Grete Maria Mac Laury

Några sammanfattande, snabbt nedtecknade rader om min mor, (Grethe) Maria Mac Laury född Eberth..

Min mormor Inga (Ingeborg) Hässler hade haft ett långt kärleks- och vänskapsförhållande i Sverige med Ivar Kreuger under cirka 10 år. Då det inte verkade leda till ett äktenskap önskade hon bryta detta och for till Danmark. Där träffade hon civilingeniör Torkil Eberth och de gifte sig och fick en dotter, Grethe. Äktenskapet höll desssvärre inte mer än några år. Dels var det svårt att trivas och bli accepterad i Danmark, dels fick hon ,på omvägar, genom släktingar höra hur mycket Ivar längtade efter henne. Mormor flyttade tillbaka till Sverige. Torkil vägrade att skiljas och det blev rättegång och tvist om barnet, som kiddnappades över Öresund ett par gånger. Rätten beslöt att barnet skulle få vara hos sin mor. Inga flyttade tillbaka till Sverige och återupptog bekanskapen med Ivar Kreuger i ytterligare nästa 10 år. Så Grete växte upp i Stockholm. Hon hade det mycket gott materielt med leksaker, "piga" och hushållerska, men fick kanske inte den rätta kärleksfulla tillvaron hon behövde. Blev mycket bortskämd, slarvade med skolan trots högt intellekt. Fick en god vän för livet i sin skolkamrat Aino Moravec, som sedan började dansa ballet. Mor ville revoltera. Började intressera sig för teater i tonåren. Var med som statist och fick en del små roller bl a på Malmö Stadsteater. Fadern i Danmark ville att hon skulle utbilda sig till arkitekt eller något med heminredning, något som hon tidigt hade visat stor tallang för. Mycket god smak med roliga lösningar. Hon var dock inne på att ägna sig åt teater el dyl. Grethe var dessutom mycket lång och stilig, och gjorde sig "på scen" och som manekäng. Som 24 åring träffade hon cirkusdirektören Max Schumann i Danmark och blev förälskad. Han levde ett enkelt liv inom cirkusen och Grethe - eller som hon numera kallade sig Maria- levde ett mer glamoröst liv alltid uppklädd och sminkad. De träffades dock (under kriget) ömsom i Danmark ömsom i Sverige. Jag blev till i Sverige 1944 - troligen som ett sätt att tvinga fram ett giftemål. Men det blev ej så - de var för olika. I december -44 föddes jag i Danmark under kriget. Max gifte sig 1½ år senare med en dansk flicka.

Min mor, som var 25 år när jag föddes, bodde periodvid hos sin far. Hon förbjöds att ta hem sitt oäkta barn till fadern i Danmark - en fin förmäm släkt. Jag placerades på ett barnhem och mor flyttade bl a. till Paris på ett par år för att tillslut, på 50-talet, flytta till USA. Där försörjde hon sig bland annat genom att hyra ut lägenheter i andra hand, efter det att hon hade möblerat upp dem. Hon hade upp till nio lägenheter. Hon var mycket handlingskraftig och hade en enorm vilja och energi att genomdriva det hon ville. Och ett ekonomiskt sinne att få allt lönsamt..

Jag bodde på det danska barnhemmet i 10 mån. Därefter hämtade min mormor - då 55 år - hem mig till Stockholm. Där fick jag den kärlek och omvårdnad, som min mor en gång saknade. Som mormor själv sade - "det jag en gång inte hade tid och förstånd att ge Grethe, det hoppas jag att jag nu kan ge dig. Det är mitt fel att hon blev så bortskämd och rastlös." Mormor och jag hade det jättebra trots att vi levde under mycket knappa fbrhållanden. Hade en stor sex rums våning på Östermalm utan elvärme och varmvatten. Hyrde ut fyra av rummen till olika hyresgäster, för att få det att gå runt. Mor hade det dock relativt bra utomlands i New York. Kom hem var 3:e till var 5;e år och hälsade på. 1969 gifte sig mor, som hon själv humoristiskt sade "jag måste ju gifta mig före min dotter (som gifte sig 1970). Robert , hennes man, var amerikan och de köpte sig en mycket vackar våning på Sutton Place i New York vid East River nära FN-huset. De besökte Sverige ett par gånger och höll nu tätare kontakt med mig, bambarnen och min mormor Inga (som gick bort 1977). 1984 var Claes och jag och hälsade på dem i N.Y Sedan mor blivit änka (1993) kom hon till Sverige 1-2 ggr per år - hon hade även en liten övenattningslägenhet här hemma och vi hade det riktigt trevligt. Hon tyckte förståss att det var roligt att täffa mig, min man samt sina två barnbarn, som hon var mycket stålt över.

Hennes stora intresse,käriek och sällskap i N.Y. var hennes två katter, som hon gjorde allt för. Hon hade hämtat hem dem från ett hem för överblivna katter - när hennes tidigare två katter dog av ålder. Hon hade stora bekymmer för hur de skulle klara sig om hon skulle gå bort. (Testamenterade med katterna en stor summa pengar till den som skulle ge dem ett bra hem.) Hennes anda stora intresse de senaste 5-6 åren var att 2 ggr per år resa på kryssning under 3-4 v. per resa. Där kunde hon klä upp sig och agera som den primadonna hon alltid var. Hon var en person som aldrig gick obemärkt förbi. Lång och stillig, vackert klädd, med högburet huvud skred hon in i lokalen. En spännande person. Och talade man om hennes ålder drog hon alltid av 10-15 år. Till och med när hon i februari 2002 fick veta att hon hade fått bröstcancer, som spritt sig till båda lungorna, ville hon inte tala om det för sina vänner i N.Y. Hon var fast besluten att med sin starka vilja och envishet, kunna klara av det med hjälp av operation och kemoterapi. Och att till hösten kunna resa på ytteriigare en kryssning.

Jag hann besöka henne i hennes hem i New York en sista gång under påsken 2002. Ett par veckor senare kom även hennes ena barnbarn. Den 16 april 2002 gick hon bort efter någon vecka på sjukhuset. Jag, Camilla, åkte sedan åter till N.Y. vid två tillfällen dels för att ta hem mor´s aska för begravning i familjegraven på Norra Begravningsplatsen, Stockholm den 21 maj 2002, dels för att ta hand om och avveckla hemmet i N.Y och ordna med alla formaliteter rörande dödsboet. Hon hade ju bott i N.Y. under 50 år.