John-Erik Engström

Vid ett samtal om släkten hemma hos Barbro och John-Erik i februari 1994 berättade han för mig (Britt Hallgren, Emma Stigs barnbarn) att han mindes, när de som barn åkte från Trollhättan till Lilla Edet för att hälsa på sin mormor. De gick av vid torget eller vid Nolvägen. Mormor var sjuk och satt ofta och vaggade och tuggade på tungan. Hon var sjuk och hon var lite religiös (min pappa Bertil sa att hans moster Augusta verkligen kunde sin bibel och att hon var suverän på huvudräkning).

John Erik är född på andra våningen i mormors hus (en röd stuga alldeles vid början av stigen upp till Linneklev). Han vägde 1 kg och fick ligga i en skokartong. Han föddes i sjunde månaden och hans första mössa var mycket liten.

Tomten, som kom uppifrån bergen på julafton hade tatueringar på handen precis som hans pappa. En gång fick Cyrene en docka som mormor trodde var ett riktigt barn.

J-E har aldrig sett sin morfar Edvin men han minns doften hos mormor. Den var lite syrlig och så minns han den stora ”åmmen” (ugnen) och spiskupan. Morrmor bakade grovt sirapsbröd på häll. Han fick alltid en "gasse" , en fjärdedels kaka med "bonnesmör". Senare fick de järnspis. Hos mormor åt han risgrynsgröt och han tyckte att röra i grytan på spisen var det tröttsammaste som fanns. Frans kokade fiskhuvuden och sög sedan på dem. Det var fascinenerande men äckligt.

Utanför stod stora björkar. De var så vackra när det blåste. Morbror Frans gjorde vattenhjul i nedre dammen. Ville byggde hus nedanför vid Nolvägen och J-E och Göte (Gertruds son) var mycket där och de brukade retas. J-Es pappa jobbade i Lindome söder om Göteborg. En kort tid bodde hela familjen i en lägenhet nära Fiskekyrkan. Sedan bodde J-E och mamma hos mormor. Han och morbror Ville sov i kökssoffan. De brukade hitta på sagor.

J-E minns min farmor Emma som var glad och bjöd på kaffe och han minns Villiams snickarbod. En gång rev hans pappa upp sina byxor på Villiams slänggunga i stora björken. De hade en stor hund som var av blandras .

Alla berättade så mycket och sjöng. Ville brukade sjunga om Flickan från Backafall för Cyrene. Han tyckte mycket om henne. Senare fick han en tumör och låg på Marie Alberts vårdhem i Trolhättan. Han hade jobbat på Stallbacka och Göta.

J-Es pappa var svetsare och John Erik byggde turbiner. Han slutade 1986 och hade då jobbat i 40 år där. Han trivdes med jobbet och det var bra kamratskap. Cyrenes man Sam började där också men hans pappa ville att han skulle överta en mekanisk verkstad 1974. Sprängare Kalle jobbade där och J-E var lite rädd för honom för de hade en viss jargong. Från Hägers rullades stora pappersrullar över åkrarna.

På den tiden gick man till fots överallt. Hans mamma berättade att förr gick de ända till Tunhem från Lilla Edet.