Fredric Gustaf Gustavsson Clementeoff

Tab 4: http://runeberg.org/anrep/1/0458.html

http://runeberg.org/adelskal/1872/0152.html

Källa: Piteå stadsförsamlings kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010155/A I/8a (1882-1892) https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0035088_00199

Källa: Piteå stadsförsamlings kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/HLA/1010155/F/3 (1875-1893) https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0014691_00054

07.07.1889 Hufvudstadsbladet no 158

Adliga ätten Clementeoff, n:o 1956 på svenska riddarhuset, har enligt svenska tidningar, nyligen utgått på svärds- eller manliga sidan med f. d. Kaptenen vid Norrbotten fältjägar-regementet, postmästaren i Piteå Fredrik Gustaf Clementeoff, som var född 1800, och alltså 89 år gammal; han efterlemnar dock fyra döttrar, deribland en gift. Då denna visseligen icke märkvärdiga, men dock färegna ätt äfven hör till å finska riddarhuset introducerade adeln, ehuru äfven här utgången, anse vi oss kunna sägä några ord om densamma. Namnet är ryskt och ätten härstämmar från en gammal bojarslägt i nordliga Ryssland, som gjorde sig känd i Sverige under Gustaf II Adolfs tid. En ättling, Vasilij Clementeoff blef löjtnant i svensk tjenst under Carl XI, och naturaliserades som svensk adelsman 1680, denna Sveriges stormaktstid, då hundradetals såväl infödda, som utom landet födda militära och civila embetsmän kreerades till svenska ridders- och adelsmän, friherrar och grefvar oräknade. Denna Clementeoff hade tre söner, hvilka all gingo i svensk krigstjenst vid finska regementen, en i Savolaks, en i karelen och den mellersta Magnus gustaf vid Österbottens regemente, der han var endast fältväbel och som sådan tog introduktion å svenska riddarhuset 1756 under den s. k. Frihetstiden och dog 1764 i Kemi socken. Han hade en son, som blef löjtnant vid samma regemente, och dog 1815, och hans son Henrik Volmar, som tjenade vid Kajana bataljon, erhöll kaptens afsked 1810, blef immatrikulerad å finska riddarhuset d. 5. febr. 1818, då detta riddarhus först organiserades; begge dessa, far och son, bivistade finska kriget 1788-90. Henrik Volmar dog 1843 på Hietala i Kemi socken, barnlös och med honom utdog ock denna ätt i Finland; han var och blef den enda med detta namn på finska riddarhuset. Han hade blått två bröder, hvilka också tjenade vid kajana bataljon, men efter 1809 gingo i svensk militärtjenst vid Norr- eller Vesterbottens regemente och fortplantade ätten i Sverige, der den nu först 1889 dött ut med den gamle postmästaren i Piteå, en brorson till Henrik Volmar; enn annan brorson var magister och kollega i Piteå, †1845. Det egna med denna ätt är, att alla dess medlemmar, icke alltför talrika, de må hafva varit i militär eller civil tjenst, hållit sif inom de nordligare delarne af Sverige och Finland, så nära norra polcirkeln som möjligt. – I boken eller beskrifningen till den nyss utkomma ”Vapenboken” öfver Finlands ridderskap och adel är dödskorset utelemnad för ätten Clementeoff, ehuru redan 1843 här utgången, hvilket är ett af de många felen i denna bok.