick sin uppfostran. Här tog R också emot studenter och bedrev sin privata undervisning. Hans enkla levnadsvanor tillät honom att också ekonomiskt hjälpa andra. I sin bostad byggde R upp ett omfattande bibliotek, som han emellertid förlorade i en brand 1711 tillika med sin manuskriptsamling. Han började emellertid omedelbart bygga upp ett nytt bibliotek som med tiden blev omfattande. Det såldes efter hans död -auktionskatalogen omfattar omkring 2 000 nummer - och var vid auktionen värt nära 800 dir smt, en då avsevärd summa. R:s bror Magnus R (1676-1742) väckte tidigt uppmärksamhet då han som ung vid Linköpings gymnasium utan koncept föredrog en grekisk oration. 1694 skrevs han in vid UU, men på initiativ av brodern och Andreas Stobaeus knöts Magnus R till LU där han blev professor i historia och poe-tik 1715, i vältalighet och poetik 1730 och i teologi 1735. Han stod dock uppenbarligen i skuggan av sin berömde bror. Emellertid presiderade han vid ett stort antal disputationer av vilka en del hade lokal-historisk inriktning och förebådade dem som senare ventilerades under hans efterträdare Sven LagerBrings (bd 22) presidium. Filosofiskt och teologiskt stod Magnus R på samma linje som sin bror. Från 1740 var han domprost i Lund.

Död https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0061534_00243#?c=&m=&s=&cv=...