Johan (Johannes) Israel af Ekström

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Af_Ekstr%C3%B6m_nr_2304

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sofia_Albertina_av_Sverige

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0017963_00062#?c=&m=&s=&cv=...

Begravd på Lovö kyrkogård.

Biografi

ÖFVER

D:r JOHAN ISRAEL af EKSTRÖM.

LIVMEDIKUS HOS HÖGTSAL. H. K. H. PRINSESSAN SOPHIA ALBERTINA, RECEMENT8-LÄKARS TID K. SVEA LIFGARDB OCH ÖPVKR-LÄKARK VIDjK. LAZABETTET I STOCKHOLM.

Johan Israel Edström föddes den 3 December 1773 på Skatte-hemmanet Qvissberg nära Wadstena. Hans föräldrar voro Frälse-inspektoren Nils Ekström och Lovisa Ulrika Köhler, dotter af Prosten i Wånga, Magister J. Köhler och Catharina Retzius. — Sin första undervisning erhöll han vid Linköpings Skola och Gymnasium, hvarifrån han vid aderton års ålder utexaminerades och med beröm dimitterades till Universitetet. Om hösten 1791 inskrefs han som Student vid Upsala Academi; men tvingades snart af bristande tillgångar för sitt uppehälle, att afbryta sitt vistande derstädes samt antog kondition som informator i Askersund. Efter a:ne års frånvaro, återvände han 1794 till Upsala och responderade vårterminen 1795 under Ma-» gister Wångenbergs presidium för: Observationes de termino vita; humance divinitus constituto. Samma år antog han åter kondition hos Grefve Douglas på Stjernarp, hvarest han i ännu 2:ne år egnade sin tid åt andras undervisning, för att kunna bereda sig tillfälle, att sedermera så mycket kraftigare få arbeta på sin egen. Denna

efterlängtade period inträffade ändtligen, då EkStröm om hösten år 1797 med sin discipel återvände till Universitet, hvarest han, sedan han nu bestämt sig för läkare-yrket, följande året aflade de preliminära kunskaps-prof, hvilka erfordras för inträdet på den medicinska banan. 1801 blef han Medicine Kandidat, och följande året Licentiat, samt försvarade pro gradu medico, under Professor Murrays praesidium: Sciagraphica descriptio venarum corporis humani et quidem vente cavce superioris. -*- Efter föreskrifven tjenstgöring vid K. Lazarettet aflade han är i8o3 Kirurgie Magister-examen och promoverades år 1804 till Medicine Doktor, hvarvid han innehade första hedersrummet och besvarade doktorsfrågan.

Sålunda hade Ekström långsamt men grundligt fulländat sin academiska bana, och inträdde på den praktiska, icke en brådmogen yngling, utan både till år, kunskaper och stadga en fullbildad man. Ehuru hans torftiga lefnads-omständigheter, som tvingade honom till långa afbrott i hans vistande vid Universitetet, visserligen kunde anses medverkande till denna långsamhet i fulländandet af en lärokurs, hvilken vanligen absolveras på mindre än halfva den tid han derpå använde, så måste den dock väsendtligen tillskrifvas hans eget lynne, hvari ett utmärkande drag var, att icke uppoffra något i sak för att vinna i tid. — "Sat cito} si sa\ bene?' var honom pn gyllene regel i alla hans handlingar.

Kort efter sedan Ekström lemnat Upsala, engagerade han sig som Provincial-Medici medhjelpare ho6 förste Lifmedikus Hedin på Drottningholm. Om hösten 1804 mottog han Stads Läkare-befattningen i Christinehamn; men dröjde der blott några månader, emedan han redan i början af år i8o5 hedrades med kallelse att

vara H. K. H. Prinsessan Sophia Albertinas Lifmedikus, en befattning, hvilken han oafbrutet innehade i 24 års tid, eller till den vördnadsvärda Furstinnans död. År 1812 utnämdes Ekström att vara Regements-Läkare vid Konungens Svea Lif-Garde. Genom sin lifmedicitjenst hindrad, att åtfölja regementet under fälttågen 1813 och 1814, uppdrogs åt honom, att någon tid förestå Öfverfält-Läkare-tjensten inom Stockholms garnizon och den dermed förenade praktiska professionen vid Mediko-Kirurgiska Institutet. År 1822 förordnades han, att hafva öfverinseendet öfver läkare-vården vid Invalid-inrättningen å Ulriksdal, och år 1824 att vara Öfver-Läkare vid K. Lazarettet, hvilken befattning han redan förut, såsom vikarie under Professor Elgenstjernas sjukdom, flere månader bestrid t. År 1825 utnämdes Ekström till Riddare af Nordstjerne Orden; upphöjdes år 1827 i adligt Stånd med namnet Af Ekström och valdes år i83o till ledamot af denna Academi.

Af Ekström var sedan år 1817 gift med Grefvihnan J. Charlotta V. Rosen, dotter af Landshöfdingen och Riddaren af N. O. Grefve G. F. Von Rosen och dess Fru M. J. Wahrendorff, samt efterlemnade 2:ne söner och a:ne döttrar.

'.jgjbsfcF Ekström hade en svag kroppsbyggnad, utan att likväl vara sjuklig, förr än de sednare åren af sin lefnad, då hans ökade praktiska göromål fordrade ansträngningar, öfverstigande hans krafter, .och aldrig lemnade honom någon tid öfrig for att vårda sin småningom försvagade helsa. Ett tilltagande lidande i underlifvet försvagade, i synnerhet under det sista året, nästan oafbrutet hans verksamhet, men hämmade den ej; ty EkStröm var en af dem, som kunna glömma egna plågor, för att mildra andras. Han öfverväldigades dock ändtligen af det öfverhandtagande onda, nu mera ett utbildadt organiskt fel i tarmkanalen, som slutade hans dagar den a Augusti I83i.

Som Vetenskapsman har Af Ekström icke efterlemnat något minne af sin förmåga; men de, som närmare kände honom, kunna intyga att han icke saknade den. Han följde med intresse de framsteg hans vetenskap gjorde, bedömde dem med moget förstånd, och använde dem i konstens utöfning med urskiljning. Med rätta räknades han derföre bland våra mest bildade läkare. Att han ej uppträdde som författare torde kunna tillskrifvas, dels den uteslutande praktiska riktning hans verksamhet från hans första inträde på embetsmanna-banan fick, dels den mindre lätthet, hvarmed han meddelade sina vetenskapliga åsigter, och hvaröfver han sjelf, med sin egna, sällsynta blygsamhet, ofta beklagade sig, under den period af hans lefnad, då klinisk undervisning utgjorde en del af hans tjenste-åligganden.

Som praktisk Läkare ägde Af Ekström ett ganska stort anseende. Han förtjente det ock genom grundlig underbyggnad, genom en skarp och Öfvad praktisk blick, genom klart omdöme, genom sann menniskokärlek och genom denna redbarhet i karakteren, hvarförutan kunskap och talang förlora nästan hela sitt varde, och i saknad hvaraf, i synnerhet läkaren, aldrig kan pji längd bibehålla en öfvervägande reputation. Det allmänna förtroende Af Ekström njöt, gruildades helt- och hållet på dessa egenskaper, och han. vann det endast småningom i den mån de hrm'no blifva allmänt kända. Sådan är ock den sanna förtjenstens vanliga gång. Den söker ej att

komma i rop, och blir aldrig på modet; men det anseende den fbrvärfvat, behåller den, och framgår med jemna och säkra, om ock oftast med långsamma steg på sin bana. Af Ekström tillvann sig kärlek och tacksamhet af alla dem, hvilka voro föremål för hana omvårdnad, och högaktning och sann tillgifvenhet af alla sina embetsbröder. De förra sörja och sakna i honom en tröstande, hoppgifvande, räddande vän, när plågan och döden hemsöker deras boningar; de sednare en välvillig, pålitlig, erfaren rådgifvare, när egen erfarenhet ej gör tillfyllest. —Inom konungaborgen och i hyddan anlitades han med lika förtroende i nödens stund, och hans minne välsignas lika inom båda.

Han var nära personlig vän till J. J. Berzelius och skötte denne under hans svåra sjukdom våren 1802.

Johan Israel af Ekström tillhör Gottormssläkten.

Guttormsläkten har sitt ursprung i Gärdsnäs by i norra Tjust härad i Småland. Under 1600-talet hade släkten en ledande ställning bland allmogen i Tryserums och Hannäs socknar och hedrades med en lång rad förtroendeuppdrag. I Guttormarna – adel, präster, borgare och bönder dokumenteras den agnatiska släkten från början av 1500-talet fram till våra dagar.

Stora nordiska kriget med utskrivningar och hög beskattning innebar stora påfrestningar och flera gårdar gick släkten ur händerna. De första som efter kriget lämnade häradet för att söka sin utkomst utanför modernäringen var släktgrenen Hägerstrand som kom att bli en vitt spridd hattmakaredynasti under fyra generationer och med många ännu levande ättlingar.

Åren 1750–1850 blev en nedgångsperiod socialt genom stora överlevande barnkullar och upprepade hemmansklyvningar med minskad försörjningsbas. Men det finns undantag och några lyckades göra remarkabla klassresor. Johan Israel Ekström, som var sonson till en torpare i Ekhult i Tryserum, studerade till läkare och blev livmedikus hos prinsessan Sofia Albertina, för att slutligen adlas med namnet af Ekström.

Efter laga skiftet i mitten av 1800-talet och med den begynnande industrialiseringen ändrades allt i grunden. De flesta i den nu stora släkten sålde sina hemman, övergav sina gårdar, torp och backstugor i hembygden och drog in till de växande städerna. De flesta hamnade i Norrköping och Stockholm, men många reste vidare över det stora havet till Amerika.

Under 1900-talet reste sig åter många av Guttormarnas släktgrenar och flera i släkten har gjort sig bemärkta både nationellt och internationellt. Läkaren Knut Hanner blev svensk konsul och livmedikus hos kejsaren av Etiopien. Sigurd af Ekström var militärattaché i Finland och kom att spela en framträdande roll i kapitulationsförhandlingarna under inbördeskrigets slutskede. Professor Torsten Hägerstrand blev tidsgeografins fader, och professor Olof Hanner har givit upphov till de etablerade begreppen Hannerpolytoper och Hannerrum inom matematiken. Bröderna Sture och Arne Hegerfors är välkända profiler i det nuvarande mediala Sverige.

Bokens författare Anders Bockgård har sedan barnsben sysslat med lokal- och personhistoria och skrivit ett tiotal böcker.

Anders Bockgård: Guttormarna – adel, präster, borgare och bönder Tryserum Gårdar Förlag Utkom 2019