Erik Rhönnstad

Erics yrkesverksamma år som konstnär sträckte sig mellan 1933-1980, även om en del tavlor är daterade före 1933. Just detta år debuterade han på Arvikautställningen. Andra utställningar han deltog i fram till 1944 var: Karlstad 1934,1936,1938,1942 Säffle 1934,1936,1942 Kristinehamn 1936 Gävle (med Jensen) 1942 Göteborg 1943.

Eric och Lena bodde i Västra Sund fram till 1966 då familjen flyttade in till centralorten och till Lagerlöfsgatan 5. 1936-1938 hyrde paret av läraren och apotekaren Kihlgren. 1955-1957 flyttade de in i Bergenholtzvillan i Västra Sund. Den 13 mars 1980 avled Eric och hustrun Lena flyttade till Parkgatan året efter. Lena gick bort 1996. Av barnen har Olle, Anne-Marie men även Jan fört konstutövarskapet vidare.

1986 anordnades en minnesutställning om Eric Rhönnstad på Arvika Nyheters galleri. Genom en uppmärksammad utställning på Arvika Expo 1997 kunde en liten del av Erics stora produktion visas.

Fakta: Rhönnstad, Olof Erik Född: 9 okt 1909 - 13 mars 1980

Konstnärer anknytning Olle Rhönnstad, Anne Marie Rhönnstad Deve Andersson, Thore Andersson

Eric blev ofta omnämnd som det värmländska vintermåleriets mästare. Från 1966 och framåt vidareutvecklade Eric vintermåleriet och det är inte konstigt att han ibland kallats Vintermåleriets Mästare. Eric blev tidigt erkänd som porträttmålare. Eric:s figurativa uppfattning gav tidigt intrycket av en stor begåvenhet, vilket visade sig i hans tecknande. Från 1966 och framåt vidareutvecklade Eric vintermåleriet och det är inte konstigt att han ibland kallats Vintermåleriets Mästare. All kunskap Eric förvärvade medförde att han så småningom fann de rätta ultravioletta nyanserna för vårt vinterlandskap.

Erics yrkesverksamma år som konstnär sträckte sig mellan 1933-1980, även om en del tavlor är daterade före 1933. Just detta år debuterade han på Arvikautställningen. Andra utställningar han deltog i fram till 1944 var: Karlstad 1934,1936,1938,1942 Säffle 1934,1936,1942 Kristinehamn 1936 Gävle (med Jensen) 1942 Göteborg 1943.

1986 anordnades en minnesutställning om Eric Rhönnstad på Arvika Nyheters galleri. Genom en uppmärksammad utställning på Arvika Expo 1997 kunde en liten del av Erics stora produktion visas.

Eric som konstnär Eric hade en utpräglad förmåga att ta intryck, en förmåga som återspeglar sig i hans måleri med lyckade återgivningar av de ultravioletta färgerna samt att föra över motiv till duk. I Västra Sund lärde han känna naturen och Kleva blev ett av hans kära mål, varifrån han med penseln fångade panoraman över Glafsfjorden. När Eric gick emot det konstifika och etablissemanget banade han väg för det "fria måleriet", som innebar att konstnären inte fick några stipendier eller statliga bidrag. Själv utvecklade han sin egen förmåga att uttrycka sig i färger, att återge naturen och att utveckla en egen teknik. Kanske ligger det en del i att så kallade förståsigpåare har hämmat uttryckssättet i konsten som medel och kreativitet för människan och att inte konsten skulle tillhöra "folket" utan få utvalda, som tilldelades arbetsuppgifter.

Gick sin egen väg Eric brydde sig inte om några konstnärliga inriktningar utan ville vara en "fri konstnär". Han var starkt emot kritiker och gick sin egen väg. Han var visserligen en riksorganiserad konstnär ett tag men tyckte inte att han därmed fick måla som han ville. Det var endast ett fåtal utvalda organiserade som fick tillåtelse till det. Genom att gå sin egen väg kunde han bereda gemene man att få ta del av reell konst istället för de tryck, som ofta återfanns i hemmen.

På ett sätt kan man säga att Eric var före sin tid. Han gav med sitt måleri och utvecklingen av färg och nyansteknik svenskt landskapsmåleri en förstärkning i kunnandet om teckning och färger. Att få ge uttryck i färg vad man som människa tog intryck av blev faktiskt ett livselixir för honom.

Motgångarna i Erics konstnärliga gärning präglades av avundsjuka och förståsigpåare. Hans konstliv under sin senare period blev inte samstämmigt med hans tidigare period. Han fick uppleva att konsten blev ett uttrycksmedel för människan oavsett samhällsklass och att det fria måleriet gav en känsla av naturlig verklighet.

Å andra sidan fick han aldrig uppleva ett ohämmat måleri. På vissa håll ville man att Eric skulle inrikta sig på porträttmåleri men naturen och landskapsmåleri tog helt överhanden. Men det blev en hård eklut som han måste gå igenom, många och hårda år. Någon pointistisk stil utvecklade han aldrig. Det "pastosa", degiga måleriet tyckte han aldrig om.

Om Eric tagit intryck av kritiken mot "hans egen väg" skulle vi idag ha varit en landskapsmålare fattigare och inte kunnat njuta av hans vackra landskapsmålningar.

Eric älskade naturen och då kanske framförallt naturen i vinterskrud. Han upplevde utvecklingen i färgindustrin och av lystekniken. All kunskap han förvärvade medförde att han så småningom fann de rätta ultravioletta nyanserna för vårt vinterlandskap.

Kanske den manuella skickligheten Erics stora fiende genom åren. Utan svårigheter eller problem lade han upp den ena duken elegantare än den andra. Med insmickrande färghållning då färgen är som viktigast som uttrycksmedel. Penseln trollar fram vintertavlor med snöhöljda granar, soldis över höjderna och blå-ultravioletta skiftningar, som återger djupkänslan och en "luftkänsla".

Bilderna han åstadkom kan inte liknas vid någon annans. Som människa och yrkesutövare var Eric en riktig Jössehäring och Arvikabo.

Text/ Bengt Andersson Arvika