Inga-Britt Bergsten

Fotot är taget då Ibo (kallades så i den åldern) vid 17 års ålder.

Mamma dog i går 2/3-09, kl 17.30 på Postiljonens gruppboende i Stureby. Hon hade varit uppe vid middagen 17.00 men hon var orolig och bytte olika sittplatser. Mamma hade svårt att andas, så kl 17.25 frågade Hedia (mammas personliga kontakt) mamma om det inte var bäst om hon la sig en stund. Mamma gick själv till sitt rum och la sig i sängen och Hedia satt bredvid henne. Tre minuter senare var mamma död. Det är med blandade känslor jag ser på detta. Det är oerhört skönt att mamma slipper lida längre, samtidigt får jag aldrig se henne igen vilket känns smärtsamt.

Mamma tog pappa Svens död mycket hårt och fick de närmaste åren blodproppar i hjärnan, vilket vi inte visste förrän senare. 2001 var mamma orolig för att det kanske var

något fel på hjärtat eller om hon var på väg att få alzhaimers. Jag ordnade en läkartid åt henne efter trettonhelgen. Läkaren såg inget fel på mamma, så vi var nöjda och glada åt det. I april -01 fick mamma en mycket svår hjärtinfarkt som orsakade syrebrist i hjärnan. Mamma pratade om att flytta till servicehemsboende efter detta och jag fick så småningom tag i en lägenhet i Enskede dit mamma flyttade in i slutet av året. Under det år mamma bodde där blev hon sämre och måste bo på ett demensboende. Mamma fick vid två tillfällen göra en demensutredning innan det var klart med att hon verkligen var dement. Det bästa boendet som fanns för mamma att välja på hittade jag på Postiljonens gruppboende i Stureby, dit mamma flyttade 17/12 -02 och där hon har bott till sin död.

Det har varit svårt för mamma (självklart för alla som får en demenssjukdom) som hela tiden har kämpat så hårt för sitt liv. Personalen på boendet har sagt ända från början att mamma har varit mycket annorlunda än vad de flesta andra dementa är. Det har många gånger varit besvärligt för alla inblandade men en sak som har uppskattats mycket av personalen är mammas humor. Mammas död är även den ovanlig eftersom de flesta blir sängliggande på slutet men mamma gick uppe själv, åt själv mm ända till sitt sista andetag, Mammas envishet har både hjälpt och stjälpt henne. Med stjälpa henne är att hon fick så många år som kämpande dement.

Mamma var duktig i skolan och hade många vänner. Hon började i Blommensbergsskolan i Aspudden, där bästa kompisen hette Britta Hammar. Gösta Morén var också en nära kompis som var son till föräldrarnas vänner. Vid 13 års ålder började I-B i Handelsrealskolan vid Skanstull. Familjen flyttade till Älvsborgsgatan vilket var bättre för hela familjen. I skolan fick I-B vänner för livet. Gunnel Betzholtz (bästa kompis), Ulla Östman, Ulla Olhester, Ulla Kjellman och Margit Forslund m fl. Med de namngivna startades syjuntan som de fortsatte med fram tills de första av dem dog.

När I-B var sjutton år träffade hon Olle Blomqvist. Han hade en frånskild mor och en bror. Pappan var en notoriskt otrogen man och därför inte längre gift med sin fru. I-B tyckte mycket om Olles mamma. I-B och Olle gifte sig när I-B var 20 år och samma år föddes Ann. Olle var otrogen, vilket I-B fick veta genom sin bror Bertil, när I-B låg på BB. Skilsmässan var ett faktum när I-B var 21 år.

I-B fick hjälp av sin mor med att ta hand om Ann när hon jobbade och även då hon åkte på semester eller gick ut och roade sig.

1945 åkte I-B och Ulla Olhester på cyckelsemester till bl a Vadstena där de träffade på två cyklande kompisar varav Manfred var en bekant till Ulla. Sven och I-Bs första möte gav mersmak och resulterade i förlovning, giftemål och adoption av Ann 1946. 1948 föddes Eva.

I-B jobbade 1/2-tid på olika ställen, bl a på Midsommargårdens musikskola, där hon trivdes mycket bra. Hon har även jobbat på Telegrafen, div privata företag och i bokhandel. Det sista företag I-B jobbade på var Riksföreningen för Handarbetarförbundet (tror att det heter så) som kamrer. I-B slutade när hon var ca 62 år.

En av I-Bs stora intressen var att sy kläder. Hon ville som ung utbilda sig till sömnadslärare men hennes far tyckte att det räckte med utbildning efter realexamen så det fick bli en hobby, vilket blev till stor glädje för Ann och mig. Vi fick många fina kläder sydda åt oss genom barndom och tonårstiden.

Se vidare under Sven.

Mamma var en mycket bra mamma för mig. Vi hade mycket kul och även gnabb naturligtvis. Mamma var modemedveten och modern och hade stor förståelse för hur man är när man är ung. Vi hade kul ihop och en del gemensamma intressen som heminredning, kläder, teater mm.

En av I-Bs tillgångar som de flesta uppskattade var hennes humor och energi. Hon var också envis vilket alltid är på gott och ont men det har varit en tillgång i hennes kamp i slutet av sitt liv. Mamma ställde alltid upp då vi behövde hjälp. Tillsammans med pappa var hon barnvakt till alla barnbarn och tog hand om Alex på heltid under ett 1/2-år innan vi fick dagisplats åt honom. Mamma var duktig värdinna och såg alltid till att bjuda på god mat, vackert dukat bord och trevlig stämning både för familjen och alla vänner.

Mamma Inga-Britt begravdes den 27 mars 2009 i Nacka kyrka. Med på begravningen var Lena & Lasse med barnen Dennis, Elina & Jesper, Mats, Jonas & Ann med barnen Hedvig & Stina, Alex, Birgitta, Eva & Lasse. Det var en mycket stämningsfull begravning och vacker. Kistan var vit med vackra blommor och levande ljus. Psalmer som sjöngs var Ylva Eggehorns och Allan Törnbergs, vilka är bekanta till mamma och pappa. Som avslutning spelades "Lillan kom till jorden" som var den sång som alltid sjöngs för mamma vid födelsedagar etc, vilken mamma kände som sin låt. Mamma kommer att gravsättas i pappas grav på Lidingö.