Eleonora Vilhelmina Palmstierna

Eleonora (Ellen) Palmstierna, född 7 augusti 1869 i Stockholm, död 2 december 1941 i Stockholm, var en svensk rösträttskämpe samt ordförande i och delaktig i grundandet av den svenska föreningen Rädda Barnen. Ellen Palmstierna var dotter till generalmajoren och statsrådet, friherre Hjalmar Palmstierna (1836-1909) och Sofia Charlotta Vilhelmina Blomstedt, och sondotter till översten och landshövdingen friherre Otto Palmstierna (1790-1878). Hon gifte sig 1896 med majoren friherre Samuel Henrik Fabian Lilliecreutz, och flyttade då till Jönköping där hon engagerade sig i lokalföreningen för kvinnors rösträtt. 1910-11 var hon föreningens ordförande. Hennes äktenskap upplöstes 1911 och då lade hon ner större kraft på socialt arbete. 1915 blev hon biträdande sekreterare i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, och verkade även inom andra organ i Stockholm som hon flyttade tillbaka till. Samma år deltog hon även i den svenska delegation som närvarade i kvinnokonferensen i Haag, och som en av den kongressens delegater blev hon sänd till Ryssland. Hon hade vidare förtroendeuppdrag för National Conference och Women's International League for Peace and Freedom. 1919 var Ellen Palmstierna en av initiativtagarna till bildandet av föreningen Rädda Barnen i Sverige, och blev dess första ordförande. Hon gjorde som sådan en betydelsefull insats för att hjälpa barn som for illa efter första världskriget.