Jon/Jonas Danielsson

§17Till detta Ting hafwer Ländsman Wällachtat Petter Orling instämt Oloff Månsson i Sätra 1o för det han skall hafwa på landswägen under en resa till Linköping uthbrustit emot Ländsman med så grofwa beskyllningar att han kallat honom Tiuf och skiällm uti åtskilliga mäns närwaro. 2o öfwerfallit Ländsman med otidige ord på kyrkiowägen när han gådt ifrån kyrkan. 3o för 10 dr 16 öre koppts skuld, och 4o fordrar wedergällning för expenser och rättegångsomkostnad. Olof Månsson tillstod sig kallat Länds-man Tiuf och skiällm för den orsak att Ländsman skall hafwa tagit hans häst utan Olof Månssons tillstånd ifrån Linköping, då han war dersammastädes tagen i Kongens fängelse, begäran-des opskof till nästa Ting att han måtte få instämma Länsman för det han rest offta hans resor och har till fordra af honom; jämwähl får inlägga sina beswär hos högwälborne hr Landshöfdingen, Länsman sade sig intet tagit hans häst ifrån Linköping, utan Jon Danielsson i Swartebo det giort uppå Olof Månssons begäran, men ifrån Dyrshyttan har han fört hästen richtigt hem till dess hustru Anna Jonsdotter som han förmodar icke wara något Tiufstycke, hwilket Jon Danielsson närwarande tillstod, at han och icke Ländsman hästen ifrån Linköping med sig tagit. Olof Månsson wille icke tillstå sig hafwa på Kyrkobacken öfwerfallit Länsman med några otidigheter. Uppå de 10 dr 16 ./. Länsman fordrar af Olof Månsson, har han betalt 6 dr och står altså intet mehr än 4 dr 16 ./. igen hwilka han bekiände sig wara skyldig. Länsman begärade at dess instämde wittnen måtte Edeligen afhöras, nembl. Bokhållaren Wällachtat Elias Collander, Per Jönsson i Hällesta och Anders Olofsson i Brystorp, Bokhållaren Collander sade sig intet hafwa annat att wittna än Olof Månsson på landswägen kallat Ländsman för det han skolat tagit hans häst tiuf och skiälm, hwilka ord Olof Månsson tillstod, men Pär Jönsson och Anders Olofsson aflade med hand å bok den wanliga wittnesEden, och berättade först Per Jönsson att under en resa till Linköping har Olof Månsson kallat Ländsman Tiuf och skälm sampt sedermera förleden Tomasmässodag uti Per Jönssons stugu itererat samma beskyllning och då jämwähl utropat länsman för Kongens tiuf, hwilka ord Olof Månsson äfwen tillstod efter hans häst warit honom fråntagen medan han låg i Kongens fängelse. Anders Olofsson som warit hos Pär Jönsson Tomasmässodagen wittnade att Olof Månsson då kallat Länsman Kongens och Cronans Tiuf, som han okså ärkände sig hafwa sagt, med begäran få upskof till nästa Ting på det han kan imedlertid resa till högwälborne hr landshöfdingen och sig deröfwer beswära att Ländsman skall hafwa, när han låg i Konungens fängelse på Linköpings slott, tagit hans häst hwarföre han ochså will honom vice versa instämma. Ländsman protesterade på det högsta emot Olof Månssons begärte opskof säijandes det wara så långe sedan han fick den stämning Ländsman på honom utwärkat, att han wähl kunnat rest till Linköping och der till med låtit honom vice versa stämma om han welat och haft der till något fog, som Ländsman doch sade icke det ringaste wara, utan der han som blifwit upsagd ifrån hemsbruket i Sätra, och är nu en lös karl, skulle denna gången på sitt blotta anhållande få upskof begifwer han sig här ifrån orten. Tingsrätten utlät sig häröf-wer at Olof Månsson intet är befogat till något anstånd uti den emot honom instämde sak med mindre han wijsar sig hafwa der till Laga orsak eller och gitter några wittnen till instämmande an= och nampngifwa hwarpå honom lemnades tijd till morgon at betänkia sig.d. 13 februarii continuerade TingetSamma dag instält sig åter för RättenLändsman Wälltt Petter Orling och Olof Månsson i Sätra påståendes Ländsman nu som i går att Olof Månsson måtte för det han ohemult offentel. tillagde swåra ährewördiga beskyllningar, och de föröfwade otidigheter lagligen plichta samt den ärkiände skuld betala och 5 dr sölfts rättegångsomkostnad ärsättia. Olof Månsson hölt sig med sin förra utlåtelse att han först på landswägen kallat ländsman Tiuf och skiällm och sedan uti Pär Jönssons stugu konungens och Cronans tiuf, utan att han wille dessa sine swåre beskyllningar rätta och återkalla, mindre kunde han på Tingsrättens åtskillige föreställningar namn gifwa till framhafwande några wittnen att bewijsa, det ländsman tagit dess häst uti Linköping, när han dersammastädes på slottet insatt war utan sade sig icke lämna någon annan derföre tilltala än ländsman som lefwererat hästen till hans hustru itererandes det han igår begärte att få resa till högwälborne hr landshöfdingen i Linkiöping innan han will hafwa slut i saken, efter som Ländsman skall emedan han satt uti Cronans fängelse olofligen tagit hans häst ifrån honom, hwar till han mente att wittnen lärer finnas hwaremot ländsman än ytterligare protesterade att intet upskåf må i det som nu lagl. instämt är, skie på Olof Månssons begäran utan skiäliger sak, som är allenast utsedt af honom till den ände att undwijka laga plicht, hälst befruktandes är, att han wijker här ifrån orten, säijandes sig altid finnas beredd att om Olof Månsson hafwer något hos högwälbne hr landshöfdingen emot honom att angifwa, sig deröfwer i ödmiukhet förklara, men hwad Olof Månssons häst widkom-mer, så beropade ländsman sig der på, det wore så mycket klarare, att Oluf Månsson ogrundat beskyller honom hafwa dess häst i Linköping tagit, som Jon Danielsson i Swartebo det giort, hwilket Jon Danielsson nu än ytterligare tillstod wara af honom på Olof Månssons anmodan skedt, och ingalunda att Ländsman utan han Jon Danielsson tagit hästen i Linköping och när han fört den med sig till Dyrshytte hammar hafwer han på trägen begäran öfwertalt ländsman af honom emottaga hästen att skaffa den till Olof Månssons hustru emedan ländsman hade sin wäg fram-wid Sättra, och det föll honom, som bodde långt der ifrån för beswärligit rida hästen till Sätra förmodande sig hafwa giort wäl nog, när han på Olof Månssons begäran skaffat hästen oskadd till dess hustru. Olof Månsson inwände här emot, att han icke skall hafwa hwarken sielf eller igenom någon annan ombedit hoo hemtaga dess häst ifrån Linköping. Jon Danielsson swarade det wara i sanning som han berättat, fast än Olof Månsson der till nekar. Ländsman påstod att detta honom icke angår utan som här igenom nogsamt wijses, att icke han utan Jon Danielsson tagit Olof Månssons häst ifrån Linköping, men han icke dess mindre blifwit af Olof Månsson med grofwa beskyllningar till heder och ähra angripen, så begärade han å honom laga plicht efter dess påstående i den utwärkade stämningen. Olof Månsson föregaf att ländsman redan dömt honom under dess warande i Bogetorp. Ländsman swarade sig intet hafwa mehra sagt än han bört, omsider utlät Olof Månsson sig war nögd att få domb i saken. Sedan will han resa till Lindköping hwar på Tingsrätten öfwerlade härom, och stadnade uti fölliande slut.ResolutioAldenstund Olof Månsson i Sätra hafwer icke allenast sielf in för Tingsrätten under den hållne ransakning tillstått utan och deraf ländsman wällachtat Petter Orling åberopade och framhafde wittnen på sin Eed betygat att han Olof Månsson först under en resa till Lindköping kallat länds-man Orling Tiuf och skiällm, utan och sedermera uti Pär Jönssons stugu utropet ländsman för konungens och Cronans Tiuf, för det ländsman skall hafwa då Olof Månsson suttit uti Cronans fängelse på Linköpings slott tagit, och till dess hustru Anna Jonsdotter hemfört hans häst, der likwäl Olof Månsson så mycket mindre kunnat eller kan ländsman öfwertyga att han tagit dess häst i Lin-köping som Jon Danielsson i Swartebo här in för Rätten berättat och tillstått att han på Olof Månssons anmodan fört hans häst med sig ifrån Linköping, då Olof Månsson war på slåttet uti arrest och förwar satt, sedan wid ankomsten till Dyrshytte hammar hafwer Jon Danielsson på trägen begäran förmått ländsman taga hästen med sig till Sätra, derest han den skadeslös till Olof Månssons hustru richtigt lefwerera låtit, så att Olof Månsson icke warit befogat ländsman Orling 2ne gånger så grofwa ärewördiga beskyllningar tilläggia och här in för Rätten påstå utan skiähl och bewijs; fördenskul pröfwar Tingsrätten det 20 Cap. TingsmBl. L.L. enligt, att Olof Månsson skall derföre böta 2 g. 40 mkr smt så och till länsman betal de 4 dr 16 ./. koppt som Olof Månsson wederkiänt ännu återstå på dess skulld 10 dr 16 ./. kmt skolandes dessutan för rättegångsomkostnad ärläggia 2 dr smt och der Olof Månsson icke mächtar botum, bör han lijkmätigt Kongl. Maijts nådigste för-ordning umgälla med kroppen af spöslitande således att ett par 3 slag af hwart paret swara emot 2 ½ dr smt, hwad det öfrige widkommer att Olof Månsson skall hafwa ländsman Orling på kyrkowägen när han gått om een söndag ifrån kyrkian med åtskilliga otijdigheter öfwerfallit, så kan Tingsrätten häröfwer icke något resolvera, innan ländsman gitter med laga wittnen Olof Månsson bewijsa hafwa dessa otijdigheter begått hwar till han nu nekar.