Jöns Olsson

Sonen och folkskoleläraren Ola Lundberg beskriver sin far Jöns:

Tvilling och klen vid födseln växte han upp till ca 1,65 cm längd, något bred kroppsbyggnad med långa armar och knotiga händer, så stark i fingrarna att då byns åboar

prövade varann med att på långfingrarna lyfta smedstäder i Ljungby smedja och på det förmådde han lyfta därutöver en järnstång pålagd.

Hans gång var med långa steg, något sviktande.Hans uppsyn var allvarets parad med godhet. Ansiktet var magert med låg bred panna och tunna kinder bådadera med djupa fåror eller veck. Näsan nästan som en klump, flitigt trakterad med snus. Ögonen voro blå och munnen lagom stor. Hårbenan mitt åt pannan och håret rakt och övergått från mörkt till ljusgrått.

Förståndet normalt, minnet likaså, tämligen hastig till humöret; ett arv efter sin far Ola Jönsson.

Far var skarp i uttrycksättet och gagnade enligt tidens sed både skällsord och grova eder, vilket ej hindrade deras fromma föreställning i förening med böner och psalmsång.

Han var ganska förveten och som sådan minns jag honom sitta vid långbordsändan med pipan i munnen eller snusdosan i handen, ty bägge dessa gagnades då av flertalet åboar och av honom mera än de flesta, och samtala.

Till följd av sin kända rättrådighet och ordningssinne valdes han helt ung till byens ordningsman och bekläddes med detta förtroende uppdrag i 24 år.

I 18 år var han sädesman vid Ljungby gård och stod i gott förhållande till gårdsförvaltningen.

Far älskade sång och musik.