Carl Edvard Bolin

http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Edvard_Bolin

Carl Edvard Bolin, född 1805 i Stockholm, död 1864 i S:t Petersburg, var en svensk-rysk juvelerare. Carl Edvard Bolin var ett av elva barn till sjökaptenen och köpmannen Jonas Wilhelm Bolin (1774-1831) och Charlotta Wilhelmina Ostermark (1783-1856). Efter faderns död till havs 1831 flyttade han från Stockholm till S:t Petersburg i Ryssland, där han 1833 fick anställning som bokhållare hos juveleraren Gottlieb Ernst Jahn. År 1834 gifte han sig med hovjuvelerare Andreas Roemplers dotter Ernestine Catherina (1811-88) och blev därmed delägare i juvelerarfirman Jahn & Bolin, från 1836 efter Gottlieb Ernsts Jahns död Bolin & Jahn.

År 1839 blev Carl Edvard Bolin hovjuvelerare och rysk undersåte. Tio år senare hade firmans verkstad ett 50-tal anställda. Efter Carl Edvard Bolins död drevs firman vidare av änkan och två av sönerna, Edvard (född 1842) och Gustaf Oscar Friedrich (1844-1916).

Carl Edvard var utbildad bokhållare och hade bistått sin fader i hans verksamhet. Nu hade Carl Edvard varken arbete eller medel att öppna sin egen firma. Därför reste han till Rysslands dåtida huvudstad S:t Petersburg för att söka sig en försörjning. Vid den här tiden var denna dynamiska och snabbt växande stad en internationell metropol. Det vidsträckta Ryssland var under tidigt 1800-tal de gränslösa möjligheternas land som lockade emigranter från hela Europa, så som det stora landet Amerika i väst skulle komma att göra en generation senare.

TSARENS OCH ARISTOKRATINS JUVELERARE 1796 I S:t Petersburg träffade unge Carl Edvard den sköna Ernestina Catherine Roempler. Hon var dotter till en berömd inflyttad tysk juvelerare som etablerat sin firma i S:t Petersburg 1796 och utnämnts till hovjuvelerare till den ryske tsaren.

1834 Bohlin & Jahn Hovjuvelerare Andreas Roempler hade avlidit några år innan dottern gifte sig med Carl Edvard Bolin 1834. Men juvelerarhuset fanns kvar i familjens ägo och Carl Edvard blev genast delägare och tog över ledningen. Han saknade helt erfarenheter av juveleraryrket, men var en arbetsam och driftig entreprenör med både charm och visioner. Carl Edvard tog sin yngre bror Henrik Conrad till S:t Petersburg och gav honom arbete i firman. Snart blev Carl Edvard Bolin utnämnd till hovjuvelerare i eget namn hos tsaren och juvelerarhuset bytte sedermera namn till Bolin & Jahn (Jahn efter kompanjonen och svågern Gottlieb Ernst Jahn, som avled redan 1836). Firman var redan vid mitten av 1800-talet förhållandevis stor, med omkring femtio arbetare i verkstaden.

1850 CE Bolin Bolin & Jahn blev snart den mest framstående och exklusiva juveleraren i S:t Petersburg, specialiserad på stora, magnifika smycken till hovet och de förmögna ryska adelsfamiljerna. Ädelstenar av yppersta kvalitet och det mest utsökta hantverket blev Bolins signum. Bolin & Jahn, som kring 1850 bytte namn till C E Bolin, blev snart känt långt utanför Rysslands gränser och hävdade sig mycket väl även i jämförelse med de främsta juvelerarna i Paris. Vid Londonsutställningen 1851, den första av de stora världsutställningarna för industri och konsthantverk, väckte Bolins smycken stor uppmärksamhet.

I Christopher Hobhouses bok ”1851 and the Crystal Palace” står bland annat: ”...de ryska juvelerna, av Bolin, var de bästa på utställningen, både i design och kvalitet”.

De ryska juvelerarhusen var unga och nyetablerade i jämförelse med de parisiska. Därför väckte nivån i framför allt Bolins arbeten överraskning och sensation, vilket bland annat beskrivs i följande omdöme: ”Herr Bolins arbeten med sina fulländade infattningar överträffade definitivt allt annat på utställningen, även den spanska drottningens diadem av den berömde parisiske juveleraren herr Lemonier.”

[http://www.bolinauktioner.se/historia.html]