Hans Persson [Hambraeus]

Hans Persson

Bonde.

Barn med Gunborg Nilsdotter

Barn:

Sigfrid Hansson (~1626 - 1692) Hans Hansson Mats Hansson

Noteringar

Barn: Sigfrid Hansson omk 1626-1692-01-10 Mats Hansson Hans Hansson Per Hansson Hambraeus Sigrid Hansdotter Erik Hansson - 1680

Utdrag ur U. Sikeborg: "Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland" (Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 151- 153) (källhänvisningarna är här utelämnade): "[Nils Jönsson och hustru Cecilia i Hamre nr 3-4] hade åtminstone en dotter, antagligen med namnet Gunborg (se nedan), som blef gift med Hans Persson. Han sägs 1634 i samband med en tvist med kyrkoherden herr Olof uttryckligen vara svärson till Nils Jönsson. (---) År 1613 anges som ägare till gården en Per Hansson, som också skattade för hustru, en son och en dotter. Följande år står dock Hans Persson och hans hustru för hemmanets skötsel. Per Hansson bor likväl kvar i Hamre och lever ännu 1623, då han uppräknas bland åldersstigna och sjuka. Det förefaller troligt att vi här har att göra med far och son. Eskil Persson, som tidigare varit landbonde på Stornärby, brukar fr.o.m. 1614 och ännu 1620 halva hemmanet i Hamre, jämsides med Hans Persson. År 1619 finns bredvid Eskil Persson noterat: 'brukade Hans Persson hemmanet'. 1621 förestås denna del, vilken Eskil Persson tidigare brukat, av en Olof Bertilsson, som skötter sina 9 öresland och 12 penningland jord ännu 1631. Varför kaplanen Andreas Olai Chrochius' innehar denna gård 1634-1637, och varför hjälpprästen Olaus Abrahami bor där 1640-1645, är oklart - se dock bilaga 1. Hans Persson figurerar stundtals i domböckerna i smärre angelägenheter: 1621 hade bl a han tredskats att utgöra taxan för Lötån ('lööt åån'), 1634 blev Hans och Olof Bertilsson sakfällda till tre mark vardera för svarlöse å tinget samt tre mark jämte andra för ogill bro. 1632 anklagade Hans Persson sin någranne Sven Jonsson i Ingsta (nr 1) för att ha tagit ifrån honom ett stycke svaleland jord, som han och hans förfäder tillförende hade haft, vilket intygades av Per Svensson i Varberg och flera av hans grannar. Han tillerkändes därför åter jorden. Hans Persson blev på tinget den 5 september 1642 överens med kamreraren Peder Eriksson i Svartvik beträffande en handskrift avseende 900 tegel, för vilket han skulle leverera elva daler och åtta öre. 1644 var Hans i Hamre med vid sexmannaed för Joen Olofsson i Ringa. Bl.a. Hans Persson och sonen Sigfrid Hansson (i sedermera Hamre nr 3) hade drabbats av vådeld den 20 juli 1657, varvid deras gårdar, med en stor del av deras tillhörigheter, förutom skog, brunnit ned. De tilldömdes därför, efter sexmannasyn, skadestånd (50 daler resp. 72:16 daler) av de ansvariga. Hans Persson och Olof Bertilsson hade enligt sin handskrift, daterad 1 april 1652, lånat sex tunnor säd av kyrkoherden Samuel Gestrinius, för vilket Hans pantsatt ett åkerstycke i 'opåker' och hans son Sigfrid fyra mål jord nära prästmannens hemman i Källene. Herr Samuel krävde vid tinget 1660 att återfå sin spannmål. Han och sonen Sigfrid var två av dem som ingick ett bytesavtal, där också kyrkoherden deltog, om ängsskifte av halva 'Staaränget' den 24 oktober 1660. 1664 ålades Hans, Sigfrid och några grannar böter för att genom vårdslöshet deras getter uppätit kål i en ringabondes kålhage. Hans ekonomiska ställning var inte lysande. 1622 ägde han två hästar, två oxar, åtta kor, två kvigor, en killing, fem får och en gris och hade sått tre tunnor i utsäde, men av någon anledning räckte inte hans 10 öresland och 22 penningland (1623) för att bevara denna tillfredsställande nivå. År 1638 är besättningen betydligt mindre: en häst, endast en ko, en kviga, tre killingar och en gris. T.o.m. den ständigt påvre Johan (Jonsson) Rut i Hamre nr 2 kunde glädja sig åt mer. 1645 var Hans Persson inte i stånd att erlägga den ålagda hemmansräntan. Efter att även 1655 blivit husarm, överlät han hemmansstyret till sonen Hans Hansson - sonen Sigfrid hade redan 1652 med sin hustru övertagit den del av hemmanet som senare benämns nr 3 om 9 öresland och 22 penningland. Det hindrade inte att Hans Persson även därefter aktivt deltog i gårdens skötsel. Fr.o.m. 1656 nämns han och den ej namngivna hustrun som inhyses, utfattiga och gamla, födes av sonen Hans. Först i 1660 års mantalslängd uppges makans namn, Gunborg. Även om de redan då anges som sjuka och åldriga synes de ha levt ännu 1673 i Hamre. Makarna hade välsignats med en talrik barnaskara. Utöver de redan anförda Sigfrid och Hans också Per, Nils, Sigrid, en icke namngiven dotter och möjligen en son Erik. Den Tyris Hansson, som 1667 skrivs för hemmanet i jordeboken, tillhör väl även han familjen."

<< Startsida

Skapad av MinSläkt 3.9, Programmet tillhör: Kenneth Bergman

http://www.kenalexis.se/p4cbca199.html

GEDCOM Note

Barn: Sigfrid Hansson omk 1626-1692-01-10 Mats Hansson Hans Hansson Per Hansson Hambraeus Sigrid Hansdotter Erik Hansson - 1680

GEDCOM Note

Utdrag ur U. Sikeborg: "Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland" (Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 151- 153) (källhänvisningarna är här utelämnade):

GEDCOM Note

"[Nils Jönsson och hustru Cecilia i Hamre nr 3-4] hade åtminstone en dotter, antagligen med namnet Gunborg (se nedan), som blef gift med Hans Persson. Han sägs 1634 i samband med en tvist med kyrkoherden herr Olof uttryckligen vara svärson till Nils Jönsson. (---)

GEDCOM Note

År 1613 anges som ägare till gården en Per Hansson, som också skattade för hustru, en son och en dotter. Följande år står dock Hans Persson och hans hustru för hemmanets skötsel. Per Hansson bor likväl kvar i Hamre och lever ännu 1623, då han uppräknas bland åldersstigna och sjuka. Det förefaller troligt att vi här har att göra med far och son. Eskil Persson, som tidigare varit landbonde på Stornärby, brukar fr.o.m. 1614 och ännu 1620 halva hemmanet i Hamre, jämsides med Hans Persson. År 1619 finns bredvid Eskil Persson noterat: 'brukade Hans Persson hemmanet'. 1621 förestås denna del, vilken Eskil Persson tidigare brukat, av en Olof Bertilsson, som sköter sina 9 öresland och 12 penningland jord ännu 1631. Varför kaplanen Andreas Olai Chrochius' innehar denna gård 1634-1637, och varför hjälpprästen Olaus Abrahami bor där 1640-1645, är oklart - se dock bilaga 1.

GEDCOM Note

Hans Persson figurerar stundtals i domböckerna i smärre angelägenheter: 1621 hade bl a han tredskats att utgöra taxan för Lötån ('lööt åån'), 1634 blev Hans och Olof Bertilsson sakfällda till tre mark vardera för svarlöse å tinget samt tre mark jämte andra för ogill bro. 1632 anklagade Hans Persson sin någranne Sven Jonsson i Ingsta (nr 1) för att ha tagit ifrån honom ett stycke svaleland jord, som han och hans förfäder tillförende hade haft, vilket intygades av Per Svensson i Varberg och flera av hans grannar. Han tillerkändes därför åter jorden. Hans Persson blev på tinget den 5 september 1642 överens med kamreraren Peder Eriksson i Svartvik beträffande en handskrift avseende 900 tegel, för vilket han skulle leverera elva daler och åtta öre. 1644 var Hans i Hamre med vid sexmannaed för Joen Olofsson i Ringa. Bl.a. Hans Persson och sonen Sigfrid Hansson (i sedermera Hamre nr 3) hade drabbats av vådeld den 20 juli 1657, varvid deras gårdar, med en stor del av deras tillhörigheter, förutom skog, brunnit ned. De tilldömdes därför, efter sexmannasyn, skadestånd (50 daler resp. 72:16 daler) av de ansvariga. Hans Persson och Olof Bertilsson hade enligt sin handskrift, daterad 1 april 1652, lånat sex tunnor säd av kyrkoherden Samuel Gestrinius, för vilket Hans pantsatt ett åkerstycke i 'opåker' och hans son Sigfrid fyra mål jord nära prästmannens hemman i Källene. Herr Samuel krävde vid tinget 1660 att återfå sin spannmål.

GEDCOM Note

Han och sonen Sigfrid var två av dem som ingick ett bytesavtal, där också kyrkoherden deltog, om ängsskifte av halva 'Staaränget' den 24 oktober 1660. 1664 ålades Hans, Sigfrid och några grannar böter för att genom vårdslöshet deras getter uppätit kål i en ringabondes kålhage. Hans ekonomiska ställning var inte lysande. 1622 ägde han två hästar, två oxar, åtta kor, två kvigor, en killing, fem får och en gris och hade sått tre tunnor i utsäde, men av någon anledning räckte inte hans 10 öresland och 22 penningland (1623) för att bevara denna tillfredsställande nivå. År 1638 är besättningen betydligt mindre: en häst, endast en ko, en kviga, tre killingar och en gris. T.o.m. den ständigt påvre Johan (Jonsson) Rut i Hamre nr 2 kunde glädja sig åt mer. 1645 var Hans Persson inte i stånd att erlägga den ålagda hemmansräntan. Efter att även 1655 blivit husarm, överlät han hemmansstyret till sonen Hans Hansson - sonen Sigfrid hade redan 1652 med sin hustru övertagit den del av hemmanet som senare benämns nr 3 om 9 öresland och 22 penningland. Det hindrade inte att Hans Persson även därefter aktivt deltog i gårdens skötsel.

GEDCOM Note

Fr.o.m. 1656 nämns han och den ej namngivna hustrun som inhyses, utfattiga och gamla, födes av sonen Hans. Först i 1660 års mantalslängd uppges makans namn, Gunborg. Även om de redan då anges som sjuka och åldriga synes de ha levt ännu 1673 i Hamre. Makarna hade välsignats med en talrik barnaskara. Utöver de redan anförda Sigfrid och Hans också Per, Nils, Sigrid, en icke namngiven dotter och möjligen en son Erik. Den Tyris Hansson, som 1667 skrivs för hemmanet i jordeboken, tillhör väl även han familjen."