Inga Britta Hallberg

Död: Vrigstads kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00432/C/4 (1837-1860), bildid: C0023576_00097, sida 174

Ur kyrkoboken i Kristina församling i Jönköping (nr: 13.56.40): Vigde 1808: Till lysning och ägtenskaps fullbordan genom wigsel emellan contrahenterne Kongl. Extra ordinarie Hofrätts notarien Olof Ludwig Hegg samt jungfru Inga Brita Hallberg --- lämnar undertecknad närmaste anförvant och släcktinge bifall. Jönköping den 12:e Marsi 1808. Anders Röding. Förmyndare.

- - - - skedde uti Wennersborg. (Oläsligt för- och efternamn)  "Flickan utan föräldrar i lifvet eller närmare anhöriga" (Oläslig  underskrift) Bref af Wänersborg den 8:e januari 1808. 

Att contrahenterne Notarie Olof Ludwig Hegg samt Jungfru Inga Brita Hallberg vigdes den 3:e april 1808 af A. Bark intygas. Halin/Hageman

Text från Vrigstads hembyggdsförening:

Inga Brita (Betty) Hegg f. Hallberg

Carl XII:s härjningar i Europa i början av 1700-talet var för Sverige en kostsam historia. Under hans vistelse i Bender, i dåvarande Turkiet, tog han bl a stora penninglån främst av armeniska bankirer. Efter Carl XII:s död 1718 och regimskiftet därefter vägrade dock Sverige att erkänna dessa skulder. Representanter från Turkiet vistades därför i Sverige under de första åren efter krigsslutet, för bevakning av kraven. Enstaka stannade kvar mycket länge och en del blev kvar för gott och blev svenskar.

Betty Hegg:s farfar var en av dem som kom att stanna i Sverige. Betty föddes 1785 och växte upp på en gård i trakten av Vänersborg. När hon var i 8 – 9 årsåldern dog föräldrarna och hon kom som fosterdotter till familjen Hallberg i Vänersborg som drev en matvaruhandel där. Makarna Hallberg dog i början av 1800-talet och Betty stod återigen ensam. 1804 flyttade hon till Jönköping och blev jungfru hos Buntmakare Ludwig Hegg.

Buntmakaren har beskrivit Betty så här: ”Jungfru Inga Brita Hallberg från Vänersborg har vistats hos familjen under ett antal månader år 1804. Hon återvände till Vänersborg den 23 januari 1805. Flickan Inga Brita var av medelstorlek, välvuxen och såg bra ut. Frisk, smidig och stark. Ansiktet var något skarpskuret och skinnet svagt brunaktigt samt håret och ögonen mycket mörka. Som kristen var hon konfirmerad. Hon var ovanligt duktig på att läsa, skriva och räkna, men var också praktisk och flitig i vanligt arbete. Inga Brita talade tydlig och vacker svenska med mycket spetsiga R-ljud. Hon var avvaktande och umgicks sällan med andra ungdomar. I övrigt var hon viljestark och hade ett livligt temperament.” Så beskriver alltså Buntmakaren sin jungfru.

Tycke hade dock uppstått mellan Buntmakarens son Olof Ludwig och Inga Brita och hon återvände till Jönköping och den 3:e april 1808 vigdes de båda i Jönköping. Olof Ludwig var en studerad karl och 1816 utnämndes han till kronofogde i Wästra härad. Året efter inköpte han gården Mölnarp i Vrigstad dit familjen flyttade med sina fyra barn.

Det blev hustrun Inga Brita (Betty) som med sin praktiska läggning fick ta hand om gårdens skötsel. År 1820 arrenderades dessutom Prästgården i Fröderyd. Minst ett par gånger i månaden förflyttade sig Betty mellan gårdarna på ryggen av sin snabba svarta häst. Hon var en mycket skicklig ryttarinna. Hon hade god hand med tjänstefolket på båda platserna men umgicks mycket lite med grannfruarna. Hon engagerade sig mycket i barnens uppfostran och utbildning. Efter flytten till Vrigstad utökades familjen med ytterligare två barn.

En lunginflammation ändade Bettys liv den 15 december 1842 i en ålder av 57 år 7 månader och 16 dagar, som framgår av gravkorsets inskription. Korset restes av hennes äldste son Ludvig Napoleon Hegg i Nässja.

---

Buntmakaren Ludvig Hägg har beskrivit Betty så här: ”Jungfru Inga Brita Hallberg från Vänersborg har vistats hos familjen under ett antal månader år 1804. Hon återvände till Vänersborg den 23 januari 1805. Flickan Inga Brita var av medelstorlek, välvuxen och såg bra ut. Frisk, smidig och stark. Ansiktet var något skarpskuret och skinnet svagt brunaktigt samt håret och ögonen mycket mörka. Som kristen var hon konfirmerad. Hon var ovanligt duktig på att läsa, skriva och räkna, men var också praktisk och flitig i vanligt arbete. Inga Brita talade tydlig och vacker svenska med mycket spetsiga R-ljud. Hon var avvaktande och umgicks sällan med andra ungdomar. I övrigt var hon viljestark och hade ett livligt temperament.”