Jacob de Flon

LÄS MER om hans hustrus liv (bl.a. m Alexander Trybom) efter hans död, se nedan.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rysk-svenska_krig

Rysk-svenska krig

Flera krig har utkämpats mellan Sverige och Ryssland. Ett är bl.a.

Hattarnas ryska krig (1741-42) Freden i Åbo

http://translate.google.com/translate?hl=sv&sl=en&u=http://en.wikip...

(OBS!! Både engelsk OCH svensk text NU efter översättning)

Kingdom of Finland (1742) // Kungariket Finland

The attempt to create a Kingdom of Finland in 1742 is a little known chapter in the history of Finland .

Försöket att skapa en Konungariket Finland år 1742 är lite känt kapitel i Finlands historia.

Following the Russian occupation in the Russo-Swedish War (1741–1743) and vague promises of making the country independent, Finns selected the then Duke Peter of Holstein-Gottorp (who later became heir to the throne of Russia and tsar as Peter III) as the King of Finland.

Efter den ryska ockupationen i de rysk-svenska kriget (1741-1743) och vaga löften om att göra landet oberoende, finländarna valde sedan Duke Peter av Holstein-Gottorp (som senare blev till tronen i Ryssland och tsar som Peter III) som kung av Finland. However, the political situation had outgrown the idea of Finnish independence and it quickly evaporated. [1] Men den politiska situationen hade urvuxen tanken på Finlands självständighet och det snabbt avdunstat [1].

Duke Peter of Holstein-Gottorp was elected as the King of Finland and Sweden, but ended up as the Emperor of Russia. Duke Peter av Holstein-Gottorp valdes till kung av Finland och Sverige, men hamnade som kejsaren av Ryssland. 

Contents // Innehåll

1 Background 1 Bakgrund

2 Lantdag of Turku 2 Lantdag Åbo

3 Aftermath 3 Aftermath

4 See also 4 Se även

5 References 5 Referenser

Background // Bakgrund

Duke Peter of Holstein-Gottorp was the closest living relative (great-nephew) of the childless King Charles XII . Duke Peter av Holstein-Gottorp var det närmaste levande släkting (stor-brorson) av de barnlösa King Charles XII. Even though he was just a 14-year-old German who had never even been to Sweden, he was very popular among the peasantry, in Finland especially for the fact that he was also the nephew of Empress Elizabeth of Russia and could thus ensure a more enduring peace. Även om han var bara en 14-årig tysk som aldrig ens varit i Sverige, han var mycket populär bland de peasantry, i Finland framför allt för att han också var brorson till den kejsarinnan Elisabet av Ryssland och kan därmed garantera en mer varaktig fred.

When the Russian counter-offensive started in March 1742, Chancellor Bestuzhev probably toyed with the idea of making a buffer state in between Sweden and Russia. Tsarina Elizabeth presented Finns—then still a part of the Kingdom of Sweden —with a declaration where she promised to make Finland independent unless they resisted her troops. När den ryska counter-offensiven inleddes i mars 1742, kansler Bestuzhev förmodligen toyed med idén att göra en buffert stat mellan Sverige och Ryssland. Tsarina Elizabeth presenteras finländare-då fortfarande en del av konungariket Sverige, med ett intyg där hon lovade att göra Finland oberoende om de inte motarbetas hennes trupper.

By July 1742, Russia had occupied all of Finland, meeting almost no resistance [1] at all due to ineffective Swedish military command and forces, and that month a group of Finnish peasants pleaded the Russians to make the duke the King of Sweden . Senast i juli 1742, Ryssland hade ockuperat hela Finland, möte nästan ingen resistens [1] alls på grund av ineffektiva svenska militära kommando och styrkor, och den månaden en grupp finska bönder åberopade ryssarna att göra hertigen till kung av Sverige.

Lantdag of Turku //Lantdag Åbo

James Keith was a Scottish mercenary in the service of Russia and Prussia. James Keith var en skotsk legosoldat i tjänsten av Ryssland och Preussen. General James Keith , a Scottish mercenary responsible for the occupying Russian forces in the south, called for the estates of southwestern Finland—roughly today's Finland Proper and Satakunta —to meet at lantdag in Turku (Åbo) on October 8 , 1742 . General James Keith, en skotsk legosoldat ansvarar för ockuperar ryska styrkorna i söder, kallas för fastigheter i sydvästra Finland-ungefär dagens Egentliga Finland och Satakunta, som sammanträder på lantdag i Åbo (Åbo) den 8 oktober 1742. Each city and hundred was to send one from nobility and two from clergy , bourgeoisie and peasants to discuss matters important for the "cities and the whole country". Varje stad och hundra var att skicka en från adeln och två från präster, borgare och bönder för att diskutera frågor viktiga för att "städer och hela landet". 

Known representatives that showed up in the city were eg freiherrs Henrik Rehbinder and Johan Gripenberg, vicars from Loimaa , Halikko , Pöytyä and Maaria and mayors of Rauma and Pori . Kända företrädare som visade upp i staden var t.ex. freiherrs Henrik Rehbinder och Johan Gripenberg, vicars från Loimaa, Halikko, Pöytis och Maaria och borgmästare i Raumo och Björneborg. Names of peasants have not survived, but they were propably best represented. Namn på bönder har inte bevarats, men de var propably bäst representerade. On the official agenda presented by Keith were mostly daily proceedings, but Russians also assured to nominate only local officials and improve usage of the Finnish language in the domestic administration. På den officiella dagordningen presenteras av Keith var främst dagliga domstolen, men ryssarna också säker på att nominera bara lokala tjänstemän och förbättra användningen av det finska språket i den inhemska förvaltningen. Encouraged by Russians' earlier promises of independence, friendly occupation and their own apparent willingness to seize the moment, Finns presented the general with the decision to ask Duke Peter of Holstein-Gottorp to be the King of Finland. Uppmuntrad av ryssarna "tidigare löften om självständighet, friendly yrke och sin egen uppenbara beredvillighet att gripa tillfället, finländare presenteras den allmänna med beslutet att ställa Duke Peter av Holstein-Gottorp att vara kungen av Finland. It is not known how the lantdag reached that decision as no official records of the meeting have survived, but from Russians' internal correspondence it seems evident that it was on the Finns' initiative. Det är inte känt hur lantdag nått det beslutet eftersom inga officiella uppgifter från mötet har överlevt, men från ryssarna interna korrespondens verkar det uppenbart att det var på den finländska initiativet. Preparations to form a delegation to present the Empress with the request started. Förberedelser för att bilda en delegation för att presentera Empress med begäran startat.

At the same time, the riksdag had gathered in Stockholm , trying to find a way out of the military and political situation generated by the Hats ' hasty and ill-advised war. Samtidigt har riksdagen hade samlats i Stockholm, försöker hitta en väg ut ur den militära och politiska situationen genereras av hattar "förhastade och ödesdigra krig. As King Frederick I was without an heir apparent, the Swedish estates decided to use the future crown in negotiations, also selecting the same Duke as the next King of Sweden . Som King Frederick I var utan arvinge uppenbart, det svenska dödsbon beslutat att använda den framtida kronan i förhandlingarna, även välja samma Duke som nästa kung av Sverige.

"The Empress Elizabeth of Russia (1709–1762) on Horseback, Attended by a Page." "Kejsarinnan Elisabet av Ryssland (1709-1762) till häst, deltog en sida." Events were however developing at a fast pace. Evenemang var dock utvecklas i snabb takt. Russian troops had taken over Finland with much ease, and Eliabeth decided to make Duke Peter her own heir to the Imperial throne, as she was without an heir apparent herself. Ryska trupper hade tagit över Finland med stor lätthet, och Eliabeth beslutat att göra Duke Peter hennes arvtagare till den kejserliga tronen, som hon fick med en arvinge uppenbara sig. The Swedish parliament was unaware of the fact that he had also been proclaimed heir to the throne of Russia, and when their envoy arrived in Saint Petersburg it was too late. Riksdagen var ovetande om att han också hade varit proklamerades till tronen av Ryssland, och när deras sändebud anlände till Sankt Petersburg var det för sent. The underage Peter's succession rights to Sweden were renounced on his behalf (such an act in name of a minor has been regarded as questionable and probably invalid). De minderåriga Peter's arv rättigheterna till Sverige hade avsagt för hans räkning (en sådan handling i namn av en minderårig har betraktats som tvivelaktiga och troligen ogiltiga). 

New negotiations were thus opened, and she agreed to restore the greater part of Finland if her cousin, Adolph Frederick of Holstein , was elected successor to the Swedish crown , thus concluding the war by the Treaty of Åbo on May 7, 1743. Nya förhandlingar har därmed öppnats, och hon gick med på att återställa den större delen av Finland, om hennes kusin, Adolph Fredrik av Holstein, valdes till efterträdare till den svenska kronan, alltså sluta kriget genom fördraget i Åbo den 7 maj 1743.

Word of her new mood reached Turku before the delegation had even got started for Saint Petersburg. Word i hennes nya humör nådde Åbo innan delegationen hade även fått startade för Sankt Petersburg. Russians effectively stopped the process there, and the lantdag representatives left for their homes. Ryssarna effektivt stoppat processen där, och lantdag företrädare lämnade till sina hem. Most probably the duke never got to know about his election to the ephemeral throne of Finland. De flesta förmodligen hertigen aldrig fick veta om hans val till efemära tronen i Finland.

Disappointment in the results of the Turku lantdag generated some plans to make a revolt against the Russian occupation. Besvikelse på resultaten från Åbo lantdag genererat några planer på att göra en revolt mot den ryska ockupationen. No concrete actions came out of those plans. Inga konkreta åtgärder kom ut av dessa planer.

In general, the events of the Turku lantdag in 1742 had no consequences after the Russian occupation ended the following year. I allmänhet är händelserna i Åbo lantdag i 1742 hade inga följder efter den ryska ockupationen slutade året därpå. Elizabeth's new candidate was elected as the next King of Sweden and some territory was seceded from Finland for Russia. Elizabeth's ny kandidat valdes till nästa kungen av Sverige och några territorium var seceded från Finland till Ryssland. However, the events clearly resemble what happened 70 years later in the Finnish War which ended up with the Finnish estates gathering in the Diet of Porvoo and swearing their oaths of loyalty to the Russian Emperor Alexander I as the Grand Duke of Finland . Men händelserna klart likna det som hände 70 år senare i finska kriget som slutade med det finska ständernas möte i Borgå lantdag och svordomar deras oaths av lojalitet till den ryska tsaren Alexander I som storhertig av Finland. Interestingly, Alexander was the grandson of the said Duke Peter. Intressant, Alexander var sonson av nämnda Duke Peter.

Se även

Walhalla-orden Walhalla-orden

Monarchy of Finland Monarki Finland

Anjala conspiracy Anjalaförbundet

Kingdom of Finland (1918) Kingdom of Finland (1918)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hattarnas_ryska_krig

Hattarnas ryska krig

Hattarnas ryska krig utbröt 1741 då Sverige under hattarnas och fransk diplomatisk påtryckning förklarade krig mot Ryssland. En svensk armé under Charles Emil Lewenhaupt skulle återerövra de territorier som förlorats till Ryssland i Stora nordiska kriget (bl.a. Karelen och Estland). Kriget misslyckades, bland annat eftersom svenskarna förberett sig dåligt: armén och flottan var numerärt svaga, knappt utrustade och dåligt övade.

Förlopp

Sverige förklarade krig 8 augusti 1741 med 8.000 svenska och finska soldater vid den ryska gränsen, nära Villmanstrand och Fredrikshamn. Målsättningen var att hota den ryska huvudstaden S:t Petersburg och utlösa en statskupp. Denna kupp hade planerats av franska och svenska diplomater, och avsåg att störta Anna Leopoldovnas till Österrike vänligt inställda regim. Kuppen ägde rum i december, men den nya tsarinnan, Elisabet av Ryssland, svek sitt löfte att återlämna territorierna och fortsatte kriget.

Hotet mot den ryska huvudstaden hade lyfts redan 3 september då 20.000 ryssar under fältmarskalk Peter von Lacy avancerade från Viborg mot Villmanstrand och besegrade den svenske befälhavaren Charles Lewenhaupt. I juni 1742 hade den 35.000 man starka ryska armén lyckats borttvinga 17.000 svenskar från Fredrikshamn. Lewenhaupts position försämrades alltmer och han tvingades retirera till Helsingfors. I augusti intog Lacy Borgå och Nyslott och omringade den svenska hären i närheten av Helsingfors. Den 19 augusti får Lewenhaupt och Buddenbrock order att de skall föras till Stockholm. Befälet ges nu åt översten Jean Louis Bousquet. Han undertecknade kapitalutionen 24 augusti. Den ryska hären erövrade senare hela Finland i den lilla ofreden.

Efter att den ryska hären tagit Åbo anlände Alexander Rumyantsev och Ernst Nolken för att diskutera ett fredsfördrag. Tsarinnan lovade att lämna Finland på villkoret att Adolf Fredrik, vars släkt var ingift i den ryska tsarfamiljen, skulle utnämnas till tronarvinge. Hattarna gick med på förslaget i hoppet om att Adolf Fredrik skulle få bättre fredsvillkor från tsarinnan.

Medan fredsförhandlingarna drog ut på tiden, förintade den ryska flottan en svensk flottilj i närheten av Korpo. Lacy följde upp segern genom att segla från Kronstadt och göra ett anfall mot svenska fastlandet, något han hade erfarenhet av från stora nordiska kriget. När hans flotta närmade sig Umeå 1743 kom slutligen nyheterna om Freden i Åbo.

Konsekvenser  

I Freden i Åbo avträdde Sverige ytterligare en landremsa av Finland till Ryssland; ytterligare ett steg ner från Sveriges forna stormaktsstatus. Sverige fick nu en mer svårförsvarad gräns mot öster, vilket skulle visa sig bli ödesdigert 65 år senare. Lewenhaupt avrättades på grund av sin misskötsel av fälttåget.

Hattarnas ryska krig

Datum:

  1741 - 1743 

Plats:

   Östra Finland och Åbolands skärgård. 

Utfall:

   Rysk seger; Freden i Åbo 

Territoriella ändringar:

   Sverige avträder delar av Kymmenegårds och Savolax län. 

Stridande:----

BEFÄLHAVARE:Sverige: Charles Emil Lewenhaupt Ryssland: Peter von Lacy

STYRKA:

Sverige: 18 000 man Ryssland: 26 000 man

FÖRLUSTER

Sverige: 7 000 döda, sårade eller tillfångatagna

Ryssland: okänt

Hattarnas ryska krig

Villmanstrand – Korpoström – Freden i Åbo

Se även; Lilla ofreden 

+++++++++++++++++++++++++++++++++

• Hattarnas ryska krig 1741-43

Segrare: Ryssland.

http://www.bgf.nu/historia/3/angrepp.html

Svensk regent: Fredrik I.

Ur Herman Lindqvists bok "Nyttan och nöjet":

"Detta krig som skulle bli ett så lysande företag blev något helt annat. Finland var förlorat. Hela armén var krossad. Tusentals människor hade dött. Kriget hade kostat elva miljoner daler silvermynt. Fälttåget 1742 var bland de ömkligaste och skamligaste i Sveriges och Finlands gemensamma, långa krigshistoria. Kriget blir desto ynkligare mot bakgrunden av den storsvulstiga retorik som utvecklades bara några månader tidigare."

(se även här) (se utdrag nedan)

http://www.bgf.nu/historia/2/1743.html#2

2. Skäl till missnöje

Dalkarlarna hade alltså deltagit i krig tidigare, till höga mänskliga kostnader, och funnit sig i detta. Kriget mot Ryssland år 1700-21 var dock ett försvarskrig. Dessutom stod kungen själv i spetsen för trupperna, och delade deras situation.

Med kriget 1741-43 förhöll det sig annorlunda. Inte bara var det ett svenskt angreppskrig, det sköttes dessutom extremt dåligt. Det saknades fungerande ledning och underhåll av trupperna. Soldaterna som fick lida - dubbelt onödigt.

"Tragedin på torget":

"Till överbefälhavare för den svensk-finska armén utsåg hattregeringen generalen Charles Emil Lewenhaupt, en av hattarnas ledande män och en ivrig förespråkare för krigspolitiken. När han fick högsta ledningen över armén hade han aldrig tidigare fört ett självständigt befäl."

Dalregmentet fanns med i en framskjuten postering vid Villmansstrand. När ryssarna angrep i augusti lämnades de svenska trupperna där utan stöd från resten av den svenska armén i Finland. Resultatet blev ett nederlag, med stora förluster. Hälften av trupperna i Villmansstrand slogs ut. Dalregementet förlorade 10 korpraler och 271 soldater i stupade. Under den reträtt som sedan följde togs de sårade dåligt omhand, många ytterligare dödsfall inträffade pga umbäranden.

Inledningsvis hade högsta befälet förts av general Buddenbrock, sedan övertog Lewenhaupt befälet. Det gjorde inte saken bättre.

"Soldaterna fick utstå hemska lidanden i de usla vinterkvarteren kring Fredrikshamn. En stor del av dem låg förlagda i fuktiga jordkulor. Deras kläder möglade och ruttnade bort på dem. Maten var otillräcklig och dålig.... Farsoter började härja. Från november till februari 1742 dog 2.000 man, och flera tusen andra var sjuka."

När ryssarna angrep i juni1742 gav Lewenhaupt order om reträtt, istället för att försöka bjuda motstånd. Det slutade med att Ryssland snart hade ockuperat hela Finland. I augusti undertecknades kapitulationen.

"Det var det totala nederlaget. På torget i Helsingfors gjorde svenskar och ryssar sina jämförelser. Den svensk-finska armé som nu kapitulerade bestod av 11.000 man, medan den segerrika ryska armén inte räknade mer än 16.000 man. De ryska officerarna kunde inte dölja sin förvåning över att general Lewenhaupt ständigt dragit sig tillbaka med så mycket folk under fanorna. Knappast någon gång hade han varit så nära att han kunnat se sina motståndare i ögonen."

Den riksdag som sammanträdde 1742 blev - mot bakgrund av nederlaget i kriget - stormig. Mösspartiet hade stärkts och många ville se en "räkenskapens dag" för hattregeringen. Det stannade dock vid att generalerna Lewenhaupt och Buddenbrock gjordes till syndabockar. En process startades mot dem.

Den stora frågan i övrigt var fredsvillkoren med Ryssland. Där fanns en koppling till tronföljdsfrågan (det svenska kungaparet var barnlöst).

Ryssarna önskade se den tyske fursten Adolf Fredrik som tronföljare i Sverige. Ett tillmötesgående av det kravet skulle möjliggöra att större delen av Finland återlämnades. Danmark ville dock se den danske kronprinsen som svensk tronföljare.

I Dalarna fanns - förutom kriget - andra anledningar till missnöje. Det gällde ekonomiska svårigheter pga missväxt.

---------------------------------------------

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lilla_ofreden

Lilla ofreden

Lilla ofreden (finska Pikkuviha) är en benämning på den ryska ockupationen av Finland 1742-1743 under hattarnas ryska krig.

Lilla ofreden kallas den tid som följde efter kapitulationen i Helsingfors, den 24 augusti 1742 fram till freden i Åbo den 7 augusti 1743. Förvaltningen av Finland leddes av Balthasar von Campenhausen som rysk generalguvernör. Finland behandlades mildare än under "Stora ofreden", men våld och utpressning förekom, särskilt i sydvästra Finlands skärgårdssocknar.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

http://web.telia.com/~u13607243/nils%20trybom.html

Alexander Trybom, född omkr 1674 i Tingetorp, död där 3 november 1754. Gift 1:o omkr 1709 med Sigrid Helena Blom, född omkr 1687 i Lettland, död 7 februari 1751 i Tingetorp. Gift 2:o 4 augusti 1751 i Gärdserum med Elisabet Regina (Lisa Regina) Canth, född 6 augusti 1711 i Grävsten, Svinstad (Östg). Båda äktenskapen barnlösa. För Lisa Regina Canths del var äktenskapet med Alexander hennes andra gifte. Första mannen var Jacob de Flon, född i Lotorp, Risinge socken 1706, död under hemtransporten från finska kampanjen 1742 då han drunknade. Efter Alexanders död gifte hon sig en tredje gång, den 10 november 1761 med änkomannen Daniel Eriksson Hultman från Hulthorva i Hallingeberg. Då bouppteckning förrättades efter honom år 1776 framkom att Lisa Regina större delen av deras äktenskap inte varit bosatt hos maken i Hulthorva utan bott i Gärdserums socken. Sannolikt i Tingetorp hos sonen Carl Fredrik de Flon. Var och när hon själv avlider är höljt i dunkel.

Vid ett vittnesmål i Tjust häradsrätt år 1723 nämndes att Alexander var "mera än några år gammal år 1686". Han blev som fadern ryttare och löjtnant. Efter slaget vid Poltava 1709 tillbringade han många år i rysk fångenskap i Tumén. Till Tingetorp återkom han 1722, då tillsammans med sin hustru Sigrid Helena Blom. Läs berättelsen "Godbitar vid sidan om..." som min pappa Bertil Södergren skrivit om Alexanders liv och vedermödor.

http://web.telia.com/~u13607243/nils%20trybom.html#Godbitar%20vid%2...

Godbitar vid sidan om….

"Den 3 November 1754 dödde Leutnant Alexander Trybom, Tingetorp, begrofs d 19, wid pass 80 åhr gl, hwilken i den långsamma Ryska fångenskapen utstod många svårigheter."

Det var den notisen i dödboken för Gärdserum socken, som fick mej att lämna det kortaste spåret i sökandet efter mina anor. Egentligen var det broderna Corpralen Hans Trybom, som närmast berörde mej, men det kändes inte rätt att förbise Lieutnanten Alexander, som dött barnlös. Det blev ett sidosteg som jag inte ångrar. Alexander visade sig vara en kille med färg som det verkligen var roligt att bekanta sig med. Men först måste jag få presentera familjen.

Fadern löjtnanten Nils Trybom var den som först satte upp rustning för Tingetorp. Han var född i Tryserum och son till kyrkoherden Nicolaus Benedicti Retzius. Modern Maria var dotter till jägmästaren Paul de la Grange, född i Frankrike. Han blev införskriven till Sverige år 1611 för att undervisa kung Karl IX:s dotter Maria Elisabeth i franska språket. Nils och Maria fick åtta barn, därav tre söner, Hans, Alexander och Nils.

Sönerna lär ha uppfostrats i militär anda, och deras bana hade säkert stakats ut av pappa Nils. Som vanligt kan inte mycket läsas ut om döttrarna i familjen.

Kavallerilöjtnanten Nils Tryboms sista tjänstgöring i det militära var troligen "slaget vid Lund" 1676. Samtliga tre söner gick ut i krigen år 1700. Corpralen Hans erhöll avsked 1703 vid Karl XII:s generalmönstring utanför Thorn i Polen. Nils junior som var "Fältwäbel vid Gardit", stupade år 1702 vid Kliszow. Löjtnanten Alexander kämpade dock vidare. Enligt egen utsago lär han deltagit i 24 fientliga slag jämte många bataljer. Han blev tillfångatagen 1709 vid Poltava och befann sig i rysk fångenskap under 12-13 år, innan han frisläpptes.

Efter Alexanders hemkomst blev det tvist mellan honom och Hans, om vem som skulle ha hand om rusthållet. Fadern hade avlidit 1708 och "Hans Trybom hade ensam rustningen underhölt under 15 åhr hwilka 3 undantagandes warit ofredsår". Efter många turer blev det förlikning bröderna emellan, och Alexander tog över. Bygdens folk verkar ha betraktat honom som en hjälte, och han blev ofta anlitad som fadder och dopvittne.

• * *

"Den 7 februari 1751 dödde hastigt fru Leutnantskan Sigrid Helena Blom, Tingetorp, begrofs d 17 ejusdem, 64 åhr gl."

Den 19 april samma år förrättades bouppteckningen. Redan år 1724 hade makarna upprättat inbördes testamente. Det förelåg således inga oklarheter. Alexander uppgav boet och betygade dess riktighet "så sant mig gud hielpe till lif och siähl."

Den 21 maj inkom dock Alexander med ett brev till bouppteckningsmannen för vidare befordran till häradsrätten. Han lämnade en del uppgifter "som kom att förgiätas wid uppteckningen, hwilket iag tänkte i okunnighet om lagens Dicterande icke skulle behöfwas, emedan iag då redan förut wid förlofningen med min Kjäresta Lisa Canth gifwit henne några gullringar som icke förtegs fast de ei anfördes som följer nembligen

4 st gullringar om 2 Ducaters storlek hwardera

2 st om 1 Ducat hwardera

1 par örringar hwaruppå hänger på hwardera 2 små äkta pärlor ihop om 1 Ducats wigt

…………………"

Den 77-årige änkomannen Alexander vilade alltså inte på hanen. Låt mej därför presentera Madame Lisa Regina Canth, som fått löjtnanten att så snabbt tända till.

Hon var gift med "Qwartermestaren Jacob de Flon, som omkeligen på Siön i hemresan från den finska Campanien åhr 1742 omkom och drunknade." När Sigrid Helena avlider, så bor Lisa Canth redan på Tingetorp tillsammans med sin 12-årige son Carl Fredrich de Flon. Kanske började löjtnanten sin uppvaktning redan när hustrun levde? För -hemska tanke- han kan väl inte på något sätt ha påskyndat hennes död? Han lär ju ha haft så många liv på sitt samvete tidigare.

Lisa Canth hade haft det ekonomiskt ansträngt under senare år. Det sociala skyddsnätet fungerade dåligt vid den tiden. En del tillgångar hade hon men även stora skulder. De värdefullaste tillgångarna, 1 st silverbägare, 1 st guldring, 1 par lärftslakan, 1 st röd och vit ko m m hade hon ställt i pant för lån.

Vem uppvaktade vem? Såg Lisa sin chans att ordna upp situationen för sig själv och sin son? Sålde hon sig? I varje fall blev det snabba ryck! Redan den 14 maj 1751 upprättades ett "pactum antenuptiale", d v s ett avtal före äktenskap med innebörden att all lös och fast egendom skulle tillfalla Lisa Cath, när Alexander Trybom avled.

Komminister Fredelius upprättade avtalet.

"…då Hr Lieutenanten bedit Herr Commenistren efter 1747 års förordning uppsetta et pactum antenuptiale hwilket Herr Commenistren efterkommit samt enär Herr Lieutenanten sitt namn skulle underteckna har han bedit Herr Commenistren namnet skifwa, men som Herr Commenistren dertill näkat har Herr Lieutenanten sielf tagit pennan och begynt at skrifwa fast Herr Commenistren i anseende dertill att Herr Lieutenanten war myket darrande på handen måst hålla tillika med honom i pennan…"

Hur stod det till egentligen med den gamle löjtnanten?

"Den 4 augusti 1751 wigdes Lieutenanten Hr Alexander Trybom och Madame Lisa Regina Canth i Tingetorp. Sedan wederbörande upteckningar woro stridda och hennes son afwittrad".

• * *

Som jag redan i inledningen berättade, så avled Alexander Trybom den 3 november 1754. Den 10-11 mars 1755 förrättades bouppteckning. Släktingar från när och fjärran infann sig. Man hade räknat med att få ärva sin farbror, morbror eller vad det nu kunde vara. Ingressen i bouppteckningen är rekordlång och omfattar tre handskrivna sidor. Läsningen är rena julafton för en släktforskare!

Naturligtvis kom man inte överens. Detta pactum antenuptiale som senare kompletterats med ett testamente, ville Alexanders släktingar ogiltig-förklara. Det bäddade för rättegång, som inleddes den 21 juni 1755 och pågick under sju hela dagar innan Tjusts häradsrätt avkunnade domen den 16 december 1755.

Rättegången innehöll mycket smutskastning och förtal. Visst funderade jag ofta på vad som var sanning och lögn i det som sades. Men oavsett vilket så har jag skaffat mig en bild av personerna. Fast jävig är jag naturligtvis i min bedömning. Många av vittnesmålen antydde att den gamla löjtnanten hamnat i en hemsk situation med sin nya brud, som han åldersmässigt kunde ha varit morfar till.

Därmed är det dags att bjuda på några av godbitarna från rättegången.

• * *

Vittnet Madame Mems:

"…har Lieutnanten Hr Trybom, som warit sengliggande sedan han tackat wittnet för det hon wille besöka honom, berättat huru illa des fru skulle hantera honom, sägandes at frun både slog och drog honom hwarwid han äfwen skulle yttrat sig at hon intet tolte hans fattiga Systerson Boeman samma uti huset, utan skall frun låtit wackta Herr Lieutnanten så at ingen skulle få tala wid honom, samt enär Boeman skulle resa derifrån och taga af honom och dess fru et höfligt afskied, har hon med en eldeskiyffel kastat eld ut efter honom på trappan. …. at då hans fru icke skolat wilja slå honom så at folket skulle märka det, så har hon dragit igen sparlakanen om sängen uti hwilken han låg och nupit honom rätt hårdt och skall frun Bönedags afton efter Herr Liutenantens berättelse slagit honom 3 gånger."

Vittnet Lars Jeremusson:

"…skall Herr Lieutenanten sig yttrat, om han något hastigt skulle ryckas från wärlden, så wåros des fru ordsak dertill, emedan hon honom något förut slagit."

Vittnet Jonas Tingdahl:

"….Herr Lieutenanten, gapade han med munnen och sade: Se hon har slagit ut 2 tänder på mig i går, dock kunde wittnet icke erfara om dhet så war eller ei, hwarpå Herr Lieutenanten åter sade, hon har ock slagit mig med ris, hwilket gjör mig wärre, på mina gamla dagar, än mina utståndne 15 års fångenskap, och 24 Batailer jag warit uti."

"Häruppå ingaf Landt-Jägaren Boman en skrift then han anhöll måtte ord ifrån ord i protokolet inflyta, som bewiljades och lyder sålunda:"

Det var död mans talan som därefter framfördes, men helt klart var inte Alexander kapabel att utforma eller skriva själv. Skriften var ett testamente till förmån för systersonen LandtJägaren Zackris Boman med avsikten att därmed ogiltigförklara tidigare testamenten och utfästelser. Till sin hjälp hade Alexander haft Zachris halvbroder bokhållaren Gabriel Boman i Stockholm. Detta sista testamente hade försetts med sigill och förvarats oåtkomligt i förseglad ask, för att öppnas först efter Alexanders död. Falskt eller äkta, lögn eller sanning? Låt oss ändå lyssna på bitar av det den gamle krigsveteranen pläderar i sin sista inlaga.

• * *

"Till tingsrätten

"…derjemte både år och skal wara min yttersta wilja, så sant som jag will komma inför guds milda ansickte, aldenstund min nuwarande Hustru Lisa Regina Canth sig ofta anstält som en grof mörderska emot mig, at hon stått öfwer mig med knif, uti min skröpliga ålderdom, uti min säng, och mig med full ahlwar tilsagt, at hon skulle skjära halsen utaf mig, om hon hörer jag ei wille befalla hennes begjärte skrifter och documenter, uti alla saker, så at jag måtte ropa om hjelp öfwerljudt, tå hon förfärades ifrån gjärningen, som eljest wärkeligen försiggått. Ty hon hade för sed, at utwisa wårt Tjenstefolck enär hon wille utöfwa sina svårigheter på mig, hwilka hon tilförne med skäncker utaf min förutägda egendom hemligen belindat och mutat, at theras wänskap å hennes sida ei ryggas skulle, och på thet jag eller min släckt ei af them skulle få något wittnesmål, förutan det hon ofta i theras åsyn burit händer på mig, med hugg och slag, så at jag måste legat och spottat blod, at jag ock måst taga min tilflyckt til Prästegården, mig at för hennes omilda händer conserwera.

Förutom det jag dageligen swäfwat med bäfwande uti bannor, Eder och Swordomar, smäde och skjälsord, på oräkneligt sätt, och dessutan ei låtit sig dermed förenemde nöija, utan äfwen mig efter döden hotat, at låta upgräfwa mig, och en galga upresa öfwer grafwen, och mig deruti hänga til et spectacel, om hon finner det ringaste wara annorlunda disponerat än som hon will, hwarutaf kan ögonskjenligen hos, hennes twingande emot mig; Alt derföre kan jag ei öfwer mitt hjerta bringa at henne det ringaste af min qvarlåtenskap unna eller lemna, utan alt i allo, will jag unna min Systerson, LandtJägaren Zacharias Boman efter min död, aldeles för sig at behålla, som sin wälfångne egendom, som dess af mig ricktigt gifwna förseglade Testamente, som efter min död bör wisas, men ei före yppas, ty ännu widare will jag detta hemställa til alla christmilda menniskjors omdöme, som hennes person bekante äro, och låta dem betrachta i hwad för tilstånd jag tog henne utur, med sin emot mig ohörsamme Son, och den sedan såwäl som dess moder närt, för ledsamhet til lön, som nyss omtalt är.

…och tå jag hemma i huset satt eller låg, höll hon dagligen wakt öfwer mig, at jag aldrig fick tala med någon eller som jag wille gjöra den ringaste anstalt, utan stängde igen alla rum för mig, som de pläga gjöra för ogjärningsmän och fångar.

…uti största sanning bekjänna, at jag som tjänstgjörande war ifrån 1700 wid Militien tå wi gingo på Seland, til freden slöts, under warande tid bewistade 24 fientliga slag, förutom partier intil det olyckliga Pultawa, tå jag som flera afkläddes och blefwo som kreatur wisne til Muscow och widare til Seberien, wad wi der i 12 á 13 år utstode, lemnar jag den ärbara Wärlden at döma, men gick mig aldrig så hårdt tilsinnes, som detta omtalte, som min maka mig tilfogat.

Enär nu alt detta blifwer rätt betraktat och skjärskådat, så lefwer och dör jag i den säkra förmodan, at hennes mig aftvingne skrifter skola wara henne ogjelpelige och odugle, ty af fri wilja hafwer jag aldrig det ringaste af min egendom unt henne; altså beder jag til ödmjukaste slut, at min fria wiljas skrift må äga rum. Emot hwilken gunst och ynnest jag uti djupaste wyrdnad förblifwer nu och efter döden.

Tingetorp d 9 julii 1753

allerödmjukastetre Alexander Trybom

Efter gifwit Concept Gabriel Boman

• * *

Vittnet Pigan Carin Erichsdotter:

"…och at hennes Son Carl Fredrich de Flon swor på honom åtskilliga gånger och kallade honom, såwäl sjelf som genom oss, …… woro wi ständigt befalte, at hålla wackt öfwer honom, så at ingen skulle få tala med honom, och at han ei rådde at Commendera mer än sin nattrock och tofler."

Mycket, mycket mer finns att återge från rättegången, där uppgift stod mot uppgift. Men låt mig i stället övergå till domen den 16 december 1755, som avkunnades på vanliga Tingsplatsen i Gamleby. På 17 handskrivna sidor argumenterade rätten över domslutet, som jag nu sammanfattar på några rader.

Fru Lieutnantskan Lisa Canth fick ta hand om allt, såväl löst som fast. Nog måste hon få erkännandet att hon spelat sina kort väl!

http://www.mattiasloman.se/w/index.php?title=Kant#TAB_5

GEDCOM Source

Risinge C:3 (1697-1823) Bild 30 / sid 55