Gustaf Schröder

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Schr%C3%B6der

https://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=6402

Schröder, Gustaf, f 6 juni 1824 i Nor, Värml, d 2 aug 1912 i Sthlm, Osc. Föräldrar: klädesfabrikören Johan Reinhold S o Brita (Betty) Christina Hjelm. Bruksbokhållare vid Sälboda bruk, Gunnarskog, Värml, 42-45, vid Koppoms bruk, Järnskog, 45-46, vid Mölnbacka bruk, Nedre Ullerud, 46-47, vid Kvarntorps bruk, Nedre Ullerud, 47-49, timmerköpare o timmermärkare för Lilla Edets sågverk med stationering i Dalby 50-59 o i Arvika 59-63, allt i Värml, timmerköpare o flott- ningschef för Korsnäs bol o Oreälvs bol 63-80, med stadonering i Venjan 66-77 o i Älvdalen 77-80, båda Dalarna, arrenderade Siljansfors bruk, Mora, Dalarna, 80-84, ägare av Edsfors bruk, Ekshärad, Värml, 84-87, bosatt i Sthlm från 87. Förf.

G 4 aug 1869 i Falun m Alma Ericson, f 18 maj 1849 i Linköping, d 6 jan 1944 i Solna, dtr till bryggaren Carl Henrik E o Johanna Maria Novander.

Biografi S växte upp i Arvika där den tidigt bortgångne fadern hade anlagt en fabrik för vävnad och färgning av kläder samt ett ullspinneri. Sin skolgång avslutade S av ekonomiska skäl vid 16 års ålder, då han fick arbete som handelsbetjänt i staden. Med början 1842 verkade han som bokhållare vid olika bruk runtom i Värmland, så småningom särskilt inriktad på sågverksrörelser och skogsbruk. 1850-63 var han timmerköpare och ombud för Lilla Edets sågverk med verksamhetsområde i västra Värmland och även i Norge, och 1863-80 arbetade han i Dalarna med skogsköp, avverkning och flottning, bl a för Korsnäsbolagets räkning. Efter att uppdragen för de stora bolagen avslutats tog S Siljansfors nedlagda bruk på arrende, i första hand sysselsatt med driften av jordbruket, och några år senare inköpte han Edsfors vid Klarälven. Vid denna tid försämrades dock hans ekonomi drastiskt, bl a på grund av misslyckade skogsaffärer, och 1887 nödgades familjen, med fem minderåriga barn, att i det närmaste utblottad flytta till Sthlm.

S var redan som ung livligt intresserad av jakt och friluftsliv och kom även under sina yrkesverksamma år att mycket vistas i skog och mark. Befattningarna som bruksbokhållare och timmerköpare lät sig väl förenas med hans passionerade jaktintresse, och han blev med tiden en mycket skicklig jägare och stor kännare av djurlivet i Värmland och Dalarna. Särskilt under stationeringarna i Dalby i norra Värmland och i Venjan i Dalarna kom han att tillbringa mycket tid i rena vildmarken. Här nöjde han sig inte med den på dessa orter vanliga har- och fågeljakten utan begav sig ofta ensam på långa vandringar för att fälla även lo och björn. S fick också stora insikter i skogsböndernas liv och seder. Under sin tid i Dalby kom han i nära kontakt med den finska befolkningen i norra Värmland och de hårda levnadsförhållanden som rådde där.

Från 1853 medarbetade S då och då med jakthistorier i olika tidningar och tidskrifter men sitt egentliga författarskap inledde han först vid 64 års ålder i samband med flyttningen till Sthlm och familjens svåra ekonomiska situation. Ett första arbete, Minnen från skogarne (1888), blev med sina sakkunniga och humoristiska skildringar av spännande jaktäventyr en publikframgång och S fortsatte därefter produktionen med drygt en bok per år fram till 1909. Vid sidan av jakt- och fiskeskildringar och praktiska handböcker för jakt och fiske utgav han också en serie romaner med motiv från den värmländska finnbefolkningens liv, särskilt riktade till en ungdomspublik. Med sina berättelser om Örjan Kajland, Pekka Huskoinen och deras ättlingar blev S en av de första som i litterär form uppmärksammade denna befolkningsgrupp. Han var starkt påverkad av sin samdds indianböcker och framställde gärna skogsfinnarna som friska naturmänniskor, fulla av ädla egenskaper. S var en nära umgängesvän till Albert Bonnier (bd 5) och hans produktion blev med tiden en betydande tillgång för Bonniers förlag. En inventering av folkligt bokinnehav som gjordes 1930 visade att S:s arbeten, med sina många nyutgåvor, tillhörde de mer spridda i landet (Svedjedal).

En särställning i S:s produktion intar En bruksbokhållares minnen (1-2, 1892-1903), ett arbete med social- och kulturhistoriskt intressanta skildringar av förhållandena vid värmlandsbruken under 1800-ta-lets första hälft. Första delen recenserades av Gustaf Fröding i Karlstads-tidningen och inspirerade denne till dikten Den gamla goda tiden (1894). Den mörka bild av bruksmiljön som Fröding där tecknar, i skarp kontrast till bl a E G Geijers Minnen, återspeglar väl S:s sakligt återhållna redogörelse för löner, arbetstider, bestraffningar, bostadsförhållanden, fattigvård, nykterhet och sedlighet vid bruken. I sina bruksminnen introducerade S också kolaren i sv prosa, vilket blev av betydelse inte minst för Dan Anderssons författarskap. S:s bruksminnen utgavs ånyo 1978 med inledning av Mats Rehnberg.

Författare Kåa Wennberg

http://www.svenskagravar.se/index.php/visa_gravsatt/?ID=20000486&LO...öder&DISTRIKT=ARV101&GRAV_NR_SELTYPE=E&ORDER_BY=fornamn&ORDER_DIRECTION=asc

Sök i Nationella Arkivdatabasen